måndag 16 april 2018

Låt hjärtat va mé!

Det är måndag, jag är ledig och det känns bra! Förra arbetsveckan slutade på 38,5 timmar till slut, vilket jag alldeles nyss rapporterade till Aea. Fint att vara ledig så man kan bädda rent i sängarna, tvätta arbetskläder och allt annat. Synd att vi inte har en torktumlare. Även om tvättstugan är varm tar det tid att få lakan och sådant skåptorrt.

Snabeldraken måste ut igen och vinterkläderna ska upp på vinden. Var det någon som sa "ledig"? Nåja, jag har ju halva morgondagen på mig också, innan jag ska inställa mig på sjukhemmet. Jag har bekantat mig med avdelning tre i veckan som gick och det var trevligt! Härlig personal och mysiga inneboende. I morgon och på torsdag ska jag vara på avdelning fyra.

Min kära lillasyster kommer antagligen bossa runt med mig, och det kan ju bli en spännande upplevelse! Jag gör som jag brukar, det vill säga lyssnar, iakttar, lär och gör som jag blir tillsagd, det brukar bli bäst så. Ordinarie personal är gamla rävar, oavsett ålder, och jag är övertygad om att de har koll på läget och allas bästa för ögonen. Speciellt de gamlas...

Jag har alltså haft fullt upp med att lära mig namn, vanor och beteenden hos, för mig nya människor, vilket är ganska påfrestande och jag är, om inte utmattad, så väldigt trött i huvudet. Egentligen borde jag ha ledigt minst två hela dagar, men samtidigt finns oron över alla tomma dagar i min almanacka. Därför är det svårt att säga nej, när bemanningen ringer.

I morse gjorde jag dock just det, med motiveringen att jag jobbat fem dagar och är bokad i morgon. Hon hade full förståelse för det och skulle återkomma en annan dag. Onsdag och fredag är fria för bokning. Lördag och söndag är bokade sedan länge. Men sedan är det tomt ända till helgen i vecka 21. Hujedamej, den sortens stress är den enda jag har problem med.

För övrigt är det inte lätt att stressa upp mig, ty inget går lättare, snabbare eller bättre för att man skyndar sig, snarare tvärtom. Jag gillar ett högt arbetstempo, när det händer saker och man får lösa problem. Att sitta overksam och vänta på att något ska hända är lite svårare. Inte när jag är ledig, förstås. Då är jag otroligt lat och prokrastinerar gärna.

Som nu, när jag borde hänga upp andra omgången tvätt och röja i garderoben, sitter jag hellre här och skriver blogginlägg och funderar samtidigt på hur jag ska tillaga två grishjärtan vi valde att ta upp ur frysen igår. Enligt vissa googleträffar ska man koka långsamt under lock i en timme eller lite mer, enligt andra ska man behandla dem varsamt, ungefär som fläskfilé.

Vad har vi då ätit sedan förra inlägget, det måste du ju undra, även om du kanske inte tycker att hjärta låter så trevligt? Många har svårt för det där med inälvsmat, vilket är synd för det är både gott, nyttigt och billigt. 30:-/kg för grishjärtat, fast i det här fallet var det två stycken i paketet vi hittade på City Gross för några veckor sedan.




I tisdags gjorde jag, precis som utlovat i förra blogginlägget, kalvlever på restaurang Grodans vis och det gjorde jag bra! Rödvinssås ska man ha till, stekta champinjoner, äpplen och lök likaså. Köttskivorna vänds i mjöl och steks mycket hastigt på hög värme i smör och olja för att få en vackert rosa kärna och inte bli sega som skosulor.

I onsdags smorde mannen kråset i Musselbaren på Smögen under något företagarevent och jag fick kalasa på detta i min ensamhet.



Så kan det gå när man (han) inte kollar mina arbetstider bättre. Jaja, det går (nästan) lika bra med selleri. På torsdagen värmde vi en färdig chiligryta och hade vitlöksbröd till den. Mannen revanscherade sig på lördagen och serverade en mycket god fiskgryta till sin utsvultna och nästan svimfärdiga hustru efter en dag utan mat, fast det var ju inte hans fel...



Ja, jag vet att jag hoppade över fredagen, men då hade vi inte tid att äta tillsammans, för vi var hos barnbarnet som fyllde 6 år minsann, och sedan tog jag med mig en låda mat till jobbet och mannen grillade Buvalliter i uterummet. Inte ortsbor då, utan korvar från den eminenta Kustcharken. Besök gärna den i Askum och köp med dig finfint kött från lokala gårdar, och mycket annat gott!

Igår var det söndag och jag fixade middagen innan jag åkte till jobbet. Vi hade lövbiff i kylen och lite grönsaker, plus några skrynkliga tomater vilket blev en rasande snabbt lagad middag med papardelle till, och god också.



Snabbmat är inte onyttig eller dålig mat, i alla fall inte i det här huset. Det finns så mycket bra mat som man kan laga till på en halvtimme eller mindre. Fisk, kyckling, fläskfilé, nötkött, korv och soppor till exempel. Sedan gör man, när tid finnes eller har en slökokare, delikata rätter av sega och stora bitar kött och man har det bästa av två världar.

Matsedeln för resten av veckan är inte klar. Alls. Jag vet inte ens om mannen kommer att vara hemma på onsdag och torsdag, eller om han repar. Mat behövs förvisso oavsett, men du fattar problemet? Laga mat eller värma portioner? När ska det lagas och ätas? Vem ska laga? Det löser sig alltid, flexibel är mitt andra namn...

Ha en härlig måndag och var rädd om dig!


tisdag 10 april 2018

Tippen är toppen.

Det gick bra att jobba en hel vecka. Efter en koll av hur många timmar mina inbokade dagar denna vecka ger, tackade jag nej till ett pass igår. 38 timmar är ganska lagom, tycker jag. Därför är jag ledig idag också. Vi ska bara byta däck på min bil, förutsatt att mannen hittar fälgkorset. Det gick lite fort i garaget där i slutet av flytten, så det finns inga anteckningar om vilka lådor som innehåller vad...

Annars skrev jag ner allt innehåll, låda för låda och rum för rum, så att de skulle hamna på rätt plats och snabbt kunna hitta det som ännu inte packats upp, när behovet uppstod. På det viset behöver man inte krafsa i varenda flyttkartong varje gång, bli svettig och upprörd, eller anklaga någon för att ha förskingrat viktiga saker om man är lagd åt det hållet. Fast det är ju inte vi.

Nu gäller det bara att få svärmor med på samma smarta idé. Ja, nästa vecka är det en förhandsvisning av hennes hus, sedan kan det gå fort! Eller inte. Hon är inte så rask, snarare lite omständlig och envis. Vi åkte ner till henne i lördags för att köra till tippen, och enligt önskemål tog vi mannens pick-up. Här skulle det tömmas källare! Eller inte...

Det kan stå till nästa gång, en rulle heltäckningsmatta skulle då rakt inte slängas nu, tomma kartonger kunde stå kvar så länge. Flaket var knappt halvfullt när vi fick order om att åka iväg med skräpet. Suck, alltså. Ska vi åka 30 mil och inte få gjort mer än så, då kommer det att ta lång tid att tömma huset. Det är inte gratis att åka pick-up heller, så det vore tacksamt att det blev mer effektiv röjning hädanefter och att hon börjar packa ner det som ska med, enligt ovan.

Nå, det är inte lätt att flytta om man betänker allt man hinner samla på sig under 45 år och aldrig slänger något i "onödan". Själv är jag mer och mer tacksam över alla flyttar jag gjort och att jag till slut gav upp nästan varenda pryl, för att börja om från noll på egen hand. Jag hade i princip en säng, resten skaffade jag nytt och bara det nödvändigaste.

Sedan flyttade jag in hos mannen, som redan hade allt och nu skaffar vi gemensamt nya möbler, eftersom vi kastade ut soffan och fåtöljen som gjort sitt efter 30 år. Bokhyllorna står i mannens kontor, de har några år kvar till pensionen. Till vårt vardagsrum har vi beställt soffor och ett soffbord, äntligen! Det var minsann inte lätt att hitta rätt, men skam den som ger sig, eller har för bråttom.

Matsalsmöbel kommer vi att få av svärmor, så småningom. Dessutom vill vi ha ett vitrinskåp och en skänk eller sidobord. Utmaningarna står som spön i backen, ty vi har specifika krav på mått och så vidare. Och då har vi ännu inte talat om lampor och mattor! Jag har en idé om hur jag vill ha det och är inte ett dugg orolig för att mannen ska tycka väldigt annorlunda.

Under tiden som vi funderar på hur vi ska lyckas hitta möbler och annat, försöker jag få till en matsedel för att underlätta vardagen. I fredags åt vi fisk, såklart! Vår lokala fiskaffär hade fina rödtungefiléer, vilka jag fyllde med sparris och hällde sås runtom och skickade in i ugnen.



Gott som bara den med pressad potatis till! När vi kom hem från svärmor hade klockan blivit såpass mycket att solen hade försvunnit bakom berget och det var kallt i uterummet, så vi körde spareribs i ugnen och bakade potatis i mikron. Vi var hungriga och frusna, så det var bäst att göra på det viset.



Osso buco hade vi på söndagen, det var riktigt gott, det med. Multi Cookern gjorde det mesta jobbet, jag bara hackade grönsaker och annat, sedan fanns det massor av tid att fika med finaste Lotta och spela flipper i källaren.



Glöm aldrig gremolatan till kalvläggen, den lyfter nämligen hela anrättningen på ett underbart sätt! Den tar inte lång tid att göra, du river bara citronskal, finhackar vitlök och persilja och blandar ihop det, så att var och en kan ta så mycket eller lite man vill.

Igår gjorde jag frikadeller av kycklingfärs och koriandern som vi hade väldigt mycket av, på grund av ett synfel. Men jag lovade att inte gnugga in det, så jag gör inte det. Jag hade lite otur när jag använde vår chiliblandning och spillde i lite för mycket, fast det var inte oätligt på något sätt. Det var värre för mannen, som lyckades sätta i halsen och då blev det lite jobbigt.

Idag blir det kalvlever på Grodans vis. Jag har gjort den förr, utan att ens ha ätit själv, till skillnad från mannen som ofta ätit på den lunchrestaurang han frekventerade förr. Jag vet inte vem av oss som lagar till maten idag, eller om vi hjälps åt. Det svåra blir att komma ihåg hur man gör och hur det smakade. Jag är ju så dålig på att skriva upp recept, som du vet...

Ha en härlig tisdag nu, så ses vi snart igen i en blogg nära dig!

PS. Jag slänger ut latmasken och skriver recept eller anvisningar om så önskas.






torsdag 5 april 2018

Grillpremiär.

Idag börjar jag närma mig Nordby-rekordet i antal arbetade dagar i rad. Sju dagar är jag uppe i, men lugn, jag tar en långhelg när denna kväll är avklarad! På Nordby blev det vid ett tillfälle 12 dagar i rad, bara för att "någon" inte behagade tala om för mig att planerna ändrats och då var det för sent för mig att ändra på mina medarbetares schema för att få ledigt själv.

Att jag dessutom på grund av denna kommunikationsfadäs missade en lysande konsert med BigIsLess i Hagakyrkan, gjorde ju inte saken bättre. Jag var så arg och besviken att jag bad att få sluta min tjänst. Det var såklart inte enda anledningen, men det var droppen som fick bägaren att rinna över. Missa BigIsLess för ingenting är oförlåtligt!

Två bandmedlemmar är mycket goda vänner till oss, de andra känner jag inte lika väl. Mannen var givetvis där och lyssnade, liksom många andra av våra vänner. Jag var så avundsjuk på alla som hade chansen att se och höra denna Pink Floyd-tribut. Observera att det finns tre delar om du vill höra konserten i sin helhet, missa för all del inte del två. Inledningen är hårresande! På rätt sätt, alltså...

Nå, anledningen till att det blev så många dagar nu är att jag jobbade hela påskhelgen och egentligen skulle vara ledig igår, då bemanningen ringde mig och frågade om jag kunde hoppa in. Jag svarade att om de kunde trolla bort min inbokade lördag, ställer jag upp. Hon bad att få återkomma med besked och det blev såhär. Jag har således ingen annan än mig själv att skylla på.

Jag tyckte det kunde vara läge att få en ledig helg tillsammans med mannen. En helt ledig helg har jag inte haft på fyra veckor, så det var dags att passa på nu, för nästa helg är inbokad, förstås. Svärmor behöver hjälp inför visningen av sitt hus och vi åker till henne på lördag eller söndag. Mycket praktiskt att ha en pick-up, då det är mycket som ska köras till tippen.

Jag hoppas att visningen resulterar i en snabb försäljning och överlåtelse, oavsett hur mycket jobb det innebär framöver, för vi vill till varje pris undvika att svärmor börjar hyfsa till trädgården. Den behöver inte egentligen det och det finns så mycket annat som måste gå före, men vi känner henne. Hon kan få påta i vår trädgård istället, när och om hon vill...



I förrgår ville vi ha rejäl husmanskost och det är inte mycket som går upp mot stekt fläsk med löksås. Ljuvligt gott var det! Det var väldigt länge sedan vi hade det och då smakar det ju ännu bättre. Vad som också var länge sedan är att grilla, därför startade mannen grillen i uterummet i måndags och vi åt hemgjorda hamburgare på nötfärs från Kustcharken.



Tillbehör bör man ha, annars känns det lite fattigt, eller hur?



Hemlagrad hushållsost, det andra har vi hämtat i affären, än så länge. Vi får se vad vi mäktar med att så i år. Vi ska dessutom gräva upp runt huset och dränera, så det känns som att det får vänta tills vi vet hur omfattande det blir innan vi planerar planteringar.

Mannen lagade maten igår, jag sparade mina krafter till kvällsjobbet och löste sudoku istället.



Korrrv är alltid rätt, liksom pasta. Det räckte med några plommon till kvällsmat i bilen efter den middagen. Idag blir det köttgryta som fiskades upp ur frysen igår kväll. Ris eller potatis till den, samt lite blomkål, så står jag mig länge.

I morgon är det fredag, jag är ledig och du har redan gissat vad vi ska ha till middag då, inte sant?
Ha en fin torsdag och veckända och var rädd om dig!






söndag 1 april 2018

Jaktlycka.

Jo, det finns tid att skriva lite, för idag jobbade jag bara mellan 7-14 och dessutom stod mannen för kökstjänsten. Men för att ta det i ordning från tisdagens rapportering av läget, så har vi hittat vår soffgrupp! Jag är övertygad om att Lottas besök gjorde att det lossnade, därför är hon numera vår officiella maskot och måste hälsa på innan vi ger oss ut på all jakt, för att bättra på våra odds. 

Har vi beställt sofforna då? Nej, det har vi icke, eftersom vi måste besluta oss för vilken konstellation vi ska ha. 3+2+1? 2,5+2,5? eller rentav 2+2+1? Som jag skrev i förra inlägget är det ju inte så att vår dörr springs ner av besökare, alltså är den största frågan hur stor sittgrupp vi behöver, egentligen? Vi kommer att ha en matsalsmöbel i samma rum också...

Nå, det kommer ett beslut snart, innan modellen tar slut eller färgen vi valt utgår, helst. Sonen tittar lite för mycket på prislappen, därför fick jag ta till min allra bästa argumentationsteknik för att han ens skulle titta närmare på en dagbädd med bättre madrasser och överge en den med gästsängsvarning på. Det går säkert alldeles utmärkt att sova i den en natt eller två, men inte varje natt.

Inte heller han tar snabba eller överilade beslut, därför åkte vi hem och sov på saken. Flera nätter faktiskt. Vi har inte dryftat detta mer än att han ska möblera om och med nya möbler, trots att han tillbringat påskafton och en del av denna dag med oss. Mest med mannen då, eftersom jag jobbade igår kväll och idag, som sagt...

De hade en grabbkväll med flipperspel, filmer, påskeld och öl på Bryggcaféet. De kom hem strax efter mig och då var det nästan läggdags. I alla fall för mig, men pojkarna gick och la sig de också, till min stora förvåning. Sonen är en nattuggla av sällan skådat slag, nämligen. Idag hjälptes de åt med att tvätta fälgarna på mina sommardäck och att laga mat. Sonen skalade åtminstone potatisen.

Men jag hoppade över ett synnerligen välkommet och kärt besök av den äldste sonen och hans fästmö. De bor i Djurås i Dalarna till vardags så det är av förklarliga skäl inte ofta vi kan hälsa på varandra. Skiftjobbare och vikarier är extremt inkompatibla. Det blev en snabbt hopkommen påskbrunch då vår tänkta påskmiddag inte hade räckt till oss alla fem.



Jag tycker nog att jag lyckades ganska bra, trots att "barnen" tydligen ännu inte är vuxna nog för sill, därför fick mannen och jag nästan all gubbröra själva. Det är bakelserna längst bak, alltså. De främre är laxbaserade, av resterna från vår laxmiddag i torsdags, lite kallrökt lax samt en aning rökt böckling som också återfinns i omelettrullen med avokado på bilden här nedan.



Ägghalvor med räkor är ju nästan ett måste på påsk, skinkrullar med pepparrotsvisp är kanske inte så vanligt, men jag tyckte det borde finnas lite annat är fisk, lax och sill och det var nog tur för mig. En grönsallad, hårt bröd och hemlagrad ost fick inte plats på bilden och det finns faktiskt gränser för hur mycket tid man kan lägga på att fota maten, när gästerna väntar.

Idag blev det helstekta tjocka revben med potatis, gräddsås och grönsaker utifrån den kvarvarande sonens (den yngre, således) önskemål.



Jag är så tacksam över att mannen är en duktig matlagare, det var en ren fröjd att äta den middagen!
Vän av ordning undrar förstås vad vi åt på Långfredagen och då svarar jag Påskkyckling.



Fast det var ju såsen som var påskgul, men nu tycker inte jag att man behöver vara så himla petig. Det var gott i alla fall. Jag undrar vad vi ska äta i morgon? Måste nog konferera med mannen och inventera kyl och frys. Vi kan gärna laga maten tillsammans, det är mysigt tycker jag.

Resten av kvällen, vilket inte är så mycket eftersom jag ska upp 05.50 i morgon, ska jag tillbringa med mannen i den enda soffa vi har, än så länge då, framför TV:n. Jag hoppas vi kan hitta en rolig film att se på, för nu är jag så trött att ögonlocken börjar bli tunga och det är nog inte så lyckat att somna riktigt än.

Glad fortsättning på den goda påsken!

tisdag 27 mars 2018

Tröstpris.

Numera verkar jag inte ha vare sig tid eller ork till mer än ett inlägg per vecka. Nog för att jag har många uppslag, ty det händer en hel del i både arbets- och privatliv för både mig och mannen. Förra veckan jobbade jag nästan heltid och rapporterade 35,5 arbetade timmar till a-kassan. Jag har med andra ord fortfarande 200,5 dagar kvar att få ut ersättning för, förutsatt att jag inte jobbar alls.

Dessa regler är så förbryllande och jag ska inte tjata om hur dumt det är, jag får bara gilla läget och hoppas på att hemtjänst och sjukhemmet har samma behov av mina tjänster fram till midsommar som de haft hittills. Från midsommar kommer jag att jobba 10 veckor på Apoteket i Hunnebostrand, där jag en gång började min apotekskarriär.

Därefter är jag erbjuden 10 timmar i veckan och möjligheter att bli inringd även till Munkedal och Lysekil vid behov. I kombination med hemtjänst och sjukhem kan det nog bli möjligt att överleva. Under förutsättning att mannen får ett bättre avtal med MAG eller får ett halvtidsjobb. Alternativet är att lägga firman på is och jobba heltid, fast det vore synd på många sätt och vis...

Vi har fått blommor i inflyttningspresent av en granne som också är min gamla klasskamrat. Mannen öppnade förvånat dörren förra veckan och tog lite rörd emot välkomstbuketten. Vi hade tänkt bjuda in flera av grannarna på fika, men det har liksom inte passat sig. Dels på grund av att jag jobbat som jag gör och dels för att vi inte har sittplatser till fler än sju (med lite god vilja) än.

I söndags ringde det på dörren igen, och vi fick blommor och morotskaka av våra vänner från Munkedal. Det var riktigt trevligt att de tog en tur till oss för att hälsa på! Annars är det inte precis så att det springer folk här hela tiden, eller överhuvudtaget, därför blir vi väldigt förvånade när vi hör dörrklockan och undrar vad som händer...

Vi hade precis kommit hem efter en promenad då vi passade på att överlämna en bit hemlagrad ost till min kusin som fyllde år och där blev vi bjudna på kaffe och nygräddade våfflor, till mannens stora förtjusning. På tillbakavägen stannande vi till i lägenheten och mannen kom på att mina vita bokhyllor skulle kunna få plats och tjäna som nattduksbord i sovrummet.

Efter lite mätande både här och där packade vi in hyllorna i min lilla Pärla, för den var lättast åtkomlig och det blev såhär när de kom på plats tillsammans med lamporna från lägenheten:



Sovrummet är det enda rum som är full möblerat och vi känner oss mycket nöjda med resultatet. I köket ska vi bara ha upp en hylla för mina kokböcker och någon sorts belysning på den väggen, så är vi färdiga där också. En hissgardin ska vi nog skaffa, eller åtminstone en annan gardinkappa som matchar soffkuddarna, för det ser inte jättebra ut med min 25 år gamla köksgardin där.

Jag tror att jag har hittat en soffa i vår smak. Numera tittar jag först och främst efter djupet på sofforna i reklamblad och kataloger. Sedan kollar jag benen och först därefter på klädseln. Sådana går ju oftast att byta ut, men det är svårare än man tror att hitta soffor som man inte blir halvliggande i och/eller inte går att dammsuga under.

Sonen är också ute efter en soffa, eller snarare en dagbädd, då hans bäddsoffa har gått sönder och inte går att fälla ihop längre. Därför ska vi göra gemensam sak och åka tillsammans för att titta närmare på det vi behöver i de möbelvaruhus som finns i den relativa närheten, det vill säga i Uddevalla. Förhoppningsvis hittar vi något vi gillar och trivs med, men jag börjar nästan ge upp hoppet...

Torsdagens mat, påminner lite om någon figur ur Sesame Street, eller hur?
Ätit har vi gjort, men mest återvunnen mat ur frysen. Mina barns gammelmormor Ingrid brukade alltid servera kokt ägg till pyttipannan, och jag gillar idén. Mannen ville dock hellre ha stekta ägg, vilket han förstås fick. På fredagen värmde vi en gryta innan jag åkte till jobbet och på lördagen var jag själv här hemma och använde detta till att göra en mycket god pastarätt:



Man tager vad man haver i kylen, fast räkorna hämtade jag frysta på Ica Skeppet i Kungshamn, där jag också fyndade godis till påsk och lite annat efter jobbet. Mannen lagade maten i söndags och fyllde kycklinglårfiléer med fetaost och gjorde en bönsallad till det. Det var jättegott och det blev kvar till lunch för oss båda igår.

Då var det meningen att jag skulle göra en soppa på jordärtskockor på kvällen, men jag blev så sen från jobbet på grund av att en vårdtagare fick skickas till VC och sedermera vidare till sjukhus, att jag inte var i form för det och mannen tog över matlagningen. Vi har nästan alltid en burk med färdig köttfärssås i frysen och den piffade han upp med champinjoner och serverade med spaghetti.

Idag står det stekt fläsk på vår matsedel, men jag vet inte. Jag är mer sugen på fisk av något slag. Oavsett vad vi bestämmer oss för måste jag eller vi ge oss ut, vilket inte borde kännas så jobbigt eftersom vädret är det bästa på länge, men jag är fortfarande trött och har ont i hela kroppen efter gårdagens och förra veckans slit.

Som om dagen inte varit jobbig nog igår, berättade mannen att Jerry Williams gått bort. Jag har alltid gillat honom väldigt mycket och har sett honom ett antal gånger i Hunnebo-parken. Nu ångrar jag verkligen att vi, eller åtminstone jag, inte såg hans show förra året. När ska jag någonsin lära mig att inte skjuta upp saker och ting?

Kanske den dag jag har ekonomiska förutsättningar, det vill säga torsdagfjortonfredag, eller när helvetet fryser till is eller något liknande? Apropå pengar är det väl lika bra att deklarera, så är det gjort. Lite pengar får jag tillbaka i år med, men de räcker inte långt. Kanske ett soffbord eller en ny lampa i och för sig, det får jag väl vara glad för...

Fick en "tröstvinst" från Postkodlotteriet eller i sanningens namn, jag fick välja själv. Så det blev roliga whiskyglas och fyra kökshanddukar. Inte för att det står Ernst (som i Kirchsteiger) på dem, utan för att de faktiskt är snygga och passar i vårt kök. Jag hade hellre vunnit i grannyran, men man får vara glad för det lilla, eller hur?






Ha en fin tisdag och ta hand om dig!




onsdag 21 mars 2018

Badmadam.

Håller mig vaken en stund genom att skriva ett nytt inlägg, när mannen ändå är iväg och repar ikväll. Idag blev jag bokad i morgon. På fredag hoppar jag in på hemmet och på lördag är det hemtjänst igen. Lördag, ja. Då ser vi knappt varann alls, mannen och jag, för då börjar jag tidigt och han har ett gig på kvällen, ganska tidigt i och för sig, trodde han.

Vi får se vad han har för besked när han kommer hem, om jag mot förmodan är vaken då. Jag tycker det är ruskigt svårt att somna och sova någorlunda bra natten mellan ett sent och ett tidigt pass. Därför kommer jag nog sova bättre inatt, även om jag ska upp tidigt igen. Sedan blir det samma visa mellan fredag och lördag, därför har jag sett till att jag är ledig på söndag.

Torsdag och söndag blir våra mysdagar, denna vecka. Det vet mannen inte om än, men jag tror inte han misstycker. Jag tänkte att jag hämtar något gott att äta efter jobbet i morgon och så kan vi titta ikapp Sveriges mästerkock. Förra veckans avsnitt missade jag på grund av ett sent arbetspass och idag tänker jag inte ens sätta igång TV:n.

Som du kanske kommer ihåg har jag berättat att jag inte gillar att duscha. Nu måste man ju göra det då och då i alla fall, men det bär mig emot. Dock kan jag tillstå att det känns något mindre besvärligt sedan vi flyttat och har golvvärme i badrummet. Igår duschade jag före jobbet, men klockan var mycket innan jag tog mig i (morgonrocks)kragen och såg till att det blev av.

Idag blev jag tvungen igen. Redan före lunch var jag nämligen genomsvettig och det är inte heller en så trevlig känsla. Dagen började lugnt hos en tant som behöver lite stöttning och att komma igång. Sedan blev det emellertid lite jobbigare. En farbror som inte är så rörlig skulle ha hjälp med morgontoaletten, vilken inkluderade en dusch.

Att det blir fuktigt i ett badrum när man duschar vet ju alla, och att fullt påklädd hjälpa någon blir snabbt varmt och klibbigt. Därefter ska farbrorn (eller i förekommande fall, tanten) kläs. Väldigt ofta ska de ha stödstrumpor också. Det är inte särskilt enkelt att få på dem, ens på sängvarma och torra fötter, tänk då hur det är när man är nyduschad och behöver kläs på snabbt för att inte frysa...

Att öppna badrumsdörren för att man själv håller på att försmäkta är således inte att tala om. Nåväl, även om det var min debut som badmadam hos denne farbror, tackade han så mycket för hjälpen och bad om ursäkt för att han är så besvärlig. Kära nån! Det är ju inte det att han inte vill, utan för att han inte kan själv, som vi hjälper till. Jag tycker inte att han är besvärlig för det.

Vidare till nästa mans morgonbestyr. En som inte heller är självgående och behöver ganska mycket hjälp, dock ingen dusch idag. Jag kommer sannolikt ha träningsvärk både här och där i morgon, men han blev ren och påklädd utan några större problem i alla fall och jag är välkommen tillbaka, bara en sådan sak! Nästa person på min lista ville inte ha någon hjälp med duschen, trots allt.

Så efter lite prat åkte jag för att städa hos en tant, tillsammans med en kollega. Till saken hör ju att många (de flesta) av våra vårdtagare är lite frusna av sig och det därför oftast är väldigt varmt hemma hos dem, vilket i kombination med en rejäl veckostädning gör att man blir genomsvettig även om man är två om arbetsinsatsen.

Sålunda åkte vi till vår "bas" och åt lunch och svalnade någorlunda innan det blev dags att åka ut på den sista turen och jag hade tre stopp på den idag. Inte några tyngre sysslor förvisso, men vi flänger runt som små skållade troll och det blir lite varmt ändå. När jag väl kom hem satte jag mig ner för att vila en stund och lösa några sudokun innan maten och började frysa så in i vassen.

Upp och hoppa, hämta pytten i frysen och skala kokta ägg till mig och steka ett par till mannen. Inga rödbetor fanns det, men det går nästan lika bra med ättiksgurka.



Med lite varm mat i magen frös jag inte lika mycket längre, så jag löste lite korsord medan mannen jobbade färdigt (nåja), packade ihop sina pinaler och drog iväg. Tittade på det håriga köksgolvet (jag kommer att bli galen på det!), öppnade källardörren så att katterna kunde fly när jag plockade fram snabeldraken och städade, igen!

Nu kanske du förstår hur väldigt lite jag tycker om att duscha? Jag drar ut på det i det längsta, trots att jag vet att jag kommer att känna mig både pigg och fräsch efteråt. Det är inte vattuskräck för jag har inte blivit biten av någon eller något och det är inte så att jag är en lortgris, det är bara själva omaket och slöseri med tid och vatten som stör mig, tror jag.

Jag känner mig väldigt nöjd med min dag i alla fall, så om en liten stund ska jag ta med mina korsordstidningar och lägga mig i sängen och vila och så småningom sova som ett barn.
Först ska jag förstås förevisa gårdagens middag också. Resterna får mannen äta till lunch i morgon, och jag letar reda på något i frysen till mig.



Torskrygg med musselsås. Jag har nästan alltid en burk musslor i skafferiet. Ica's är utmärkta, tycker jag! Jag hackade en schalottenlök och fräste den i lite smör så den började få lite färg, pudrade över lite mjöl och blandade ihop, sedan hällde jag på musselspadet, en gnutta sherry, lite vatten och spädde med mjölk till önskad konsistens (inte textur, alltså). ½ fiskbuljongtärning, salt och peppar, förstås.

Har man inte sherry går det bra utan, ta till exempel lite vitt vin, eller några droppar citronsaft istället. Det går fint att få lite syrabalans med vitvinsvinäger också, bara man är lätt på handen med den.
Nu är det färdigt för idag, på återseende när och om du vill, och var rädd om dig!

PS. Vattuskräck är detsamma som rabies.




måndag 19 mars 2018

(S)vinnare.

Ännu en ledig måndag, det känns fint! Jag har visserligen varit ledig hela helgen, men inte varit sysslolös för det. I lördags möblerade vi om i garaget och ställde utemöblerna i trädgården. Grillen bar vi in i uterummet, så är den på plats när vi får lust att grilla. Katterna gillar att ligga i solen därute, och de har även fått gå ut i trädgården nu. Under sträng uppsikt, förstås.

Vi hämtade mat och städade för andra gången den veckan. Men inte förrän jag hade huggit upp mer ved och burit upp den till köket. Just städning är inte vår bästa gren, men vi måste bli duktigare eftersom köksgolvet ser hemskt ut redan idag. Katthåren verkar släppa taget från båda katterna så fort de kommer in i köket (och det gör de ofta), det är högst förbryllande...

Det blev fisk till middag, ty vår heliga fiskfredag fick stryka på foten till förmån för kvällspasset i Kommunens tjänst. Vi fick med oss en stor rödspätta hem från vår fiskaffär och den helstektes i ugnen.



Mandelpotatis, cf-röra, lite strössel och sockerärtor valde vi att ha till fisken och vi avnjöt alltihop i kaminens brassken. Jag förberedde söndagens slökok lite senare, för att slippa stå upp alltför tidigt. Jag vill ju så väldigt gärna mjukstarta mina dagar med kaffe och tidning i sängen, som du kanske vet. "Problemet" var att vi skulle iväg till Mölndal och hämta hem GTO:n.



Mannen hade kommit överens med Bengan att träffas klockan ett, vilket betydde att vi måste åka senast elva för att hinna hämta min Postkod-vinst på Eklanda Godis först. Lite lustigt att de skickade den dit, när jag fått brev angående adressbytet för mina lotter. Man måste ha minst en lott på bokföringsadressen, nämligen.

Men man får ha kvar lotter på gamla adresser, så jag kontaktade kundtjänst och löste det, för det är väl bra att sprida sina vinstchanser geografiskt? Efter detta valde jag mina vinster och såg kanske inte så noga vilken adress det stod att de skulle skickas till. Eklanda och Eklidsgatan ser ju ganska lika ut. Vilken tur att vi hade ärende i närheten av utlämningsstället ändå.

Nu står i alla fall båda Pontiac-bilarna i säkert förvar på en och samma plats och det känns skönt. Mannen drog en lättnadens suck när vi var klara för dagen och kunde gå in och avsmaka grytan som puttrat hela dagen.



Allt som behövde tillsättas var lite grädde och redning, den blev riktigt god! Till den drack vi ett gott rött vin som heter Sister's Run. En rejäl skvätt hade jag förstås i grytan från början, däremot inget vatten, det blir så blaskigt och utspätt, vilket är tvärtemot hela idén med slökokning. Jag har gått ur vissa slökokar-grupper på FB för att jag blir så trött på alla dumheter folk ältar där.

Jag påstår inte alls att jag är någon expert, men för mig är det självklart att inte tillaga fläskfilé eller kyckling i en Crock Pot. För att det är snabbmat och redan mört. I mina grytor ska det vara billiga köttbitar som högrev, en seg fransyska eller fläsklägg. Alltså sådant som bör tillagas under lång tid. Det hörs ju på namnet Slow Cooker. Långsamt och vid låg temperatur. 

Apropå billigt kött har jag nästan gjort det till en sport att leta efter 30%-lappar i min affär. Dels för att jag inte gillar matsvinn, dels för att jag inte gillar att betala mer än nödvändigt. Jo, jag betalar faktiskt för all mat jag hämtar hem från butikerna, men det låter inte lika roligt och det är en och annan som har undrat om jag har en specialsydd kappa eller något...

Därmed var den lilla hemligheten avslöjad. Då kan jag lika gärna också berätta att både mannen och jag har sökt jobb på Systembolaget. Fast jag har så många jobb på gång i sommar att jag kunde ha låtit bli för egen del, men det ser bra ut hos arbetsförmedlingen som rapporterar till a-kassan, som jag inte får del av, vilket jag förklarat i tidigare inlägg.

Det vill till att orka med att jobba som timanställd och söka jobb samtidigt. Men tills nästa fasta anställning är det bara att härda ut och göra som de säger. Dock inte utan protester!
Nu kurrar det i min mage, det är dags att laga mat. Två halvt bortglömda chorizokorvar och några champinjoner ska bli stommen i en pastasås, tänkte jag.

Var rädd om dig och din omgivning!



onsdag 14 mars 2018

Bryter ihop lite bara.

Fyra dagars arbetsvecka är drömmen för många, också för mig, men när tisdag och onsdag bara innebär 5 timmar samt torsdag och fredag 6,5 är det lite för lite att försörja sig på. Nu råkade det bli en liten ändring av morgondagens tider, så jag börjar 13 istället för 15.30. Några timmar med OB-tillägg är det visserligen alla dagarna eftersom jag slutar 22.

Det är så att om jag överhuvudtaget jobbar utgår ingen ersättning alls från a-kassan. Alldeles oavsett om det är en dag med två eller åtta timmar, får jag ingenting för de andra dagarna som jag inte blir inringd till. Nu har jag hittills blivit bokad såpass mycket att jag till och med tackat nej vid ett tillfälle, vilket bemanningen hade full förståelse för, men kommer det alltid att vara så?

Hur ska jag kunna veta hur stort behov Omsorgen har av mig, flera veckor i förväg? Det beror ju på vilken belastning de har och med en döende, eventuellt två, kan situationen snabbt bli en helt annan och då ligger vi vikarier pyrt till. Därför söker jag fortfarande en massa andra tjänster och sommarvikariat, för att gardera mig.

Eftersom mannens förutsättningar också har ändrats söker även han jobb utanför hemmet. Så den där  romantiska bröllopsresan till Rom i vår lägger vi på is. Har man väntat i fyra år på den kan man vänta ett till. Eller? Sanningen att säga bröt jag ihop en aning när detta faktum uttalades högt igår. Nog för att jag redan hade förutsett det, men så länge man inte pratar om det är det inte så farligt.

Därför tröstar jag mig med matlagning, det är ju meditation för mig som du vet, begraver mig i sudoku och korsord och försöker få småsaker gjorda här hemma. Som att skicka en ansökan till Systembolaget för både mig och mannen, få upp vår halva tamburmajor på väggen i trappan och en ny garderobstång, så jag får lite mer plats än en enda egen garderob. Mannen har två...

Sedan ska jag göra Korv Stroganoff, äta och åka till jobbet och hjälpa vårdtagarna att bli klara för natten. Igår åt vi lax från Bovalls Havsdelikatesser, vår lokala fiskaffär.



Det fanns lite fänkål kvar i kylen, vilken skivades tunt och stektes i smör. Jag rörde ihop en cf-sås med lite majonnäs, saft av en lime som höll på att torka ihop, samt lite apelsinsaft och gurkmeja för färgens skull. Jag blev mätt, nöjd och lite gladare efter den stundens meditation.



Måndagens middag blev som jag skrev i förra inlägget en skåprensning. Jag skrapade av köttet från söndagsstekens ben och skivade upp resten av en bit fläsklägg, kokade upp såsen från föregående dag med lite extra sherry och tomatpuré. Lät purjo koka med, men sparade en del till garneringen också, som du ser. Det blev riktigt gott det med!

Jag vill gärna avsluta med ett citat från dagens mattips i GP, fast jag inte är helt säker på vem som skriver dem numera. "Konsten att laga mat handlar många gånger om att återvinna rester". Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Det är riktigt roligt och spännande att få ihop något nytt och gott av det som känns lite för lite, för tråkigt eller halvvisset. Dessutom blir det billigt!

Var rädd om dig och ta hand om din omgivning, det innebär även matresterna!








måndag 12 mars 2018

Vilken röra.

Jag har jobbat dagligen sedan i torsdags, därför är jag ganska glad över att vara ledig idag. För även om det inte har varit jättelånga dagar har de varit intensiva med nya omgivningar och rutiner. Varje gång jag tror att jag nog har varit hos varenda vårdtagare i norr, så dyker det upp ett nytt namn på insatsschemat. Dessutom har jag ju jobbat inomhus på hemmet, det är mycket nytt nu.

Vissa vårdtagare har mycket specifika behov/krav och till dem får bara vissa i hemtjänsten åka, vilket är rätt intressant. Jag undrar om de lägger upp sina semestrar utifrån dessa krav? Jag har mycket att lära mig fortfarande, men känner mig ganska varm i kläderna när det handlar om de vanliga rutinerna och människorna.

Visserligen är det fortfarande så att jag inte hittar lika bra bland kökshyllorna hos alla, men det är okej att fråga när man blir alldeles vilsen. De flesta är så tacksamma för hjälpen, fast det i många fall förstås kan kännas jobbigt att behöva ta emot den. Jag skulle inte heller tycka det var så kul att inte klara hygienen, städningen och matlagningen själv.

Fast just städningen hade jag gärna sluppit, i och för sig. Det är alltså därför jag sitter här och skriver nu, för att det behövs dammsugas igen. Mannen städade förra veckan, men det märks inte nu. Det är något speciellt med framför allt köksgolvet, som gör att det verkar magnetiskt på katthår. Jag har aldrig upplevt att C och M hårat ner så mycket förr.

Mannen åkte till det gamla garaget igår och hämtade sommardäck och annat, inför den definitiva och avslutande flytten av egendomar till vårt nya hem. Bengan får återigen hedersuppdraget att flytta en bil och, icke att förglömma, flipperspelet som kommer att gå varmt när det står lite bättre till än det har gjort. Flera vänner och bekanta ser fram emot att hälsa på oss bara av den anledningen...

Nu har dock förutsättningarna för våra planer att renovera källaren ändrats en smula, så vi får väl se när flipperspelet står där det är tänkt och hur vi löser allt annat. Det kommer ta lite längre tid att få det som vi vill, speciellt om mannen också blir tvungen att ta ett deltidsjobb utanför hemmet. Man ska akta sig för samarbetspartners som "kommer överens" om saker i efterhand.

Nåja, vad är väl en bal på slottet? Jag får väl jobba varje helg, kvällar och storhelger så att jag kan lämna ett större bidrag till hushållets kassa. Och så får vi skynda på svärmors flytt, hur nu det ska gå till om vi båda jobbar minst heltid? Hon behöver ju hjälp med packning och rensning, och jag tror det blir väldigt svårt att övertala henne att leja den hjälpen.

Det löser sig på något sätt, det brukar det alltid göra. Så länge vi har varann, sover gott och tänker positivt klarar man mycket mer än man i förstone tror! Mat är något man också behöver, helst god sådan. Som till exempel torskryggen med vitvinssås i fredags.



Strösslet är knaperstekt bacon och svamp, vilket ger en trevlig sälta och textur till anrättningen. Det har gått inflation i det ordet, anser jag. Textur betyder i en vidare mening form eller utseende på en yta. TV-kockarna använder det dock ofta och gärna för att beskriva hur det känns i munnen, medan jag tycker att konsistens egentligen är ett bättre ord för vad de egentligen menar med det.

Jag kan förstås ha fel, men det tror jag inte. Mannen laddade två slökokare i lördags. En med refried beans till framtida pulled pork, kyckling eller något annat gott. Man sparar alltid buljongen från det koket för att använda till just pulled pork, och en gång till för att göra en grönsakssoppa. Om man gör trestegsraketen, som den gode vännen Tommy kallar det.



I den andra slökoktes en chiligryta med högrev och inga bönor alls. Det var så gott och värmande!



En massa brun mat blev det således och konsistensen var mjuk och lättuggad. Det varken ser ut eller låter särskilt trevligt, men du vet att skenet ofta bedrar. Jag ville ha något att skrapa upp det goda med och bidrog med hembakt tortilla, men de ser också rätt platta ut, därför blir det ingen bild på dem.

Eftersom jag kom hem före mannen igår, drog jag igång ugnen för att laga till en karréstek. En klassisk söndagsmiddag alltså. Lite mer färgglad och med flera olika konsistenser i kompositionen.



Jag lade till lite pickles på tallriken också, det bryter av så trevligt mot den gräddiga såsen, men de kom alltså inte med på bild. Det blev lite broccoli över och den åt katterna upp. Att Compiz gillar det visste vi sedan tidigare, men nu har hans syster fått upp ögonen och glufsade glatt i sig. De upphör aldrig att förvåna en, de där katterna...

Idag blir det pasta och något hopkok av rester. Jag har absolut inte någon lust att vare sig gå utanför dörren eller göra något annat än lättare sysslor, nämligen. Därför rensar jag kylen på gammal skåpmat och kanske tar ett glas vin. Jo, jag får det, för jag ska jobba kväll i morgon. Men först var det ju det där med att rasta snabeldraken, suck...

Ha det gott och var rädd om dig!






torsdag 8 mars 2018

Drar vidare.

Det var en intressant erfarenhet att introduceras på Hunnebo-hemmet. Den första människan jag träffade var inte min handledare, eftersom hon var upptagen med en vårdtagare, utan en annan undersköterska som gav mig kläder jag förväntades att ha på mig. Konstaterade genast att tunikan inte skulle passa, varför vi gick för att be om en ny, större storlek, ty jag kan inte jobba i tvångströja!

Klädansvarig människa tyckte dock att alla "kan ha medium, de är så vida". Inte jag i alla fall, jag är vidare än så, tyckte jag. En annan människa ombads att öppna till förrådet, då klädansvarig människa uppenbarligen ville gå hem istället för att hjälpa mig att känna mig bekväm i kläderna. Nåja, det är ju tur att alla andra är så fantastiskt välkomnande och trevliga.

Jag har inte upplevt att "alla" redan vet vem jag är på en ny arbetsplats sedan jag började på Abba knappt 20 år gammal och mamma pratade in mig på storköksavdelningen på Väjern. Men i tisdags verkade nästan varenda kotte veta att jag är min lillasysters storasyster. Någon konstaterade att vi inte är ett dugg lika, jag är snarare lik min mormor, medan ytterligare någon såg likheter...

En och annan påstod sig känna igen mig tack vare bilder på FB, fast egentligen tror jag att det var djungeltrummans förtjänst. De visste vem de skulle spana efter, liksom. Det har nog sina fördelar att ha en omtyckt syster till undersköterska som föregångare och referens. Det känns bara ovant att redan vara "känd", om du förstår hur jag menar?

Sedan jag slutade som dagmamma och tjatade in mig själv på Abba igen -95, fast i produktionsstädet då, har jag inte haft några uppenbara och nära kopplingar till någon person på ett nytt jobb. Det har både för- och nackdelar, förstås. Ibland är det riktigt skönt att vara anonym och okänd från början, för det är ju inte mitt privatliv som är avgörande för hur duktig jag är på att utföra ett jobb.

Å andra sidan är det skönt att vara accepterad från start och inte behöva redovisa för vem jag är, var jag bor och vad jag gjort tidigare. Som sagt, det finns alltid både fördelar och nackdelar med nya arbetsplatser och -kamrater. Förutfattade meningar och åsikter kan folk ha, oavsett om man är kändis eller inte, för den delen. Det är bara att göra sitt bästa, så brukar allt lösa sig.

Idag är uppdraget Hemtjänstens. Bara fem timmar, så det går i ett nafs trots att det är ett kvällspass 17-22. Jag är numera inte alls förtjust i att jobba kvällar, speciellt om nästa pass börjar klockan 7. För då går det inte att somna och sova gott, vilket jag kommer att bli varse inatt. Introduktionsdag nummer två på Hemmet är nämligen inbokad i morgon med en ny handledare.

Lördag och söndag jobbar jag också, i hemtjänstens kläder och bil. Utan att dra alltför stora växlar på den uppenbara skillnaden att jag i ena tjänsten använder mig av ett fordon, så kan jag redan nu efter första dagen på Hemmet konstatera att tempot är mycket långsammare där och det är väldigt mycket mat på schemat.

Apropå mat så ska vi äta rotmos och fläsklägg innan jag åker till jobbet idag. Igår blev det korrrv och mos, för vi behövde något snabbt efter att vi kom hem från sonen där vi konstaterade att hans bäddsoffa har gjort sitt och behöver bytas ut. Lite datorsupport blev det också, samt byte av lampor.



Potatismos med sparade småbitar av blomkålsstock och broccoli plus lite strimlad purjolök. Godare och trevligare för ögat med lite färg på moset. Kabanossy med 95% kött betalar jag gärna lite extra för, istället för en massa utfyllnad till ingen nytta, i en billigare så kallad korv. Då är det ingen riktigt korrrv!

I morgon är det fredag och då blir det fisk, såklart. Vilken och hur står ännu skrivet i stjärnorna, men det är blir nog bra det med. Det är förresten mycket troligt att vi hämtar den hos en av tjejerna som tills alldeles nyligen var min nya arbetskamrat i hemtjänsten. Det är minsann inte bara jag som sadlar om och kastar mig in i ny bransch!

Nu ska jag faktiskt ta mig i morgonrockskragen och släpa mig till duschen och sedan ta itu med sysslorna här hemma, medan middagen puttrar klart i slökokar'n och jag kanske inte direkt puttrar iväg, men du fattar, drar vidare till kvällens sysslor.

Ha det gott och var rädd om dig!

måndag 5 mars 2018

Skarpaste kniven.

Då har det gått en vecka igen, och i ett nafs! Jag har jobbat 38 timmar, vilket får anses som nästan heltid. Inte ens a-kassan eller arbetsförmedlingen kan begära mer. Idag är jag inte städslad någonstans, men i morgon ska jag introduceras på Hunnebo-hemmet. Det ska bli spännande att se hur det är, jämfört med "utejobbet" i hemtjänsten.

Den uppenbara skillnaden är förstås att de på sjukhemmet är sjukare än de flesta som får omvårdnad i sina hem. I vissa fall undrar jag vilka kriterier som bestämmer vilka insatser som beviljas och till vem. För som en kollega uttryckte det, "varför ska undersköterskor och vårdbiträden lägga ner tid på att städa ett hus som inte går att städa, när det finns städfirmor" och jag håller med.

Varför ska vårdpersonal ägna tid till sådant, när det finns andra insatser som är mer vårdinriktade än att försöka sanera ett totalt försummat hus under två timmar varje vecka. Ett Sisyfosarbete, som du förstår. När detta hus säljs någon gång i framtiden kommer inte betinga någon större köpesumma, men desto mer för att blåsas ur, totalsaneras och renoveras för att bli beboeligt igen.

Det är såklart en sorglig historia i bakgrunden, men jag undrar ändå hur det är så helt omöjligt att få människan att förstå fördelen med att sanera redan nu och få en slant över när det blir ohållbart att bo kvar. För det blir det, förr eller senare. Det är på gränsen till ett allvarligt arbetsmiljöproblem för oss som måste gå in där. Man har handskar på hela tiden och ja, jag kräktes när jag städade toaletten...

Således är det sannerligen inte en dans på rosor att jobba inom hemtjänsten, men det finns förstås motvikter till detta som väger upp. Vi är hos många som har jättefina, rena hem och som håller efter dem efter bästa förmåga själva eller med släktens hjälp. Jag städar gärna hemma hos andra för att underlätta vardagen, det är inte det, men när det är en sanitär olägenhet, då är min gräns nådd.

På det stora hela taget trivs jag mycket bättre än jag hade förväntat mig. Det är ett fasligt flängande i och ur bilen hela tiden, men det värmer så att komma in till dem som verkligen behöver hjälp och som är tacksamma för minsta lilla. Jag hade gärna sett att de fick mer tid för prat och sådant, men det är som det är. Dessutom har jag så fina arbetskamrater som hjälper mig när det behövs, de är guld!

Mannen och jag var ju på utflykt förra veckan och han fick med beröm godkänt av snarksköterskan. Nästa gång han ska visa resultat eller om det blir problem med Snoken, behöver han inte åka ända till Sahlgrenska, han blir överskriven till NÄL och det är ju betydligt närmare. Det gick oväntat fort på lasarettet därför fick jag fick vända på parkeringen vid 421 och hämta honom igen.

Vi valde överkast, lakan och lite annat tillsammans. Och fyllde även på förrådet av sköna  bambusockor. De är verkligen toppen att ha när jag jobbar och sällan kan eller hinner ta av mig skorna när jag kommer till vårdtagarna. Tur att jag inte lider av fotsvett, men det kan bli lite varmt ändå förstås, och då är bambu bättre än vanliga bomullssockor på att avleda fukt och värme.

Det har alltså varit ganska mycket jobb för mig och denna vecka är också rätt fulltecknad. Mat har vi lagat både var för sig och tillsammans. Till exempel helstekte vi rödtunga i ugnen, gjorde ett citrussmör och serverade med pressad potatis. I fredags, förstås...



I lördags blev det helstekt kyckling med risotto. Få maträtter ser så osmakliga ut som risotto, men vad gott det är! Denna smaksattes med portabello.




Igår gjorde mannen en gryta på fläskkött, med smak av bland annat spiskummin. Det kändes tråkigt med ris igen och för övrigt fanns det för lite av den varan, därför blev det ugnsrostade rödbetor och potatis istället. Jag hoppar över den bilden, för den blev inte bra. Grytan däremot var utmärkt!



Medan dagens frikadeller puttrade i tomatsåsen löste vi ett knivigt problem. Knivar ska skötas om och hållas skarpa. Eftersom vi har mindre bänkytor och färre lådor i vårt nya kök fick knivarna flytta upp på väggen. Flera av dem är nyskärpta av Knivbrev, för slöa knivar gör mig galen och minst en av mina santoku-knivar måste vara i perfekt form. Yxan i mittenraden ska skickas nästa gång, det är lite spännande att se om det går att göra något med den...

Frikadellerna gjorde jag på kalkonfärs och en bit kallrökt skinka från ett paket med "ojämna bitar" eller så kallat skivspill. Kyckling- och kalkonfärs är lite blötare än annan, därför använder jag alltid ströbröd och ägg i smeten och olja i händerna för att det ska bli någon som helst form på frikadellerna. För övrigt tillsatte vi bara salt och peppar.



Ja, det är vad som hänt sedan förra inlägget, förutom att vi skaffat nya kuddöverdrag till köksbänken vilket blev väldigt fint! Vi måste bara hitta ny gardin till fönstret och sätta upp en liten ljusramp i densamma för att få lite mer ljus och mindre insyn, sedan är det bara en kokbokshylla och belysning på motsatt vägg kvar att fixa till, så är vi nöjda med köket.



Ta hand om dig och din omgivning tills nästa rapport! 








tisdag 27 februari 2018

Oledig.

Om jag inte tappat bort mig helt och hållet är det tisdag idag och en hel vecka sedan jag gjorde ett inlägg här. Det har varit ganska mycket jobb och mer blir det innan denna vecka är över. Jag jobbade alltså torsdag, lördag-måndag, trodde jag skulle vara ledig idag och i morgon, men nyss ringde Bemanningen och frågade om jag kan jobba ikväll. Och det kan jag ju!

I morgon kommer jag dock inte att jobba, för då ska jag följa med mannen till Göteborg eftersom han ska rapportera hur det gått med Snoken. Snarkmaskinen, alltså. De har drop-in tider där, så jag släpper av honom och tar mig vidare till exempelvis Frölunda Torg för att leta presenter till lilla barnbarnet som fyller 4 år snart. Vackra kläder vill hon ha, flickebarnet.

Måhända hittar jag en eller annan bok på rean också. Jag ska försöka hinna skaffa madrasskydd och överkast till våra sängar, samt i bästa fall en dyna till bänken i köket. Helst färdig med klädsel och allt, men i värsta fall får jag väl sy ett. Jag sydde ett till kökssoffan för några år sedan, vilket nästan gav mig huvudvärk.

Det brukar gå bra när jag tar fram symaskinen, men jag får tänka hårt för att slippa momentet "gör om och gör rätt", om du förstår vad jag menar. Sömnad är inte min bästa gren, det gäller ju att tänka "ut och in" samt baklänges. Jag tänker hellre rakt, utan utsvävningar, åtminstone i skarpt läge. Fantasier, teorier och planer löper åt alla håll, men det ligger ju i sakens natur, anser jag...

Nåväl, vi får ju hälsa på lilla mamma i morgon, när vi ändå är i närheten. Jag har en illistig baktanke med det också. Vi måste sätta fart på henne så att hon börjar packa ihop sina saker inför hennes flytt, därför ska hon få en massa flyttkartonger av oss. Vi har, som du kanske vet, rätt många sådana. Jag hade gärna sett att jag kunde packa upp mer ur de dryga 100 vi har kvar, men vi har inte någonstans att härbärgera finporslin och prylar förrän vi hittat rätt möblemang.

När vi nu ska hinna det? Jag jobbar även torsdag, fredag och söndag denna vecka, nämligen. På lördag säger jag tack, men nej tack om de ringer, för då ska vi på kalas och jag behöver faktiskt vila lite med och laga mat och elda i kaminen. Nog för att jag lagar mat ändå. Igår blev det kycklingklubbor fyllda med blå Castello och till det stekte jag champinjoner.



I söndags var vi bjudna på middag hos min mormor och det är alltid trevligt och gott! I lördags åt vi helstekt fläskfilé med en snabblagad rödvinssås, eftersom middagen blev väldigt mycket senare än jag hade tänkt. Vi hade bokat tid med en försäljare av larm, tillika den förre ägaren av vårt hus, så det blev mycket prat om andra saker än just vilken typ av larm som passar våra syften bäst.



Såsen blev riktigt god ändå, man har ju sina tricks! I fredags besökte vi Bovalls Havsdelikatesser och gick därifrån med en stor och fin vitling. Både mannen och jag konstaterade att det nog var 30 år sedan vi åt det. Är det inte konstigt att den försvann från butikerna helt och hållet under så lång tid? Och varför? Det är en utmärkt torskfisk och billig är den, så löp och köp!



Idag ska jag hinna göra en fisksufflé innan jag åker till jobbet. Dock inte på rester från vitlingen, ty det blev det inga, utan från tidigare torskmiddagar. Och jag säger återigen som jag brukar säga, det är inte alls svårt att göra sufflé! Låt bara bli att slänga igen ugnsluckan, så är den snygg ända tills du sätter skeden i den när du tar för dig vid matbordet. Smält smör eller brynt, och lite räkor till är gott!

Nu ska jag hänga upp våra nytvättade lakan, det går ju inte an att vara helt sysslolös bara för att man tror att man är ledig en dag. Sedan ska jag börja klura på en matsedel för kommande dagar/veckor så att mannen och jag har lite bättre framförhållning och beredskap för oförutsägbara händelser och då menar jag framför allt ännu mer jobb...

Jag var på intervju hos en chef för tre avdelningar på Hunnebo-hemmet i fredags och jag tror det blir introduktion kanske redan nästa vecka. Så här års känns det nästan lite frestande att bara jobba inne, men samtidigt uppskattar jag omväxlingen med att jobba "ute på fältet", även om det inte är så mysigt med snö och blåst som viner runt öronen.

Vi får se hur det blir, kanske har jag närmare besked i nästa inlägg, när det nu kommer? Ha det gott och var rädd om dig i snöyran och halkan!












tisdag 20 februari 2018

Fiat lux.

Min debut i Kommunens tjänst blev tidigarelagd i söndags, sålunda gjorde jag min första dag alldeles själv igår. Givetvis fick jag hjälp av de rara kollegorna när så behövdes. Exempelvis fick jag inte min läkemedelsdelegering förrän vid lunch, därför räddade Elin mig hos min första vårdtagare på morgonen. Sedan gick det bra att klara resten själv.

Sköterskan som skulle ge mig delegeringen visade sig vara en gammal skolkamrat och hon utbrast "Är det du?" när jag kom in till henne för påskriften. Har man bytt namn några gånger hjälper det inte hur mycket andra försöker förklara vem jag är trots att min syster redan jobbar i huset. Att jag dessutom varit borta ett antal år gör ju inte saken lättare. Folk glömmer fortare än man vill (?) tro.

Ibland måste man helt enkelt ha ett ansikte för att förstå vem det handlar om och så är det för de flesta av oss tror jag. Det är många år sedan jag jobbade i min hemkommun och även om jag har många gamla klass- och arbetskamrater som fb-vänner är det många fler jag tappat kontakten med helt och hållet under alla dessa år. Helt naturligt, eftersom vi har olika intressen och aldrig ses numera...

Mannen och jag börjar komma i ordning i huset nu. Förra vecka var det lite stiltje eftersom mannen jobbade utanför hemmets fyra väggar. Om vi nu ska skapa oss ett gemensamt hem, bör båda vara med i och på idéerna som flyger som projektiler genom huvudet. En kväll när jag inte kunde somna kom jag på en jättebra idé om hur vi ska lösa en del av belysningsproblemen i köket.

Jag fick dock vänta tills mannen kommit hem dagen efter för att lägga fram den för godkännande. Därmed återvinner vi två "gamla" armaturer och slipper skaffa nytt, det gillar jag! Och plånboken, förstås. Vi var ändå tvungna att skaffa två lampor till TV-/gästrummet och två fönsterlampor till vardagsrummet i lördags, men då har vi i alla fall bara kommit halvvägs med belysningen.

Att det ska vara så himla svårt att hitta en soffgrupp som vi gillar hade jag aldrig anat. Det är inte på något sätt så att vi inte kan komma överens, det är bara det att vi har vissa kriterier som måste uppfyllas. Man ska kunna sitta upprätt i en soffa eller fåtölj så att man slipper ha hjälp att ta sig ur dem. De ska också ha ben och bra höjd på desamma, för att det ska bli lättstädat.

Sittgruppen ska vara "nätt", men inbjudande, helst i en lagom grå nyans och ha plats för färgglada kuddar. Divandelar och djupa sitsar går alltså helt bort. Vill man ligga och slappa har vi sängar och så småningom också en mysavdelning med min gamla bäddsoffa i gillestugan eller eventuellt i gästrummet. Vardagsrummet ska vara helt TV-befriad och sällskapsvänlig för alla åldrar och fasoner.

Där ska vi också ha plats för de stora middagarna och kalasen när vi har kommit så långt. Jag vill förstås ha upp gardiner i fönstren, men det är vanskligt att skaffa dem före möblerna är på plats. Och återigen, vilken lampa ska vi ha över matsalsbordet respektive soffgruppen? Skynda långsamt är nog bra, men det är frustrerande att inte bli klar någon gång. Otålig, jag? Nähädå!



Enda gången jag har nästan hur mycket tålamod som helst är när jag lagar mat. Då får det ta tid och jag kan hålla på i timmar med att koka fond och gotta till såsen tills jag är nöjd. Ibland är förstås hungern för stor eller så finns det inte tid tillräckligt av andra anledningar och då gör det inget om det går snabbt heller. Tjocka revben tar inte så lång tid tillaga om man inte vill ha dem torra...

Under tiden de står i ugnen och släpper ifrån sig god steksky till såsen skalar man och skivar potatis och lök till portionsgratänger, vilka verkligen inte tar lång tid att få klara bredvid revbenen. När jag vänt på revbenen och hällt av skyn i en kastrull brukar jag ösa på en skvätt vatten till och låta dem gå klart, vilket tar sammanlagt ca 45 minuter och spjällen är saftiga och goda.

Apropå kastruller, så har jag nu fått ta bort fyra som inte passar på induktionshäll. Två var självklara, eftersom de var av aluminium, men mannens två tjockbottnade 2-liters kastruller hade lite oväntat otillräckligt magnetiska egenskaper. Men med de IKEA-kastruller jag själv skaffade för flera år sedan behövde vi bara komplettera med en ny, också från IKEA, för att täcka alla behov.

Och så har vi ju slökokar'n och Multin för härliga långkok! De är så bekväma och bra att ha när man vill ha ärtsoppa, köttgryta, oxkind, rotmos och fläsklägg eller som igår, rimmad oxbringa.



Mannen laddade och sedan mosade jag ihop rotsakerna med liten smörklick och lite mjölk. Jag vet, det är inte rätt enligt vissa, men jag tycker rotmoset blir godare på mitt vis. Jag behövde inte tillsätta några kryddor alls till moset, ty mannen hade feeling och spadet blev gudomligt gott, så det sparades förstås! Det får nog bli soppa någon dag.

Dock inte idag, jag har nämligen tinat upp torsk och lite räkor som jag tänkte lägga både tid och kärlek på. Inte för att fisk ska tillagas speciellt länge, men den mår fint av att få gå på låg temperatur under lite längre tid än man gjorde förr. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska tillreda och servera den, men det har jag tid att tänka på en stund till, eftersom mannen inte är hemma på ett tag.

Lämpligast är nog ändå att använda ugnen och på det viset få upp temperaturen i köket, där det för närvarande endast är 17 grader. Tillräckligt kallt för att jag ska ta en kopp te till min spartanska lunch bestående av bröd och revben. Ja, jag vet att vi har en kamin i köket. Jag vet inte hur den fungerar bara, har inte haft tid att läsa på och har inte lust att utsätta mig för att det inte blir drag i skorstenen.

Kanske testar jag ändå, det beror sig på en massa saker; till exempel hur många värmeljus vi har kvar, om det blir ännu kallare och hur modig jag är idag. Det vore hemskt tröttsamt att behöva vädra ur hela huset om det blir fel, för dels är risken stor att katterna rymmer, dels blir det iskallt och jag börjar precis få upp värmen i fingrarna, tack vare teintaget.

För övrigt hoppas jag att du har en fin tisdag och är rädd om dig i snön!

PS. Fiat lux är latin och betyder varde ljus och har alltså inget med bilmärket att göra, gud bevars!




fredag 16 februari 2018

Upplysning.

Det är redan fredag och vad har hänt? Ingentingen med den nya sängen, för lagernissen jag pratade med om bristen på gängor i sängbotten i förra veckan återkom i onsdags (!) och meddelade mannen att det inte går att sätta dit dem i efterhand. Nähä?! Det var ju solklart redan från början egentligen, så vi begriper inte varför det skulle ta en vecka för dem att komma på det.

Därför ska vi få en ny säng. Jag tycker vi ska få sängbord eller något annat vi ändå behöver som kompensation för omaket. Det andra omaket med en icke fungerande induktionshäll löste sig, som tur var igår, tack vare en mycket trevlig ung man från Electrolux som bytte ut alla eltekniska komponenter i den och såg till att alla clips satt där de skulle.

Äntligen kunde vi samla ihop oss och både laga mat, äta densamma och sova på en och samma adress! Vi unnade oss att äta innan vi hämtade katterna. De var lite "låga" till en början förstås, men snart hade de hittat både toalett och mat, och började gnugga in sig på alla dörrposter och annat som inte redan hade deras och våra doftmarkörer.

Vilar lite efter husesynen...

Som jag förutspådde sov vi allihop i sängen, åtminstone delar av natten. Katter är ju trots allt nattdjur och både äter och går på toa när vi inbillar oss att de snällt sover där det passar dem bäst. Om inte annat så märker man det om man inspekterar kattoaletten. Den behöver alltid tömmas på morgonen. Och på kvällen. Speciellt när de numera samsas om en. 

Så småningom kommer de få tillgång till en toalett i källaren också, men eftersom värmesystemet inte verkar fungera som det ska håller vi dörren dit ner stängd. Vi avvaktar med att släppa ut katterna i trädgården, dels för att det är snö och det gillar de ändå inte, dels för att de ska veta att det är i detta huset de hör hemma på riktigt nu, så de inte börjar knata iväg.

Inte för att risken är speciellt stor, för de är gamla och bekväma samt, i framför allt Compiz fall, ganska mesiga av sig. Han vill helst ha sina slavar i närheten. Mayzan är lite morskare, men har inte brukat gå så långt bort från huset där alla bekvämligheter finns och det tycker jag är bra, för hon backar inte om hon blir utmanad av någon annan katt om hon råkar kliva in på annans revir...

När spishällen blev lagad igår blev jag på så väldigt gott humör att jag åkte iväg för att hämta middagsmat på Kustcharken. Det blev förstås lite godis till mannen också, det vill säga beef jerky och lite salami till smörgåsarna. Men killen där skörtade upp mig, för det stod att salamin kostade 33:-/hg, vilket är ganska saftigt redan det, men slog in 55:-/hg.

Det blev i alla fall riktiga fläskkotletter till middag och det var gott! Jag var så hungrig att jag glömde ta kort på maten, men du vet nog vad jag menar med riktig kotlett ändå. I förrgår åt mannen och jag lasagne till lunch, så det blev en lättare middag när han kom hem från sitt vikariat på USA Parts & Service i Munkedal. Han hjälper alltså en vän och kund så att Göran kunde åka på semester med sin Maria, för det tycker vi att de behövde och unnar dem det så hjärtans gärna.

Mannen kan ju jobba med sitt där med, så alla är nöjda och glada. Utom möjligen jag, för jag vill hämta lampor, sängbord, soffor, vitrinskåp och bord. Genast och med en gång, helst igår. Fast jag har haft att göra ändå, med att lära mig hitta i Hunnebostrand och på landet i Hemtjänstens bilar och med så underbara kollegor som lärare och ciceroner.

Jag har också gått en utbildning för läkemedelsdelegering och har skrivit ut mitt diplom, för att ta med det till ansvarig sjuksköterska på Hunnebo-hemmet, så att hon kan godkänna mig och jag kan vara till ännu större nytta för de som anställt mig. Jag ska förresten på intervju hos en av hemmets avdelningschefer nästa fredag, för timanställning där också eventuellt.

Var de från Munkedal som var intresserade av mina tjänster tog vägen vet jag inte, men jag får väl höra av mig till dem om jag inte tycker jag får tillräckligt många uppdrag i hemkommunen. Jag har också varit inne på de apotek som finns och poängterat att jag är tillbaka och tillgänglig än så länge, vi får se vart jag landar i allt detta.

Nej, jag har inte glömt bilden på den lättare middagen, jag gjorde bara en så kallad utsvävning i hur verkligheten ser ut i våra liv just nu.



Där kom den, då ja! Grillad kycklingklubba kryddad med spiskummin och chili. Broccoli och morot med färskpressad citron och en klick smör. Enkelt och gott!

Idag ska jag hämta fisk, det är ju ändå fredag. Mannen slutar lite tidigare idag, redan klockan fem. Det blir bra, för vi måste nog fortsätta fundera på var och vilka sorters eluttag vi ska sätta upp. I köket är vi i mål, liksom i vardagsrummet, på pappret åtminstone. Men det finns ju några fler rum att lysa upp och apparater som kräver el. Man kan aldrig ha för många eluttag! Så är det bara...

Sedan ska vi bara hitta armaturer som passar. Det är inte det enklaste heller, men jag tror det ska gå fint om vi bara tar oss tid att titta närmare på utbudet. I morgon...

Ha en fin helg nu och var rädd om dig i trafiken och annars också!






söndag 11 februari 2018

Ogängat.

Vårt hus börjar likna ett hem nu. Mannen har ett fungerande kontor, vi har fått våra sängar, även om det förstås fattades gängor i de förborrade hål där plattan som håller madrassen på plats skulle skruvas fast. Här åker vi till Mio och skaffar fina sängar för att inte råka ut för det inte alltför ovanliga IKEA-felet, saknade skruvar och så blir det såhär?!

Hilding Anders-sängar byggda av hantverkare i Sverige. Inte för att jag är snobbig eller blint litar på att ett "finare" varumärke per automatik borgar för hög kvalitet, men nu blev jag väldigt besviken. Jag handlar gärna på IKEA och kundservicen där har aldrig någonsin fallerat om det saknats något i det platta paketet. Dagen efter har det legat i min brevlåda, så det är inte det.

Jag ringde lagergubbarna på Mio direkt och de kommer på torsdag för att se om de kan åtgärda felet. För så är det tydligen, att ut till våra tassemarker kör de bara en gång i veckan. Det ska bli intressant att se vad de gör åt det hela. Det är ju inte så att sängen inte går att använda, men madrassen ska ligga stilla när man ställer in den för att läsa morgontidningen, lösa korsord eller vad man nu gör...



The Cable Guy kom på fredagen och det var en trevlig fyr. Han spred sågspån i det blivande TV- och gästrummet när han borrade hål i taket för antennsladdens skull, men det gjorde ingentingen. Han är den andre, förutom Viasat-människan, som sagt att det är bättre kvalitet på TV-bilden med parabol, jämfört med fiber. Folk byter tydligen tillbaka från fiber efter ett tag, för att de inte är nöjda.

Så mannen gjorde antagligen rätt val. Med tiden kanske det blir bättre kvalitet, men då kan vi ju koppla på TV:n till fibernätet om vi vill. Tråkigt nog är vi inte särskilt nöjda med den nya Cadillacen. Den är inte på långa vägar lika lyxig som den gamla. Den är förvisso utan plåtskador, och har lite mer "grrrrr" när man petar på bensinpedalen, men manuell inställning av ratten och bara i höjdled?!

Jag kan ju tycka, bortskämd som jag är, att den ska kunna ställas om i djupled också. Å andra sidan, ratten är begåvad med värme och det gillar jag, men ändå. För övrigt är det lite lustigt hur snabbt man vänjer sig vid att köra automatväxlad bil. Detta låter kanske fånigt, men min lilla Pärla har jag inte kört sedan i tisdags och jag trampade på bromsen först, istället för på kopplingen idag.

Jag bestämde mig för att åka till ÅV med gamla tidningar och tomflaskor när jag hade gjort klart i huset för idag, nämligen. Mannen är på bandmöte och fick låna min "Silver Bullet" (Cadillacen är alltså silverfärgad och går som ett skott), jag kände att pickupen var överkurs, så Pärlan fick återinträda i tjänst. Han är väldigt liten och behändig, manuellt växlad dock, så jag fick tänka till...

Min hjärna är överarbetad, men jag tror att det var i torsdags jag gjorde någon sorts risotto-pytt, fast med matvete och det som gick att skrapa ihop till en middag. Det är så hemskt få eluttag i vårt nya hem, och det är ju en evinnerlig tur att mannen är händig med sådant också, men tiden gick fort och vi hade inte lust att åka och skaffa mat, så jag återanvände kyckling ur frysen.

I fredags hämtade jag bröd, pålägg och andra färskvaror i vår lokala Ica-affär, samt detta från fisk- och skaldjursbutiken på samma torg:



Där kommer jag att bli stamkund! Stora fina kräftor, perfekt salta räkor och god krabba! Vi blev mätta och glada, så även katterna. Igår åt vi entrecôte med hasselbackspotatis och grönpepparsås. Grönpeppar'n var torkad, så jag hällde ett par matskedar av dem i en äggkopp och dränkte dem i whisky, så det skulle bli lite fart på dem.



Såsen gjordes på följande sätt: En halv gul lök, finhackad, frästes blank i smör, därefter åkte grönpeppar'n ner, förutom det mesta av whiskyn (den tillsattes senare), en halv buljongtärning, någon deciliter grädde och en klick cf. Detta fick koka ihop en stund, och smakades av med svartpeppar, lite senap (hade ingen dijon i rätt kyl, funkade fint med Apotekets). Ja, sedan var det bara att äta!

Satte igång Multi Cooker'n igår, med grytbitar av nöt i, vilket blir vår middag idag. Jag hämtade haricot verts och godis, ja lösgodis alltså, för att jag kände ett oemotståndligt sug efter det efter ÅV-turen. Tre kolor och några få bitar har jag stoppat i mig, det var inte så gott som jag inbillade mig. Det är länge sedan vi hade godis hemma, så mitt behov är antagligen pms-relaterat. Vi säger så i alla fall.

Mannen har hört av sig och är på väg hem, snart blir det middag med andra ord. Jag tänkte roa mig med att titta på det nya matlagningsprogrammet så länge. Kockakademin, tror jag att det heter. Vi har haft så mycket annat att göra än att se på TV på sistone, så jag vet inte vad som väntar. Du kanske har sett något avsnitt? Är det inte trevligt finns det andra kanaler, eller korsord...

Ha en skön söndagskväll, så länge den varar för dig och en fin kommande vecka!










onsdag 7 februari 2018

Bakslag.

Tiden går väldigt fort när man har roligt sägs det, men den går fort annars också! I söndags slet vi som djur för att lämna Eklanda i acceptabelt skick. Vi hade redan kommit överens om att flyttstädning var meningslöst, eftersom de nya ägarna ska renovera rubbet, men toaletter och så bör ju vara fräscha och trevliga och allt annat ska vara tömt och borta eller enligt överenskommelse.

Vi har åkt på några bakslag under denna resa och idag kom det bilder på en fuktskada under parketten i vardagsrummet. Då känns det väldigt skönt att ha gjort en besiktning och att ha en försäkring som täcker dolda fel. Riktigt tråkigt att det försenar arbetet för de nya på adressen tycker vi förstås, men detta vare sig visste vi om eller kunde gissa oss till, eftersom parketten var oskadd.

Till de goda nyheterna hör att vi nu har hämtat hem en ny Cadillac (till mig) och jag ska lägga ut Pärlan till försäljning. Jag ska läsa igenom instruktionsboken till min nya bil, för det finns så många knappar, rattar och andra detaljer som är bra att känna till. Man ställer till exempel in säte, ratt och speglar så att det passar två olika förare och styrs med vilken nyckel man öppnar och startar med.

Så var det även i mannens gamla. En del är likadant, men det skiljer en hel del också. Det är mer rattar än tryckreglage i "min". Och den största skillnaden är den som är den mest irriterande, förstås. Armstödet är så mycket kortare i min bil, beroende på att det finns en mittkonsol för växelspaken. På mannens satt den på ratten och tog inte upp dyrbar plats. Nå, jag vänjer mig nog...

Idag åkte mannen iväg till Göran i Munkedal för att byta kylet i pickupen och praktisera inför nästa veckas semestervikariat. Jag gick bort till huset för att packa upp lite mer, mäta fönster och flytta kartonger till rätt rum. Våra täcken och kuddar gör sig bättre i sovrummet än i garaget, exempelvis. Det var något av det sista som packades ner i söndags och packades ur i måndags. Tror jag.

Jag blir lite "veckevill" och har inte sovit ikapp än. Men jag vet med säkerhet att imorgon kommer våra nya sängar! Det ska bli spännande att undersöka reglagen på dem med. Jag undrar om det är lika nödvändigt med ergonomisk kudde i en ställbar säng? Sådana har jag använt i många år nu, ända sedan jag fick en av min snälla mormor, och det passar mig mycket bättre än vanliga kuddar.

När man är lite för trött är det bra att äta regelbundet, har jag hört. Det har blivit lite sisådär med det på sistone. Ännu mer än vanligt alltså. Med andra ord är det tur för oss att vi får lite struktur på våra dagar från och med nästa vecka. Idag glömde vi äta frukost båda två, därför blev det tidig middag. Det berodde i och för sig på att mannen skulle åka och repa också.

Vi äter dock alltid middag. I måndags lagade jag mat för första gången på en vecka! Jag hittade fläskkött i frysen och även om det var lite frysskadat var det inte värre än att det blev en het och värmande gryta tillsammans med broccoli, morot, selleri, lök, vermouth, grädde och cf, bland annat.



Igår festade vi till det med skrei som vi hittade i Mölndal, medan vi väntade på att få hämta min pansarkryssare och fikade på Kaffebubblan.



En vitvinssås av enklare och snabbare art blev det och det funkade alldeles utmärkt det med! Jag fräste schalottenlök i smör, hällde på ca 1½ dl vin, en fiskbuljongtärning och lite grädde. Det fick koka ner och sedan hällde jag på ca 1 dl cf och vermouth. Sherryflaskan är på fel ställe, men det fungerar fint ändå.

Idag gjorde jag en snabb köttfärssås, för en gångs skull. Har jag bråttom brukar jag riva palsternacka, morot och rotselleri, annars finhackar jag dem och låter såsen puttra ett par timmar, men mannen skulle ju iväg, som sagt. Eftersom vi inte hunnit få upp så mycket lampor väljer jag att stanna hos katterna och läsa instruktionsbok och titta på "Mästerkocken".

Och där började det, så god kväll på dig!