Powered By Blogger

måndag 8 september 2014

Olika synsätt. #bloggswe

Sedär! Då är glasögonen utvalda och kan hämtas om ett par veckor. Mannen får sina linser redan nästa vecka och jag är bara lite avundsjuk. Fyller man 100 år tillsammans är det tydligen dags att skaffa progressiva tillsammans också. Sett ur det perspektivet är det väl rätt logiskt. Åldern ta ut sin rätt helt enkelt.

Sist gång jag bytte brillor ansåg jag att jag var för ung för progressiva glas, nu är jag äldre och därmed klokare. Jag föredrar att se på saken på det viset i alla fall. Det är en aning tröttsamt att byta hela tiden och lätt gjort att glömma ena paret på fel ställe. Fast på sistone har jag mest använt läsglasögonen. Armarna för korta för mitt synfel.

Egentligen drömmer jag om att kunna vakna på morgonen och inte ens behöva treva mig fram till glasögonen, utan se klart direkt jag slår upp ögonlocken. Alltså är jag mer än lite avundsjuk på mannen. Han har såna linser som får sitta kvar dygnet runt i en månad. Så himla praktiskt!
Synfältet begränsas inte till en glasögonbåge och man kan tjuvkika på andra hur lätt som helst...

Jag tittade in hos min rådgivare på TRR idag, det var ett tag vi sågs och jag behövde pepp, vilket jag fick. Kavlar upp ärmarna och låter bli att ta saker personligt, vid nya eventuella avslag eller att presumtiva arbetsgivare struntar i att höra av sig med information som utlovat. Inser att alla andra inte ser det lika nödvändigt som jag att höra av sig, oavsett om det goda eller dåliga nyheter.

Man måste ju gå vidare och jag ska bli bättre på detta. Jag ska därför skicka en ny påminnelse till fackpampen, så att han i sin tur kan ruska liv i förhandlingen med HR. Det syns mig obegripligt, hur de ens kan vilja dra ut på detta i all oändlighet. Skulle någon fråga mig om det är en bra arbetsgivare, hade jag inte kunnat låta bli att berätta vad som har hänt mig och andra. Jag ser rött!

I morgon ska jag se smått. Ska hälsa på barnbarnen innan ett möte med sonen. Tittar nog in på systers jobb och kramas också. På onsdag får jag det stora nöjet att träffa den andra systern med. Troligen även minst en systerson, vilket ska bli mycket trevligt då det var länge sen vi sågs i verkliga livet.

Därmed förstår du att det kan dröja innan du skådar ett nytt inlägg från mig. Hav tålamod, bara.
Höll ju på att glömma matbiten! Det blev en pastasås av resten av kyckling från förra veckan, tillsammans med rödlök, purjo, morot och squash. Cf , sherry och lite grädde också, såklart. Gott blev det och färgglatt var det, för man vill ju gärna äta med ögonen också, eller hur?

Ha det fint och var rädd om dig!

2 kommentarer:

  1. Progressiva är bra! Fast jag måste ha terminalglasögon så det är ändå lite "hålla reda på".
    Höra av sig verkar vara något som är utdöende. Ibland undrar jag över folk som har "så mycket att göra" - inte kan det vara att höra av sig i alla fall. Så bara på dom igen!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ser fram emot att få dem och hoppas att de är så bra som alla säger. Tillvänjningen har varit jobbig för många, men förhoppningsvis är glasen så bra som de lovade och då blir det väl minimalt besvär.

      Radera