Powered By Blogger

lördag 5 juli 2014

Gult kort till kommunen. #bloggswe

Lördagsmorgon och det blev lite sovmorgon i alla fall. Att sova till halv nio kändes lyxigt.
Vi ska avsluta altanbygget är det tänkt och Mäster Olsson och mannen har åkt iväg för att hämta det sista trallvirket. Underbart väder att jobba i har det blivit, så det ska nog bli en bra helg!

Under de senaste dagarna har jag fått besked som gör mig orolig för framtiden. Inte så mycket för min egen del, men för närstående. Krismöte är kanske ett lite för starkt ord, men det känns nödvändigt att träffas och diskutera vad Sotenäs kommun menar med indragning av en tjänst som är mycket viktig för oss. Vilka blir konsekvenserna för sonen, mig och alla andra som är i behov av stöd?

Som jag ser det lägger kommunen över ännu mer ansvar på oss föräldrar till barn med funktionsnedsättning och hur mycket mer orkar vi? Jag har flera gånger påtalat att relationen till min son blir lidande om jag ska vara den ständiga tjatmamman, som ska hålla ögonen på att allt funkar med jobb och skötsel av hemmet. Jag, och sonen, skulle mycket mer behöva få ha den naturliga, vuxna mamma-barn-relationen, enbart.

Hon som innehar den tjänst som nu ska försvinna, är en stödperson för oss båda två. Jag har kunnat lita på att få snabb och adekvat information och vi har kunnat bolla oss fram till acceptabla lösningar på vardagsproblem. Vem ska jag vända mig till i fortsättningen? Kommer sonen att få det stöd han behöver, överhuvudtaget?

Jag har fått vissa goda nyheter, det får jag inte glömma, mitt i bedrövelsen. Det blir förhoppningsvis något att ha som en morot; dels för mig, dels för delar av familjen som skulle må bra av miljöombyte och avslappnande aktiviteter. Det gäller bara att få ihop alla delar av det pusslet.
Hjärnan går redan på högvarv och väcker mig vid fem-tiden varje morgon. Men det ska gå!

Varför är det alltid så att när man börjar slappna av och känna sig någotsånär trygg inför framtiden, då rycks mattan undan för en? Med risk för att låta gnällig, så tycker jag faktiskt att jag har haft mer än min beskärda del av bekymmer och problem redan. Tycker att jag förtjänar lite själslig lugn och ro nu.
Det gör mina närstående också.

Jag är glad för att mannen är en sån klippa när jag deppar ihop. I början, när vi inte hade varit tillsammans så länge, kunde jag bli riktigt arg på hans förmåga att sätta fingret på problemet. Måste du analysera mig, sa jag vid något tillfälle, när han kom alldeles för nära "sanningen". Nu tycker jag det är rätt skönt. Han är en mycket god människokännare och om han hade velat, skulle han kunna bli en utmärkt psykolog.

Vi löser problemen, när eller om de uppstår, genom att prata. Gå som katten runt het gröt är ingen bra lösning, för någon. I VM-tider som dessa kan jag tänka att man kan ha gula och röda kort, som hjälp. Fast med ett orange kort också. Blir lite osäker på antalet kort och nyanser här, känner jag...

Gult kort betyder jag vill diskutera något med dig. Orange kort betyder att nu är det allvar, vi måste kompromissa oss fram till en annan lösning. Rött kort då? Utvisning känns lite väl drastiskt i sammanhanget och det blir svårt att resonera med en som inte är närvarande, eller hur?
Nä, det blev för komplicerat. Ta upp det som irriterar dig, innan det blir ett problem bara, så löser det sig.

Själv blir jag irriterad om toarullen är tom, men har glömt det när jag kommer ut från toaletten. Då är det väl inget större problem, va? Eller att folk, speciellt på arbetsplatser, inte fyller på den övre korgen bakifrån, utan bara gläntar på luckan och knör in sin kopp. Hur svårt kan det vara att ställa koppen längst in?
Tja, det var väl allt...

Det blir något grillat idag, det var ett tag sen sist. Vad vet jag inte ännu, har tappat kontrollen över frys-, kyl- och köksavdelningen. Men det löser vi under dagen. Först ska vi ha lite mackor i magen innan vi beväpnar oss med skruvdragarna och trallar vidare.

Hoppas du har en fin dag och är rädd om dig och dina nära och kära!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar