Powered By Blogger

torsdag 3 juli 2014

Pippi Rullgardina Stödstrumpa? #bloggswe

Så var det plötsligt torsdag och jag ska uppbåda alla krafter jag har för att få till ett inlägg innan jag lägger mig i sängen; som Pippi, med fötterna på kudden. Jag börjar antagligen bli gammal, för jag minns inte att jag blev så stel och svullen i fötterna efter 10 timmar på golvet i Nordby och en hemresa till Bovall; vilken förvisso inte avverkades inom lagens råmärken, men ändå tog runt 45 min.

Eller så är det så att gränsen för när stelheten sätter in, infinner sig när restiden överskrider ungefär en timmes bilkörande. Jag föredrar att tänka så i alla fall.
Inte kan det vara så att jag är gammal redan. Det faktum att mannen och jag fyller 100 ihop, beror enbart på hans höga ålder. Men vi talar inte så högt om det...

Jag blev uppringd av en AC igår och hon frågade mig hur det hade gått vid inhoppet i Grästorp. Svarade att jag tyckte det gått jättebra och hoppades att kollegorna tyckte detsamma. Hon sa att det tyckte de och jag ska rekommendera dig i framtiden. Gissa om det kändes bra?

Idag hoppade AC för ett annat apotek in för att täcka upp på "mitt" apotek. Vi hann inte prata så mycket, men hon tipsade om flera pensionsavgångar på hennes apotek, så jag kunde hålla utkik. Det känns ju hoppfullt inför hösten och vintern.

När jag kör till och från jobbet har jag lyssnat på Peter LeMarc på sistone, vilket jag skrivit om tidigare. Idag fick han vila på hemvägen. Kände att jag behövde lite gammal skåpmat och koppla bort hjärnan en stund. Han skriver tänkvärda texter, LeMarc, men jag behövde få tänka mina egna tankar. Tänkte på allt och inget. Hade en massa uppslag till blogginlägg och nu minns jag inte ett enda av dem.

Antagligen inte i morgon heller. Om jag börjar med stödstrumpor, kan det påverka hjärnkapaciteten tro?
Jag är en jäkel på att sälja stödstrumpor, till och med till skeptiska äldre män, men använder jag dem själv?
Nej, det är för varmt på jobbet. Kjolen är en välsignelse, rocken är ett ok. Men bättre än den fula koftan jag hade förr. Inte för att den var ett måste, men tröjan var ännu hiskeligare till färgen.

Nu tror jag mannen snart ska få servera mig lite mat. Grillade revben, majskolvar och några salladsblad blir bra innan vi stupar i säng. Till lunch hade jag med fisksoppa. Nu skryter jag lite; men det får jag för jag "görsomhelst" i min egen blogg, den var förbaskat god! Mannen brukar säga att jag är en fena på fisk.
Önskar jag var pigg som en mört också. Nu liknar jag mest en blåsfisk...

Jag drar ner rullgardinen och önskar dig en fortsatt härlig kväll och en skön fredag!


3 kommentarer:

  1. Låt oss veta hur det går med stödstrumporna och hjärnkapaciteten! ;)

    Och Vem som helst är död efter 10 timmar på Nordby. Jobb eller inte. Det stället suger musten ur en! ;)
    (från en som jobbar i Svinesund)

    Lycka till på jobbfronten!

    //hondjuret - http://www.hondjuret.se

    SvaraRadera
  2. Påverkar hjärnkapaciteten...nja, det beror kanske på var du sätter stödstrumpan...?! ;-)

    Känner igen det där om att komma på flera bra blogginlägg för att se'n inte minnas ett enda....det är trist...och ändå får vi ihop det!

    Ha en skön kväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har många tankar som vill ut, det måste vara därför det blir något ändå :)

      Radera