Än så länge är vädret helt underbart och det tänker jag dra fördel av idag. Jag ska ut och jaga igen, för nu har jag sett så många rapporter om trattkantareller och trumpetsvamp. Har nog aldrig sett den sistnämnda, men den är ju lätt att känna igen. Fb är bra, där finns det många grupper som man lär sig mycket i. Deltar i olika matgrupper och senaste jag gick med i är en svampgrupp, förstås.
Soppan igår blev en succé. Ska definitivt göra oxsvanssoppa fler gånger, men ska modifiera receptet så att det passar slökokar'n ännu bättre. Onsdagar har oftast varit soppdagen i den här familjen, men ombyte förnöjer. Min idé om morgondagens middag kan komma att revideras, beroende på jaktlyckan i skogen. Idag blir det strömming till middag, tror jag. Det var länge sen sist.
Hela veckans matsedel är klar, så när som lördagen. Kanske får mannen bestämma mat då. Eller så hittar jag nåt jag bara måste ta med hem, nästa gång jag ska till affären. Som sagt, man måste vara beredd på att ändra sina planer och inte vara rigid. Numera kan jag skryta med att jag är ytterst flexibel och likt tofsskivlingen, föränderlig.
Däremot tror jag inte någon kan säga att jag är för impulsiv, det får ju ändå finnas gränser...
När jag skriver dessa inlägg har jag sällan en plan, idéerna får bara poppa upp likt svampar, så få jag se varthän det bär. Några gånger har jag gått och värkt på ett inlägg, men då är det en allvarlig sak som till exempel detta eller den här. Den förstnämnda kommer att publiceras i Fria Tidningen i morgon (onsdag) i en något omskriven version. Tyvärr har jag inte fått återkoppling från Bohusläningen, dit jag också skickat en liknande text...
Den andra länken tycker jag belyser något som är nog så viktigt, eftersom det är något som oftast är "hemligt" i de flesta familjer. Fortsättning följer på SVT 1 ikväll. Missade du första programmet, så titta på detta och kommande, även om du inte själv är eller varit i situationen. Jag tror det finns mycket att lära sig av serien, både för dem som varit med om det, men även för att stötta andra.
Igenkänningsfaktorn är stor för dem som levt som medberoende och jag hoppas och tror att dessa program kan hjälpa många att ändra på sin livssituation, på ett eller annat sätt. Det finns som sagt fler än man tror i förstone; som upplever samma saker, mår lika dåligt och skäms lika mycket och ändå inte söker hjälp. Men du är inte ensam och det finns människor som kan och vill hjälpa dig!
När man plockar svamp är det lätt att ta miste och ta med fel sort hem. Vissa sorter är giftiga, andra ger en "bara" ont i magen, men är nog så jobbigt att leva med i längden. Lär dig känna igen typerna, så undviker du obehag i onödan. Parallellen är tydlig, eller hur? Tyvärr är det ju så att barn inte kan välja på samma sätt. De behöver lyhörda och medvetna vuxna i sin närhet, vilka kan göra stor skillnad för hur barnet klarar sig vidare i livet och slipper hamna i ett nytt medberoende.
Nu ska jag ta hand om mitt matberoende. Jag ska alltså äta frukost och sedan jaga svamp, matsvamp!
Ha en riktigt härlig dag och håll ögonen öppna för allt i världen.
tisdag 30 september 2014
måndag 29 september 2014
Oxpiskan. #bloggswe
Finns det nåt bättre än att studsa upp ur sängen och börja laga mat på morgonen? Jodå, jag skulle kunna tänka mig en hel del faktiskt, men ska man ladda slöisen så är man piskad att ta sig i kragen.
Av någon anledning var jag jättetrött idag, så om mannen inte hade kommit med kaffe och GP strax före åtta, hade jag sovit än.
Fast det ska bli väldigt spännande att i kväll smaka resultatet av min oerhörda insats under morgonkvisten. Så här såg det ut, det som ska bli oxsvanssoppa:
Nu står det och puttrar sakta och fint och jag ska ägna mig åt jobbsök, tvätt och andra sådana roliga och upplyftande sysslor resten av dagen.
Inte en enda av de ansökningar jag skickade förra veckan har blivit bekräftade som mottagna, det är trist och mindre uppmuntrande att fortsätta då. Fast det måste jag ju, annars blir jag utsparkad.
Inte hemifrån utan från Af och a-kassan, förstås. Piskan viner, som sagt...
Sådär! En ansökan skickad, till en lunchrestaurang i Mölndal som ligger 12 minuter hemifrån. Enligt recensioner på nätet är den populär och serverar god mat. Bra det, för jag har en egenhet att vilja kunna stå för det jag förväntas sälja, oavsett om det är apoteksvaror, mat eller vad som helst.
För övrigt har jag redan klurat ut vad mannen kommer att äta till lunch, varenda dag denna veckan och jag är avundsjuk. Jag vill också ha ett jobb och kunna äta på Aquarelle!
Min matsedel för kommande dagar går inte heller av för hackor, men du fattar vad jag menar.
Trött på att ha det såhär, även om jag har förmånen att alltid få laga mat den mat jag själv gillar och ha tid för "krångliga" eller tidskrävande rätter.
Nu ska jag hänga tvätt, tvätta håret, dammsuga och skura golv...
Ha en fin dag och var rädd om dig!
Av någon anledning var jag jättetrött idag, så om mannen inte hade kommit med kaffe och GP strax före åtta, hade jag sovit än.
Fast det ska bli väldigt spännande att i kväll smaka resultatet av min oerhörda insats under morgonkvisten. Så här såg det ut, det som ska bli oxsvanssoppa:
 |
| Svansen brynt i smör och olja |
 |
| Rotselleri, lök, purjo och vitlöksklyfta |
 |
| Ner i slöis med alltihop + salt, peppar, lagerblad och lite vatten |
 |
| På med locket bara! |
Inte en enda av de ansökningar jag skickade förra veckan har blivit bekräftade som mottagna, det är trist och mindre uppmuntrande att fortsätta då. Fast det måste jag ju, annars blir jag utsparkad.
Inte hemifrån utan från Af och a-kassan, förstås. Piskan viner, som sagt...
Sådär! En ansökan skickad, till en lunchrestaurang i Mölndal som ligger 12 minuter hemifrån. Enligt recensioner på nätet är den populär och serverar god mat. Bra det, för jag har en egenhet att vilja kunna stå för det jag förväntas sälja, oavsett om det är apoteksvaror, mat eller vad som helst.
För övrigt har jag redan klurat ut vad mannen kommer att äta till lunch, varenda dag denna veckan och jag är avundsjuk. Jag vill också ha ett jobb och kunna äta på Aquarelle!
Min matsedel för kommande dagar går inte heller av för hackor, men du fattar vad jag menar.
Trött på att ha det såhär, även om jag har förmånen att alltid få laga mat den mat jag själv gillar och ha tid för "krångliga" eller tidskrävande rätter.
Nu ska jag hänga tvätt, tvätta håret, dammsuga och skura golv...
Ha en fin dag och var rädd om dig!
söndag 28 september 2014
Korkat. #bloggswe
Jaha, då var man hemma igen och katterna sladdade ut genom dörren, som väntat.
Det var skönt att byta miljö och bara vara, även om det var en besvikelse att missa veteranbilarna på vägen dit, för att arbetet som pågår i Tingstadstunneln gjorde att en resa som brukar ta 1½ timme tog tre. Drygt. Jag höll på att få kramp i kopplingsbenet, eftersom vi totalt hade missat informationen om arbetet i tunneln och åkte i min bil.
Det blev för sent för svampjakt också, även om vi kanske hade mått bra av att röra på oss efter den där långsittningen i bilen. Min bil är lite mindre och skogsvänligare än pansarkryssar'n. Inte för att vi kör i skogen, men lite närmare kommer man med min bil i alla fall och det är praktiskt ibland. Måste ju motvilligt erkänna att automatlåda är fantastiskt bekvämt och hade varit bäst i bilkön, åtminstone.
TV-boxen är inte utbytt, varför vi fick prata med varann hela kvällen. Det gick alldeles utmärkt den här gången också. Vi är rätt bra på det, mannen och jag. Det kan gå flera dagar utan att vi ser på TV alls. Inte många program som fångar intresset tillräckligt och att ha TV på för att den "ska" stå och skvala är som sagt inte önskvärt för nån av oss.
Vi åt entrecôte och potatisgratäng och hade med ostar från Mölndals berömda Ostbutik, vilka fick bli nattamat innan vi somnade gott.
Jag letade febrilt en stund efter en bok jag haft stor nytta av, men fann den inte. Rimligtvis borde den finnas här redan, eftersom den är väldigt användbar, men trots att jag letat överallt har jag inte funnit den. Däremot tog jag med den "Rutiga Kokboken" och min receptpärm hem. Oj, vad många saker jag hittade där, som jag av en eller annan anledning ännu inte provat!
I morgon, eller möjligen tisdag ska jag koka oxsvanssoppa. Vi hittade oxsvansar på City Gross och varken mannen eller jag vet med oss att vi någonsin ätit det, så detta blir spännande.
Ska kolla receptet igen bara, så att det inte fattas något viktigt. Givetvis kommer slökokar'n få göra jobbet, det borgar för gott resultat alla gånger.
Sonen bjöd på kaffe och vi hade med wienerbröd och krämbullar till fikat, innan vi åkte hem. Tyvärr var barnbarnen sjuka, så vi kunde inte hälsa på dem, dottern och mågen. Det får bli nästa gång och förhoppningsvis snart! De växer ju som ogräs och det hinner hända mycket på kort tid, det vill man inte missa...
Måndagen nalkas alldeles för snabbt, men det är bara att bita ihop och ta tag i den och hela den kommande veckan. Samtal ska ringas, jobb sökas, ingen rast och ingen ro.
Ha en skön söndagskväll och sov gott när det blir dags!
Det var skönt att byta miljö och bara vara, även om det var en besvikelse att missa veteranbilarna på vägen dit, för att arbetet som pågår i Tingstadstunneln gjorde att en resa som brukar ta 1½ timme tog tre. Drygt. Jag höll på att få kramp i kopplingsbenet, eftersom vi totalt hade missat informationen om arbetet i tunneln och åkte i min bil.
Det blev för sent för svampjakt också, även om vi kanske hade mått bra av att röra på oss efter den där långsittningen i bilen. Min bil är lite mindre och skogsvänligare än pansarkryssar'n. Inte för att vi kör i skogen, men lite närmare kommer man med min bil i alla fall och det är praktiskt ibland. Måste ju motvilligt erkänna att automatlåda är fantastiskt bekvämt och hade varit bäst i bilkön, åtminstone.
TV-boxen är inte utbytt, varför vi fick prata med varann hela kvällen. Det gick alldeles utmärkt den här gången också. Vi är rätt bra på det, mannen och jag. Det kan gå flera dagar utan att vi ser på TV alls. Inte många program som fångar intresset tillräckligt och att ha TV på för att den "ska" stå och skvala är som sagt inte önskvärt för nån av oss.
Vi åt entrecôte och potatisgratäng och hade med ostar från Mölndals berömda Ostbutik, vilka fick bli nattamat innan vi somnade gott.
Jag letade febrilt en stund efter en bok jag haft stor nytta av, men fann den inte. Rimligtvis borde den finnas här redan, eftersom den är väldigt användbar, men trots att jag letat överallt har jag inte funnit den. Däremot tog jag med den "Rutiga Kokboken" och min receptpärm hem. Oj, vad många saker jag hittade där, som jag av en eller annan anledning ännu inte provat!
I morgon, eller möjligen tisdag ska jag koka oxsvanssoppa. Vi hittade oxsvansar på City Gross och varken mannen eller jag vet med oss att vi någonsin ätit det, så detta blir spännande.
Ska kolla receptet igen bara, så att det inte fattas något viktigt. Givetvis kommer slökokar'n få göra jobbet, det borgar för gott resultat alla gånger.
Sonen bjöd på kaffe och vi hade med wienerbröd och krämbullar till fikat, innan vi åkte hem. Tyvärr var barnbarnen sjuka, så vi kunde inte hälsa på dem, dottern och mågen. Det får bli nästa gång och förhoppningsvis snart! De växer ju som ogräs och det hinner hända mycket på kort tid, det vill man inte missa...
Måndagen nalkas alldeles för snabbt, men det är bara att bita ihop och ta tag i den och hela den kommande veckan. Samtal ska ringas, jobb sökas, ingen rast och ingen ro.
Ha en skön söndagskväll och sov gott när det blir dags!
fredag 26 september 2014
Öm som ögat. #bloggswe
Idag blev det hastigt och lustigt en ovanlig dag. Jag var den som matade katterna, hämtade GP och kaffe, samt satt på bussen redan 8.40. Hoppade på tåget vid Mölndals bro och slog mig ner hos min kära vän och namne, för att vara med som stöd på ett jobbigt möte. Jag hoppas innerligt att det blir ett lyckligt slut på hela den obehagliga situationen, väldigt snart!
Jag har alltså varit uppe och i farten hela dagen och knappt märkt av mina nya glasögon. Trappor var inget problem, trottoarkanterna var där de skulle och jag har inte yrat runt alls. Så när jag kom hem, bara för att vända i dörren och åka till affären, bestämde jag mig för att ha dem på i bilen. Jag tog med de gamla, för säkerhets skull, men det behövdes inte alls.
Den enda snurrigheten som skedde, var att jag glömt Visa-kortet i den andra väskan, när jag skulle betala, fast det kan jag inte skylla på brillorna. Så det jag skrev innan är en sanning med modifikation. Jag fick ställa undan varorna, ta mig igenom ett antal rondeller, hämta kortet och snurra tillbaka. Inte en enda gång osäker eller illamående, alltså var det bara att sova på saken och vila ögonen.
Visserligen känns ögonen stora som golfbollar och är ömma, men det kan jag stå ut med! Fast att läsa tidningen eller lösa korsord i sängen är ett problem. Det blir lite fel vinkel, liksom. Därför får jag nog sluta med den vanan... Skulle inte tro det, va?! Jag har ju "gläsögonen" kvar och de får duga ett tag till, för varför störta upp på morgonen när man inte måste? Jajamän, född på sjusovardagen!
Det är fredag och ja, det blir fisk till middag igen! Uer-gratäng, med musslor och räkor tänker jag mig. Eller en gryta. Tänk att det ska vara så svårt att bestämma sig.
Mannen kom hem med gudomliga ostar från Ostbutiken alldeles nyss. Vilken myskväll detta blir då!
Och jag har uppfunnit en ny drink. Bara sådär! Ska jag satsa på bartenderbranschen istället/också?
Ha en trevlig start på helgen och var rädd om dig!
Jag har alltså varit uppe och i farten hela dagen och knappt märkt av mina nya glasögon. Trappor var inget problem, trottoarkanterna var där de skulle och jag har inte yrat runt alls. Så när jag kom hem, bara för att vända i dörren och åka till affären, bestämde jag mig för att ha dem på i bilen. Jag tog med de gamla, för säkerhets skull, men det behövdes inte alls.
Den enda snurrigheten som skedde, var att jag glömt Visa-kortet i den andra väskan, när jag skulle betala, fast det kan jag inte skylla på brillorna. Så det jag skrev innan är en sanning med modifikation. Jag fick ställa undan varorna, ta mig igenom ett antal rondeller, hämta kortet och snurra tillbaka. Inte en enda gång osäker eller illamående, alltså var det bara att sova på saken och vila ögonen.
Visserligen känns ögonen stora som golfbollar och är ömma, men det kan jag stå ut med! Fast att läsa tidningen eller lösa korsord i sängen är ett problem. Det blir lite fel vinkel, liksom. Därför får jag nog sluta med den vanan... Skulle inte tro det, va?! Jag har ju "gläsögonen" kvar och de får duga ett tag till, för varför störta upp på morgonen när man inte måste? Jajamän, född på sjusovardagen!
Det är fredag och ja, det blir fisk till middag igen! Uer-gratäng, med musslor och räkor tänker jag mig. Eller en gryta. Tänk att det ska vara så svårt att bestämma sig.
Mannen kom hem med gudomliga ostar från Ostbutiken alldeles nyss. Vilken myskväll detta blir då!
Och jag har uppfunnit en ny drink. Bara sådär! Ska jag satsa på bartenderbranschen istället/också?
Ha en trevlig start på helgen och var rädd om dig!
torsdag 25 september 2014
En kärlekshistoria. #bloggswe
Det var meningen att jag skulle se bättre ut idag, men kära nån vad sikten är suddig! Det var definitivt ett gott råd att använda de gamla glasen på vägen hem och börja med att läsa tidning och se på tv, samtidigt. Eftersom jag är en aning obstinat följde jag bara första rådet och blev lite illamående när jag bara skulle ladda slökokaren och sätta deg, innan resten av hemläxan kunde göras.
Man skulle ju kunna tro att jag tittar mycket på tv, eftersom jag har väldigt mycket fritid, men så är inte fallet. Jag älskar tystnaden och lugnet hemma. Visst lyssnar jag på musik, men inte hela dagarna. Att ha tv:n stående på för sällskapet är mig helt främmande och det är precis likadant med radion. Det finns sällan eller aldrig något som intresserar mig tillräckligt för att starta tv:n mitt på dagen.
Jag trivs alldeles utmärkt med mitt eget sällskap och så har jag ju katterna. Fast egentligen är det de som har mig, när det passar dem. Jag erkänner, jag tillbringar mycket tid vid datorn. Den är oftast tystlåten och jag använder den till mycket. Utan den skulle jag utan tvekan inte ha klarat mig genom svåra tider och situationer, när kontakten med omvärlden i det verkliga livet var minimal.
Har jag berättat om hur jag träffade mannen? Jag gick med i en fb-grupp, eftersom en gammal klasskamrat var med i den och jag såg många helknasiga kommentarer och upptåg i hans flöde.
Gruppen exploderade ganska snabbt till en okontrollerbar massa, med otidigheter och personliga påhopp, vilket fick grundaren att lägga ner och börja om med en ny och hemlig grupp.
Vi var ett småtokigt, glatt och understundom allvarligt sällskap kvar, som startade trådrallyn och kapade varandras trådar på ett helt underbart sätt. Vi kunde skriva av oss sånt som man inte kunde skriva på "fulan" eftersom det kunde vara mycket personliga saker och få stöd och hjälp med att "tänka utanför boxen" och finna lösningar på stora och små problem.
Det blev en ny "familj" som till slut tyckte det var dags att träffas IRL. Jag kunde inte vara med på grund av jobbet första gången, men givetvis fick vi som inte var med rapporter och bilder under kvällen och det var en given succé. Andra tillfället inföll ganska snart efter detta och då kunde jag vara med. En medlem erbjöd övernattning trots att vi inte setts förut. Nej, det var inte mannen.
Det var dock första gången jag träffade honom och han var trevlig, men vi pratade inte så mycket.
Tredje gruppträffen inföll i mars 2012 och även den tillställningen var trevlig, men det "hände" inget speciellt då heller. Av någon anledning som jag glömt, började vi chatta om kvällarna efter vårt andra möte och vi upptäckte att vi är väldigt lika och har mycket gemensamt.
På den vägen är det och varför ville jag berätta allt detta nu? Jo, utan gruppen eller "groupen" som vi säger, hade jag inte haft de vänner jag har nu och definitivt inte världens bäste, snällaste, mest generöse och kärleksfulle make man kan önska sig. Nu vet du hur det gick till, det är ju helt onödigt att berätta att jag helt fräckt bjöd in mig själv på middag och lite senare bad att få flytta in...
Se där, du fick en solskenshistoria och mannen och jag en strålande framtid tillsammans!
Och nej, mina glasögon är inte rosatonade, det är bara bågen som har lite rosa på skalmen...
Man skulle ju kunna tro att jag tittar mycket på tv, eftersom jag har väldigt mycket fritid, men så är inte fallet. Jag älskar tystnaden och lugnet hemma. Visst lyssnar jag på musik, men inte hela dagarna. Att ha tv:n stående på för sällskapet är mig helt främmande och det är precis likadant med radion. Det finns sällan eller aldrig något som intresserar mig tillräckligt för att starta tv:n mitt på dagen.
Jag trivs alldeles utmärkt med mitt eget sällskap och så har jag ju katterna. Fast egentligen är det de som har mig, när det passar dem. Jag erkänner, jag tillbringar mycket tid vid datorn. Den är oftast tystlåten och jag använder den till mycket. Utan den skulle jag utan tvekan inte ha klarat mig genom svåra tider och situationer, när kontakten med omvärlden i det verkliga livet var minimal.
Har jag berättat om hur jag träffade mannen? Jag gick med i en fb-grupp, eftersom en gammal klasskamrat var med i den och jag såg många helknasiga kommentarer och upptåg i hans flöde.
Gruppen exploderade ganska snabbt till en okontrollerbar massa, med otidigheter och personliga påhopp, vilket fick grundaren att lägga ner och börja om med en ny och hemlig grupp.
Vi var ett småtokigt, glatt och understundom allvarligt sällskap kvar, som startade trådrallyn och kapade varandras trådar på ett helt underbart sätt. Vi kunde skriva av oss sånt som man inte kunde skriva på "fulan" eftersom det kunde vara mycket personliga saker och få stöd och hjälp med att "tänka utanför boxen" och finna lösningar på stora och små problem.
Det blev en ny "familj" som till slut tyckte det var dags att träffas IRL. Jag kunde inte vara med på grund av jobbet första gången, men givetvis fick vi som inte var med rapporter och bilder under kvällen och det var en given succé. Andra tillfället inföll ganska snart efter detta och då kunde jag vara med. En medlem erbjöd övernattning trots att vi inte setts förut. Nej, det var inte mannen.
Det var dock första gången jag träffade honom och han var trevlig, men vi pratade inte så mycket.
Tredje gruppträffen inföll i mars 2012 och även den tillställningen var trevlig, men det "hände" inget speciellt då heller. Av någon anledning som jag glömt, började vi chatta om kvällarna efter vårt andra möte och vi upptäckte att vi är väldigt lika och har mycket gemensamt.
På den vägen är det och varför ville jag berätta allt detta nu? Jo, utan gruppen eller "groupen" som vi säger, hade jag inte haft de vänner jag har nu och definitivt inte världens bäste, snällaste, mest generöse och kärleksfulle make man kan önska sig. Nu vet du hur det gick till, det är ju helt onödigt att berätta att jag helt fräckt bjöd in mig själv på middag och lite senare bad att få flytta in...
Se där, du fick en solskenshistoria och mannen och jag en strålande framtid tillsammans!
Och nej, mina glasögon är inte rosatonade, det är bara bågen som har lite rosa på skalmen...
onsdag 24 september 2014
Förbättrade utsikter. #bloggswe
Hur svårt är det att skriva ett personligt brev till en presumtiv arbetsgivare i en helt annan bransch än den man har utbildning och erfarenhet av? Jättesvårt, tycker jag!
Jag hade ett par mallar i den hädangångna datorn, vilka jag dumt nog inte hade sparat i något moln eller liknande. Därför har jag skrivit ihop något till varje sökt tjänst på sistone. Tidsödande.
Nu är det gjort i alla fall, en användbar mall som kan anpassas till varje plausibel arbetsgivare. Hur skicklig jag är på att övertyga om min egen förträfflighet, trots bristen på erfarenhet av restaurangverksamhet, återstår att se. Ingen av de tjänster jag sökt har lett till något svar, men jag kämpar vidare. Jädrans TV4 och Mannerström, de skulle ha valt mig istället för Alex.
Fast i servisen är det ju inte jag vill vara. Jag vill helst vara bland grytorna och kastrullerna, förstås.
Inser du hur jag måste lägga band på mig denna vecka? Att inte servera nylagad middag, bara värma upp färdig mat, det är under min värdighet, typ... Spelar ingen roll att det är min egenhändigt lagade och infrysta mat, den skulle ju vara lunchlådor då känns det helt ok, inte till middag dock.
Jo, i morgon tror jag att det blir nylagad mat, men då får slöis sköta det mesta jobbet. Då blir det ärtsoppa och kanske pannkakor. Jag ska passa på att baka bröd, mellan hämtning av mina nya glasögon och klippning hos Malins Skönhetsstudio i Sisjön. Nu ska jag nämligen se bättre ut!
Det ska bli spännande att se världen genom orepade och progressiva glas.
Den kommer väl inte se bättre ut för det, då krävs det skygglappar eller rosa glas, men den närmaste omgivningen bör bli tydligare. Jag hoppas att detta innebär att även jag får en ny skärpa.
Borde kanske slipa till vissa verbala formuleringar när vi ändå är i farten med de bifokala?
Ha en fin dag, var rädd om dig och se livet från den ljusa sidan!
Jag hade ett par mallar i den hädangångna datorn, vilka jag dumt nog inte hade sparat i något moln eller liknande. Därför har jag skrivit ihop något till varje sökt tjänst på sistone. Tidsödande.
Nu är det gjort i alla fall, en användbar mall som kan anpassas till varje plausibel arbetsgivare. Hur skicklig jag är på att övertyga om min egen förträfflighet, trots bristen på erfarenhet av restaurangverksamhet, återstår att se. Ingen av de tjänster jag sökt har lett till något svar, men jag kämpar vidare. Jädrans TV4 och Mannerström, de skulle ha valt mig istället för Alex.
Fast i servisen är det ju inte jag vill vara. Jag vill helst vara bland grytorna och kastrullerna, förstås.
Inser du hur jag måste lägga band på mig denna vecka? Att inte servera nylagad middag, bara värma upp färdig mat, det är under min värdighet, typ... Spelar ingen roll att det är min egenhändigt lagade och infrysta mat, den skulle ju vara lunchlådor då känns det helt ok, inte till middag dock.
Jo, i morgon tror jag att det blir nylagad mat, men då får slöis sköta det mesta jobbet. Då blir det ärtsoppa och kanske pannkakor. Jag ska passa på att baka bröd, mellan hämtning av mina nya glasögon och klippning hos Malins Skönhetsstudio i Sisjön. Nu ska jag nämligen se bättre ut!
Det ska bli spännande att se världen genom orepade och progressiva glas.
Den kommer väl inte se bättre ut för det, då krävs det skygglappar eller rosa glas, men den närmaste omgivningen bör bli tydligare. Jag hoppas att detta innebär att även jag får en ny skärpa.
Borde kanske slipa till vissa verbala formuleringar när vi ändå är i farten med de bifokala?
Ha en fin dag, var rädd om dig och se livet från den ljusa sidan!
tisdag 23 september 2014
Beroende av, på eller med-. #bloggswe
Inte lika mulet vare sig ute och inne idag på morgonen, det känns ju bra. Ska bättra på mitt eget humör med en promenad och svampjakt när jag skrivit klart och ätit frukost. Jag har vittjat frysen och idag blir det två-rätters middag bara sådär, en helt vanlig tisdag. Något som jag tror och hoppas visa sig vara fisksufflé till förrätt och något som jag vet är lamm till huvudrätt.
Jag har idag hunnit skicka in en ansökan till en tjänst i gamla hemtrakter, det kan ju bli spännande. Om det inte är en ny apoteksaktör, så är de väldigt hemliga med vem de är. Hursomhelst, det visar sig väl snart, när de hör av sig. För det gör de ju!?
Har hittat andra jobb av intresse i närheten och ska författa personligt brev först innan jag skickar in ansökan till dem. Det blir ju konstigt om det står en massa i det som inte är relevant för dessa jobb...
Idag börjar en programserie på SVT 1 som heter Djävulsdansen. Den ska jag se, för det handlar om något som många av oss har upplevt på ett eller annat sätt; nämligen missbruk hos familjemedlemmar och hur man som medberoende formas eller omformas av det. Många är beroende av olika substanser eller tvångsbeteenden, men de medberoende är så oändligt många fler.
Barn, föräldrar, makar, syskon och vänner drabbas och tar på sig en roll som är svår att förstå om man inte varit med om det själv. Den är faktiskt svår att förstå även när man varit med om det själv.
Så komplicerat är det att vara medberoende. För man är lojal mot sina nära och kära, för man kanske är rädd för dem, för att man skäms för dem och att man tror att det ska bli annorlunda om man bara...
För ibland är det ju roligt och bra och man älskar personen, trots allt. Man blir duktig på att undvika situationer som kan bli jobbiga, till exempel släktmiddagar; man uppfinner strategier för att undvika att folk kommer hem till en, man styr ifrån samtalsämnen som riskerar bli "heta potatisar" till favoritämnen (för den beroende) för att undvika hetsiga diskussioner och bråk. Man utplånar sig själv och sin egen vilja och personlighet, för att hela tiden ligga ett steg före och behålla kontrollen.
Medberoende är inte samma sak som att själv bli missbrukare av endera drogen, eller blir anorektisk eller också börjar spela obehärskat på bingo. Här kommer en förklaring på vad medberoende är, från en stödförening som heter Valet: "Medberoende innebär att man låter en annan persons beteende påverka och styra ens eget sätt att vara samtidigt som man på alla vis försöker kontrollera den andra personen.
Om man är medberoende i relationer till andra människor, tar man mer hänsyn till och är mer beroende av deras känslor, tankar och beteende än sina egna tankar och känslor. Som medberoende låter man en annan människas beteende styra ens eget sätt att vara. Man går helt upp i den andres problem och man kan uppleva att man till slut inte ”existerar” annat än när man uppoffrar sig för någon annan.
När man är medberoende är man så upptagen av den andres problem att man inte har tid att försöka lösa sina egna. Man bryr sig så mycket om den andre att man glömmer sig själv."
Det är inte lätt att komma ur vare sig det ena eller andra beroendet, men det går...
AA och Valet har stödgrupper för både den beroende och medberoende. Det finns anhörigjourer att vända sig till och vårdcentralen kan oftast hjälpa till med en remiss till en psykolog/kurator. Att prata med andra anhöriga kan vara en början. Ofta är det de som ringer i larmklockan och är beredda...
Detta blev ett ovanligt allvarligt och djupt inlägg, men det var viktigt för mig att dela med mig av mina tankar. Se programmen oavsett om du själv är eller varit medberoende. Du kanske kan göra skillnad för någon som är i den situationen om du känner igen beteendet hos en medberoende. Det kan vara du som ringer i klockan och hjälper en medmänniska.
Ha en fin dag, snart får vi leta reda på långkalsongerna!
Artikel i dagens DN inför programmet.
Jag har idag hunnit skicka in en ansökan till en tjänst i gamla hemtrakter, det kan ju bli spännande. Om det inte är en ny apoteksaktör, så är de väldigt hemliga med vem de är. Hursomhelst, det visar sig väl snart, när de hör av sig. För det gör de ju!?
Har hittat andra jobb av intresse i närheten och ska författa personligt brev först innan jag skickar in ansökan till dem. Det blir ju konstigt om det står en massa i det som inte är relevant för dessa jobb...
Idag börjar en programserie på SVT 1 som heter Djävulsdansen. Den ska jag se, för det handlar om något som många av oss har upplevt på ett eller annat sätt; nämligen missbruk hos familjemedlemmar och hur man som medberoende formas eller omformas av det. Många är beroende av olika substanser eller tvångsbeteenden, men de medberoende är så oändligt många fler.
Barn, föräldrar, makar, syskon och vänner drabbas och tar på sig en roll som är svår att förstå om man inte varit med om det själv. Den är faktiskt svår att förstå även när man varit med om det själv.
Så komplicerat är det att vara medberoende. För man är lojal mot sina nära och kära, för man kanske är rädd för dem, för att man skäms för dem och att man tror att det ska bli annorlunda om man bara...
För ibland är det ju roligt och bra och man älskar personen, trots allt. Man blir duktig på att undvika situationer som kan bli jobbiga, till exempel släktmiddagar; man uppfinner strategier för att undvika att folk kommer hem till en, man styr ifrån samtalsämnen som riskerar bli "heta potatisar" till favoritämnen (för den beroende) för att undvika hetsiga diskussioner och bråk. Man utplånar sig själv och sin egen vilja och personlighet, för att hela tiden ligga ett steg före och behålla kontrollen.
Medberoende är inte samma sak som att själv bli missbrukare av endera drogen, eller blir anorektisk eller också börjar spela obehärskat på bingo. Här kommer en förklaring på vad medberoende är, från en stödförening som heter Valet: "Medberoende innebär att man låter en annan persons beteende påverka och styra ens eget sätt att vara samtidigt som man på alla vis försöker kontrollera den andra personen.
Om man är medberoende i relationer till andra människor, tar man mer hänsyn till och är mer beroende av deras känslor, tankar och beteende än sina egna tankar och känslor. Som medberoende låter man en annan människas beteende styra ens eget sätt att vara. Man går helt upp i den andres problem och man kan uppleva att man till slut inte ”existerar” annat än när man uppoffrar sig för någon annan.
När man är medberoende är man så upptagen av den andres problem att man inte har tid att försöka lösa sina egna. Man bryr sig så mycket om den andre att man glömmer sig själv."
Det är inte lätt att komma ur vare sig det ena eller andra beroendet, men det går...
AA och Valet har stödgrupper för både den beroende och medberoende. Det finns anhörigjourer att vända sig till och vårdcentralen kan oftast hjälpa till med en remiss till en psykolog/kurator. Att prata med andra anhöriga kan vara en början. Ofta är det de som ringer i larmklockan och är beredda...
Detta blev ett ovanligt allvarligt och djupt inlägg, men det var viktigt för mig att dela med mig av mina tankar. Se programmen oavsett om du själv är eller varit medberoende. Du kanske kan göra skillnad för någon som är i den situationen om du känner igen beteendet hos en medberoende. Det kan vara du som ringer i klockan och hjälper en medmänniska.
Ha en fin dag, snart får vi leta reda på långkalsongerna!
Artikel i dagens DN inför programmet.
måndag 22 september 2014
Utrensning och korståg. #bloggswe
Idag inleds operation frystömning igen. Det finns inga tomma matlådor i köksskåpet och ingen plats i frysen för lammet, som förhoppningsvis kommer om några veckor. Den senaste tiden har jag varit väl optimistisk, när jag fryst in lagom stora lunchlådor, för att konsumeras på min framtida arbetsplats. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att det skulle bli ett såhär långt uppehåll mellan jobb.
Inte ens det lilla nöjet att laga mat nu när hösten är här på riktigt, kan jag ägna mig åt. Blir deprimerad på riktigt. Får glädja mig åt att det inte går åt mycket pengar till mat den närmaste framtiden i alla fall. Bra på många sätt, för jag vet inte vad som händer när mina 300 dagar med a-kassa är slut. Ska på informationsmöte på onsdag om detta.
182 kronor om dagen det senaste året, vad blir det när F-kassan tar över? Onödigt spännande, blir det!
Ett borttappat brev, med upplysningen om att "du själv ska numera betala in avgift till din a-kassa" i en röra av uppbrott, flytt och skilsmässa och märkligt nog; ingen påminnelse om uteblivna pengar till en a-kassa, som med medlemsavgifter till stor del finansierar utbetalningarna till sina medlemmar, är anledningen till min ekonomiska misär.
Jag är stukad, desillusionerad och matt. Allt var bättre förr; när facket hade makt och inte satt i knät på varken arbetsgivarna eller politikerna, när a-kassa och fackavgift hörde ihop och automatiskt drogs från lönen om man inte valde bort något av dem.
Fackpampen fick nyss ett mail, med en stilla undran vad som hände sist han träffade HR och skulle påminna om mitt ärende. Det är ju själva den, att man ska vara tvungen att ligga på som en iller där med, för att man ska få veta nåt... Jag är innerligt tacksam för att mannen står ut med hela situationen och mitt berg och dalliknande humör.
Nu ska jag hänga tvätt och sen försvinna in i en annan värld, nämligen korstågens. Eller gör jag verkligen det? Bedriver inte jag också ett slags korståg, mot fega fack och arbetsgivare? Mitt är tack och lov inte lika blodigt och oresonligt, men snart lika långvarigt. Det känns så, åtminstone...
Ha en fin dag och ge aldrig upp!
Inte ens det lilla nöjet att laga mat nu när hösten är här på riktigt, kan jag ägna mig åt. Blir deprimerad på riktigt. Får glädja mig åt att det inte går åt mycket pengar till mat den närmaste framtiden i alla fall. Bra på många sätt, för jag vet inte vad som händer när mina 300 dagar med a-kassa är slut. Ska på informationsmöte på onsdag om detta.
182 kronor om dagen det senaste året, vad blir det när F-kassan tar över? Onödigt spännande, blir det!
Ett borttappat brev, med upplysningen om att "du själv ska numera betala in avgift till din a-kassa" i en röra av uppbrott, flytt och skilsmässa och märkligt nog; ingen påminnelse om uteblivna pengar till en a-kassa, som med medlemsavgifter till stor del finansierar utbetalningarna till sina medlemmar, är anledningen till min ekonomiska misär.
Jag är stukad, desillusionerad och matt. Allt var bättre förr; när facket hade makt och inte satt i knät på varken arbetsgivarna eller politikerna, när a-kassa och fackavgift hörde ihop och automatiskt drogs från lönen om man inte valde bort något av dem.
Fackpampen fick nyss ett mail, med en stilla undran vad som hände sist han träffade HR och skulle påminna om mitt ärende. Det är ju själva den, att man ska vara tvungen att ligga på som en iller där med, för att man ska få veta nåt... Jag är innerligt tacksam för att mannen står ut med hela situationen och mitt berg och dalliknande humör.
Nu ska jag hänga tvätt och sen försvinna in i en annan värld, nämligen korstågens. Eller gör jag verkligen det? Bedriver inte jag också ett slags korståg, mot fega fack och arbetsgivare? Mitt är tack och lov inte lika blodigt och oresonligt, men snart lika långvarigt. Det känns så, åtminstone...
Ha en fin dag och ge aldrig upp!
söndag 21 september 2014
Det är jag som är chef. #bloggswe
Då är myshelgen med Lotta över för denna gången. Räknar med att det blir många fler, med jämna eller ojämna mellanrum. Jag lovar att inte krydda maten lika mycket nästa gång.
Vi åkte till KoM Bar och lyssnade till KnockOut Greg & The West Coast Grinders och njöt av bluesgunget, det hjälpte till att smälta maten.
Lite sovmorgon behövde vi allt idag, för det tog emot att gå till sängs "i tid". Frukost och slapp i soffan, med tidningar och böcker, är är allt vi orkat med, tills det var dags att skjutsa till Nisse-platsen. Mannen sprang upp till sitt nya projekt (leksak) när vi kom hem och jag sitter här och skriver. I mitt tycke, en alldeles utmärkt söndag och den är ju inte slut än på långa vägar.
Till middag blir det tjocka revben, potatis och sås. Enkelt och gott, Jag bara saltar och pepprar, samt pudrar över en aning paprika- och cayennepulver på benen och sen skjuts in i ugnen! Skyn blir ljuvlig grund till såsen och potatis är kokt potatis. Lite grönsaker ska vi ha till förstås och jag ska bara bestämma mig för vad vi vill ha idag.
Låter jag diktatorisk? Näe, mannen tycker om samma saker som jag, så det är inte så mycket en fråga om vem som bestämmer, utan snarare vad jag tycker passar bäst för dagen. Ibland frågar jag vad han vill ha; då frågar han "vad har vi hemma?" Eller "vad tycker du?" Den sista frågan är väl inte vad jag önskar mig alla gånger, men jag tolkar det som att jag gör ett bra jobb och har hans förtroende...
Dock kan även jag drabbas av idétorka och behöva lite hjälp med inspirationen. Jag har (nästan) dagligen i ett år all lagat mat för det är såhär att när jag blev arbetslös och köksrenoveringen klar, var det jag som bestämde var alla köksprylar passar bäst och förklarade att nu är köket mitt. Något vill jag ju bidra med till hushållet och att mannen skulle laga mat efter sitt jobb, finns inte på min karta.
Han är också duktig på att laga mat och gjorde det varenda vardag, så länge jag jobbade på apoteket, för han var hemma först. Jag passade på under helgerna och andra lediga dagar då.
När jag får napp igen är risken stor att vanorna återgår till denna livsstil. Ja, jag skrev risken och jag menar inget annat än att jag inte får utlopp för min kreativa sida lika ofta.
Fördelarna är att mannen till slut kommer att hitta i kökslådorna och jag kommer hem till dukat bord. Jag söker andra jobb än de jag har utbildning och erfarenhet av. Till exempel kökspersonal och -biträde, eftersom jag älskar mat. Ponera att jag fick en sådan anställning, skulle jag då fortfarande tycka det var lika roligt att laga mat hemma, om jag slutar tidigare än mannen?
Det beror säkert mycket på vilken sorts matlagning det handlar om på jobbet. Är det en inspirerande arbetsplats så är det nog inga problem, men om det är en tråkig meny och det bara gäller att mätta så många som möjligt, så fort som möjligt, är jag tveksam. Missförstå mig rätt nu. Jag älskar bacon och stekt ägg, men att laga och servera det dagligen på ett frukost/lunchställe? Fast å andra sidan, om det bara var sådant, skulle jag kanske längta hem och få göra något helt annat?
Jag är ingen matsnobb, älskar husmanskost och enkel, snabblagad mat, men behöver variation och nya intryck och smaker. Kokböcker är det bästa som finns och jag skulle gärna ha fler, även om jag sällan håller mig strikt till ett recept. Kryddor kan man inte få för många av, men man klarar sig med få. Experimentera och fundera på förbättringar, det är något av det bästa jag vet.
Dagens middag är inte något experiment, den har jag lagat och lyckats med många gånger. Ibland är det enkla det bästa, helt enkelt. Som sagt, variation och omväxling, då är jag nöjd och glad.
Ha en fin söndagskväll och du som ska fiska hummer i veckan, var extra rädd om dig!
Vi åkte till KoM Bar och lyssnade till KnockOut Greg & The West Coast Grinders och njöt av bluesgunget, det hjälpte till att smälta maten.
Lite sovmorgon behövde vi allt idag, för det tog emot att gå till sängs "i tid". Frukost och slapp i soffan, med tidningar och böcker, är är allt vi orkat med, tills det var dags att skjutsa till Nisse-platsen. Mannen sprang upp till sitt nya projekt (leksak) när vi kom hem och jag sitter här och skriver. I mitt tycke, en alldeles utmärkt söndag och den är ju inte slut än på långa vägar.
Till middag blir det tjocka revben, potatis och sås. Enkelt och gott, Jag bara saltar och pepprar, samt pudrar över en aning paprika- och cayennepulver på benen och sen skjuts in i ugnen! Skyn blir ljuvlig grund till såsen och potatis är kokt potatis. Lite grönsaker ska vi ha till förstås och jag ska bara bestämma mig för vad vi vill ha idag.
Låter jag diktatorisk? Näe, mannen tycker om samma saker som jag, så det är inte så mycket en fråga om vem som bestämmer, utan snarare vad jag tycker passar bäst för dagen. Ibland frågar jag vad han vill ha; då frågar han "vad har vi hemma?" Eller "vad tycker du?" Den sista frågan är väl inte vad jag önskar mig alla gånger, men jag tolkar det som att jag gör ett bra jobb och har hans förtroende...
Dock kan även jag drabbas av idétorka och behöva lite hjälp med inspirationen. Jag har (nästan) dagligen i ett år all lagat mat för det är såhär att när jag blev arbetslös och köksrenoveringen klar, var det jag som bestämde var alla köksprylar passar bäst och förklarade att nu är köket mitt. Något vill jag ju bidra med till hushållet och att mannen skulle laga mat efter sitt jobb, finns inte på min karta.
Han är också duktig på att laga mat och gjorde det varenda vardag, så länge jag jobbade på apoteket, för han var hemma först. Jag passade på under helgerna och andra lediga dagar då.
När jag får napp igen är risken stor att vanorna återgår till denna livsstil. Ja, jag skrev risken och jag menar inget annat än att jag inte får utlopp för min kreativa sida lika ofta.
Fördelarna är att mannen till slut kommer att hitta i kökslådorna och jag kommer hem till dukat bord. Jag söker andra jobb än de jag har utbildning och erfarenhet av. Till exempel kökspersonal och -biträde, eftersom jag älskar mat. Ponera att jag fick en sådan anställning, skulle jag då fortfarande tycka det var lika roligt att laga mat hemma, om jag slutar tidigare än mannen?
Det beror säkert mycket på vilken sorts matlagning det handlar om på jobbet. Är det en inspirerande arbetsplats så är det nog inga problem, men om det är en tråkig meny och det bara gäller att mätta så många som möjligt, så fort som möjligt, är jag tveksam. Missförstå mig rätt nu. Jag älskar bacon och stekt ägg, men att laga och servera det dagligen på ett frukost/lunchställe? Fast å andra sidan, om det bara var sådant, skulle jag kanske längta hem och få göra något helt annat?
Jag är ingen matsnobb, älskar husmanskost och enkel, snabblagad mat, men behöver variation och nya intryck och smaker. Kokböcker är det bästa som finns och jag skulle gärna ha fler, även om jag sällan håller mig strikt till ett recept. Kryddor kan man inte få för många av, men man klarar sig med få. Experimentera och fundera på förbättringar, det är något av det bästa jag vet.
Dagens middag är inte något experiment, den har jag lagat och lyckats med många gånger. Ibland är det enkla det bästa, helt enkelt. Som sagt, variation och omväxling, då är jag nöjd och glad.
Ha en fin söndagskväll och du som ska fiska hummer i veckan, var extra rädd om dig!
lördag 20 september 2014
Dagdrömmar. #bloggswe
Äntligen Lotta-lördag! Med lite tur (eller mycket) även Lotto-lördag, och all utdelning till oss.
Jag vet, det är nästan omöjligt att vinna 42 miljoner, eller vad det nu kan röra sig om, men hoppet är det sista som överger denna människan i alla fall. Tänk, att få så mycket pengar att man slipper oroa sig för framtiden. Att kunna göra de saker man drömmer om och som aldrig verkar genomförbara.
Jag vill åka till USA med mannen, som redan varit där ett antal gånger. Jag vill ta med honom till Kroatien och Brela, där jag var med mina systrar, men även en resa tillbaka till Bayern, där jag var barnflicka för länge sedan. Vi vill båda två till Rom och varför inte en rundtur i hela Italien. Nya Zeeland och Australien vore också trevliga resmål. Karibien kan jag tänka mig med.
Tänk så mycket god mat man hade fått på dessa resor och så mycket inspiration till den egna matlagningen. När vi rest färdigt, skulle vi öppna en krog. En sorts kvarterskrog, med musikunderhållning och spelande gäster. Öppet när vi har lust, för det skulle inte vara av ekonomiska skäl vi öppnar porten. Bara för att det är roligt att samla sköna människor med samma intressen som vi har. Mat, dryck och musik, det är livet på en pinne, det!
Jag vet med säkerhet att vi hade startat ett mindre ölbryggeri, det är en rolig och intressant hobby och det är gott med. Fast jag dricker inte särskilt mycket öl. Min mage är inte kompatibel med kolsyra. Men det betyder inte att jag inte uppskattar ett gott öl. Jag har gjort det till en sport att hämta hem en ny sort varje gång jag handlar och väljer lika noga öl till maten, som när det gäller vin.
Nu ska jag ta fram snabeldraken och mannen städar toaletten. Bra arbetsfördelning, eller hur?
Ha en härlig lördag och var rädd om dig!
Jag vet, det är nästan omöjligt att vinna 42 miljoner, eller vad det nu kan röra sig om, men hoppet är det sista som överger denna människan i alla fall. Tänk, att få så mycket pengar att man slipper oroa sig för framtiden. Att kunna göra de saker man drömmer om och som aldrig verkar genomförbara.
Jag vill åka till USA med mannen, som redan varit där ett antal gånger. Jag vill ta med honom till Kroatien och Brela, där jag var med mina systrar, men även en resa tillbaka till Bayern, där jag var barnflicka för länge sedan. Vi vill båda två till Rom och varför inte en rundtur i hela Italien. Nya Zeeland och Australien vore också trevliga resmål. Karibien kan jag tänka mig med.
Tänk så mycket god mat man hade fått på dessa resor och så mycket inspiration till den egna matlagningen. När vi rest färdigt, skulle vi öppna en krog. En sorts kvarterskrog, med musikunderhållning och spelande gäster. Öppet när vi har lust, för det skulle inte vara av ekonomiska skäl vi öppnar porten. Bara för att det är roligt att samla sköna människor med samma intressen som vi har. Mat, dryck och musik, det är livet på en pinne, det!
Jag vet med säkerhet att vi hade startat ett mindre ölbryggeri, det är en rolig och intressant hobby och det är gott med. Fast jag dricker inte särskilt mycket öl. Min mage är inte kompatibel med kolsyra. Men det betyder inte att jag inte uppskattar ett gott öl. Jag har gjort det till en sport att hämta hem en ny sort varje gång jag handlar och väljer lika noga öl till maten, som när det gäller vin.
Nu ska jag ta fram snabeldraken och mannen städar toaletten. Bra arbetsfördelning, eller hur?
Ha en härlig lördag och var rädd om dig!
fredag 19 september 2014
I fablernas värld? #bloggswe
Idag har jag ont i kroppen efter gräsklippningen igår. Gräset var högre än klipparen, maskinen alltså, jag är inte särskilt lång, men mer än tre äpplen hög. Det tog tid, och kraft. Varmt och svettigt var det och jag är uppenbarligen otränad. Misstänker att jag får klippa till det i början av nästa vecka igen, men den dagen, den sorgen.
Jag fann det synnerligen tillfredsställande att knipsa av ett antal mördare som lurade i gräset. Är inte särdeles hämndlysten i vanliga fall, men mördarsniglar och fästingar hyser jag inga förlåtande känslor inför. Däremot var det inte lika tillfredsställande att hitta högar av diverse spillning, efter att ha klippt av de döljande stråna. Det var tillräckligt svårt att manövrera maskinen, utan att behöva hoppa över dessa högar, lämnade av både rådjur, älg och räv, såvitt jag kunde bedöma det.
Inte begriper jag vad de har i trädgården att göra, sedan de gjort tabberas på både jordgubbar och äpplen för länge sen. Andra grödor har vi inte, än så länge. Nästa år ser det nog annorlunda, men då får vi antagligen näta in allt om vi ska få något själva. Jag har funderat på såna där flygande fågelskrämmor, modell större rovfågel, som man ser sväva över diverse byggnader, ämnade att skrämma bort duvor och andra mindre fåglar. Skulle det funka med en elefant i trädgården, tro?
Paviljongstommen är som klippt och skuren till att förankra en relief av en elefant, som rör på sig i vinden och verkar hotfull. Problemet med en sån är att katterna inte vågar gå ut heller... Förutom att våra vilda djur sällan eller aldrig vet hur farlig en elefant kan vara, förstås. Kanske en drake likt Katla, skulle vara bättre? Har du något bra tips på viltskrämma, så ge mig gärna det. Seriöst...
Jag är sen med inlägget idag med och jag ber ödmjukt om förlåtelse för detta. Dagen började sedvanligt med kaffe och GP på sängen, med Mayzan som fotvärmare. Så långt allt gott och väl, men sedan när jag skulle se över mitt skydd mot inkräktare, gick allt åt pipsvängen. McAfee vägrade att släppa in mig på Chrome och då kommer jag inte åt mina appar, och det är katastrof!
I min desperation bad jag den alltid lika hjälpsamme vännen Tåmpa om hjälp och fick den i form av en instruktionsfilm, vilken jag förmodligen aldrig hade hittat själv. Jag vet inte hur han bär sig åt, men han har väl andra sökkriterier än jag, antagligen. Brandväggen som dummade sig fick jag bukt med och nu är jag tillbaka på rätt bana igen. Internet Explorer är utvisad till snickarbon igen!
Fast helt utan problem är det inte, när jag tänker efter. Jag hade en tanke om vad jag skulle skriva idag och nu är den borttappad, bara för att jag skulle känna mig säker. Nu är jag väldig osäker på om jag kommer att hitta den tanken igen. Man kan då inte lita på antivirus-program, det står helt klart, tror jag åtminstone.
Idag är det fredag och vid detta laget vet du som trogen läsare att det blir fisk till middag. Jag ska för första gången tillaga kungsfisk, eller uer som den också kallas. En chef jag hade för länge sedan, menar att det är den godaste fisken man kan få. Han är ju norrman och heter Hay, så han borde väl veta, tycker jag...
Till dessa filéer är det tänkt att ha lite räkor och kräftor, men längre än så har jag inte hunnit planera på grund av debaclet ovan beskrivet. Jag får återkomma med slutresultat och ett omdöme på fisken, kanske redan i morgon. Om jag hinner, innan veckans gäst och övernattare ska hämtas på stationen. Myshelg blir det med bästa Lotta i alla fall och det ser jag och mannen fram emot, väldigt mycket!
Ha en skön fredag och helg, samt på återseende!
PS. Tåmpa är inte bara en god vän, han har skrivit och illustrerat "Boken om Djur" också.
Följ denna fb-länk: Boken om Djur Vansinnigt roliga bilder! Finns även som plansch!
Jag fann det synnerligen tillfredsställande att knipsa av ett antal mördare som lurade i gräset. Är inte särdeles hämndlysten i vanliga fall, men mördarsniglar och fästingar hyser jag inga förlåtande känslor inför. Däremot var det inte lika tillfredsställande att hitta högar av diverse spillning, efter att ha klippt av de döljande stråna. Det var tillräckligt svårt att manövrera maskinen, utan att behöva hoppa över dessa högar, lämnade av både rådjur, älg och räv, såvitt jag kunde bedöma det.
Inte begriper jag vad de har i trädgården att göra, sedan de gjort tabberas på både jordgubbar och äpplen för länge sen. Andra grödor har vi inte, än så länge. Nästa år ser det nog annorlunda, men då får vi antagligen näta in allt om vi ska få något själva. Jag har funderat på såna där flygande fågelskrämmor, modell större rovfågel, som man ser sväva över diverse byggnader, ämnade att skrämma bort duvor och andra mindre fåglar. Skulle det funka med en elefant i trädgården, tro?
Paviljongstommen är som klippt och skuren till att förankra en relief av en elefant, som rör på sig i vinden och verkar hotfull. Problemet med en sån är att katterna inte vågar gå ut heller... Förutom att våra vilda djur sällan eller aldrig vet hur farlig en elefant kan vara, förstås. Kanske en drake likt Katla, skulle vara bättre? Har du något bra tips på viltskrämma, så ge mig gärna det. Seriöst...
Jag är sen med inlägget idag med och jag ber ödmjukt om förlåtelse för detta. Dagen började sedvanligt med kaffe och GP på sängen, med Mayzan som fotvärmare. Så långt allt gott och väl, men sedan när jag skulle se över mitt skydd mot inkräktare, gick allt åt pipsvängen. McAfee vägrade att släppa in mig på Chrome och då kommer jag inte åt mina appar, och det är katastrof!
I min desperation bad jag den alltid lika hjälpsamme vännen Tåmpa om hjälp och fick den i form av en instruktionsfilm, vilken jag förmodligen aldrig hade hittat själv. Jag vet inte hur han bär sig åt, men han har väl andra sökkriterier än jag, antagligen. Brandväggen som dummade sig fick jag bukt med och nu är jag tillbaka på rätt bana igen. Internet Explorer är utvisad till snickarbon igen!
Fast helt utan problem är det inte, när jag tänker efter. Jag hade en tanke om vad jag skulle skriva idag och nu är den borttappad, bara för att jag skulle känna mig säker. Nu är jag väldig osäker på om jag kommer att hitta den tanken igen. Man kan då inte lita på antivirus-program, det står helt klart, tror jag åtminstone.
Idag är det fredag och vid detta laget vet du som trogen läsare att det blir fisk till middag. Jag ska för första gången tillaga kungsfisk, eller uer som den också kallas. En chef jag hade för länge sedan, menar att det är den godaste fisken man kan få. Han är ju norrman och heter Hay, så han borde väl veta, tycker jag...
Till dessa filéer är det tänkt att ha lite räkor och kräftor, men längre än så har jag inte hunnit planera på grund av debaclet ovan beskrivet. Jag får återkomma med slutresultat och ett omdöme på fisken, kanske redan i morgon. Om jag hinner, innan veckans gäst och övernattare ska hämtas på stationen. Myshelg blir det med bästa Lotta i alla fall och det ser jag och mannen fram emot, väldigt mycket!
Ha en skön fredag och helg, samt på återseende!
PS. Tåmpa är inte bara en god vän, han har skrivit och illustrerat "Boken om Djur" också.
Följ denna fb-länk: Boken om Djur Vansinnigt roliga bilder! Finns även som plansch!
torsdag 18 september 2014
Carpe Diem! #bloggswe
Jag blev hungrig redan under tidningsläsningen, så nu har jag ätit frukost, bytt en lampa och diskat fläktfilter. Funderar på vad jag ska göra med kycklingdelarna som tinat under natten. Kyckling är ungefär som potatis och köttfärs; väldigt gott, mer eller mindre snabblagat och man kan variera hur mycket som helst. Det är det som gör det så svårt att bestämma sig...
Det lutar åt något asiatiskt. Jag har en massa roliga ingredienser till det hemma. Vitlök, ingefära, morot, lök, ostronsås, fisksås, chilisås, kokosmjölk och lite annat smått och gott. Eller så blir det currysås och ris, helt enkelt...
Idag blir det en dag med olika småpyssel. Byta lakan, dammsuga och klippa gräs, när solen torkat upp därute. Jag ska bara skriva klart här och det blev en aning försenat på grund av att jag kände mig tvungen att prata med en, för mig, mycket viktig och kär person. Det var länge sen vi sågs eller pratade IRL, men förhoppningsvis blir det lite oftare i fortsättningen.
Att saker och ting inte riktigt är så som man tror, blir mer och mer uppenbart. Jag blir så ledsen när jag tänker på hur stolthet och arrogans kan förstöra relationer, så till den milda grad att de upphör vara relationer, annat än på papperet. Ännu ledsnare blir jag när brist på intresse och omtanke orsakar samma sak.
Var rädd om dig och dina nära och kära. Hör av dig, bry dig, ställ upp. Plötsligt kan det vara för sent och då ångrar man sig. Man tror att det finns tid och utrymme för att ta tag i det sedan, men tyvärr är det inte alltid så. Vi vet oftast inte hur lång eller kort vår egen utmätta tid är, ännu mindre någon annans. Dröj inte, var inte osams med din partner när ni går till sängs; ring vännen, fast det är alldeles för länge sen sist, hälsa på mor- och farföräldrarna, ta tag i det som är viktigt i livet...
Hursomhelst, det är en vacker dag och jag har saker att göra. Lika bra jag tar itu med det innan jag tappar styrfarten. Pms-kärringen är mer sorgsen än något annat idag, vilket har logiska förklaringar. Det finns med andra ord hopp om att det är över för denna gången. Må det dröja till nästa gång!
Carpe Diem!
Det lutar åt något asiatiskt. Jag har en massa roliga ingredienser till det hemma. Vitlök, ingefära, morot, lök, ostronsås, fisksås, chilisås, kokosmjölk och lite annat smått och gott. Eller så blir det currysås och ris, helt enkelt...
Idag blir det en dag med olika småpyssel. Byta lakan, dammsuga och klippa gräs, när solen torkat upp därute. Jag ska bara skriva klart här och det blev en aning försenat på grund av att jag kände mig tvungen att prata med en, för mig, mycket viktig och kär person. Det var länge sen vi sågs eller pratade IRL, men förhoppningsvis blir det lite oftare i fortsättningen.
Att saker och ting inte riktigt är så som man tror, blir mer och mer uppenbart. Jag blir så ledsen när jag tänker på hur stolthet och arrogans kan förstöra relationer, så till den milda grad att de upphör vara relationer, annat än på papperet. Ännu ledsnare blir jag när brist på intresse och omtanke orsakar samma sak.
Var rädd om dig och dina nära och kära. Hör av dig, bry dig, ställ upp. Plötsligt kan det vara för sent och då ångrar man sig. Man tror att det finns tid och utrymme för att ta tag i det sedan, men tyvärr är det inte alltid så. Vi vet oftast inte hur lång eller kort vår egen utmätta tid är, ännu mindre någon annans. Dröj inte, var inte osams med din partner när ni går till sängs; ring vännen, fast det är alldeles för länge sen sist, hälsa på mor- och farföräldrarna, ta tag i det som är viktigt i livet...
Hursomhelst, det är en vacker dag och jag har saker att göra. Lika bra jag tar itu med det innan jag tappar styrfarten. Pms-kärringen är mer sorgsen än något annat idag, vilket har logiska förklaringar. Det finns med andra ord hopp om att det är över för denna gången. Må det dröja till nästa gång!
Carpe Diem!
onsdag 17 september 2014
Trist och tråkigt och alldeles underbart! #bloggswe
Det är onsdag och tidningen var ovanligt tunn och innehållet tråkigt. Istället för att begrava mig i min bok, började jag rensa bland alla tidningar som ligger vid sängen. Vilka har korsord kvar att lösa och finns det recept värda att spara? Sånt tar ju sin lilla tid, men jag var nere ganska tidigt ändå. Och började rensa upp i köket med. Min lilla hög med "läsbart" på soffan är borta.
Nå, det var inte bara läsbart där, om jag ska vara uppriktig. En sladd till datorn, som bara passar utrikes; kvartalsrapporter man knappt bryr sig om för att aktieinnehavet är 15 styck och ger mig 72,38 om året, en iPad-kartong (tom) och ett garantibevis. Ännu en hög, på andra sidan bordet, överlåter jag till mannen att ta hand om, så att jag inte sorterar fel. Det kan ha hänt förr, nämligen.
Vi organiserar våra oordningar på liknande sätt, men då är det bäst att katalogisera dem själv, så att det ordnade kaoset bibehålls. På annan plats bara, så man slipper se det.
Jag ska ta med en massa skräp till ÅV och sen ska jag handla. Fast jag har ingen lust, tappade visst orken när solen försvann. Dessutom är skolbarnens gälla skrik omåttligt irriterande idag.
Ja, jag har pms. Ovanligt mycket sådan och det irriterar mig mest av allt. Jag blir sällan arg eller oregerlig, mest irriterad och ledsen. Jobbigt nog att inte känna igen sig själv och så vill man ju inte utsätta andra för ens dåliga humör heller. Jag ifrågasätter varför ingen kan lösa detta problem. Va?!
Åt två kokta ägg till frukost, det skulle jag inte ha gjort. Nu har jag halsbränna. Ont i knät och höften, skulle inte ha bestigit berget igår. Jädra katter, sover hela tiden. Varför får inte jag det med? Vad ska jag laga för middag? Skit samma, jag har ju halsbränna. Läsa bok hela dagen? Skärp dig latmask!
Klimakteriet verkar inte så dumt ändå...
Jag ska ta mig själv i kragen och både återvinna, handla och laga middag. Blir så irriterad annars.
Men då måste jag ju krypa ur mysklänningen, borsta tänderna och ta på mig sockar. Jobbigt!!!
Lite uppiggande musik kanske? Youtube har mycket att välja på och denna låt är lika motsägelsefull som jag idag. Det regnar inte där jag är, men det kunde lika gärna ha gjort det.
Erkänn! Du blev lite gladare av att lyssna på låten, eller hur? Det blev inte jag. Tror jag. Äsch...
Jag behöver en större dos, så jag lyssnar igen och blir ett strålande solsken tills mannen kommer hem. Hrm.. Försöka duger i alla fall!
Ha en fin dag och le! Det kan göra stor skillnad för den du möter idag.
Nå, det var inte bara läsbart där, om jag ska vara uppriktig. En sladd till datorn, som bara passar utrikes; kvartalsrapporter man knappt bryr sig om för att aktieinnehavet är 15 styck och ger mig 72,38 om året, en iPad-kartong (tom) och ett garantibevis. Ännu en hög, på andra sidan bordet, överlåter jag till mannen att ta hand om, så att jag inte sorterar fel. Det kan ha hänt förr, nämligen.
Vi organiserar våra oordningar på liknande sätt, men då är det bäst att katalogisera dem själv, så att det ordnade kaoset bibehålls. På annan plats bara, så man slipper se det.
Jag ska ta med en massa skräp till ÅV och sen ska jag handla. Fast jag har ingen lust, tappade visst orken när solen försvann. Dessutom är skolbarnens gälla skrik omåttligt irriterande idag.
Ja, jag har pms. Ovanligt mycket sådan och det irriterar mig mest av allt. Jag blir sällan arg eller oregerlig, mest irriterad och ledsen. Jobbigt nog att inte känna igen sig själv och så vill man ju inte utsätta andra för ens dåliga humör heller. Jag ifrågasätter varför ingen kan lösa detta problem. Va?!
Åt två kokta ägg till frukost, det skulle jag inte ha gjort. Nu har jag halsbränna. Ont i knät och höften, skulle inte ha bestigit berget igår. Jädra katter, sover hela tiden. Varför får inte jag det med? Vad ska jag laga för middag? Skit samma, jag har ju halsbränna. Läsa bok hela dagen? Skärp dig latmask!
Klimakteriet verkar inte så dumt ändå...
Jag ska ta mig själv i kragen och både återvinna, handla och laga middag. Blir så irriterad annars.
Men då måste jag ju krypa ur mysklänningen, borsta tänderna och ta på mig sockar. Jobbigt!!!
Lite uppiggande musik kanske? Youtube har mycket att välja på och denna låt är lika motsägelsefull som jag idag. Det regnar inte där jag är, men det kunde lika gärna ha gjort det.
Erkänn! Du blev lite gladare av att lyssna på låten, eller hur? Det blev inte jag. Tror jag. Äsch...
Jag behöver en större dos, så jag lyssnar igen och blir ett strålande solsken tills mannen kommer hem. Hrm.. Försöka duger i alla fall!
Ha en fin dag och le! Det kan göra stor skillnad för den du möter idag.
 |
| Vem blir inte glad när man ser detta leende? |
tisdag 16 september 2014
Trasigt. #bloggswe
Ojoj. Idag har jag varit effektiv, minsann! Jag startat diskmaskinen och slängt sopor, samt förberett min brunch bestående av varma mackor med bacon och svampstuvning. Gäller att ta vara på alla rester och chanser. Ja, just det, jag har skrivit en ansökan till ett jobb eller snarare ett chefsvikariat och skickat in det med ett splitternytt CV. Det ska bli spännande att se hur det går.
Jag ska använda den eminenta slökokaren idag igen, är sugen på kalops. Det var länge sen vi hade det och det som är så gott! När jag laddat den och den andra slöisen med mat ska jag gå en promenad. Behöver det för både kropp och själ idag, känner jag. Humöret har varit bättre, kan man väl säga. Min "av- och på-knapp" fungerar inte så bra som man kan önska. Jag är benägen att byta ut den.
Jag syftar på ett samtal jag hade med min rådgivare på TRR sist vi sågs. Jag har lite svårt att släppa tankarna på att jag inte får några svar från facket, vilket hon förstod och föreslog att slå av och på ibland, för att inte grotta ner mig och fastna i vinkelvolten. Hur lätt är det? Inte alls...
Mannen påstår att jag har kontrollbehov. Han har tyvärr rätt, som vanligt.
Mailade min handläggare på Af igår, för att få klarhet i vad som händer när mina 300 dagar är slut. Har hon svarat? Näe... Googlade och fann oroande information där. F-kassan tar över fas II-personer, och då undrar jag vilken ersättning jag kan få. Är den beräknad på a-kassan som jag haft senaste året hamnar jag på barnbidragsnivå, antagligen. Av-knappen fungerar väldigt dåligt nu.
Min teori är att en promenad kan smörja upp mekanismen i den och mina knän, samtidigt. Det vore väl praktiskt? Kanske fångar jag någon svamp under tiden, det får räknas som bonus i så fall. Jag får kanske nöja mig med att maten lagar sig själv samtidigt. Jag tror benhårt på att "den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket". En får inte vara åpen, med andra ord.
Nu ska jag ta det långa benet före och dra på kängorna, innan jag hinner ändra mig eller komma på nåt jag "måste" göra istället. Efteråt ska jag lägga mig i soffan på altanen och njuta av solen och min bok. Och en kopp kaffe och en chokladbit. Eller kanske det är att begära för mycket?
Nej, för det är jag värd, så det så!
Ha en fin dag och var som vanligt rädd om dig!
Jag ska använda den eminenta slökokaren idag igen, är sugen på kalops. Det var länge sen vi hade det och det som är så gott! När jag laddat den och den andra slöisen med mat ska jag gå en promenad. Behöver det för både kropp och själ idag, känner jag. Humöret har varit bättre, kan man väl säga. Min "av- och på-knapp" fungerar inte så bra som man kan önska. Jag är benägen att byta ut den.
Jag syftar på ett samtal jag hade med min rådgivare på TRR sist vi sågs. Jag har lite svårt att släppa tankarna på att jag inte får några svar från facket, vilket hon förstod och föreslog att slå av och på ibland, för att inte grotta ner mig och fastna i vinkelvolten. Hur lätt är det? Inte alls...
Mannen påstår att jag har kontrollbehov. Han har tyvärr rätt, som vanligt.
Mailade min handläggare på Af igår, för att få klarhet i vad som händer när mina 300 dagar är slut. Har hon svarat? Näe... Googlade och fann oroande information där. F-kassan tar över fas II-personer, och då undrar jag vilken ersättning jag kan få. Är den beräknad på a-kassan som jag haft senaste året hamnar jag på barnbidragsnivå, antagligen. Av-knappen fungerar väldigt dåligt nu.
Min teori är att en promenad kan smörja upp mekanismen i den och mina knän, samtidigt. Det vore väl praktiskt? Kanske fångar jag någon svamp under tiden, det får räknas som bonus i så fall. Jag får kanske nöja mig med att maten lagar sig själv samtidigt. Jag tror benhårt på att "den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket". En får inte vara åpen, med andra ord.
Nu ska jag ta det långa benet före och dra på kängorna, innan jag hinner ändra mig eller komma på nåt jag "måste" göra istället. Efteråt ska jag lägga mig i soffan på altanen och njuta av solen och min bok. Och en kopp kaffe och en chokladbit. Eller kanske det är att begära för mycket?
Nej, för det är jag värd, så det så!
Ha en fin dag och var som vanligt rädd om dig!
måndag 15 september 2014
Främmande inslag välkomnas! #bloggswe
Mitten av september är nådd och det känns fint att vakna till ännu en vacker dag. Även om jag sovit lite för lite för att vara pigg, så känns det som att energin finns till att ta itu med några "måsten".
Jag har äntligen fått tag på en "viktig" person och meddelat hur sonen vill ha det i fortsättningen. Det kanske blir ett möte denna vecka också, om han vill att jag ska vara med, förstås.
Ibland är det svårt att veta hur mycket man behövs och jag vill ju inte lägga mig i eller ta över, om det inte är ett direkt önskemål. Jag vill bara väl och vet att det ibland blir för mycket information och för snabbt, för att minnas efteråt. Då är det bra om det är fyra öron som hör och så hjälps vi åt att reda ut begreppen. Det allra bästa är att få det präntat på papper, så kan man smälta allt i lagom doser. Detta möte är dock av den enklare sorten, ren formalia egentligen, så vi får se...
Jag ska gå igenom helgens jobbevakningsskörd och sortera bort dubbletterna. Tror jag måste skriva lite nya CV och PB, för de jag laddat ner hamnade som pdf och dem kan jag inte redigera. Lite irriterande, när jag trodde att jag äntligen blivit lite mer haj på att hantera dessa saker.
För övrigt har helgen varit synnerligen trevlig, med mycket mat och prat med goda vänner. S kom farande på lördag eftermiddag och åkte hem efter att ha ätit, druckit och sovit som en prins, enligt egen utsago och fått ägg och bacon till frukost. Och du, S? Löftet jag gav står jag för!
Sen röstade mannen och jag på precis samma sätt, faktiskt helt ovetande om den andras val. Ganska intressant, för vi står vanligtvis på motsatta sidor politiskt sett. Men kanske inte helt oväntat ändå. Vi tänker ju så lika i nästan allt annat, så när alternativen inte finns i själva ideologin, blev det som det blev. Nu är det sista sagt om valet för min del.
Vi åkte och hämtade Kluran och drog vidare till Grimeton där vi passade på att lokalisera och logga en cache innan specialvisningen om livet på radiostationen under andra världskriget. Vår vän är en riktig tekniknörd och det var roligt att se henne kippa efter andan när hon tittade närmare på alla antenner, spakar och motorer. Filmen uppskattades också. Åk dit, du med!
Ytterligare en cache fanns i närheten och vi fick nöjet att besöka en kyrkoruin i dess närhet. Vacker omgivning och roliga berättelser om kyrkan och människor som verkat i den fick vi oss till livs. Vädret visade sig också från sin bästa sida under hela dagen, vilket gjorde utflykten riktigt lyckad.
Alla var trötta och nöjda när vi kom hem, tror jag.
Jag hade fiskat upp färdiga revbensspjäll ur frysen redan kvällen innan, så det enda som behövde göras var en bulgurröra, med rödlök, morot och blomkål att ha till. Vi blev mätta i magen igen.
Idag ska jag göra afghanska köttbullar. Köpte för en tid sen en kryddblandning (för en gångs skull) för att prova något nytt och spännande, nämligen "Kofta Masala" från Rosengård (Kockens).
Har färsk koriander kvar som ska hackas och blandas i köttbullesmeten, och tomatsåsen ska smaksättas med kryddblandningen enligt receptet. Till detta serveras färsk pasta och lite grönsaker. Jag är redan sugen på att börja, men får vänta ett tag på att färsen ska tina.
Jag har äntligen fått tag på en "viktig" person och meddelat hur sonen vill ha det i fortsättningen. Det kanske blir ett möte denna vecka också, om han vill att jag ska vara med, förstås.
Ibland är det svårt att veta hur mycket man behövs och jag vill ju inte lägga mig i eller ta över, om det inte är ett direkt önskemål. Jag vill bara väl och vet att det ibland blir för mycket information och för snabbt, för att minnas efteråt. Då är det bra om det är fyra öron som hör och så hjälps vi åt att reda ut begreppen. Det allra bästa är att få det präntat på papper, så kan man smälta allt i lagom doser. Detta möte är dock av den enklare sorten, ren formalia egentligen, så vi får se...
Jag ska gå igenom helgens jobbevakningsskörd och sortera bort dubbletterna. Tror jag måste skriva lite nya CV och PB, för de jag laddat ner hamnade som pdf och dem kan jag inte redigera. Lite irriterande, när jag trodde att jag äntligen blivit lite mer haj på att hantera dessa saker.
För övrigt har helgen varit synnerligen trevlig, med mycket mat och prat med goda vänner. S kom farande på lördag eftermiddag och åkte hem efter att ha ätit, druckit och sovit som en prins, enligt egen utsago och fått ägg och bacon till frukost. Och du, S? Löftet jag gav står jag för!
Sen röstade mannen och jag på precis samma sätt, faktiskt helt ovetande om den andras val. Ganska intressant, för vi står vanligtvis på motsatta sidor politiskt sett. Men kanske inte helt oväntat ändå. Vi tänker ju så lika i nästan allt annat, så när alternativen inte finns i själva ideologin, blev det som det blev. Nu är det sista sagt om valet för min del.
Vi åkte och hämtade Kluran och drog vidare till Grimeton där vi passade på att lokalisera och logga en cache innan specialvisningen om livet på radiostationen under andra världskriget. Vår vän är en riktig tekniknörd och det var roligt att se henne kippa efter andan när hon tittade närmare på alla antenner, spakar och motorer. Filmen uppskattades också. Åk dit, du med!
Ytterligare en cache fanns i närheten och vi fick nöjet att besöka en kyrkoruin i dess närhet. Vacker omgivning och roliga berättelser om kyrkan och människor som verkat i den fick vi oss till livs. Vädret visade sig också från sin bästa sida under hela dagen, vilket gjorde utflykten riktigt lyckad.
Alla var trötta och nöjda när vi kom hem, tror jag.
Jag hade fiskat upp färdiga revbensspjäll ur frysen redan kvällen innan, så det enda som behövde göras var en bulgurröra, med rödlök, morot och blomkål att ha till. Vi blev mätta i magen igen.
Idag ska jag göra afghanska köttbullar. Köpte för en tid sen en kryddblandning (för en gångs skull) för att prova något nytt och spännande, nämligen "Kofta Masala" från Rosengård (Kockens).
Har färsk koriander kvar som ska hackas och blandas i köttbullesmeten, och tomatsåsen ska smaksättas med kryddblandningen enligt receptet. Till detta serveras färsk pasta och lite grönsaker. Jag är redan sugen på att börja, men får vänta ett tag på att färsen ska tina.
söndag 14 september 2014
Pest eller kolera? #bloggswe
Jag tänker göra ett politiskt inlägg idag. Förmodligen är detta första och sista gången jag luftar mina ställningstaganden, för att uttrycka min rädsla och oro för vissa partiers inställning till hur vi bör bete oss mot varandra i dagens Sverige.
SD tycker jag har en rutten odör omkring sig, trots att de påstår sig vara "emot rasistiska uttalanden" som kommer från såväl högt uppsatta inom sitt eget parti och sympatisörer bland "vanligt" folk. För trots allt, de är emot invandrare och en kulturell mångfald. Så ser jag på saken och jag kommer aldrig att tycka annorlunda. Inte förrän Åkesson öppnar armarna och ärligt välkomnar asylsökande och slussar in dem i samhället som jämlikar.
En bekant till mig la ut en "skämtsam" status, som vi på västkusten åtminstone, kan härleda till fiskebåtars identitet om man väljer att se det så. I annat fall är det ett uppenbart bevis för rasistiska sympatier. Jag väljer än så länge att tro att det är ungdomligt oförstånd och brist på förståelse och empati; därför att ingen frivilligt ens överväger att lämna sitt födelseland och familj för all framtid och i många fall vara viss om att de aldrig kan återvända eller hoppas på att återse sina nära och kära utan att riskera sitt eget och deras liv...
F! skrämmer mig med sin syn på män och brist på valmanifest. Bara för att kvinnor i Sverige har fått utstå överförmyndarskap och ojämlikhet i många år, tror de sig ha rätt att straffa dagens män för något de inte har varit med om att besluta om. Jämlikt kommer det ju inte bli om kvinnorna ska bete sig som männen gjort, för att hämnas på tidigare och redan utdöda generationer och fasoner.
Årets val har varit det svåraste hittills, enligt min mening. Jag har inte fått rösta om trängselskatten som Göteborg har infört, för att delvis finansiera Västlänken, trots att jag bor i en grannkommun som i allra högsta grad påverkas. När jag måste in till stan, tar jag nästan uteslutande bussen och har alltid gjort så. Att bygga tunnlar i blålera, när det i åratal redan har varnats för hur mycket havsvattennivån kommer att stiga i framtiden, ter sig helt orimligt i mina ögon.
I kommunvalet blev det en röst med hjärtat i två sakfrågor, för att jag inte har tillräcklig kunskap om var partierna står i stort. Regionsrösten gick till ett parti som enligt mig verkar ha sundare inställning till hälso- och sjukvård, samt trängselskatten än övriga. Ytterligare ett annat parti fick min röst i riksdagsvalet. Ideologierna existerar inte längre som förr och jag känner mig splittrad, men har använt min rätt och skyldighet att rösta på det och dem jag tror kan göra skillnad och förbättringar.
När valen var gjorda kändes det skönt att åka bort och låta saken ha sin gång. Inte utan viss bävan, men dock. Jag kan inte göra mer än att lägga mina röster, om jag ska ha rätten att, när resultatet är fastslaget, antingen förfasa mig över resultatet eller förhoppningsvis glädja mig.
Fyra år tills nästa val, hoppas det blir lättare den gången!
SD tycker jag har en rutten odör omkring sig, trots att de påstår sig vara "emot rasistiska uttalanden" som kommer från såväl högt uppsatta inom sitt eget parti och sympatisörer bland "vanligt" folk. För trots allt, de är emot invandrare och en kulturell mångfald. Så ser jag på saken och jag kommer aldrig att tycka annorlunda. Inte förrän Åkesson öppnar armarna och ärligt välkomnar asylsökande och slussar in dem i samhället som jämlikar.
En bekant till mig la ut en "skämtsam" status, som vi på västkusten åtminstone, kan härleda till fiskebåtars identitet om man väljer att se det så. I annat fall är det ett uppenbart bevis för rasistiska sympatier. Jag väljer än så länge att tro att det är ungdomligt oförstånd och brist på förståelse och empati; därför att ingen frivilligt ens överväger att lämna sitt födelseland och familj för all framtid och i många fall vara viss om att de aldrig kan återvända eller hoppas på att återse sina nära och kära utan att riskera sitt eget och deras liv...
F! skrämmer mig med sin syn på män och brist på valmanifest. Bara för att kvinnor i Sverige har fått utstå överförmyndarskap och ojämlikhet i många år, tror de sig ha rätt att straffa dagens män för något de inte har varit med om att besluta om. Jämlikt kommer det ju inte bli om kvinnorna ska bete sig som männen gjort, för att hämnas på tidigare och redan utdöda generationer och fasoner.
Årets val har varit det svåraste hittills, enligt min mening. Jag har inte fått rösta om trängselskatten som Göteborg har infört, för att delvis finansiera Västlänken, trots att jag bor i en grannkommun som i allra högsta grad påverkas. När jag måste in till stan, tar jag nästan uteslutande bussen och har alltid gjort så. Att bygga tunnlar i blålera, när det i åratal redan har varnats för hur mycket havsvattennivån kommer att stiga i framtiden, ter sig helt orimligt i mina ögon.
I kommunvalet blev det en röst med hjärtat i två sakfrågor, för att jag inte har tillräcklig kunskap om var partierna står i stort. Regionsrösten gick till ett parti som enligt mig verkar ha sundare inställning till hälso- och sjukvård, samt trängselskatten än övriga. Ytterligare ett annat parti fick min röst i riksdagsvalet. Ideologierna existerar inte längre som förr och jag känner mig splittrad, men har använt min rätt och skyldighet att rösta på det och dem jag tror kan göra skillnad och förbättringar.
När valen var gjorda kändes det skönt att åka bort och låta saken ha sin gång. Inte utan viss bävan, men dock. Jag kan inte göra mer än att lägga mina röster, om jag ska ha rätten att, när resultatet är fastslaget, antingen förfasa mig över resultatet eller förhoppningsvis glädja mig.
Fyra år tills nästa val, hoppas det blir lättare den gången!
lördag 13 september 2014
Är jag uppfinnare nu? #bloggswe
Sådär, nu har vi allt hemma för att klara middagen idag och några dagar framåt. I regel undviker vi att handla på helgen, men jag glömde lime och så gick det visst åt mer grädde till såsen igår än vad jag hade räknat med. Men jädrar vad gott det blev! Jag köpte rödtunga, som sagt och sen letade jag roliga recept hela dagen. Inget var tillräckligt intressant eller spännande, så jag hittade på ett eget.
Det fanns kvar en halv rökt röding från Gränna i kylen. Den mosade jag ihop med en klutt cf och en matsked grädde, samt hackad purjo, några blad mangold och spenat, lite chili och svartpeppar. Detta la jag på filéerna (lätt saltade) och rullade ihop dem och la i en smord form med skivad fänkål i. Hällde på en skvätt vitt vin, täckte med folie och lät dem gå i 185 grader i ugnen ca tio min.
Såsen gjordes med schalottenlök som fick fräsa i smör, pudrades med mjöl och sen späddes med vin, ½ buljongtärning, 3 dl grädde och lite sherry. Detta fick puttra en stund och smakades av med Ostronsås, tills jag var nöjd och hällde sedan såsen över hela härligheten i ugnen och lät alltihop gå i ytterligare tio minuter. Pressad potatis till och oj, så mätta vi blev!
Idag blir det andra bullar! Eller inte bullar, men 3-rätters middag och härligt sällskap av S, som var med på kalaset/bröllopet. En av mannens musikervänner från ett tidigare liv, eller hur man ska beskriva honom och som förgyllde vår dag med musik och värme. En av de tre personer som ingick i hemlighetsmakeriet, alltså.
Vi ska bjuda på en sorts räkcocktail till förrätt. Varmrätten blir grillad karré med rösti och svampstuvning, samt bakade rödbetor. Efterrätt gjordes igår kväll redan, för att inte stå vid spisen hela dagen idag, nämligen kryddiga nektariner som ska serveras med mascarpone. Hoppas det kommer att smaka honom!
I morgon ska vi rösta såklart och sedan åka till Grimeton med vår vän Kluran, som vi kan kalla henne. Det är en specialvisning om hur radiostationen användes under andra världskriget och det lät som en intressant tillfälle för en utflykt. Vi kommer med största sannolikhet vara där den 24 oktober också, då de startar upp hela maskineriet och sänder meddelande ut i världen.
Nu är det dags att sätta fart med att förbereda maten och ta en dusch innan gästen kommer!
Ha en riktigt fin dag och glöm för allt i världen inte att rösta! Vi vill ju inte att något parti ska kunna tillgodoräkna sig någons icke-röst i onödan, eller hur?
Det fanns kvar en halv rökt röding från Gränna i kylen. Den mosade jag ihop med en klutt cf och en matsked grädde, samt hackad purjo, några blad mangold och spenat, lite chili och svartpeppar. Detta la jag på filéerna (lätt saltade) och rullade ihop dem och la i en smord form med skivad fänkål i. Hällde på en skvätt vitt vin, täckte med folie och lät dem gå i 185 grader i ugnen ca tio min.
Såsen gjordes med schalottenlök som fick fräsa i smör, pudrades med mjöl och sen späddes med vin, ½ buljongtärning, 3 dl grädde och lite sherry. Detta fick puttra en stund och smakades av med Ostronsås, tills jag var nöjd och hällde sedan såsen över hela härligheten i ugnen och lät alltihop gå i ytterligare tio minuter. Pressad potatis till och oj, så mätta vi blev!
 |
| Fylld rödtunga à la Ann |
Idag blir det andra bullar! Eller inte bullar, men 3-rätters middag och härligt sällskap av S, som var med på kalaset/bröllopet. En av mannens musikervänner från ett tidigare liv, eller hur man ska beskriva honom och som förgyllde vår dag med musik och värme. En av de tre personer som ingick i hemlighetsmakeriet, alltså.
Vi ska bjuda på en sorts räkcocktail till förrätt. Varmrätten blir grillad karré med rösti och svampstuvning, samt bakade rödbetor. Efterrätt gjordes igår kväll redan, för att inte stå vid spisen hela dagen idag, nämligen kryddiga nektariner som ska serveras med mascarpone. Hoppas det kommer att smaka honom!
I morgon ska vi rösta såklart och sedan åka till Grimeton med vår vän Kluran, som vi kan kalla henne. Det är en specialvisning om hur radiostationen användes under andra världskriget och det lät som en intressant tillfälle för en utflykt. Vi kommer med största sannolikhet vara där den 24 oktober också, då de startar upp hela maskineriet och sänder meddelande ut i världen.
Nu är det dags att sätta fart med att förbereda maten och ta en dusch innan gästen kommer!
Ha en riktigt fin dag och glöm för allt i världen inte att rösta! Vi vill ju inte att något parti ska kunna tillgodoräkna sig någons icke-röst i onödan, eller hur?
fredag 12 september 2014
Fredagsfrestelser. #bloggswe
Äntligen fredag igen! Jag har ju nämnt att jag nästan dagligen försöker inleda mannen i frestelse och smita från jobbet. Idag tyckte jag att han inte skulle åka alls, men han gjorde det i alla fall. Fast i sitt något förvirrade tillstånd och möjligtvis brådskan, glömde han göra sin frukostmacka och ta med till jobbet. Jag fick lite dåligt samvete när jag fick veta det, så jag åkte dit med en smörgås.
Därför har jag också fått frukost ovanligt tidigt och är redan igång med dagens inlägg och planering av mat. Jag tror det blir något med rödtunga. Det är ju fredag och då ska det vara fisk, det har blivit ett måste, nästan. Jag kan väl tänka mig att göra undantag nån gång, till exempel när vi har lördagsgäster som är lika förtjusta i fisk som vi är. Eller skulle må bra av att bli...
Nej, jag skulle aldrig bjuda någon på fisk, som inte tycker om det. Däremot om personen ifråga kanske inte tycker sig kunna laga till fisk och därför sällan äter det. För det är inte svårt eller krångligt. Tvärtom, oftast lättlagat och egentligen snabbmat, när det är som bäst! Att jag gärna låter det ta tid, för att jag kokar fond själv ibland, är en helt annan sak. Fond finns i affären om man vill.
Jag har tid än så länge, att ta den "krångligare" vägen och koka ihop en fond av räkskal och fiskskrov. Fast numera är det ont om fiskaffärer där man kan be dem rensa runt en hel fisk och få med skrovet hem. Det stör mig enormt att nästan all fisk är färdigfiléad i disken. Jag kan filéa en plattfisk själv om jag måste, men hittar sällan någon sådan att ta hem. Hemskt irriterande, faktiskt.
Irriterande ämnen såsom förhandlingen som aldrig tycks bli klar kanske, eventuellt, möjligen, får en skjuts idag, då fackpampen ska träffa HR för en annan förhandling. Han påstår att han påmint dem vid ett flertal tillfällen och jag måste ju lita på det.
Jag pratade med en regionchef igår, så att hon vet att jag finns och det kändes bra och hoppfullt.
Lite fler annonser kommer ut nu också, så det ska lösa sig för mig till slut. Jag måste intala mig det varje dag, för annars drabbas jag av den stora deppigheten. Igår var jag mer arg, frustrerad och orolig, vilket hade till följd att jag fick massor gjort. Idag ska jag bara handla, läsa bok på altanen, ta hand om tvätt och laga mat.
Igår blev vi med Musse Pigg-tallrikar och fick träffa en av våra absoluta favoritmänniskor på köpet. Riktigt trevligt att sitta ner och prata om allt möjligt, trots eller är det på grund av, åldersskillnaden som det blir så intressant? Hursomhelst var det ett kärt besök och flickvännen är lika härlig. Enda klagomålet är att tallrikarna är för stora för våra skåp och lådor...
Ha en härlig fredag och låt den bli en skön start på helgen!
Därför har jag också fått frukost ovanligt tidigt och är redan igång med dagens inlägg och planering av mat. Jag tror det blir något med rödtunga. Det är ju fredag och då ska det vara fisk, det har blivit ett måste, nästan. Jag kan väl tänka mig att göra undantag nån gång, till exempel när vi har lördagsgäster som är lika förtjusta i fisk som vi är. Eller skulle må bra av att bli...
Nej, jag skulle aldrig bjuda någon på fisk, som inte tycker om det. Däremot om personen ifråga kanske inte tycker sig kunna laga till fisk och därför sällan äter det. För det är inte svårt eller krångligt. Tvärtom, oftast lättlagat och egentligen snabbmat, när det är som bäst! Att jag gärna låter det ta tid, för att jag kokar fond själv ibland, är en helt annan sak. Fond finns i affären om man vill.
Jag har tid än så länge, att ta den "krångligare" vägen och koka ihop en fond av räkskal och fiskskrov. Fast numera är det ont om fiskaffärer där man kan be dem rensa runt en hel fisk och få med skrovet hem. Det stör mig enormt att nästan all fisk är färdigfiléad i disken. Jag kan filéa en plattfisk själv om jag måste, men hittar sällan någon sådan att ta hem. Hemskt irriterande, faktiskt.
Irriterande ämnen såsom förhandlingen som aldrig tycks bli klar kanske, eventuellt, möjligen, får en skjuts idag, då fackpampen ska träffa HR för en annan förhandling. Han påstår att han påmint dem vid ett flertal tillfällen och jag måste ju lita på det.
Jag pratade med en regionchef igår, så att hon vet att jag finns och det kändes bra och hoppfullt.
Lite fler annonser kommer ut nu också, så det ska lösa sig för mig till slut. Jag måste intala mig det varje dag, för annars drabbas jag av den stora deppigheten. Igår var jag mer arg, frustrerad och orolig, vilket hade till följd att jag fick massor gjort. Idag ska jag bara handla, läsa bok på altanen, ta hand om tvätt och laga mat.
Igår blev vi med Musse Pigg-tallrikar och fick träffa en av våra absoluta favoritmänniskor på köpet. Riktigt trevligt att sitta ner och prata om allt möjligt, trots eller är det på grund av, åldersskillnaden som det blir så intressant? Hursomhelst var det ett kärt besök och flickvännen är lika härlig. Enda klagomålet är att tallrikarna är för stora för våra skåp och lådor...
Ha en härlig fredag och låt den bli en skön start på helgen!
torsdag 11 september 2014
Hundliv. #bloggswe
Lilla Röd kom upp när jag satt i sängen och läste GP och talade tydligt om för mig att hon ville gå ut. Jag brukar säga att hennes bror beter sig som en hund, särskilt om det är matlagning på gång. Då motar han mig ut i köket så han kan få en smakbit och följer mig tätt i hasorna, vart jag än går. Men Mayzan har, sedan hon tagit övervåningen i besittning, också blivit mer lik en hund.
Jag har inte hunnit med så mycket av det jag har tänkt göra idag, för jag fastnade (som vanligt) bland diverse roliga och intressanta recept inför dagens matlagning. Det blir i vanlig ordning en egen variant av några av de bästa. Jag tänkte nämligen slippa åka och handla idag, så jag tager vad jag haver hemma. Slökokt sidfläsk med asiatiska smaker blir det och jag återkommer med resultatet.
Har vikt och hängt upp ny tvätt, mer blir det om ett tag. Diskmaskinen jobbar och bröddegen jäser. Jag har letat upp ett borttappat telefonnummer och får därmed spara det ärendet till en ny telefontid i morgon. Däremot ska jag ringa en ny kontakt redan idag och öka mina chanser att få jobb i närheten. Det börjar brinna i knutarna, enligt ett brev från a-kassan... 300 dagar går fort ibland.
Dock inte i vissa bemärkelser. Påminnelse till fackpampen är skickad, för nu får han sätta blåslampan på HR, annars går jag snart till pressen om det inte blir ett vettigt avslut på denna tärande ovisshet. Ett år sedan jag jobbade min sista dag för Kronans Apotek. Jag har offrat blod, svett och tårar för det företaget och bara blivit utnyttjad och överkörd. Nu får det räcka!
Tar ut ilskan och besvikelsen på bröddegen, så länge. Fast just nu skulle jag ha större nytta av en boxboll, tror jag...
Ha en fin dag och var inte lika mesig som jag, låt ingen sätta sig på dig!
Jag har inte hunnit med så mycket av det jag har tänkt göra idag, för jag fastnade (som vanligt) bland diverse roliga och intressanta recept inför dagens matlagning. Det blir i vanlig ordning en egen variant av några av de bästa. Jag tänkte nämligen slippa åka och handla idag, så jag tager vad jag haver hemma. Slökokt sidfläsk med asiatiska smaker blir det och jag återkommer med resultatet.
 |
| Sådär blev det! |
Har vikt och hängt upp ny tvätt, mer blir det om ett tag. Diskmaskinen jobbar och bröddegen jäser. Jag har letat upp ett borttappat telefonnummer och får därmed spara det ärendet till en ny telefontid i morgon. Däremot ska jag ringa en ny kontakt redan idag och öka mina chanser att få jobb i närheten. Det börjar brinna i knutarna, enligt ett brev från a-kassan... 300 dagar går fort ibland.
Dock inte i vissa bemärkelser. Påminnelse till fackpampen är skickad, för nu får han sätta blåslampan på HR, annars går jag snart till pressen om det inte blir ett vettigt avslut på denna tärande ovisshet. Ett år sedan jag jobbade min sista dag för Kronans Apotek. Jag har offrat blod, svett och tårar för det företaget och bara blivit utnyttjad och överkörd. Nu får det räcka!
Tar ut ilskan och besvikelsen på bröddegen, så länge. Fast just nu skulle jag ha större nytta av en boxboll, tror jag...
Ha en fin dag och var inte lika mesig som jag, låt ingen sätta sig på dig!
onsdag 10 september 2014
Middagsgäster och -planer. #bloggswe
Nu är jag hemma igen och jag är mycket nöjd med det och utflykten också. Tillbringade en eftermiddag med dotter och barnbarn, vilket var hur mysigt som helst!
Sedan gick mötet mycket bra och vi slipper fler uppföljningar i just det ämnet i alla fall.
Hos syster blev det en hel del prat och planering för en kusinträff igen.
Min andra syster hämtade jag upp när hon sovit färdigt efter nattens jobb och så åkte vi gemensamt till City Gross och handlade. Hon hade lovat att bjuda på lunch som tack för skjutsen och det blev så gott! Dessutom fick jag prata med systersonen och förhoppningsvis löste vi ett problem eller två.
Fortsätter i morgon att räta ut frågetecknen till utropstecken...
Maten i morgon ska bli en grissida, tillagad i slökokar'n. Jag har inte en aning om hur det kommer att bli, eller hur jag ska krydda det, men man lär så länge man lever och jag experimenterar gärna, som du vet. Blir det inte bra, finns det alltid något annat att ta till. Som korrrv. Det ska vi ha idag, för vi är inte jättehungriga. Lite trött är jag, däremot.
Det blir tidig läggdags idag, för i morgon ska jag tvätta, baka och städa, samt skicka in en ny jobbansökan och ringa till olika handläggare, som sagt. Eller det gjorde jag inte, men jag menade det.
Trött är jag och lite okoncentrerad, så jag behöver nog lite mat trots allt och sånt som piggar upp. Som att planera middagar, till exempel.
På lördag har vi en middagsgäst och det är alltid roligt att planera för en sådan middag. I grova drag är det klart. Bara finputsning såsom kryddning och tillbehör kvar. Vädret ser lovande ut och det gläder mig. Då kan vi sitta ute i paviljongen och mysa. Vi har turen att ha en annan middagsgäst nästa lördag, så fler matplaner är på gång.
Kanske får man lite tips i kvällens avsnitt av Leifs restaurang? För övrigt bläddrade jag i Pluras kokbok idag. Den var mycket trevlig och får införskaffas snart, tror jag!
Ha en trevlig kväll och var rädd om dig och omgivningen!
Sedan gick mötet mycket bra och vi slipper fler uppföljningar i just det ämnet i alla fall.
Hos syster blev det en hel del prat och planering för en kusinträff igen.
Min andra syster hämtade jag upp när hon sovit färdigt efter nattens jobb och så åkte vi gemensamt till City Gross och handlade. Hon hade lovat att bjuda på lunch som tack för skjutsen och det blev så gott! Dessutom fick jag prata med systersonen och förhoppningsvis löste vi ett problem eller två.
Fortsätter i morgon att räta ut frågetecknen till utropstecken...
Maten i morgon ska bli en grissida, tillagad i slökokar'n. Jag har inte en aning om hur det kommer att bli, eller hur jag ska krydda det, men man lär så länge man lever och jag experimenterar gärna, som du vet. Blir det inte bra, finns det alltid något annat att ta till. Som korrrv. Det ska vi ha idag, för vi är inte jättehungriga. Lite trött är jag, däremot.
Det blir tidig läggdags idag, för i morgon ska jag tvätta, baka och städa, samt skicka in en ny jobbansökan och ringa till olika handläggare, som sagt. Eller det gjorde jag inte, men jag menade det.
Trött är jag och lite okoncentrerad, så jag behöver nog lite mat trots allt och sånt som piggar upp. Som att planera middagar, till exempel.
På lördag har vi en middagsgäst och det är alltid roligt att planera för en sådan middag. I grova drag är det klart. Bara finputsning såsom kryddning och tillbehör kvar. Vädret ser lovande ut och det gläder mig. Då kan vi sitta ute i paviljongen och mysa. Vi har turen att ha en annan middagsgäst nästa lördag, så fler matplaner är på gång.
Kanske får man lite tips i kvällens avsnitt av Leifs restaurang? För övrigt bläddrade jag i Pluras kokbok idag. Den var mycket trevlig och får införskaffas snart, tror jag!
Ha en trevlig kväll och var rädd om dig och omgivningen!
måndag 8 september 2014
Olika synsätt. #bloggswe
Sedär! Då är glasögonen utvalda och kan hämtas om ett par veckor. Mannen får sina linser redan nästa vecka och jag är bara lite avundsjuk. Fyller man 100 år tillsammans är det tydligen dags att skaffa progressiva tillsammans också. Sett ur det perspektivet är det väl rätt logiskt. Åldern ta ut sin rätt helt enkelt.
Sist gång jag bytte brillor ansåg jag att jag var för ung för progressiva glas, nu är jag äldre och därmed klokare. Jag föredrar att se på saken på det viset i alla fall. Det är en aning tröttsamt att byta hela tiden och lätt gjort att glömma ena paret på fel ställe. Fast på sistone har jag mest använt läsglasögonen. Armarna för korta för mitt synfel.
Egentligen drömmer jag om att kunna vakna på morgonen och inte ens behöva treva mig fram till glasögonen, utan se klart direkt jag slår upp ögonlocken. Alltså är jag mer än lite avundsjuk på mannen. Han har såna linser som får sitta kvar dygnet runt i en månad. Så himla praktiskt!
Synfältet begränsas inte till en glasögonbåge och man kan tjuvkika på andra hur lätt som helst...
Jag tittade in hos min rådgivare på TRR idag, det var ett tag vi sågs och jag behövde pepp, vilket jag fick. Kavlar upp ärmarna och låter bli att ta saker personligt, vid nya eventuella avslag eller att presumtiva arbetsgivare struntar i att höra av sig med information som utlovat. Inser att alla andra inte ser det lika nödvändigt som jag att höra av sig, oavsett om det goda eller dåliga nyheter.
Man måste ju gå vidare och jag ska bli bättre på detta. Jag ska därför skicka en ny påminnelse till fackpampen, så att han i sin tur kan ruska liv i förhandlingen med HR. Det syns mig obegripligt, hur de ens kan vilja dra ut på detta i all oändlighet. Skulle någon fråga mig om det är en bra arbetsgivare, hade jag inte kunnat låta bli att berätta vad som har hänt mig och andra. Jag ser rött!
I morgon ska jag se smått. Ska hälsa på barnbarnen innan ett möte med sonen. Tittar nog in på systers jobb och kramas också. På onsdag får jag det stora nöjet att träffa den andra systern med. Troligen även minst en systerson, vilket ska bli mycket trevligt då det var länge sen vi sågs i verkliga livet.
Därmed förstår du att det kan dröja innan du skådar ett nytt inlägg från mig. Hav tålamod, bara.
Höll ju på att glömma matbiten! Det blev en pastasås av resten av kyckling från förra veckan, tillsammans med rödlök, purjo, morot och squash. Cf , sherry och lite grädde också, såklart. Gott blev det och färgglatt var det, för man vill ju gärna äta med ögonen också, eller hur?
Ha det fint och var rädd om dig!
Sist gång jag bytte brillor ansåg jag att jag var för ung för progressiva glas, nu är jag äldre och därmed klokare. Jag föredrar att se på saken på det viset i alla fall. Det är en aning tröttsamt att byta hela tiden och lätt gjort att glömma ena paret på fel ställe. Fast på sistone har jag mest använt läsglasögonen. Armarna för korta för mitt synfel.
Egentligen drömmer jag om att kunna vakna på morgonen och inte ens behöva treva mig fram till glasögonen, utan se klart direkt jag slår upp ögonlocken. Alltså är jag mer än lite avundsjuk på mannen. Han har såna linser som får sitta kvar dygnet runt i en månad. Så himla praktiskt!
Synfältet begränsas inte till en glasögonbåge och man kan tjuvkika på andra hur lätt som helst...
Jag tittade in hos min rådgivare på TRR idag, det var ett tag vi sågs och jag behövde pepp, vilket jag fick. Kavlar upp ärmarna och låter bli att ta saker personligt, vid nya eventuella avslag eller att presumtiva arbetsgivare struntar i att höra av sig med information som utlovat. Inser att alla andra inte ser det lika nödvändigt som jag att höra av sig, oavsett om det goda eller dåliga nyheter.
Man måste ju gå vidare och jag ska bli bättre på detta. Jag ska därför skicka en ny påminnelse till fackpampen, så att han i sin tur kan ruska liv i förhandlingen med HR. Det syns mig obegripligt, hur de ens kan vilja dra ut på detta i all oändlighet. Skulle någon fråga mig om det är en bra arbetsgivare, hade jag inte kunnat låta bli att berätta vad som har hänt mig och andra. Jag ser rött!
I morgon ska jag se smått. Ska hälsa på barnbarnen innan ett möte med sonen. Tittar nog in på systers jobb och kramas också. På onsdag får jag det stora nöjet att träffa den andra systern med. Troligen även minst en systerson, vilket ska bli mycket trevligt då det var länge sen vi sågs i verkliga livet.
Därmed förstår du att det kan dröja innan du skådar ett nytt inlägg från mig. Hav tålamod, bara.
Höll ju på att glömma matbiten! Det blev en pastasås av resten av kyckling från förra veckan, tillsammans med rödlök, purjo, morot och squash. Cf , sherry och lite grädde också, såklart. Gott blev det och färgglatt var det, för man vill ju gärna äta med ögonen också, eller hur?
Ha det fint och var rädd om dig!
söndag 7 september 2014
Mat och prat. #bloggswe
Jag är glad och lycklig! Har haft en härlig helg och mår så bra.
I fredags avslöjade jag inte något om maten, som skulle bli en överraskning för mannen. Jag stod i kö i fiskaffären, minst 45 minuter, för att köpa kräftor, räkor och krabba. Planen var att gratinera några kräftor till förrätt och äta resten naturellt, med chiliaioli och bröd.
Basilika, persilja och gräslök i en rätt stor klick smör fick kröna kräftorna här ovan.
Resten av krabaterna såg ut såhär:
Igår, lördag, åkte vi till Gränna och införskaffade rökt sik, röding och lax. Givetvis ett antal polkagrisar och karameller också. Lunch åt vi på Fiket med en för oss alldeles formidabel interiör i 50-talssstil. Knäckebröd och äpplemust fick följa med hem därifrån. Vi åkte mycket nöjda och glada vidare eller snarare, tillbaka till Jönköping och jag fick glädjen att bevittna mannens glädje när han greppade guran, som var en av anledningarna till färden.
På kvällen blev det ingen lagad mat, vi var fortfarande mätta, så det blev lite ost och sånt till filmen Centurion:
Idag har vi plockat ännu mer svamp tillsammans med sköna vännen Kluran. 1½ timme i skogen alldeles i närheten, genererade en full korg och en fjärdedels Ica-kasse av diverse soppar och gula kremlor. Det är så mycket trevligare att rensa fångsten med en så god jaktkamrat som hon. Jag tror vi hade klarat det strålande även utan G&T, men varför chansa?
Vi hade tur med vädret under hela jakten, regnet föll först efter vi installerat oss i paviljongen för att ta hand om fångsten. Ett stilla sensommarregn och allt kändes så fint. Jaktkamraten åkte hem med hela fångsten, det kändes också helt rätt. Vi har redan så mycket och vi behöver plats för trattkantarellerna, när de dyker upp.
I morgon ska vi försöka se bättre ut än vi gör nu. Det ska med andra ord bli ett besök hos optikern.
Dessförinnan ska jag besöka TRR och få lite tips och pepp inför kommande höst och jobbsökande. Det är behövligt, jag känner att orken och lusten är avtagande, när det gäller detta. Ett år har gått och jag har haft ett antal hopp, men i realiteten har det bara blivit ett riktigt arbete. Ett vikariat på en månad i sommar.
Fortfarande inga besked från fackpampen, snart dags för ytterligare påtryckningar? Det vill säga, jag tjatar på honom, så han kommer ihåg att tjata på HR. *suck*
Det är tur att det finns dagar som fylls med glädje och lycka, som ovan beskrivna, annars hade jag inte orkat med att tjata och "bråka" för min rätt och göra det utan att bete mig...
Hoppas du har haft det lika bra som jag under helgen och att kommande vecka blir precis så bra som du förtjänar att ha den!
I fredags avslöjade jag inte något om maten, som skulle bli en överraskning för mannen. Jag stod i kö i fiskaffären, minst 45 minuter, för att köpa kräftor, räkor och krabba. Planen var att gratinera några kräftor till förrätt och äta resten naturellt, med chiliaioli och bröd.
Basilika, persilja och gräslök i en rätt stor klick smör fick kröna kräftorna här ovan.
Resten av krabaterna såg ut såhär:
Igår, lördag, åkte vi till Gränna och införskaffade rökt sik, röding och lax. Givetvis ett antal polkagrisar och karameller också. Lunch åt vi på Fiket med en för oss alldeles formidabel interiör i 50-talssstil. Knäckebröd och äpplemust fick följa med hem därifrån. Vi åkte mycket nöjda och glada vidare eller snarare, tillbaka till Jönköping och jag fick glädjen att bevittna mannens glädje när han greppade guran, som var en av anledningarna till färden.
På kvällen blev det ingen lagad mat, vi var fortfarande mätta, så det blev lite ost och sånt till filmen Centurion:
Idag har vi plockat ännu mer svamp tillsammans med sköna vännen Kluran. 1½ timme i skogen alldeles i närheten, genererade en full korg och en fjärdedels Ica-kasse av diverse soppar och gula kremlor. Det är så mycket trevligare att rensa fångsten med en så god jaktkamrat som hon. Jag tror vi hade klarat det strålande även utan G&T, men varför chansa?
Vi hade tur med vädret under hela jakten, regnet föll först efter vi installerat oss i paviljongen för att ta hand om fångsten. Ett stilla sensommarregn och allt kändes så fint. Jaktkamraten åkte hem med hela fångsten, det kändes också helt rätt. Vi har redan så mycket och vi behöver plats för trattkantarellerna, när de dyker upp.
I morgon ska vi försöka se bättre ut än vi gör nu. Det ska med andra ord bli ett besök hos optikern.
Dessförinnan ska jag besöka TRR och få lite tips och pepp inför kommande höst och jobbsökande. Det är behövligt, jag känner att orken och lusten är avtagande, när det gäller detta. Ett år har gått och jag har haft ett antal hopp, men i realiteten har det bara blivit ett riktigt arbete. Ett vikariat på en månad i sommar.
Fortfarande inga besked från fackpampen, snart dags för ytterligare påtryckningar? Det vill säga, jag tjatar på honom, så han kommer ihåg att tjata på HR. *suck*
Det är tur att det finns dagar som fylls med glädje och lycka, som ovan beskrivna, annars hade jag inte orkat med att tjata och "bråka" för min rätt och göra det utan att bete mig...
Hoppas du har haft det lika bra som jag under helgen och att kommande vecka blir precis så bra som du förtjänar att ha den!
fredag 5 september 2014
Tanke om omtanke. #bloggswe
Börjar dagen som vanligt med kaffe och GP som levereras till sängen. Det är en underbar lyx att få starta långsamt och jag är tacksam för omtanken mannen visar mig varenda dag! Inte bara genom denna handling, utan på många sätt och vis. Det är inte alla förunnat att ha det så, av olika anledningar.
Vissa människor tycks ha väldigt svårt att vårda sina relationer. De tar för givet att man ska finnas till hands och ställa upp, utan att ge något tillbaka. Det handlar inte om presenter eller saker, utan om att visa att man bryr sig i både stort och smått. Andra brukar viss terror för att knyta folk till sig och på så sätt effektivt förhindra att andra relationer kan underhållas. Man märker det oftast inte själv, förrän det är för sent.
En del tror tydligen att blodsband automatiskt innebär att man självklart kan återta en plats i andras liv, vilka man frivilligt lämnat och underlåtit hålla kontakten med. Ointresse för andras väl och ve, tar effektivt bort varje önskan att återuppta kontakten, för den som upplevt detta. Det finns givetvis varianter på hur det kan gå till. En del ger sken av intresse och välvilja, bara för att kunna be om tjänster; medan andra tar för givet att de ska få hjälp och stöd, för att det är synd om dem.
Ofta finns båda beteendena hos samma människa som anpassar sig till situationen, beroende på vem som är mest sannolik att handla på önskat sätt utifrån vilka triggerpunkter som kan utnyttjas. Det där är också en sak som kan ta ett tag att komma underfund med. Att inse att man blivit manipulerad kan vara svårt, dels för att sådana människor är skickliga på det och dels vill man inte tro att man varit så godtrogen...
Förutom dessa tankar om, eller brist på, omtanke om sina medmänniskor, kan jag berätta att svampjakten igår gick alldeles utmärkt. Kära vännen E och jag traskade runt i två timmar och fångade fina exemplar, under ett livligt pratande om allt möjligt. Det blev således en alldeles underbar dag igår och jag hoppas det blir fler sådana!
Jag rimmade en kyckling natten till igår och den blev så god och saftig att det definitivt ska göras om.
Lagen gjorde jag på 2 l vatten, 6 msk salt, 1 lagerblad och lite citrongräs, kryddpeppar, -nejlika och chili.
Idag ska jag hitta på en överraskning till mannen, så jag avslöjar inte nu vad vi ska äta ikväll. Jag ska strax ge mig ut på en runda och hämta hem grejer till detta.
Bara så du inte undrar och väntar förgäves på ett nytt inlägg i morgon, så ska vi på utflykt till Gränna och Fiket där. En matvän driver det och stilen verkar himla trevlig! Jag har hört mycket gott om utbudet, bakat och lagat med kärlek och omtanke till naturen och kunderna, så vi ska passa på när vi ändå ska till Jönköping. Mannen har nämligen spanat in en intressant gitarr och ska träffa sin bekant där, för att klämma och känna på den innan ett eventuellt köp. Gitarren, alltså...
Ha en fin dag och låt ingen sätta sig på dig!
Vissa människor tycks ha väldigt svårt att vårda sina relationer. De tar för givet att man ska finnas till hands och ställa upp, utan att ge något tillbaka. Det handlar inte om presenter eller saker, utan om att visa att man bryr sig i både stort och smått. Andra brukar viss terror för att knyta folk till sig och på så sätt effektivt förhindra att andra relationer kan underhållas. Man märker det oftast inte själv, förrän det är för sent.
En del tror tydligen att blodsband automatiskt innebär att man självklart kan återta en plats i andras liv, vilka man frivilligt lämnat och underlåtit hålla kontakten med. Ointresse för andras väl och ve, tar effektivt bort varje önskan att återuppta kontakten, för den som upplevt detta. Det finns givetvis varianter på hur det kan gå till. En del ger sken av intresse och välvilja, bara för att kunna be om tjänster; medan andra tar för givet att de ska få hjälp och stöd, för att det är synd om dem.
Ofta finns båda beteendena hos samma människa som anpassar sig till situationen, beroende på vem som är mest sannolik att handla på önskat sätt utifrån vilka triggerpunkter som kan utnyttjas. Det där är också en sak som kan ta ett tag att komma underfund med. Att inse att man blivit manipulerad kan vara svårt, dels för att sådana människor är skickliga på det och dels vill man inte tro att man varit så godtrogen...
Förutom dessa tankar om, eller brist på, omtanke om sina medmänniskor, kan jag berätta att svampjakten igår gick alldeles utmärkt. Kära vännen E och jag traskade runt i två timmar och fångade fina exemplar, under ett livligt pratande om allt möjligt. Det blev således en alldeles underbar dag igår och jag hoppas det blir fler sådana!
Jag rimmade en kyckling natten till igår och den blev så god och saftig att det definitivt ska göras om.
Lagen gjorde jag på 2 l vatten, 6 msk salt, 1 lagerblad och lite citrongräs, kryddpeppar, -nejlika och chili.
 |
| Penslade med 2 msk vardera av japansk soya, flytande honung och citronsaft. 225 grader i 25 minuter, penslade igen och sänkte tempen till 150 och 30 minuter till. Voilà! |
Idag ska jag hitta på en överraskning till mannen, så jag avslöjar inte nu vad vi ska äta ikväll. Jag ska strax ge mig ut på en runda och hämta hem grejer till detta.
Bara så du inte undrar och väntar förgäves på ett nytt inlägg i morgon, så ska vi på utflykt till Gränna och Fiket där. En matvän driver det och stilen verkar himla trevlig! Jag har hört mycket gott om utbudet, bakat och lagat med kärlek och omtanke till naturen och kunderna, så vi ska passa på när vi ändå ska till Jönköping. Mannen har nämligen spanat in en intressant gitarr och ska träffa sin bekant där, för att klämma och känna på den innan ett eventuellt köp. Gitarren, alltså...
Ha en fin dag och låt ingen sätta sig på dig!
torsdag 4 september 2014
Så långt... #bloggswe
Sådärja! En dag närmare helgen, det känns fint. Jag gör mitt bästa för att inleda mannen i frestelse varenda dag, när det blir långtråkigt hemma. Han är dock så ståndaktig och plikttrogen att han stannar kvar på jobbet, hela arbetstiden. Jag antar att det är en bra egenskap. Skämt åsido, det är en bra egenskap, jag är likadan. Hur skulle det se ut om man bara drog iväg och lämnade andra i sticket?
Ja, jag tittade på Leifs restaurang igår och förundras över hur några av ungdomarna bara la ner verksamheten och bara tänkte på sig själva. Ibland blir jag lite avundsjuk på folk som sätter sig själva först. Före alla andra. Det har jag aldrig gjort. Barn och män först, sedan jag. Jo, jag fick en möjlighet att göra det en gång och jag gjorde ett lappkast, men inte utan minutiösa förberedelser, så att vardagen skulle funka för alla andra först.
Att det sedan inte blev så bra som jag hoppats och trott, beror mer på desinformation och en i och för sig, rörande omsorg om mig. Jag kan tycka att det är lite orättvist att jag har fått bära hundhuvudet för det. Om jag hade vetat, om någon hade talat om sanningen, hade jag handlat annorlunda. Att många år senare fortfarande inte accepteras av vissa människor; för något jag inte ställde tillrätta, på grund av att jag inte visste hur verkligheten såg ut, sårar mig oerhört.
Långsinthet har jag alltid haft svårt att fördra. Jag anser att det är bättre att förlåta och gå vidare, utan att ödsla en massa energi på att älta. Dock kan jag ana en viss fördel med att vara långsint. Man riskerar inte att hamna i samma situationer lika lätt... En rättfärdig ilska eller harm som ligger och pyr, bör ju vara ett effektivt sätt att undvika fallgropar i fortsättningen.
Lagom är som alltid bäst, med andra ord. Jag har ätit en lagom frukost under tiden jag har skrivit.
Det blir svårare att klä på sig lagom kläder för svampjakt idag. Jag ogillar insekter och kryp, så långbyxor och långärmat krävs av den anledningen. Å andra sidan är det riktigt varmt och skönt ute...
Jag ska inte bli långrandig idag, i alla fall. Dags att ge sig av, inte alltför långt bort utan alldeles lagom nära.
Ha en underbar dag, det ska jag!
Ja, jag tittade på Leifs restaurang igår och förundras över hur några av ungdomarna bara la ner verksamheten och bara tänkte på sig själva. Ibland blir jag lite avundsjuk på folk som sätter sig själva först. Före alla andra. Det har jag aldrig gjort. Barn och män först, sedan jag. Jo, jag fick en möjlighet att göra det en gång och jag gjorde ett lappkast, men inte utan minutiösa förberedelser, så att vardagen skulle funka för alla andra först.
Att det sedan inte blev så bra som jag hoppats och trott, beror mer på desinformation och en i och för sig, rörande omsorg om mig. Jag kan tycka att det är lite orättvist att jag har fått bära hundhuvudet för det. Om jag hade vetat, om någon hade talat om sanningen, hade jag handlat annorlunda. Att många år senare fortfarande inte accepteras av vissa människor; för något jag inte ställde tillrätta, på grund av att jag inte visste hur verkligheten såg ut, sårar mig oerhört.
Långsinthet har jag alltid haft svårt att fördra. Jag anser att det är bättre att förlåta och gå vidare, utan att ödsla en massa energi på att älta. Dock kan jag ana en viss fördel med att vara långsint. Man riskerar inte att hamna i samma situationer lika lätt... En rättfärdig ilska eller harm som ligger och pyr, bör ju vara ett effektivt sätt att undvika fallgropar i fortsättningen.
Lagom är som alltid bäst, med andra ord. Jag har ätit en lagom frukost under tiden jag har skrivit.
Det blir svårare att klä på sig lagom kläder för svampjakt idag. Jag ogillar insekter och kryp, så långbyxor och långärmat krävs av den anledningen. Å andra sidan är det riktigt varmt och skönt ute...
Jag ska inte bli långrandig idag, i alla fall. Dags att ge sig av, inte alltför långt bort utan alldeles lagom nära.
Ha en underbar dag, det ska jag!
onsdag 3 september 2014
Den motvilliga motionären. #bloggswe
Lillelördag, eller en helt vanlig onsdag. Ovanligt fint väder är det och det gläder mig. Snart nog är hösten här och då har jag en tendens att vilja gå i ide. Så låt oss hoppas att solen lyser på oss länge och väl.
Igår låg jag i soffan på uteplatsen och läste "Brethren" av Robyn Young, en mycket bra bok för övrigt, och svettades trots att det fläktade ganska bra.
Klart att boken är bra, annars skulle jag ha slutat efter tre sidor. Jag tvingar mig inte igenom en bok, den ska fängsla mig direkt. Gör den inte det är den antingen dålig eller så är det fel tillfälle för just den genren.
Därför får alla böcker en andra chans och ibland en tredje och fjärde också, för den delen. Jag är inte omöjlig. Läste dock inte en enda bok på hela sommaren, förrän Elisabet I kom hem.
Korsord funkar alltid, när och var som helst. För att fördriva tiden, roas, vara för mig själv i min egen bubbla eller tvinga bort ovälkomna tankar. Jag har två favoritkorsord och det är "Knäckjobbet" och "A-korsordet". "Mästarkrysset" har försvunnit ur en av tidningarna jag prenumererar på och det är mycket trist, för det var riktigt bra och knepigt. Ju svårare, desto bättre. Hjärngympa är nödvändigt om den ska hålla igång länge...
Vilket för mig in på ämnet gympa för kroppen, jag vet inte för vilken gång i ordningen, men om jag tar upp det igen så kanske jag till slut ger det en chans. Påstod ju nyss att jag inte är omöjlig. Fast just den saken bär emot, något så fruktansvärt! Jag inser att jag inte har något val, för mitt knä protesterar varje morgon numera och till min förskräckelse, även höften. Ärligt talat, inte bara på morgonen.
Svampjakten är inte tillräckligt, de är för lättfångade. Jag måste röra på mig mer och under längre tid. Vilket gör mig svettig och jag gillar inte att duscha, men det vet du som följt min blogg från början eller känner mig väl. Hujedamej, pest eller kolera... Nå, eftersom jag satsar på hjärnan får jag väl vara rättvis och satsa på kroppen också, de hänger ju fortfarande ihop och bör samarbeta ett antal år till.
Nu är den rätta tiden att börja, när vädret är vackert och inte utgör någon undanflykt. Sen är det bara att härda ut, tills suget sätter in och jag inte kan existera utan kickarna som kommer som ett brev med posten av motionen. Det vet ju alla hur pålitlig posten är...
Jag ska nu äta frukost och handla. Sen får jag ta ett allvarligt snack med mig själv (och gömma boken) så jag verkligen tar en promenad i solen och känner adrenalinet, serotoninet och euforin flöda.
Efter det ska jag laga middag. Idag innehåller den spätta, räkor och lite annat gott, som jag hämtar hem från affären. Sparris är gott. Blomkål och ärtor med. Det blir nog bra, när jag slutat vela...
Ha en fin dag och var rädd om dig och dina nära och kära!
Igår låg jag i soffan på uteplatsen och läste "Brethren" av Robyn Young, en mycket bra bok för övrigt, och svettades trots att det fläktade ganska bra.
Klart att boken är bra, annars skulle jag ha slutat efter tre sidor. Jag tvingar mig inte igenom en bok, den ska fängsla mig direkt. Gör den inte det är den antingen dålig eller så är det fel tillfälle för just den genren.
Därför får alla böcker en andra chans och ibland en tredje och fjärde också, för den delen. Jag är inte omöjlig. Läste dock inte en enda bok på hela sommaren, förrän Elisabet I kom hem.
Korsord funkar alltid, när och var som helst. För att fördriva tiden, roas, vara för mig själv i min egen bubbla eller tvinga bort ovälkomna tankar. Jag har två favoritkorsord och det är "Knäckjobbet" och "A-korsordet". "Mästarkrysset" har försvunnit ur en av tidningarna jag prenumererar på och det är mycket trist, för det var riktigt bra och knepigt. Ju svårare, desto bättre. Hjärngympa är nödvändigt om den ska hålla igång länge...
Vilket för mig in på ämnet gympa för kroppen, jag vet inte för vilken gång i ordningen, men om jag tar upp det igen så kanske jag till slut ger det en chans. Påstod ju nyss att jag inte är omöjlig. Fast just den saken bär emot, något så fruktansvärt! Jag inser att jag inte har något val, för mitt knä protesterar varje morgon numera och till min förskräckelse, även höften. Ärligt talat, inte bara på morgonen.
Svampjakten är inte tillräckligt, de är för lättfångade. Jag måste röra på mig mer och under längre tid. Vilket gör mig svettig och jag gillar inte att duscha, men det vet du som följt min blogg från början eller känner mig väl. Hujedamej, pest eller kolera... Nå, eftersom jag satsar på hjärnan får jag väl vara rättvis och satsa på kroppen också, de hänger ju fortfarande ihop och bör samarbeta ett antal år till.
Nu är den rätta tiden att börja, när vädret är vackert och inte utgör någon undanflykt. Sen är det bara att härda ut, tills suget sätter in och jag inte kan existera utan kickarna som kommer som ett brev med posten av motionen. Det vet ju alla hur pålitlig posten är...
Jag ska nu äta frukost och handla. Sen får jag ta ett allvarligt snack med mig själv (och gömma boken) så jag verkligen tar en promenad i solen och känner adrenalinet, serotoninet och euforin flöda.
Efter det ska jag laga middag. Idag innehåller den spätta, räkor och lite annat gott, som jag hämtar hem från affären. Sparris är gott. Blomkål och ärtor med. Det blir nog bra, när jag slutat vela...
Ha en fin dag och var rädd om dig och dina nära och kära!
tisdag 2 september 2014
Sopprötter av olika slag. #bloggswe
Vackert väder idag, jag blir lycklig! Dels för att sommaren inte alls ska ta slut i augusti, den kan vara ända till oktober i bästa fall, såsom år 2000. Dels bådar det gott för alla trattkantareller jag ska fånga framöver.
Jag läste någonstans att sopp-säsongen bara är ca tio dagar lång, det tycker jag var snålt. Det gäller med andra ord att ta allt man ser, för nästa vecka är det för sent.
Det blev soppa igår, förresten. Sopp-soppa, med grädde och sherry, såklart. Till det gjorde jag ostchips och det smakade oss! Idag ska jag göra Korv Stroganoff och frigör därmed mer plats i frysen till kommande fångster. Hoppas få med några vänner på jakten, så att även de kan finna soppar.
Jag väntar fortfarande på ett svar från fackpampen och ett avslut på denna segdragna historia med arbetsgivaren som antagligen hoppas på att de kan få mig att tröttna och ge upp. De känner mig inte så väl, alternativt har de dåligt minne. 7/9-13 jobbade jag min sista dag för en av Sveriges största apotekskedjor. Sen dess har jag kämpat för att få dem att lyssna och göra om och rätt.
HR-avdelningen verkar ha bytts ut till stora delar och jag inbillar mig att det inte bara var på grund av en omorganisation. Breven till VD och samtalen med honom rörde nog upp en del. Att han sen inte ville engagera sig i mitt enskilda fall, må vara klokt av honom, men också lite slappt. Vad hade han förlorat på det? Det är förvisso inte hans bord, men när de; vars bord det är, uppenbarligen inte bryr sig, trots att jag tagit de "rätta tjänstevägarna" från början, anser jag att det blir hans sak såsom ansvarig för organisationen.
En så handlingskraftig man borde ha bättre koll och pli på sin ledningsgrupp, tycker jag. Det kan ju vara så att verksamheten hade mått bättre av att ha branschkunnigt folk och framförallt sådana som har kunskap om lagar och förordningar, samt sunt förnuft. Det kan också vara så att organisationen växte alldeles för snabbt och allt blev en enda urvattnad soppa...
Annars är jag ganska förtjust i soppor. Men de ska vara mustiga och ha substans. En vacker dag, dock inte denna, ska jag ge mig på att göra en köttsoppa, med goda rotfrukter och grönsaker. Jag har aldrig varit riktigt nöjd med de köttsoppor jag ätit genom åren, så jag får hitta på ett sätt själv för att få den som jag vill ha den. Mjuka, sönderkokta grönsaker är icke min melodi, jag är inte tandlös än, nämligen.
Nu badar altanen i sol, så jag ska lägga ut dynorna i soffan och ta med mig boken och en andra kopp kaffe och läsa en stund. Sedan ska jag skicka in ansökningar till diverse restaurangjobb. De andra jobben lyser med sin frånvaro i den här landsdelen, åtminstone.
Ha en underbar dag och njut av vad naturen har att ge dig, alldeles gratis!
Jag läste någonstans att sopp-säsongen bara är ca tio dagar lång, det tycker jag var snålt. Det gäller med andra ord att ta allt man ser, för nästa vecka är det för sent.
Det blev soppa igår, förresten. Sopp-soppa, med grädde och sherry, såklart. Till det gjorde jag ostchips och det smakade oss! Idag ska jag göra Korv Stroganoff och frigör därmed mer plats i frysen till kommande fångster. Hoppas få med några vänner på jakten, så att även de kan finna soppar.
Jag väntar fortfarande på ett svar från fackpampen och ett avslut på denna segdragna historia med arbetsgivaren som antagligen hoppas på att de kan få mig att tröttna och ge upp. De känner mig inte så väl, alternativt har de dåligt minne. 7/9-13 jobbade jag min sista dag för en av Sveriges största apotekskedjor. Sen dess har jag kämpat för att få dem att lyssna och göra om och rätt.
HR-avdelningen verkar ha bytts ut till stora delar och jag inbillar mig att det inte bara var på grund av en omorganisation. Breven till VD och samtalen med honom rörde nog upp en del. Att han sen inte ville engagera sig i mitt enskilda fall, må vara klokt av honom, men också lite slappt. Vad hade han förlorat på det? Det är förvisso inte hans bord, men när de; vars bord det är, uppenbarligen inte bryr sig, trots att jag tagit de "rätta tjänstevägarna" från början, anser jag att det blir hans sak såsom ansvarig för organisationen.
En så handlingskraftig man borde ha bättre koll och pli på sin ledningsgrupp, tycker jag. Det kan ju vara så att verksamheten hade mått bättre av att ha branschkunnigt folk och framförallt sådana som har kunskap om lagar och förordningar, samt sunt förnuft. Det kan också vara så att organisationen växte alldeles för snabbt och allt blev en enda urvattnad soppa...
Annars är jag ganska förtjust i soppor. Men de ska vara mustiga och ha substans. En vacker dag, dock inte denna, ska jag ge mig på att göra en köttsoppa, med goda rotfrukter och grönsaker. Jag har aldrig varit riktigt nöjd med de köttsoppor jag ätit genom åren, så jag får hitta på ett sätt själv för att få den som jag vill ha den. Mjuka, sönderkokta grönsaker är icke min melodi, jag är inte tandlös än, nämligen.
Nu badar altanen i sol, så jag ska lägga ut dynorna i soffan och ta med mig boken och en andra kopp kaffe och läsa en stund. Sedan ska jag skicka in ansökningar till diverse restaurangjobb. De andra jobben lyser med sin frånvaro i den här landsdelen, åtminstone.
Ha en underbar dag och njut av vad naturen har att ge dig, alldeles gratis!
måndag 1 september 2014
Att välja rätt. #bloggswe
Måndag igen och ny månad dessutom. Det innebär att Af ska ha en aktivitetsrapport. Förra månaden gjorde jag inte rätt för mig och fick en varning. Jag kom på det en dag för sent och det var ju slarvigt av mig att glömma något så viktigt. Nå, händer det fler gånger blir det en dags avstängning till att börja med. Det blir det inte, förstås. Jag har gått igenom skörden av utannonserade jobb inom restaurangbranschen också.
En golfrestaurang med grillbuffé på helgerna låter lite frestande. Även en italiensk restaurang i Vasastan är intressant, men jag gissar att det är extremt många sökande till den. Någon ville ha en hjälpande hand i en food truck och det kan ju vara spännande. Hos någon skulle man ange om man hade rätt till "nystart" eller annan sponsring av Af. Då får jag kolla upp vad det innebär... Jakten på jobb fortsätter!
En annan sorts jakt har vi sysslat med under helgen som är rätt mycket enklare, nämligen svampjakt. I lördags gick vi ut i skogen alldeles där vi bor och fyllde en korg på en kort stund. Likadant igår. På en halvtimme var korgen tung och full av soppar. Märkligt nog i ett strövområde där väldigt många människor rör sig. Vi vek av in bland träden, innan vi ens kommit fram till sjön och gjorde en cirkelrörelse tillbaka till startpunkten.
Mannen menade att vi borde ha en korg till, men det tycker inte jag för hur kul är det att rensa fångsten?
Inte ett dugg, faktiskt! Fast det är ju väldigt trevligt att ha svamp i frysen ända till nästa säsong... Vi får nog diskutera detta nogsamt. För att stå ut med det tråkiga ansandet har vi bestämt att ha något gott i glaset under tiden. Man kan roa sig med att döpa om svamparna också...
Idag är "risken" stor att det blir en köttfri måndag, trots allt. En svampsoppa eller en ugnsomelett med
-stuvning. Alla dessa val. Jag är dock tämligen säker på vilken rätt mannen väljer till lunch idag. Eftersom jag är enväldig härskare i köket, så väljer jag rätt hemma och mannen slipper det (k)valet.
Igår fick han faktiskt bestämma maträtt och det blev pizza. Hemgjord, förstås.
Kokade tomatsås redan i lördags kväll, eftersom vi skulle ut och jaga. Pizzadegen blev jättebra och mannen jonglerade med den sådär som proffsen gör. Nästan. Jag fegade, för golvet var fullt av barr och annat som inte ska vara på en pizza. Vilket påminner mig om att jag ska släppa ut snabeldraken ur städskåpet.
Är rastlös och väntar på att klockan ska bli halv fyra så att jag kan ringa sonen och höra hur dagen varit, med alla nyordningar. Det är inte lätt att släppa ifrån sig ansvaret, hursomhelst. Man vill ju sina barn så väl och lider med dem när det är jobbigt, likaväl som man gläds oerhört när det går bra. Mitt förtroende för personalen är rätt stort, så jag litar på att jag får veta hur de tycker det fungerar också.
Ha en härlig dag och var rädd om dig!
En golfrestaurang med grillbuffé på helgerna låter lite frestande. Även en italiensk restaurang i Vasastan är intressant, men jag gissar att det är extremt många sökande till den. Någon ville ha en hjälpande hand i en food truck och det kan ju vara spännande. Hos någon skulle man ange om man hade rätt till "nystart" eller annan sponsring av Af. Då får jag kolla upp vad det innebär... Jakten på jobb fortsätter!
En annan sorts jakt har vi sysslat med under helgen som är rätt mycket enklare, nämligen svampjakt. I lördags gick vi ut i skogen alldeles där vi bor och fyllde en korg på en kort stund. Likadant igår. På en halvtimme var korgen tung och full av soppar. Märkligt nog i ett strövområde där väldigt många människor rör sig. Vi vek av in bland träden, innan vi ens kommit fram till sjön och gjorde en cirkelrörelse tillbaka till startpunkten.
Mannen menade att vi borde ha en korg till, men det tycker inte jag för hur kul är det att rensa fångsten?
Inte ett dugg, faktiskt! Fast det är ju väldigt trevligt att ha svamp i frysen ända till nästa säsong... Vi får nog diskutera detta nogsamt. För att stå ut med det tråkiga ansandet har vi bestämt att ha något gott i glaset under tiden. Man kan roa sig med att döpa om svamparna också...
Idag är "risken" stor att det blir en köttfri måndag, trots allt. En svampsoppa eller en ugnsomelett med
-stuvning. Alla dessa val. Jag är dock tämligen säker på vilken rätt mannen väljer till lunch idag. Eftersom jag är enväldig härskare i köket, så väljer jag rätt hemma och mannen slipper det (k)valet.
Igår fick han faktiskt bestämma maträtt och det blev pizza. Hemgjord, förstås.
Kokade tomatsås redan i lördags kväll, eftersom vi skulle ut och jaga. Pizzadegen blev jättebra och mannen jonglerade med den sådär som proffsen gör. Nästan. Jag fegade, för golvet var fullt av barr och annat som inte ska vara på en pizza. Vilket påminner mig om att jag ska släppa ut snabeldraken ur städskåpet.
Är rastlös och väntar på att klockan ska bli halv fyra så att jag kan ringa sonen och höra hur dagen varit, med alla nyordningar. Det är inte lätt att släppa ifrån sig ansvaret, hursomhelst. Man vill ju sina barn så väl och lider med dem när det är jobbigt, likaväl som man gläds oerhört när det går bra. Mitt förtroende för personalen är rätt stort, så jag litar på att jag får veta hur de tycker det fungerar också.
Ha en härlig dag och var rädd om dig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)