Powered By Blogger

fredag 14 november 2014

Det får vara måtta på allt. #bloggswe

Jag lider av lappsjuka, men hellre det än någon annan sjuka. Enda beviset på att jag tog sprutan igår är en lätt ömmande arm och jag hoppas jag slipper några som helst influensasymptom. För att komma till rätta med lappsjukan tar jag med mannen på en utflykt idag. Sen ska jag ta fram symaskinen och försöka färdigställa ett par kuddöverdrag och en stötdämpare.

Går det bra och maskinen samarbetar, finns det en chans att jag fixar till ett par byxor också. Jag fick med lite kläder från besöket hos den ömma modern sist. Vi har dock olika längd på benen, så jag får lägga upp byxorna till en vadlång variant. Det är tyvärr väldigt svårt att förlänga redan avkapade och upplagda brallor, nämligen. Särskilt kritstrecksrandiga sådana är svåra att lappa ihop snyggt.

Mannen fick 10 par byxor av en bekant nu i veckan. Jag kan inte, hur gärna jag än vill, bli annat än fruktansvärt avundsjuk och smått förbannad faktiskt, när nio av dem satt som en smäck. Det var bara ett par kostymbyxor som var väl fladdriga för att vara klädsamma. Jag blir så trött! Själv får jag vara glad om jag hittar ett par som passar, av tio provade.

Att köpa kostym till mannen, inför ett bröllop förra året, tog en kvart. Visserligen med hjälp av en duktig människa i butiken, men framför allt för att det räcker att man letar upp rätt storlek, vilken är densamma sen 35 år. Det tycker jag är övermåttan fräckt. Min egen byxstorlek har samma tidsperiod pendlat mellan 34 och 42, av olika anledningar. Mycket opraktiskt och orättvist.

Eftersom jag är måttligt road av att handla kläder, består min garderob av diverse olika klädesplagg i olika storlekar, för de kan ju komma att passa igen, men det känns ibland tråkigt att framförallt leta reda på de stora igen. Jag vet dock att när jag börjar jobba, så kommer de att åka längst in i garderoben igen. Var det nån som tänkte "motionera", nu?

Glöm det, jag sysslar inte med sånt! Än. Jo, jag promenerar, om vädret tillåter. Vissa mått och steg får tas i små doser. Sådana livsavgörande beslut, som att träna "på riktigt", måste få mogna. Jag är ju bara 48. År alltså, inte storleken. Så jag har tid på mig, enligt min egen måttlöst smarta logik.

Idag är det fredag och då vet du vad jag lagar för mat. Fisk, förstås. Dagens fångst är lax, som ska få gotta till sig i ugnen med en god sås och serveras med pressad potatis och brysselkål. Vilken sorts sås det blir har jag inte förmått tänka ut ännu. Det kan bli hollandaise eller något helt annat.
Kanske det blir en efterrätt också. Äpplekaka med glass? Det är gott, i ytterst måttlig mängd.

Ha en fin dag och fredagsmys omåttligt!








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar