Igår förvarnade jag om att inlägget kommer senare på dagen, men det blir sällan som man tänkt sig, därför blir det ett kort och tidigt. Mannen kom hem i natt vid tretiden efter gigget. Då sov jag som en stock. Eftersom han skulle på besiktning redan halv nio, så tänkte jag att det var en bra idé att ställa min egen klocka på sju, så han åtminstone fick en kopp kaffe innan...
Jag fick en senare tid, vilket passar mig som inte har en arbetstid att passa. Än. Efter många om och men, fick jag iväg ansökan till Trollhättan igår. (Håll tummarna för att det går vägen!) Datorn och jag håller på att bekanta oss med varann. Utseendet är helt nytt för mig och jag hittar inte saker där jag tror det ska finnas. Words är ju en sak som jag tagit för givet, men det finns inte. Snopen jag blev!
Passar alltså på att skriva lite nu, innan det blir dags att träffa Dr Safari. På eftermiddagen ska jag hjälpa en vän i nöd att handla. Innan dess ska jag sätta en bröddeg och till middag ska jag laga leverstuvning. Det var länge sen och det är ju så gott!
När jag ändå är ute och handlar ska jag försöka komma ihåg att hämta en flaska sherry. Oumbärlig i varje hem, anser jag. Lyfter nästan vilken sås som helst till himmelska höjder! Smakar inte nåt vidare att dricka som den är, däremot. De där britterna, alltså...
Jag fick en påringning från ett mycket utrikiskt nummer igår. Känner igen en del landsprefix och detta var inte ett europeiskt eller nordamerikanskt, så jag svarade inte. Tänkte att det nog var nåt blufföretag eller felringning. Men, jag fick ett meddelande! En röst jag inte hört på tre år sa "this is your friend from Cape Town". Henne har jag tänkt mycket på och varit ledsen för att jag tappat bort kontaktuppgifterna.
Hon sa att hon ska höra av sig snart igen, det ska bli så roligt att höra hur hon har det nu. Jag har ju en del att berätta med, så jag får börja tänka på engelska, för att inte staka mig för mycket. Man blir ringrostig mellan varven. Att höra och läsa engelska är inga problem, det gör man ju varje dag, i princip. Det gäller att hitta rätt ord, när man pratar själv. Så funkar jag i alla fall.
Likadant med tyskan, som jag talade nästan obehindrat när jag var femton. Nu tar det en bra stund och helst ett glas vin, innan tungbanden lossnar.
Nej, nu är det färdigt för idag! Och i morgon kommer inget, då har jag annat för mig. Torsdag? Ja, kanske på kvällen, men jag lovar inget säkert.
Ha det gott! Bye, schüss, so long och auf wiedersehen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar