Trasigt. #bloggswe

Ojoj. Idag har jag varit effektiv, minsann! Jag startat diskmaskinen och slängt sopor, samt förberett min brunch bestående av varma mackor med bacon och svampstuvning. Gäller att ta vara på alla rester och chanser. Ja, just det, jag har skrivit en ansökan till ett jobb eller snarare ett chefsvikariat och skickat in det med ett splitternytt CV. Det ska bli spännande att se hur det går.

Jag ska använda den eminenta slökokaren idag igen, är sugen på kalops. Det var länge sen vi hade det och det som är så gott! När jag laddat den och den andra slöisen med mat ska jag gå en promenad. Behöver det för både kropp och själ idag, känner jag. Humöret har varit bättre, kan man väl säga. Min "av- och på-knapp" fungerar inte så bra som man kan önska. Jag är benägen att byta ut den.

Jag syftar på ett samtal jag hade med min rådgivare på TRR sist vi sågs. Jag har lite svårt att släppa tankarna på att jag inte får några svar från facket, vilket hon förstod och föreslog att slå av och på ibland, för att inte grotta ner mig och fastna i vinkelvolten. Hur lätt är det? Inte alls...
Mannen påstår att jag har kontrollbehov. Han har tyvärr rätt, som vanligt.

Mailade min handläggare på Af igår, för att få klarhet i vad som händer när mina 300 dagar är slut. Har hon svarat? Näe... Googlade och fann oroande information där. F-kassan tar över fas II-personer, och då undrar jag vilken ersättning jag kan få. Är den beräknad på a-kassan som jag haft senaste året hamnar jag på barnbidragsnivå, antagligen. Av-knappen fungerar väldigt dåligt nu.

Min teori är att en promenad kan smörja upp mekanismen i den och mina knän, samtidigt. Det vore väl praktiskt? Kanske fångar jag någon svamp under tiden, det får räknas som bonus i så fall. Jag får kanske nöja mig med att maten lagar sig själv samtidigt. Jag tror benhårt på att "den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket". En får inte vara åpen, med andra ord.

Nu ska jag ta det långa benet före och dra på kängorna, innan jag hinner ändra mig eller komma på nåt jag "måste" göra istället. Efteråt ska jag lägga mig i soffan på altanen och njuta av solen och min bok. Och en kopp kaffe och en chokladbit. Eller kanske det är att begära för mycket?
Nej, för det är jag värd, så det så!

Ha en fin dag och var som vanligt rädd om dig!