Powered By Blogger

torsdag 8 maj 2014

Start och mål, men vägen då? #Blogg100

069.
Inte är jag pigg idag heller, men snart så! 
Har en lång startsträcka på morgonen, som börjar med att mannen kommer med kaffemuggen och väcker mig. Sen ligger jag kvar en stund med en bok eller ett korsord och masserar igång hjärnan. 

Jag ser också till att sonen är vaken. På distans. Inte helt lätt alla gånger, men för det mesta funkar det. 
Det där med morgontröttheten är tydligen något som går i arv, tyvärr. 
Eftersom jag i allra högsta grad ogillar att försova mig och komma för sent, har jag sett till att ställa klockan en halvtimme tidigare än vad som är nödvändigt. För att kunna snooza och få en mjukstart. 

Rivstarter är bara roliga om de utförs i en bil. I en rallybil, till exempel. 
När jag var nästan tretton år frågade min fille-morbror om jag ville följa med ut på en tur. Gud, vilken lycka att få glida ner i det skålformade sätet, spänna fyr-punktsbältet och sen bara åka med på en berg- och dalbanetur på småvägarna där vi bodde!
Han ville väl kolla om jag blev rädd eller åksjuk innan han frågade om jag ville bli hans kartläsare. 
Gissa vad svaret blev?

Många transportsträckor är tråkiga och bara ett nödvändigt ont för att ta sig mellan två platser. 
I rallyvärlden innebär det att förflytta sig mellan två specialsträckor, där det roliga händer. 
För det mesta och för oss flesta är transportsträckan den väg som leder mellan hemmet och arbetet. 
Ibland för den oss till en sevärdhet, turistmål, sommarstuga eller liknande. Ser vi då det vi åker förbi, eller är det bara målet som hägrar? 

Jag skulle vilja åka till Bayern, där jag var barnflicka en sommar för länge sen. Tänk att få återse alla de utflyktsmål vi tog oss till varje onsdag när familjens Gasthaus var stängt och pappan/kocken ville bort från sina grytor. Då skulle transportsträckan förvandlas till specialsträckan, på ett vis. 
Det är inte målet som är det viktiga, utan vägen dit om du förstår vad jag menar. För mig var det så fantastiskt att se omgivningen, naturen och alla slott längs vägarna. 
Vi besökte inte ens hälften av de slott jag såg, men om jag återvänder skulle jag vilja ta alla de där avstickarna och utforska mer. 

Min transportsträcka idag blir kortare än planerat. Målet är detsamma, det vill säga krama en god vän och få tillbaka min tappade ring. 
Middagsmålet är pasta och köttfärssås.

Ha en fin dag och tänk på att det finns mycket sevärt mellan målen, men glöm inte bältet!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar