Powered By Blogger

tisdag 10 juni 2014

Hämndlystet rödskinn. #bloggswe

Att jag aldrig lär mig, gamla människan! Trots att jag tyckte det var väldigt varmt i solen igår och jag gick in med jämna mellanrum, lyckades jag bränna min bleka lekamen. Ensidigt indianröd är jag idag.
Eftersom jag ska ut och gräva bort jord ur en del av trädgården som ska bli altan, blir det att vända andra kinden till, så jag blir jämnt stekt, åtminstone.

I söndags mailade jag fackpampen och efterlyste uppdatering igen. Att han aldrig lär sig att jag är envis som en röd gris (i dubbel bemärkelse) och vill veta vad som händer, även om inget händer. Jag nöjer mig inte
med att snällt vänta tills han behagar höra av sig, vilket har en tendens att dra ut på tiden trots löfte om motsatsen.

Visst, han har säkert massor att göra; det finns ju andra som råkat ut för liknande saker uppenbarligen, men jag tycker att han haft ganska lång tid på sig redan. Jag gissar att han kommer att ha minst fyra veckor semester snart och han har haft kännedom om mitt ärende sedan september förra året. Det vill säga innan alla andra förhandlingar om uppsägningar tog fart på riktigt.

Det finns stunder då jag tänker på hur jag hade reagerat om jag mötte den person som sa upp mig; från fel arbetsplats, på fel grunder, på fel sätt och utan att informera mig om TRR och dessutom förhandlade med fel
förbund. Fack-representanten hade inte heller en aning om att jag inte tillhörde hennes förbund...

I min sämre stunder tänker jag mig att jag sparkar honom på knät alternativt i baken. Fast jag är en fridens människa, så det kommer inte ske. Troligen gör jag som min kära lillasyster gjorde mot grannen, när hon var liten. Ignorerar totalt, ser inte, behandlar honom som luft.
Grannen var jättesnäll, men något hände och vi kan väl säga som så; lillasyster och jag är väldigt lika...

Jag vill inte påstå att vi är långsinta alls, nuförtiden. Nej då. Det var en barnsjukdom, som jag får återfall av om jag anser att jag blivit riktigt illa behandlad. Inom ett par år har jag glömt varför jag vill sparka någon på knäna. Kanske till och med förlåtit personerna för deras inkompetens. Eventuellt...

I själva verket har jag kort minne och anser att det är slöseri med energi att vara hämndlysten, men rätt ska vara rätt. Jag kämpar vidare med att styra fackpampen på rätt väg, tills jag får upprättelse.
Jag har slutat att vända andra kinden till, annat än i solen.

Just det, ja. Gräva var ju dagens uppdrag. Tror mannen nämnde något om att vattna rabarbern och plantera om rosorna också. Jag har ju som sagt väldigt dåligt minne, så det kan ha varit tvärtom.
Matlista har jag glömt att skriva också. Jag får gräva i frysen med.

Ha en bra dag och låt ingen sätta sig på dig.
Och passa dig för solsveda och värk.
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar