Skratt och tårar.

Fredagen inleddes med tårar av besvikelse och sorg, men slutade med gapskratt. Sånt är och bör livet vara. En blandning av allt!
Personligen föredrar jag gapskratt framför tårar och sorg, men för att uppskatta livets goda sidor måste man utsättas för de dåliga med, antar jag...

En fin och ljus begravningsakt och firande av mannens födelsedag samma dag.
Två sidor av livet, vilket prästen påpekade är skört. Så sant. Vi vet inte vad som ska hända oss. Är det bra eller dåligt?
Dåligt, så till vida att man hela tiden skjuter upp sina drömmar på grund av att de flesta av oss inte har modet eller medel att leva ut dem nu?
Bra, för annars skulle man förmodligen bli stressad och få ångest?

Lever vi för att arbeta eller arbetar vi för att leva?

Då, när min gode vän och svåger dog för tre år sedan, valde jag att utmana mig själv och tackade ja till ett erbjudande jag inte hade vågat mig på i vanliga fall. Tänkte att jag skulle ångra mig om jag inte tog erbjudandet att driva en egenvårdsbutik (läs apotek utan recepthantering) och testa något helt nytt.
Det var spännande, utmanande och väldigt roligt. Otroligt jobbigt när stödet och hjälpen uteblev och jag fick klara mig själv, bäst jag kunde.
Jag är stolt över att jag vågade och vände röda siffror till gröna.
Under drygt ett år slet jag som ett djur och hade knappt tid eller ork att träffa mina nära och kära. Insåg att de är viktigast och bad om en förflyttning. Jag levde för arbetet och det kändes fel.

Det är värt att testa sina förmågor och lära känna sina gränser. Men, man ska aldrig låta sig trampas på, negligeras eller utnyttjas, oavsett var i livet eller karriären man befinner sig.

I morgon ska svärmor komma på middag och jag ska göra en fisk- och skaldjurssoppa!

God natt, sov gott och carpe diem!