En av de första sakerna jag gör på morgonen, är att kolla mailskörden och sortera bland sökbara och icke sökbara jobbförslag från mina olika bevakningsmotorer. Idag blev det napp igen och ansökan är skickad till Apoteket på Östra Sjukhuset. Det är glädjande att skörden av sökbara jobb ökar efter sommarens torka.
Jobbtillfällena är som svampar, verkar behöva höstregn för att dyka upp...
Vilket får mig att vilja uppsöka skogen även idag. Får åtminstone frisk luft och knägympa. De åtråvärda trattkantarellerna har länge lyst med sin frånvaro, men kanske poppar de upp nu, de också?
Jag blir så avundsjuk på alla som hämtar hem kilovis med trattisar och trumpetsvamp, vill också ha!
Tålamod är en dygd, sägs det. Jag är väl dygdig då, som fortfarande väntar på att skörda både jobb och svamp. Fast samtidigt är jag girig och avundsjuk, vilket är två av dödssynderna. Är jag mer syndig än dygdig då? Jag hoppas att en dygd är värd minst två dödssynder, annars vore jag kanske helt förtappad. Å andra sidan är jag ganska snäll och inte alls missunnsam.
Katten Compiz tyckte visst annorlunda, av den förorättade blicken att döma, när jag inte ville dela med mig av osten på min frukostmacka. Han är till skillnad från sin syster, en "lagom" tjock katt i sina bästa år, därför får han inte äta vad som helst. Rent kött och fisk är okej, men inte ost och andra feta godsaker som majonnäs, cf, grädde, leverpastej eller glass, vilket han är galen i. Förstås.
Han äter förvisso kokt blomkål, potatismos och gnocchi också, så han är verkligen en omnivor. Eftersom jag är en så snäll och förstående människa, så fick han givetvis något att tugga på till slut. Medicin inlindad i skinka och därmed blev både han och jag nöjda, han gick ut och jag fick äta klart ifred. Systern ligger i en klädkorg och sover och kommer ner klockan tolv, vanligtvis.
En minut före mannen (min, alltså) kommer hem, sitter hon och väntar i hallen. Oavsett vilka ärenden han haft på vägen, vilket jag tycker är fascinerande. Han har en ovanligt tyst bil, dessutom. Ibland får jag för mig att hon är synsk, för det finns fler exempel. Som när det är dags att lägga sig. Då sitter hon ofta och väntar på eller vid trappan, för att följa med upp.
Jag är inte dummare än att jag vet att fyrfotade hör bättre än vi tvåfotade och hon registrerar när bilen närmar sig, datorn stängs ner, lampor släcks och så vidare. Men, ibland tvivlar jag på att det är hela förklaringen, då hon kan bli livrädd om jag kommer in i köket i strumplästen och hon inte hört mig vara på väg. Det vore intressant att veta hur och vad de tänker.
Middag idag blir färsk pasta, troligen i form av cannelloni, fylld med kyckling på något vis. Skördar färdiglagad kyckling ur frysen, denna till synes outtömliga skattgömma och latar mig resten av dagen. Nej, jag skulle ju se till att smörja knälederna om än inte svampkråset...
Ha en härlig dag därute!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar