Powered By Blogger

måndag 2 juni 2014

Kontrakt med mitt namn på. #Blogg100

094.
Vaknade idag med en skön känsla av att allt ordnar sig till slut. Inte alla frågetecken är uträtade än, men nu är jag timanställd på Apoteket, åtminstone. Tjoho!
Träffade RC på NÄL i Trollhättan och det var en trevlig bekantskap. Hon verkar ha koll på läget och ifrågasatte inte mitt lönekrav, ens för en sekund. "Dina referenter var översvallande positiva". Man tackar!

Hon frågade om andra apotek i området fick kontakta mig vid behov och det får de ju, såklart. (Hon har 24 i sin region.)
Jag hade en del frågor och det jag fick till svar känns helt ok och jag ser fram emot att få lite mer kött på benen de två närmaste dagarna. Parkeringstillstånd har jag ordnat, så jag slipper det den första dagen och nästan det bästa av allt; lila t-shirtar är en del av arbetsklädseln och ska avhämtas på kontoret här i stan.

Alla papper är i ordning, både vad gäller jobb och ansökningar. Väntar på kopia av polisrapporten, så är bedrägeriet under luppen på banken också. Jag är så tacksam för "min" bankman och -kvinna. De har inte med ett ord sagt att jag varit klantig, bara att jag haft otur. Jag är så bra på att klandra mig själv, det räcker gott.
Hoppas de får tag på kräket som utsatte mig, min vän och säkert andra, för detta tilltag!

Mannen har varit hemma och vilat. Han är klok, han...
Middag fanns i frysen och ska värmas om en liten stund. Lammstek från Hulanhålan, sås och ris. Jag har ett sug efter cornichons idag, så det ska jag ha på min tallrik. Kokar nog lite små gröna ärtor också, de är goda med.
Mitt nya jobb måste firas ordentligt, så en flaska rött kommer att öppnas och tömmas.

Lunchen var en sorglig historia. Eller frukosten. Det jag stoppade i mig i farten i alla fall, för att hinna till banken före tre. Butiksbakad brödbit brukar vara gott, frågan är när den bakades? Ost fanns i kylen och efterrätten blev en yoghurt. Bukfylla var det, snarare än gott.

För övrigt hoppas jag på positiva besked från fackpampen denna veckan. Besked har han lovat mig.
Hade aldrig i min vildaste fantasi trott att detta ärende skulle ta så lång tid att reda ut, men så är jag uppenbarligen för naiv och godtrogen samt inbillar mig att alla vill att felaktigheter ska ställas tillrätta, lika mycket och snabbt som jag.

Jag hann inte så mycket som jag hade tänkt idag. Tiden tog slut, liksom orken. Den här förkylningen tog märkligt hårt på krafterna, trots att febern aldrig slog till. Vet inte om man ska vara tacksam för den frånvaron, eller inte.

Nu ska vi ha lite kraftfoder i magarna, ha en fin kväll och ta hand om dig!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar