Powered By Blogger

tisdag 13 maj 2014

As time goes by. #Blogg100

074.
Käre nån, vad tiden går! Idag fyller min yngsta 25 år, hur gick det till?
När hon äntligen bestämde sig för att komma ut gick det lätt, men hon förvarnade två dagar tidigare. Med tanke på hur snabbt det gick med de två första barnen, så var det bara att åka in till BB vid första känningen, fast hon ångrade sig och vi fick åka hem igen.

Man skulle kunna tro att det var hon som myntade "görsomhelst", för när det var dags på riktigt; kom vi in samma tid som med den förstfödde, det vill säga vid sju på morgonen och då tänkte jag att hon skulle vara lika snabb eller snabbare än båda bröderna, men icke! Envis som en röd gris, väntade hon tills jag klätt på mig för att ta en promenad runt lasarettet vid lunchtid. Jag var lite grinig, det erkänner jag och trött på att vänta, därför vägrade jag ta hissen ner.

När vi kom ut på parkeringen blev det skarpt läge. Bara att ta sig upp igen, ingen hiss då heller. Den där envisheten är nog ett släktdrag. Jag sa till pappan att hämta barnmorskan medan jag tog på mig något "bekvämare". En halvtimme senare var hon i min famn, äntligen! Eftersom det var den dag det var, blev namnet det det blev. (Och jag fick som jag ville...)

Nu är hon alltså såpass gammal att hon själv blivit mamma två gånger om och jag är dubbelmormor! Vi har varit snabba i starten i min släkt, så det är inte märkvärdigt att det finns fem generationer i livet, tycker jag. Det märkvärdiga är att min mormor är en krutgumma, fortfarande! Hon är frisk och pigg, kör bil (om än mycket försiktigt), spelar boule och är aktiv överhuvudtaget.

Hoppas att jag är som hon när jag är över 80. Själv är jag bara 48 (snart), så det är ett tag kvar. Jag gjorde för skoj skull ett av alla de där testerna på FB, där man ska få sin "faktiska" ålder, då blev jag 29. Undrar vad resultatet hade blivit om mormor svarat på samma frågor?

När jag var lika gammal som min dotter, var jag mycket mer medveten om min ålder än jag är nu. För att inte någon skulle tycka att jag var för ung och omogen för att ha tre barn och dessutom vara dagmamma, verkade jag nog lite präktigare än jag egentligen var. Jag kände att jag fick lägga band på min barnsliga sida, vara seriös och redig. Tur man blir klokare med tiden och inser att man duger, precis som man är!

Idag ska jag träffa min nya TRR-rådgivare. Det ska bli trevligt att göra den bekantskapen och se vart det leder. Tiden går som sagt och det är dags att äta frukost och göra sig presentabel för det mötet.
Det blir ärtsoppa till middag och jag ska till och med göra pannkakor, för då blir mannen glad.

Ha en fin dag och lev livet! Var rädd om det du har som gör dig glad och gör dig av med surdegarna.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar