Ljus och värme. #bloggswe

Igår fick vi en fråga från en god vän, som vi kan kalla 7-son, om vi ville göra'n sällskap på lokal. Det ville vi förstås och sammanstrålade på Bar Kom och avnjöt Vibroheads. Riktigt bra sväng var det!

Vibroheads

Sedan tog vi oss vidare till Cajsa Warg som lite orättvist hade större publik, väldigt mycket yngre också. Majornas hippa invånare verkade uppskatta Honeyboy Slim & Bad Habits och det gjorde vi också. Det svängde bra hela kvällen med andra ord och vi åkte hem nöjda och glada.

Idag åkte vi till Haga och jag blev så kär i ett par örhängen som Anna Stina Sandelius knåpat ihop att jag faktiskt var tvungen att köpa dem. Alldeles unika är de också. Krokarna är av koppar, aluminiumet är mönstrat genom att hamra det mot tyg. Granater på koppartråd kompletterar smycket. Även julgranen av återvunnet papper är förtjusande och fick följa med oss hem.

Anna Stinas verk

Sidor ur "Vem är vem", kanske?

Det blåste kallt idag så nu känns det verkligen att hösten är över och vintern är här på riktigt. Mannen sätter upp ljusslingor ute och det börjar minsann bli lite julstämning även om det inte har hänt så mycket inomhus än. Jag ska bara... Du vet, allt för att slippa putsa fönster och stryka. Samtidigt vet jag ju att jag mår så mycket bättre av att få det gjort.

I morgon ska jag hjälpa sonen med gardiner och adventsbelysning. Jag får ta med strykjärn och strykbräda dit, för gardinerna tvättade han när de togs ner. Sprayflaskan åker med också. Mitt egentligen bästa knep för att slippa stryka, är att hänga upp vissa gardiner när de är våta. Funkar tyvärr inte på alla, men vem har sagt att det ska vara lätt?

Idag ska jag panera spätta och göra en remouladsås på danskt vis. Tror det blir kokt potatis till. Känner inte för pommes, även om det kan vara nog så gott, om de är hemgjorda.

Ingredienser:2,5 dl majonnäs
1,5 tsk curry
1,5 dl avrunnen, finskuren pickles
2 msk finhackad dill
1 st finhackad schalottenlök
1 msk citronjuice
Salt & peppar

Ha en fin 1:a Advent och plocka fram Luciakronan redan nu, om du tycker det är töntigt med reflexer. Lys upp tillvaron lite!

Lamm smakar kofta. #bloggswe

Idag ska mannens bil få "vinter-puckar". Jag hade aldrig hört uttrycket förrän jag träffade honom, vilket är lite märkligt. Bilreparatörens dotter och fillemorbrors kartläsare, liksom? Jag har varit med och lyssnat på rallynördarnas snack före tävlingar och under reparationer, samt vid dubbning av däck i garaget hos vänner i branschen.

Fast det kanske är ett modernt uttryck och det låter lite ståkkhålmskt, i mina öron. Det kan förvisso vara typisk göttebossk humor också. Han får förklara varifrån han fått det sen. Jag åker i alla fall med och langar puckar ner från loftet och upp igen, så slipper jag oroa mig för att mannen knäcker ryggen eller halkar i den branta trappan om han gjorde det själv.

Sen ska vi leta reda på julgrejorna hemma på vinden. Jag försökte inte ens igår, av samma anledning som jag hjälper mannen idag. Trappstegen är lite för brant och osäker för att kånka kartonger själv. Bättre att langa till en mottagare och slippa riskera olyckor på väg upp eller ner. Det finns många fördelar med att vara två...

Slökokar'n är laddad med lammkött, lök, vitlök, portvin, vatten, lagerblad och den färdiga kryddblandningen Kofta Masala som jag tyckte var så god när jag lagade afghanska köttbullar härförleden. Det får stå och sjuda tills ikväll, enkelt och bra! Ris och broccoli blir det till denna gryta. Lite rött vin till, så känns det sådär fint. Lamm smakar inte alls kofta som i våt ylle, förresten!

Eftersom det är 1:a Advent i morgon, så blir det nog en pepparkaka med grönmögelost och glögg. Det finns kvar sen förra året. Glöggen alltså. Vi hade glöggmingel för att få tillfälle att visa upp det nyrenoverade köket för våra vänner och bekanta. Tänk vad tiden går fort. Samtidigt går det väldigt långsamt, när jag tänker på hur länge jag har varit arbetslös.

I morgon ska vi besöka Haga och julmarknaden där. En av våra bästa vänner håller i trådarna för församlingshemmet utställning och marknad och hon är skicklig på att förvandla garntrådar till diverse föremål också. Vi hade lite för mycket annat att göra förra året, så det blir första gången åtminstone jag får uppleva denna julmarknad.

Ha en fin lördag och ta det lugnt bland gardiner och sladdar. Glögg på dig!

Jag ska bara... #bloggswe

Dagens goda gärning är utförd och mannens bil är på verkstan Långtbortistan. Dessutom får han låna min Pärla under dagen, så att han får mat i magen. Detta innebär att jag kan ägna mig åt fönstertvätt och lite pyssel, istället för att handla och sånt. Det får vi göra tillsammans, när bilen är hämtad. Lite snopet är det att vi missar "öppet hus" på Poppels bryggeri ikväll.

Vi visste inte säkert om det skulle gå att få ihop med logistiken förrän det plötsligt var för sent och "fullt hus". Hoppas det blir tillfälle att besöka dem snart igen. Det är bara en fråga om tid innan mannen startar eget hemmabryggeri, så intresset är stort. Jag tycker ju också om öl och själva hantverket är roligt och lite pyssligt om man bygger utrustningen själv.

När mannen och jag var hos föräldrarna för en tid sedan, visade jag honom vad jag vill ha i julklapp. En morgonrock i plysch som liknar den mamma har. Eller en "hemmaklänning" för mys, kanske det snarare kan beskrivas som. Fast när jag tänker efter nu, när jag laddar för att tvätta fönster, vill jag nog hellre ha en sånhär.

Katten Compiz har en ny vana. En stunds trampande och liggande i knät på mig även om förmiddagarna. Om kvällarna har vi haft det så, ganska länge nu. Bra att han hoppade upp till mig, för då kom jag ihåg mitt löfte till mannen att ringa veterinären för katternas årliga vaccination. Förra året hade jag med tre katter dit. Attila var inte glad på mig, men det gick förhållandevis bra ändå.

Värre var det ju, att de upptäckte ett fel på hans hjärta. Jag hade märkt att något inte var som det skulle med honom, då han svimmat av några gånger. Bara en kort stund förvisso och sen var han som vanligt igen, men det var förstås nödvändigt att kolla upp detta. Vi fick börja medicinera honom också, för samma åkomma som Compiz har, men allvarligare.

Han svarade bra på medicinen och var nästan som vanligt igen. Vid återbesöket var veterinären försiktigt optimistisk och trodde att vi skulle få ha honom kvar ca 2-3 år. Så blev det inte, han gick bort mycket hastigt på nyårsdagen. Det blev så tomt och tyst efter den lille gaphalsen, men nu har Mayzan tagit över på ovanvåningen och håller oss sällskap i sängen.

Compiz stannar nere och gosar. Det räcker gott att breda ut sig i knät en stund och klappas, verkar han tycka. Brummar lite diskret och nöjt, tills han har fått nog. Då hoppar han över till soffan eller pallen och sover en stund. Jag börjar nog också bli gammal, för jag uppskattar det mer och mer. Förr blev jag mest irriterad och trodde jag kunde bestämma när det räckte.

Så fungerar det ju inte. Det är katten som bestämmer och vi tvåbenta får bara anpassa oss. Fast jag har allt fått lite pli och hyfs på dem, så lite har de tillåtit mig bestämma också...
Mannen fick bestämma mat idag och valde vinkokta musslor. Finns inget att invända mot där, så det är något vi hämtar hem i eftermiddag.

Det enda jag får bestämma idag är när jag ska ta mig i kragen och putsa fönster. Tror jag ska läsa klart GP först, bara. Lösa dagens ultrasvåra sudoku också förstås, men sen!

Ha en fin dag och start på helgen!

F*cket. #bloggswe #facket

Segt att vakna idag, men sen ringde min namne för hon skulle på ett möte med sitt fackförbunds jurist. Jag har ju varit med på hela den resan också och kan bara säga det jag sagt förr; man får ligga på som en iller för att det ska komma nånvart. Hennes förbund har skött sig bättre än mitt, men det säger inte så mycket. Facket är tandlöst och ointresserat av sina medlemmars väl och ve.

Sveriges Farmaceuter har inte utmärkt sig som ett förbund som kommunicerar med sina medlemmar i onödan. Knappt ens alls, i själva verket. Framför allt inte utan påtryckningar som väldigt arga mail.
Jag undrar om det inte hade varit bättre att dra hela historien offentligt. Fast när man är lamslagen och chockad är man inte riktigt i form för att ta den smällen också.

Man vänder sig till dem, vars uppgift är att företräda, förhandla och försvara medlemmens sak. För att det är deras jobb och förbannade skyldighet, när jag betalar skyhöga avgifter som går till deras löner. Man borde betalat en månadsavgift till en advokat från den stund man började jobba, istället. Om nåt skulle ske, som man inte har kunskap eller ork till att sköta själv, i en arbetskonflikt.

Att betala medlemsavgift i dagsläget känns lika meningslöst som att betala lite för mycket i skatt varje månad. De slantarna får man ju förvisso tillbaka, utan ränta för utlåningen visserligen, men man får tillbaka något i alla fall. För min medlemsavgift till facket har jag hittills bara fått ännu mer ont i magen och gnisslande tänder. Ersättning för sveda och värk, tack!

Idag har jag tvättat julgardiner. Dem ska jag hänga upp i morgon, när jag kört mannen till jobbet. Hans bil ska till bildoktorn. En envis lampa ska släckas och det kräver specialverktyg för sånt, i dagens moderna bilar. Bilen är egentligen lastgammal, åtminstone jämfört med min, men den är ju amerikansk och därmed hypermodern med svenska och europeiska mått mätt.

Säga vad man vill om USA och deras usla social- och sjukförsäkringar, men standardutrustningen i bilarna är det vi kallar lyxpaket i Sverige. När jag tänker på saken, kan man kanske se det som att vi sänker standarden på våra försäkringssystem i takt med att vi höjer standarden i bilarna. Obama verkar sträva åt andra hållet. Funderar på att emigrera...

Det blir lite frysrensning idag. En liten bytta kasslersås drygas ut med en påse färdig kyckling. Till detta blir det pasta och broccoli. Ett säkert kort för att få lite gott humör och energi.
Visst ja, jag köpte ett kilo clementiner igår, bara för att få lite mer kraft och ork. Äter morot varje dag också. Det ska hämtas bryssel- och grönkål i morgon. Snart piggelin igen!

Ha en fin dag och var rädd om dig!

Kom hit och spill... #bloggswe

Vilken tur att vädret är riktigt vackert och trevligt idag, för jag är jättetrött. Har drömt konstigt igen, men har i vanlig ordning glömt det mesta. En dröm handlade dock om att jag skulle lära någon att dricka ur ett helt vanligt dricksglas utan att spilla. Personen ifråga är mig helt okänd och svårigheten var stor. Jag blev så irriterad över spillet och sölet att jag nästan fick en hjärnblödning.

Jag gissar själv att det handlar om att jag är heligt förbannad på resursslöseriet som finns runtom mig. Framför allt att mannens företagsledning inte har vett på att ta tillvara på den tillgång han är, samt klantskallen som är för feg att satsa lite för att vinna mycket. Till en liten del även för egen del.
Jag är också en tillgång och en pålitlig resurs, det märks när jag hoppar in och avlastar.

Trots mail till RC och en ödmjuk förfrågan om hur jag står mig i konkurrensen till den tjänst jag sökt vet jag fortfarande ingenting. Det är frustrerande, speciellt som det nu gått sju veckor sedan intervjun och hon lovade besked efter fyra. "Jag hör alltid av mig till alla sökande." Jo, jo. I år eller nästa?
Inte heller fackpampen gör som han lovar, vilket i och för sig inte förvånar mig längre.

Den 6:e innevarande månad svarade han mig såhär: "Jag återkommer inom kort med ett ordentligt svar till dig. Som jag skrev tidigare så har arbetsgivaren sagt nej och vår bedömning är att vi kommer inte längre. Men som sagt jag återkommer."
"Inom kort", va? Det innebär max en vecka, eller är jag helt ute och cyklar? Tre veckor är det inte, i alla fall, det är ohyfsat och oförskämt. Men som sagt, jag är van vid detta laget...

Brödet är helt slut, en fördeg är satt och jag ska älta den degen också idag. Måste dock åka och handla mer mjöl. Surdeg behövs knappast, jag kan spilla över lite av mitt humör i degen, så blir det nog samma resultat. Lite annat ätbart behöver också hämtas, men det finns ganska gott om mat hemma. Basvaror som potatis, lök, morötter och annat "grönt", jämte grädde och ägg är slut.

Min energi också. Jag vill orka sätta igång med fönsterputsning och gardinstrykning, för i helgen är det 1:a advent och då vill jag ha det lite juligt och mysigt. Dricka glögg och äta pepparkakor efter julmarknaden i Haga, njuta av ljusen från adventsstjärnor och -stakar bakom röda julgardiner.
Är det någon som råkar spilla energi över mig, ska jag bli evigt tacksam och glad, jag lovar!

Hade sånär glömt bort Dagens middag. Det blir potatismos till fisken som blev över i söndags. Det gäller att ta tillvara på resurserna, inte sant?

Ha en fin dag och var snäll, håll dina löften och behandla andra så som du själv vill bli behandlad!

Företagare utan företagsamhet. #bloggswe

Fick ett tips att dricka ljummet te på ingefära och citron för min hals igår och det var riktigt bra. Idag vaknade jag utan ont i halsen. Bara den torra hostan, men det är smällar man får ta efter förkylningar som astmatiker.

"Någon" glömde att ta upp bröd igår, därför blev mannen utan frukostmacka. Så kan vi ju inte ha det, så jag åkte dit med en. Inte helt färdig för att möta folk, det vill säga med smutsigt hår och klädd i mjukisbyxor, bad jag honom komma ut till mig i bilen. Jag ville också undvika personen som kullkastade en lysande plan för hans eget företag i framtiden, genom att vara dumsnål och feg.

Gissa hur det gick? Han fick givetvis syn på mig och kom ut för att hälsa. Spelade ingen roll att jag hissade upp fönstret och markerade att jag var på väg igen. Han måste förstås hälsa i hand och fråga om allt är bra. Nä, det är det inte, svarade jag. Det kunde vara mycket bättre. "Ja, man vet ju inte hur det blir i framtiden, så man måste vara försiktig", sa han.

Jag fick bita mig i läppen, för att inte säga vad jag verkligen tycker och tänker om honom. Att man inte kan diskutera en överenskommelse, vilken åtminstone två andra uppfattar som klappad och klar, för att några dagar senare ta tillbaka allt. Dessutom grundar han det på att utsikterna för en annan del av verksamheten ser dystra ut. Den del han själv ansvarar för, men inte lägger manken till för.

Som jag sagt förr; syns man inte, finns man inte. Att sitta och vänta på uppdrag för att man inte orkar bemöda sig att söka upp potentiella kunder, är inte särskilt lukrativt för en rörelse. Om man inte marknadsför sitt företag får man inga kunder och om man tar ut ett pris på varan, som är över marknadsvärdet lär inte kunderna springa ner butiken heller.

Ta ner avansen på varje såld produkt och sälj många istället , så blir vinsten densamma. Det förstår ju varenda människa med en gnutta ekonomiskt sinne. Dock verkar denne person inte ha den förmågan.
Jag är upprörd och besviken. Ledsen för att det nu tar längre tid innan mannen kan känna arbetslust och -glädje igen. Är dock övertygad om att det kommer en propå från annat håll snart.

Någon som verkligen vet att se om sitt hus, har vett på att ta tillvara på kompetensen, samt behålla den inom företaget genom att vara lyhörd gentemot sin personal. Det gör inte mannens nuvarande arbetsgivare och inte heller den som, om han hade varit lite smart, hade fullföljt sitt eget förslag. Deras förlust, förstås!

Själv ska jag jobba i Floda idag. Fick ett sms igår och jag avbokade raskt ett inbokat möte, för att jag prioriterar avlönat arbete och marknadsför mig själv samtidigt. Syns jag, så finns jag. 

Nu ska jag äta frukost. En större än vanligt, så jag står mig tills jag kommer hem till ärtsoppan ikväll. Har kokat ett antal ägg, jag ska trycka ner två och så blir det en stor macka.

Ha en fin dag och ta vara på dig! Tro på dina förmågor och dig själv, det smittar av sig!

11-kaffe. #bloggswe

Vaknade igen med en svidande och irriterad hals. Det piper som en skadskjuten badanka när jag andas. Mayzan hade lite problem med att lokalisera ljudet, som för henne kanske mer påminde om ett muspip. Hon somnade om till slut i alla fall. Till min stora förvåning hör jag då Compiz leka på morgonkvisten. Han jagade en leksak som det pinglar om. Det har jag aldrig varit med om förr.

Undrens tid är alltså inte förbi. Båda två gjorde mig sällskap när jag laddade slökokar'n idag. Det händer väldigt ofta, det är snarare en regel numera; att de svansar runt benen på mig när jag lagar mat, alltså. Hönan är nedstoppad i pottan och katterna sover igen. De trodde en stund att de ville gå ut, men eftersom det regnade både utanför altan- och ytterdörren, ändrade de sig.

De tar det där med lokala skurar väldigt bokstavligt. Själv ska jag ta en macka och försöker ignorera dammråttorna tills det slutar regna. Då tar jag fram dammsugaren och katterna försvinner ut genom närmsta dörr. Snabeldraken är världens farligaste monster och det räcker med att visa endast snabeln för att det ska bli skrik och panik i huset.

Under tiden kan jag också ta det bokstavligt, med ett korsord eller fortsättningen på Robyn Young's korsriddar-trilogi. Min hjärna behöver något att koncentrera sig på idag. Tankarna flyger och far åt alla håll och kanter. Det blir liksom ingen ordning på något. Förhoppningsvis är det bara en tillfällig sinnesförvirring, men säker kan man aldrig vara.

Jag tror en kopp kaffe till kan vara en bra idé. Det sägs ju skärpa sinnet, dock mycket tillfälligt. Fast det behövs kanske inte mer än så, för att samla ihop sig. Värt att testa i alla fall, för nu känns det omöjligt att komma ur vinkelvolten. Kopp Kalle!

Ha en fin dag och var rädd om dig!

Årets julklapp. #bloggswe

Det blev en lång sittning igår på vinprovningen, men så givande! Vi lärde oss mycket nyttigt och fick en massa bra vintips, som inte kostar skjortan. Recept som passar till vinerna fick vi med och då blir i alla fall jag extra glad! Då har man nåt att utgå från och improvisera efter. Trevligt sällskap hade vi också, fast det visste vi ju redan och mannen fick en ny fb-vän efteråt.

En lyckad dag på det hela taget och ett välbehövligt avbrott av den vanliga lunken. Jag är bekymrad över att mannen fått ont i sina armar igen och extremt frustrerad över att inte kunna göra något för honom. Därför passade det så bra just nu, att komma hemifrån och få annat att tänka på. En förändring i arbetssituationen lär det tyvärr inte bli riktigt än, men ju förr desto bättre.

Idag hade jag tänkt att långkoka ett stort kötthöns. Ja, det kallas tydligen så. Min kära moder tipsade om att City Gross har sådana i frysdisken och lämpar sig synnerligen väl till att göra "Höns i curry". Det har jag inte gjort sen barnen var små tror jag och det är ju så gott! Höns har varit svårt att hitta på senare år och det beror väl på att folk inte har tid eller lust att köra lång- och storkok.

Till min stora glädje ser jag att den suveräna slökokaren är årets julklapp, så det finns hopp om både människorna och hönsen i framtiden. Tänk så mycket tid som sparas och så mycket nyttigare mat alla kan komma hem till efter jobb och dagishämtning, när slöisen sköter sig själv.
Jag var dock sen i starten idag också (är det nån som är förvånad?), så jag laddar den ikväll.

Istället blir det torskrygg och risotto till middag idag. Det är minsann inte fy skam det heller. Fisk är snabbmat och enkelt att laga. När jag köpte tonfisken i fredags, frågade paret före mig fiskhandlar'n hur de skulle steka sina torskryggar. Om de hade varit i 25-årsåldern hade jag inte höjt på ögonbrynen, men de var 60+ och urgöteborgare.

Jag dryftade detta med mannen, men han var inte lika förvånad. För bövelen, Göteborg är ju en fiskestad och det bor lika många "arbetare" här som hemma i Sotenäs?! Alltså vanligt folk som får vända på slantarna och ta till vara på råvarorna på ett ekonomiskt sätt. Visserligen har fisken blivit dyr de senaste åren, men kunskaperna borde ju kommit med modersmjölken och sitta i ryggmärgen.

Det är inte svårare att steka fisk, än att steka en köttbit. Man får ta det lite varligt bara, så man inte översteker den, för då blir den torr och tråkig. Mycket smör och det ska vara riktigt smör, mellanvärme och 2-3 minuter på var sida, beroende på storleken, förstås. Här är en riktigt bra guide för den ovana fisk-kocken. Termometer är ett bra hjälpmedel också. Prova och lycka till!

Ha en fortsatt härlig söndag och tänk på att fula fiskar inte är att förakta, om de inte är tvåbenta förstås!

Vinprovning. #bloggswe

Lat och skön början på denna lördag. Jag sov som en stock tills mannen kom med GP och kaffe. Brukar vara jag som hämtar det på helgerna, men jag var tydligen helt borta i nattmössan. Det blev en lång svit SAO igår, men det blev inte så värst sent trots allt. Måste ju föregå med gott exempel, fortfarande. Det kan man ju tycka olika om...

Idag ska jag inte laga mat alls. Mannen fixar frunch i skrivande stund. Middagen intas i kvällen på La Cuvée under vinprovningen vi ska delta i tillsamman med de goda vännerna G och L, samt några trevliga bekanta. Det ska bli riktigt roligt och intressant. Jag har fått en lektion av en annan god vän vid ett tidigare tillfälle, men man glömmer en del och det finns alltid mer att lära sig.

Till "vardags" tycker jag nog att jag är rätt duktig på att få ihop maten med lämpligt vin eller öl. Det finns ju så mycket nytt och gott numera. För 30 år sen var sortimentet på Bolaget något rudimentärt. Inte hade man råd att handla något finare vin då, men numera finns det riktigt goda viner i de flesta prisklasser och det är synnerligen glädjande.

Jag förväntar mig en härlig kväll då vi lär oss mycket och jag ser fram emot många vintips. Sen gäller det bara att minnas allt, förstås. Därför är det bra att mannen är med denna gången. Fyra öron hör mer än två och hans hårddisk är bättre än min. För det mesta i alla fall. Vissa saker är jag bättre på, men jag blir ofta grymt imponerad av mannens minne. Lite avundsjuk också, faktiskt.

Mitt minne för saker som är av typen "värdelöst vetande" verkar bättre än det som jag verkligen skulle ha större nytta av. Men då fungerar min hjärna som om den vore belagd med teflon. I samma stund som jag tänker att detta är bra att komma ihåg, så halkar det bort till glömskans land. Jag borde kanske inte tänka så mycket, med andra ord?

Ha en underbar lördag och ta hand om dig!

Slipping into something comfortable. #bloggswe

Idag var jobbet en barnlek. Det kom en back från Oriola under tiden jag var där. Kompakten tömdes på så mycket det bara gick, vilket inte var så värst, för egenvårdsdelen av lokalen är liten. Chefen var tacksam ändå och uppskattade min insats, sa hon när jag åkte hem.

På hemvägen skrek min mage högt av hunger, trots att jag hade ätit frukost på jobbet. Det fick bli några knäckebröd och vatten, samt omklädning innan jag åkte till affären. Huamej, så mycket folk som handlar på fredag eftermiddag! Handlade i fel ordning, det vill säga att jag köpte lite vin först och bestämde sen vad vi ska ha till middag.

Så brukar jag inte göra, för man får så bra tips av personalen på Bolaget. Jag orkade emellertid inte gå in igen, för då var det ännu fler människor i butiken. Vi har dock en god vän som kan sånt här på sina fem fingrar och har frågat vilket av de viner vi har hemma som passar bäst till tonfisken. Gissar att han jobbar för han har inte svarat än. (Hur klarade man sig förr, utan mobil och dess kamera?)

Inga tv-program ikväll verkar vettiga, så det kommer antagligen bli en SOA-rond. Det är gott så! Vi är trötta båda två och behöver vila våra hjärnor efter denna i besvikelsens och förvirringens tecken. Det är minsann inte lätt att sätta sig in i ett nytt apoteks skenbara logik. Precis när jag tror jag har fattat galoppen är det något annat som gäller.

De flesta missförstånden beror ändå på att hela personalstyrkan är ny på sitt jobb också och har tagit över efter en franchiserörelse, då konceptet kanske inte följde de gängse normerna för ett apotek. Rörigt och ologiskt är bara förnamnen. Jag har fullt förtroende för att det kommer att bli ordning och reda där också, vad det lider. Hoppas jag får möjlighet att komma tillbaka nån gång.

Nu ska jag ikläda mig min fredagsmysklädsel och ta itu med maten, för snart kommer mannen hem.
Klädseln är tights och kaftan, om nån undrar. Maten är den förut nämnda tonfisken, vilken ska serveras med potatisgratäng och sparris. Oj, nu knorrar magen igen...

Ha en fin fredag och ta hand om dig!

Med- och motgång. #bloggswe

Okej då, ett litet inlägg blir det idag. Jag ska visst jobba i morgon också. Tror chefen blev glad över min insats igår, för det var första gången på länge som alla varor var upplockade innan arbetsdagen var slut. Så även idag. Dessutom fick jag, mot alla odds, ut lite prylar från "kompakten" och upp i hyllorna. Kul har jag haft med, det är så roligt med alla härliga kunder!

Slökokarn fick fixa middagen idag, förberedde en köttfärssoppa igår och den var härligt mustig och god nu ikväll, när vi kommit hem båda två efter jobbet. Mannen hade tänt en massa ljus överallt när jag kom hem och det känns sådär fint välkomnande.

I morgon jobbar jag bara mellan 9-13, så jag hinner handla och laga till något extra gott till oss. Det både behöver och förtjänar vi, efter denna vecka. Åtminstone mina förhoppningar var för högt ställda, mannens kanske mer realistiska, inget lär förändras på en stund, ergo status quo.

Glöm inte att ta tillvara de små sakerna i vardagen och gläds åt dem!

Dumstrut. #bloggswe

Efter gårdagens deppande känns det bättre idag. Nässpray och lite "extra allt" av mediciner dämpade förkylningen såpass att jag kunde tacka ja till att jobba i Floda i eftermiddag. Det ska bli skoj!
Hela veckan före jul är jag uppbokad också. Då i Kortedala. Om jag inte får tjänsten jag sökt, förstås.
Nu har det gått så lång tid utan besked att jag börjar tappa modet.

Och fackpampen har inte hört av sig med mer detaljer om förhandlingen, heller. Har alla myndigheter och inrättningar för folkets väl och ve totalt tappat respekten för sina medlemmar och klienter?
Man hör det dagligen. Af upprättar överenskommelser mellan sig och den arbetssökande utan att diskutera med densamma. Sen vill de inte stå för det, när någon undrar hur det gick till.

För egen del kan jag väl inte annat säga än att jag är tacksam om jag slipper åka dit och betala parkeringsavgift. Varför är det förresten avgifter där? Med polisen vägg i vägg? Sådana myndigheter borde ha gratis parkering, för det ingår liksom i skattepengarna att ha tillgång till dem. Ynkligt!
F-kassan är en annan försäkring för folket, som beter sig överförmyndaraktigt ibland.

Jag själv har aldrig haft några problem med dem, det vill jag verkligen påpeka, och då har jag ändå haft mycket med dem att göra. Vårdnadsbidrag, arbetsskada, olyckor och alla möjliga saker har skötts på ett respektfullt och vänligt sätt. Varför råkar en del människor ut för dumma och okunniga handläggare och varför ska det vara så svårt att få upprättelse sedan?

Ponera att du jobbade med att laga traktorer och sälja delar till sådana och var med i en poängjakt för att få följa med på en "studieresa"; skulle du då föredra att få åka till USA och besöka John Deere's anläggningar och kanske ett traktormuseum, samt en tractor pulling-tävling eller skulle du vilja åka på en fyradagars kryssning i Karibien med kollegor i traktorbranschen?

Jag vet vad jag skulle vilja göra i alla fall och det hade inte varit att åka på en kryssning! En kryssning är för mig inte alls otänkbart, men då skulle jag vilja åka med min man. Hade jag jobbat med traktorer, hade jag blivit förbannad om jag hamnade på en båt, där man förväntas klä upp sig till middagen och umgås med semesterfirare, smekmånadspar och blåhåriga pensionärer.

En riktig BBQ på bondvischan, med stadiga biffar, Buffalo chicken wings och en six pack hemma hos vinnaren av plöjnings-VM hade varit så mycket roligare än att sitta vid ett bord, med blomsterarrangemang värdiga Nobelfesten, på kryssningsfartyget med representanter från företaget som jag köpt reservdelar av för X antal tusen kronor.

Vad skulle jag prata med dem om? Speciellt om de inte vet skillnaden mellan en plog och en harv?
Detta är ju en hypotetisk fråga förstås, eftersom jag inte jobbar med traktorer, men någon gör ju det.
Tänk på saken och applicera frågeställningen på någon vars arbetssituation och största intresse/hobby i livet sammanfaller. En cykelreparatör till exempel, som kör mountainbike varenda kväll.

Folk i båtbranschen är de enda jag kan komma på som eventuellt hade uppskattat en kryssning, men jag kan ju ha fel. Det har hänt några gånger.
Summa summarum, det finns många idioter i både statliga och privata företag...

Mannen ska repa ikväll, så det blir korrrv och bröd till middag idag. Jag ska äta frukost nu och ta med en liten lunchlåda till jobbet. Tjohoo!

Ha en fin dag och låt inte andras dumhet besudla den. Inte din egen heller...

Trädgårdh och mingel. #bloggswe

Dubbeldeppar idag. Vädret är jämntjockt grått och min förkylning är tillbaka. Eller om det är vaccinet som ger mig influensasymptom? Nä, jag tror inte det. Oavsett vad, är min näsa väldigt sduvig och halsen är torr och irriterad. Nu är jag faktiskt trött på att ha det såhär. Somnade en stund i fåtöljen igår, vilket hör till ovanligheterna, så nåt lurt var det.

Detta innebär förstås att jag håller mig inomhus idag och om hjärnan inte beckar igen helt, kanske jag tar fram symaskinen. Att använda den ger mig även i "friskt" tillstånd huvudvärk, nämligen. Jag får alltså tänka för hårt, för att få ihop sakerna på rätt sätt. Resultatet brukar trots allt bli rätt okej, men ansträngningen är oerhört tuff.

Efter ett tag kopplar oftast sy-synapserna rätt och arbetet flyter på. Ibland kan det dock medföra att jag blir stursk och tror mig veta vad jag gör, vilket gör att jag struntar i att dubbelkolla, innan jag trampar gasen i botten. Nu var jag inte helt sannfärdig för jag dubbelkollar alltid, jag menade kvadrupel-kolla. Då förstår du vilken huvudvärk det handlar om...

Idag blir det snabbmat. Pasta med musslor och bacon. Har inte ätit pasta på två veckor och är våldsamt sugen på det. Listade lätt ut att mannen skulle välja pastaalternativet på lunchrestaurangen igår, därför ska jag ha det idag, speciellt eftersom jag känner mig  lite "klen" och ömklig. Jag vill bara krypa ner i sängen och sova bort hela dagen, hela november i själva verket.

Drömma kan man ju. Jag hade en massa konstiga drömmar inatt. Det är också ovanligt. Inte att jag drömmer, men att jag minns att jag drömt. Jag minns att jag tänkte att detta måste jag komma ihåg när jag vaknar och jag ansträngde mig verkligen för att göra det, men nu är de väldigt diffusa minnesfragment. En person minns jag dock och det var Gustav Trädgårdh.

Det är emellertid helt logiskt att jag drömde om honom, för han är min nya idol. Sammanhanget var desto märkligare. Ett mingelparty hos en konstnärsvän, som utvecklades, eller invecklades om man så vill, till en mordutredning i bästa Maria Lang-stil. Det var många andra "kändisar" där, men vilka de var är borta. Inte vet jag vem som var offret eller boven i dramat heller.

Innebär detta att jag borde skriva ner mina drömmar, eller ska man bara förmoda att jag har tittat för mycket på TV på sistone? Att skriva drömdagbok sägs vara nyttigt. Jag vet inte det, jag. Då skulle jag bara förlora en massa dyrbar sömn, för jag skulle inte klara av att låta bli att spekulera i vad drömmarna betyder. Varför ska det vara så svårt att minnas ändå?

Nu ska jag svepa en filt om mig och sätta mig med ett korsord en stund, innan jag tar en dusch. Är lite frusen eller "uggen", som man säger där jag är född. Kanske en kopp te kan hjälpa till att få upp kroppstemperaturen till lite högre än 36 grader?

Ha en fin dag och var rädd om dig!

Utfyllnad. #bloggswe

Då var det måndag och allt är som vanligt igen. Mannen har återgått till sitt jobb och jag fick dricka kaffe och läsa GP ensam i sängen. Inte ens Mayzan höll mig sällskap, hon försvann in i klädkorgen.
Lite bekymrad blev jag allt, när jag hittade mannens frukostmacka på köksbänken. Visserligen kan han vara disträ i vanliga fall också och att han glömde mackan idag är väl kanske inte så konstigt.

Nåja, han har fått den levererad nu och jag hoppas den smakar. Nu ska jag skriva matlista för veckan igen. Idag blir det en gryta ur frysen, för det som jag egentligen hade velat ha kommer nog mannen att välja på Aquarelle. Jag är inte alls imponerad av menyn denna vecka. Vad har hänt?
Hursomhelst kommer jag inte behöva handla så mycket mat, vi är välförsedda redan.

Väl förberedda, kan man också kalla det. Något av värsta som finns är när kylskåp och skafferi ekar tomma. Jag är ganska spontan när det handlar om att laga mat. Om man får middagsgäster sådär oväntat, ska det finnas möjlighet att lösa det utan att någon måste åka och handla. Improvisera och lägga till så att alla blir ordentligt mätta är en kul utmaning.

Inte för att det händer så ofta numera, men när barnen var små och det plötsligt kom ett par tre ungar till som skulle utfodras. Har man bara lite fantasi och gott om bra basvaror hemma går det fint. Jag vet inte hur många gånger jag drygade ut köttfärssåsen till exempel, med morötter och champinjoner för att det skulle räcka till alla. En extra burk krossade tomater också, så är man hemma.

Jag har aldrig nekat någon att äta middag med oss, för att det inte räcker till. Minns hur konstigt det kändes att få den förklaringen hemma hos kompisar när jag var liten. De fick ju alltid mat hemma hos oss? Jag tror inte någon av familjerna hade det sämre ställt än vi, så det var märkligt att de var så snåla och ogina. Det kanske låg något annat bakom, men det kändes orättvist i alla fall.

Det var ju såklart inte alla som sa så eller bad mig gå hem, alternativt vänta i kompisens rum tills hon eller han hade ätit middag. Hos vissa fick man alltid frågan om man var hungrig och var välkommen att sitta med vid matbordet. Redan då tyckte jag det var roligt att prova annat än det mamma lagade. Även om mammas mat för det mesta var godast. De andra var lite mesiga med kryddorna...

Nu är det dags för min frukost, känner jag.

Ha en fin dag, trots gråvädret och var rädd om varann!

Mys- och lyxsöndag. #bloggswe

En jobbansökan skickad på en söndag. När man är arbetslös finns det ingen "ledig" dag. Alla dagar är likadana och det blir väldigt uppenbart när mannen varit hemma några veckor. Det blir liksom ingen skillnad på torsdag och söndag. Tro nu inte annat än att jag är glad för att han har varit hemma. Det var ett klokt beslut av honom att inte gå till jobbet.

Dessutom trivs vi med varann och har mycket att prata om. Och när vi inte vill det, så finns det alltid annat att göra. Vi har betat av nästan tre säsonger av SOA vid detta laget. Idag fortsätter detta maraton, bara för att vi vill och för att mannens sjukskrivning tar slut. Därför ska vi gotta oss lite extra, med både det ena och det andra.

Det blir en förrätt med lax och räkor, varmrätten består av lammkotletter, hasselbackare och en rödvinssås. Lite stekta champinjoner och brysselkål känns som lämpliga tillbehör. Kan nog bli lite glass till efterrätt också. Ja, vin kommer att serveras till maten. Är det myssöndag, så är det!

Jag har satt en bröddeg med, är så himla effektiv idag så hälften hade varit nog. Fast mannen fick ta hand om frunchen. Övar mig på att låna ut mitt kök, inför andra tider när jag jobbar igen. Det optimala vore att jobba tisdag till torsdag, varje vecka. Eller varannan. När jag tänker efter hade jag kunnat jobba sju dagar i sträck om jag fick vara ledig två veckor sen.

Annars funkar det att vinna de där 42 miljonerna också. Jag är inte så svår att tillfredsställa, egentligen. Ett schysst jobb, med en hygglig lön och rimliga arbetstider, så är jag nöjd.
Under tiden den önskan uppfylls, ska jag njuta av denna söndag och umgänget med mannen.

Ha en fin dag och ta hand om dina nära och kära!

Kusinträff-kusiner. #bloggswe

Idag ville ingen av oss vakna. Klockan var ställd på 9, men jag lyckades nog träffa snoozen minst tre gånger innan mannen vakande och gick upp. När min motvilliga hjärna registrerade ljudet av kaffemaskinen reagerade äntligen min lika motvilliga lekamen och signalerade nödsituation. Ja, jag var alltså tvungen att uppsöka hemlighuset.

GP är ju ganska tjock om lördagar och det tar lång tid att läsa, vilket innebar att jag inte hann så mycket mer än att hjälpa mannen att blanda ihop en mustig "sås" till revbenen han skulle ladda slöisen med. Jodå, han fick låna mitt kök idag, för jag skulle iväg på en kusinträff på Café Yerba i Uddevalla, vilket var en kompromiss för alla inblandade med tanke på resväg...

Eller, det var vad mina systrar och jag trodde i alla fall. Den andra systertrion dök aldrig upp, vilket var synd eftersom det är så sällan vi kan träffas och nu verkade det ha gått i lås. Men de har barn som är yngre och saker händer hela tiden så att planer måste ändras snabbt. Det är sånt som händer och vi får försöka igen. Risken är väl överhängande stor att det inte blir på denna sidan nyåret, förstås.

December är en sorts skärseld för många småbarnsföräldrar. Det är musik-, teater- och gymnastikuppvisningar, Lucia och julmarknader. Ju fler föreningar man är medlem i, desto mer saker att ställa upp på. Vilket förväntas av "alla". Flera år efter att mina söner slutat spela fotboll, fick jag förfrågan om jag kunde ställa upp och göra munkar, för de uppskattades så mycket.

Jag hade väl tur ändå, som bara hade Bovallstrands Idrottsförening att ställa upp för, förutom lekskola och skolan då. Numera är barnen upptagna med så mycket fler aktiviteter och jag avundas inte föräldrarna som ska pussla ihop schemat för att få livet att flyta någorlunda smidigt. Samtidigt ska man sköta jobb och hinna umgås med familj och vänner.

Som sagt, jag avundas dem inte och är faktiskt väldigt glad för att mina egna barn är vuxna. Jag ser fram emot att få hjälpa till med barnbarnens aktiviteter och vara med på uppvisningarna de väljer att ställa upp i.

Nu är det dags för mat och jag önskar dig en skön kväll!

Det får vara måtta på allt. #bloggswe

Jag lider av lappsjuka, men hellre det än någon annan sjuka. Enda beviset på att jag tog sprutan igår är en lätt ömmande arm och jag hoppas jag slipper några som helst influensasymptom. För att komma till rätta med lappsjukan tar jag med mannen på en utflykt idag. Sen ska jag ta fram symaskinen och försöka färdigställa ett par kuddöverdrag och en stötdämpare.

Går det bra och maskinen samarbetar, finns det en chans att jag fixar till ett par byxor också. Jag fick med lite kläder från besöket hos den ömma modern sist. Vi har dock olika längd på benen, så jag får lägga upp byxorna till en vadlång variant. Det är tyvärr väldigt svårt att förlänga redan avkapade och upplagda brallor, nämligen. Särskilt kritstrecksrandiga sådana är svåra att lappa ihop snyggt.

Mannen fick 10 par byxor av en bekant nu i veckan. Jag kan inte, hur gärna jag än vill, bli annat än fruktansvärt avundsjuk och smått förbannad faktiskt, när nio av dem satt som en smäck. Det var bara ett par kostymbyxor som var väl fladdriga för att vara klädsamma. Jag blir så trött! Själv får jag vara glad om jag hittar ett par som passar, av tio provade.

Att köpa kostym till mannen, inför ett bröllop förra året, tog en kvart. Visserligen med hjälp av en duktig människa i butiken, men framför allt för att det räcker att man letar upp rätt storlek, vilken är densamma sen 35 år. Det tycker jag är övermåttan fräckt. Min egen byxstorlek har samma tidsperiod pendlat mellan 34 och 42, av olika anledningar. Mycket opraktiskt och orättvist.

Eftersom jag är måttligt road av att handla kläder, består min garderob av diverse olika klädesplagg i olika storlekar, för de kan ju komma att passa igen, men det känns ibland tråkigt att framförallt leta reda på de stora igen. Jag vet dock att när jag börjar jobba, så kommer de att åka längst in i garderoben igen. Var det nån som tänkte "motionera", nu?

Glöm det, jag sysslar inte med sånt! Än. Jo, jag promenerar, om vädret tillåter. Vissa mått och steg får tas i små doser. Sådana livsavgörande beslut, som att träna "på riktigt", måste få mogna. Jag är ju bara 48. År alltså, inte storleken. Så jag har tid på mig, enligt min egen måttlöst smarta logik.

Idag är det fredag och då vet du vad jag lagar för mat. Fisk, förstås. Dagens fångst är lax, som ska få gotta till sig i ugnen med en god sås och serveras med pressad potatis och brysselkål. Vilken sorts sås det blir har jag inte förmått tänka ut ännu. Det kan bli hollandaise eller något helt annat.
Kanske det blir en efterrätt också. Äpplekaka med glass? Det är gott, i ytterst måttlig mängd.

Ha en fin dag och fredagsmys omåttligt!

Man tar sig för pannan. #bloggswe

Torsdag är det idag och det innebär ärtsoppa för många, dock inte här hos oss. Har laddat slökokar'n med potatis, kålrot, morot, lök och lägg. Det vattnas redan i munnen på mig. I mitt tycke finns det inte mycket som slår rotmos och fläsklägg. Ikväll blir det med andra ord kalas!

Innan dess vidtar mannen och jag livsuppehållande åtgärder. Jag ska åka och ta min spruta och mannen ska på ett spännande möte. Det kan tyckas dramatiskt och jag överdriver kanske en smula, men eftersom astman blev så mycket värre när jag var förkyld, så tänker jag inte riskera att bli dödssjuk på grund av influensan. Jag får helt enkelt bita i det sura äpplet.

Jag anser alltså inte att man ska vaccineras hursomhelst, men vissa sjukdomar är nödvändiga att utrota. Mässling, påssjuka och röda hund kan få ödesdigra följdsjukdomar och polio är inte kul att få.
I mannens fall är det kanske inte en akut fråga om liv eller död. Fast på sikt skulle det kunna bli så.
Så, mina damer och herrar, håll tummarna för oss!

Jag är ju lite av en språkpolis enligt vissa, medan andra kallar mig språkvårdare. "Hen" gillar jag som bekant inte och nu retar jag upp mig på att man inte ska säga man, utan en istället. Så det tänker jag högaktningsfullt också strunta i, för att inte använda ett grövre uttryck. Att använda en är alldeles för dialektalt i mina öron och lämpar sig därför inte i skrift.

Ja, jag är väldigt obstinat och gammalmodig i vissa frågor, men jag tycker att dessa könsneutrala ord är onödiga och i många fall bara ställer till det, när man läser en text. Åtminstone jag, som ändock är en mycket snabb läsare, hakar upp mig och kommer av mig när "hen" eller "en" används. Som med allt annat är det en övningsfråga såklart, men jag fruktar att det kommer att ta lång tid att vänja mig.

Eller för att vara riktigt uppriktig, tycker jag nog att det bästa vore att de försvann. Tänk om man var med om ett rånförsök eller liknande och upplyser polisen att hen var av medellängd och blond, med en blå jacka, röd keps och vita gympaskor. Vem ska de leta efter då? En man på 175 cm eller en kvinna på 165 cm? Inte helt lätt situation...

Självklart skojar jag nu, men inte bara. Vi har ett rikt språk och jag är inte emot förändringar och nyord (bara det är nytt) som kommer sig av tekniska innovationer eller kulturella influenser. Jag är inte heller emot jämlikhet mellan könen, men är av den fasta övertygelsen att de flesta pojkar och flickor är och förblir pojkar och flickor av födsel och ohejdad vana.

Att kallas "hen" av förskolepersonal kan väl inte underlätta för barnet att hitta sin identitet, eftersom det jämför sig med sin pappa och mamma och kan identifiera fysiska likheter med endera. Man måste inte överdriva med rosa klänningar eller blåa sportiga kläder förrän de är stora nog att välja själva, kanske? Jag tycker inte man ska förkasta frågan om skoluniform, av flera skäl.

De som inte trivs med sitt medfödda kön ska självfallet ha rätten att byta till det som känns rätt, både fysiskt, psykiskt och juridiskt, men kan väl knappast vilja "neutraliseras" till ett hen? Svåra frågor är det och jag utger mig inte för att ha några lösningar. Jag är inte säker på att jag funderat färdigt kring detta och kan komma att ändra inställning till både hen och en, om jag får en bättre förklaring till varför man ska använda dem.

Nu får det räcka med köns-, språk- och mattankar för denna gången, jag har säkert något annat viktigt att sysselsätta mig med. Städa och sånt... Eller inte!

Ha en fin dag och var rädd om dig och din omgivning!

Chickensoup ftw! #bloggswe

Det kom ett nödanrop i morse från Kluran som råkat ut för magsjuka och behöver blåbärssoppa. Vilken tur att jag (vi) kan hjälpa till när det blir sådär tokigt. Vid sådana tillfällen är det inte lätt att bo själv. Grannarna är säkert snälla och trevliga, men det är kanske inte dem man vänder sig till i första hand i ett sånt läge. Bra att vår vän flyttat från "Hellbo" och finns på närmare håll numera, också.

Idag blir det kycklingsoppa till middag. Mannen köpte hem en massa soppor när jag var magsjuk och jag tänkte att det blir ett bra tillfälle att använda dem idag. Har rester kvar från måndagens middag som får förstärka soppan. Pås-varianterna är inte direkt kända för sitt höga innehåll av kött och det är trevligt med lite tuggmotstånd, tycker jag.

Skogspromenaden igår resulterade inte i någon skrytsam skörd, precis. Mannen fångade en kantarell och så jagade vi upp några skapligt stora taggsvampar. Inte tillräckligt för en hel måltid, men vi har ju fler påsar med blandsvamp i frysen. Jag fick tips om att Gråbo-skogarna har mycket trattisar, det får nog bli en utflykt dit snart. I Bovallstrakterna kan jag jaktmarkerna, så där blir det fångst.

Jag ska bara hitta ett bra tillfälle att åka dit. Det är inte ekonomiskt försvarbart att fara iväg så långt hursomhelst. Inte miljövänligt heller. Därför försöker jag och mannen, i möjligaste mån, att "samla ihop" till flera anledningar. Alltså precis som vi gör "i stan". Bara för att det finns alla möjliga affärer som har öppet jämt, kan jag inte fördra "småhandlande" var och varannan dag.

Dessutom avskyr jag trängselskatten och planerar noga var, när och hur de måste passeras. Dock går gränsen för motståndet vid att vänta till 18.30 för att åka och handla inom tullarna. Så dags ska man vara hemma och ta det lugnt och inte springa i affärer med trötta och hungriga småbarnsfamiljer som "sällskap". Det blir för magstarkt för mig och slutar med katarr och huvudvärk.

Värk har jag i knät igen. Händerna är stela med, vilket indikerar att det fortfarande är nåt otyg kvar i kroppen. Vill absolut inte vakna när alarmet går om morgnarna och i förrgår somnade jag i fåtöljen. Nåt är det som inte är bra, men som jag alltid sagt, det kunde vara mycket värre och det påminner mig om att jag ska se till att få den där eländes influensasprutan, innan det är för sent.

Ha en fin dag och ta hand om dig!

Mördande reklam? #bloggswe

Solen är tillbaka och det är mitt humör också. Det goda, alltså! Jag ska släpa med mig mannen ut i skogen, om han bara släpper taget om sin bok. Han fick överta "Sekreterarklubben" igår och han är som väntat, helt fast i den. Det är så roligt att vi har samma tycke och smak när det gäller böcker.
Också...

Trots sin sjukskrivning var han med på ett telefonmöte i morse. Det flaggades för det igår och mannen kunde relativt enkelt lista ut vad som skulle ske. En agent har fått nog och hoppar av samarbetet, vilket är tråkigt eftersom han är en av få som verkar veta vad han pysslar med och förstår sig på marknaden, samt kundernas behov.

Det där med att förstå kundernas behov och anpassa verksamheten till det verkar vara en svår sak. Fast är det egentligen inte. När jag jobbade på Nordby blev vi, av anledningar jag inte vill gå in på här, av med delar av sortimentet under en period. Vi löste det genom att vara lyhörda och anpassa oss till vad våra kunder ville ha, för att behålla och locka nya kunder.

Jag öppnade ett konto på HKC och tog hem produkter till försäljning utanför ordinarie sortiment. Visst var det tungrott och lite besvärligt i kassan, för att vi inte fick någon hjälp med användbara varunummer. Det tog nog ett halvår minst, innan någon förbarmade sig till att ge oss två "slasknummer", med olika momssatser.

Men kunderna var kvar och blev fler! Man måste vara flexibel och påhittig för att hålla på med försäljning. Stelbenthet och rigiditet finns fortfarande kvar i apotekssystemet till viss del, men sakta och säkert luckras det upp för att tillgodose kundernas behov av nya alternativa produkter.

En annan, inte oviktig sak är marknadsföring. Man måste synas, för att finnas. Vi annonserade extraerbjudanden i köpcentrets reklamblad som distribuerades till hushållen i Norge. "Det kan man inte göra, för det kostar pengar", ansågs det. Jag övertalade chefen att få testa till jul. Oj, vad vi sålde!
Sen var det inte snack om annat än att fortsätta annonsera inför påsk och semestern.

Vi gjorde egna "tilbud", utanför de ordinarie för just den apotekskedjan. Mellanrumstandborstar, Flux och Eucerin duscholja gick nästan jämt för "ta 3, betala för 2". Uppskattat? Oh, ja! Ju mer de tjänade på såna saker, desto mer andra grejer hamnade i kundkorgen, för att "belöna" sig. Tacksamma kunder är glada kunder som kommer tillbaka och butiken sålde mer än aldrig förr.

Nu vet jag inte hur det går för dem och jag struntar i vilket. Det tog en bra stund för mig att dels komma fram till beslutet att dra mig tillbaka, dels att släppa taget om min "baby", helt och hållet. Jag vet bara att innan jag blev arbetslös, hade försäljningssiffrorna dalat ordentligt. Stelbentheten trädde antagligen in i verksamheten igen och det tror jag inte uppskattades av norrmännen.

Ett av mina sista "uppdrag" där var att avbeställa vår reklamtid på en gigantisk storbildsskärm strax innan man kommer fram till Nordby, norrifrån. Där hade vi alltid våra bästa erbjudanden och folk frågade efter just dem, när de kom in till oss. Som sagt, det som syns, det finns och behövs oavsett om man vet det eller ej.

Så var den sagan slut och det är dags att röra på sig. Uti skogen ska vi gå, där kan det finnas sånt här: Lingonben

Ta hand om dig och var kreativ!

PS. Det blir strömming och potatismos idag, med lingon till mannen om han vill.

Gråmulen. #bloggswe

En grå och regnvåt måndag. Jag känner mig lika grå och trist, faktiskt helt utmattad. Inte för att det finns nån anledning, egentligen. Det är nåt diffust tillstånd av leda och hopplöshet i kombination med vädret, antar jag. Eventuellt sviterna av förkylning och magsjukan också, kanske?

Fackpampen svarade på mitt mail förra veckan att han skulle höra av sig snart. Han och jag har inte samma uppfattning av vad "snart" innebär, så det lär nog dröja några dagar till. Det verkar inte vara några goda nyheter han ska lägga fram i alla fall. Makt- och tandlöst fack. Det var bättre förr!

Inväntar besked från andra håll också, som kan göra stor skillnad. Både för mannen och mig själv. Ibland är livet onödigt spännande och ovissheten tär mer på orken än ett klart och tydligt besked, även om det är av det negativa slaget. Så länge man vet vad man har att rätta sig efter är det okej.
Det är alldeles för lätt att spekulera och/eller bygga upp förväntningar, som kan komma på skam.

För att komma på bättre tankar, eller åtminstone mer positiva sådana, ska jag ta mig i kragen och skölja bort de negativa med duschvattnet, till att börja med. Sen ska jag meditera, det vill säga lösa korsord. Handla mat är en bra idé också. Det är slut på lite allt möjligt i kylen. Vår pigga "Posta" kommer med Willy- och Icareklamen om en liten stund, gissar jag.

Då kan vi bestämma veckans middagar och det tycker jag är kul. Jag ska baka bröd också, men inte idag. Bäst att ha något att "se fram emot" i morgon också...
Strömming kommer det bli under veckan. Köpte busbilligt på CityGross förra veckan. Lite sugen på att göra köttbullegryta också. Det var länge sen och är ju så gott.

Sådär, nu blev jag genast på bättre humör, även om jag inte löst dagens matfråga, än.

Ha en bra dag och var rädd om dig!

Inte utan min almanacka! #bloggswe

Jamen, så typiskt! Jag tänkte skicka in min aktivitetsrapport till Af idag, men hittade inte min almanacka. Inte alls konstigt, för den ligger kvar på jobbet. K var snäll och loggade ut mig klockan 15 igår och därför blev den kvar vid kassan, med mina koder för att komma in i systemet. Därför tror jag att det får bli en utflykt idag, för inte sjutton kommer jag ihåg vilka datum jag sökte vilket jobb.

Eller när jag varit var på intervjuer. Jag är tillräckligt gammaldags av mig, för att vilja ha en almanacka att skriva upp och sudda ut i. Många människor lägger in allt i mobilen, men jag har inte kommit dit än. Det borde jag uppenbarligen göra, eftersom jag aldrig glömmer den. Men det är som med tidningen; jag vill ha en av papper, inte läsa på en skärm.

Mat upptar ju som du vet en stor del av min tid. Både att planera och att laga. Jag tänker flera dagar i förväg, för att på bästa sätt hålla nere kostnaden och "ha allt hemma", för det värsta jag vet är att armbågas av stressade och vrålhungriga människor. En dag för stora inköp och en för att hämta färskvaror räcker gott, om man är någorlunda smart i sin planering.

Ibland får jag en känsla av att jag bestämmer alldeles för mycket själv och uppmuntrar då mannen att komma med matförslag. Vilket jag gjorde igår. Resultatet blev inte riktigt vad jag hade väntat mig, såhär på en söndag, men inte mig emot! Kåljox vill han ha och då ska han få det. För det är ju så gott! Kålpudding och kåldolmar däremot, är inte min melodi.

Bruna bönor är en rätt som jag visserligen äter, men inte är speciellt förtjust i. Det är väl det där söta, som jag inte kan med. Förutom den mosiga konsistensen. Bönor är jag överhuvudtaget inte så bra kompis med. Linser är trevligare, men jag erkänner att det är sällan jag använder dem i maten. Fast jag ska ju bli bättre på det, vilket jag sagt förr, jag vet!

När jag pluggade på Medicinareberget hände det ibland att vi kostade på oss en lunch på Lyktan. Det fanns alltid en stor härlig salladsbuffé där. En favorit var faktisk en linssallad, eller snarare en röra med små röda (orange) linser. Puy-linser är också goda, om jag inte minns fel. Det står en påse röda i skafferiet och väntar på att tillagas en vacker dag. Jag ska bara...

Hitta inspiration och sånt. Jag vill ut och shoppa kokböcker i mängder. Är ju inte den typen som gillar att shoppa kläder och skor, som många tjejer verkar vara. Jag uppskattar fina kläder och skulle behöva uppdatera min garderob, men då det är så infernaliskt jobbigt att prova, ser jag helst att jag slipper. Dessutom tillåter inte plånboken sånt. Inte ens kokböcker, alltså.

De få gånger jag anser mig behöva tröstshoppa blir det i allmänhet saker till hemmet, köket och kylskåpet i synnerhet. Märk väl, det är inte detsamma som att jag skulle tröstäta. Men kanske något lite extra gott eller lyxigt, som gärna får följa med hem och sen kan jag grotta ner mig i flera timmars matlagning. Dessutom får ju fler än jag nytta av mina extravaganser.

Nu ska jag se färdigt på "Sound City" innan jag hämtar almanackan och stålsätter mig för att inte uppsöka en endaste bokaffär på hemvägen...

Ha en fin dag och glöm inte bort att fira alla fina pappor därute!
(Själv ska jag ringa min och gratta igen. Förra söndagen i feberyran gjorde jag det första gången :) )

En god gärning? #bloggswe

Så blev det då lördag till slut och helg på riktigt. Igår var vi och lyssnade på en god vän som spelade Neil Young-låtar med sitt band på "Bluesbåten". Ganska många groupisar var där, men jag är lite besviken över att vår Ölandstok var upptagen med eget sällskap. Fast det visste jag egentligen redan och jag förstår att han inte ville lämna dem vind för våg. Några livbåtar fanns inte att hitta, nämligen.

Mannen fick förtroendet att "ljuda" det spelande sällskapet och hamnade i ett hörne längst bak i lokalen. Där stod jag också  under första halvlek och hade bra utsikt. Senare var det dam som placerade sig i vägen och eftersom jag är av den sortens flickor som är väluppfostrade, lät jag henne stå kvar, trots att jag inte såg så bra. Trevlig tillställning blev det i alla fall!

Lite trött var jag allt i morse, när det bar av till jobbet på Östra sjukhuset. En kvart tar det att köra dit och jag offrade 50 kronor av lönen för att stå på en parkering relativt nära, åtminstone. De är tydligen väldigt snåla med parkeringstillstånd där. Biljetten var av sådan art att har man betalt för 5 timmar, så gäller den ett dygn, därför skänkte jag den till en halt och eländig man, på väg mot automaten.

Jag ska aldrig, aldrig mer åka till Ica en lördag eftermiddag. Eftersom jag var ute med min bil redan, var det onödigt att låta mannen ta hand om införskaffandet av dagens middag. Eller inte...
Det tog 40 minuter att handla mindre än tio varor idag. Tio minuters väntan innan det blev min tur i fiskdisken gav mig förvisso en stund i lugn och ro att fundera på vad jag ville ha.

Ja, självklart blir det fisk idag, eftersom jag frångick fredagsfisktraditionen igår. Inte vilken fisk som helst heller, utan bläckfisk. Fyra "tuber", som den trevliga tjejen kallade dem, fick följa med hem efter att ha utbytt lite receptidéer med varandra. Tjejen och jag, alltså. Sen var det kö i kassan 20 minuter. Jag ska fylla dem med lite smått och gott och är halvvägs med hela middagen nu.

Fyllningen består schalottenlök, purjo, morot, vitlök, selleri, vattenkastanjer, ingefära, koriander och svartkål. Allt finhackat för att stekas i olja och koka ihop med lite vitt vin, sherry, ostronsås, limesaft, fisksås och sweet chilisås. Denna blandning ska stoppas i bläckfiskkropparna och sedan steker jag dem runtom. Ska du prova att göra detta, glöm inte att skåra utsidan lite lätt, de drar ihop sig annars.

Till detta ska det bli stekt ris. Jag har skurit och hackat upp lite schalottenlök, purjo, ärtor (färska), vattenkastanjer, svartkål och koriander till detta. Lite ärtor från igår får gå i, liksom riset förstås. Detta ska bli en bädd för fisken att vila på vid serveringen. Bäst jag fortsätter med arbetet, för nu är jag hungrig och jag tror det är likadant med mannen...

Först ska jag bara säga att det var jättekul att jobba idag! Två genomtrevliga unga män som närmaste kollegor och ciceroner, när jag inte hittade sakerna där jag trodde de skulle vara, gjorde jobbet mycket lättare. De andra var också glada och välkomnande, men hade fullt upp med sitt. Återkommer gärna dit, för det är liv och rörelse precis hela tiden!

Ha en skön lördag och var rädd om nära och kära!

Fyllda bläckfiskar

Groupie-time! #bloggswe

Väckarklockan ringde kvart i sju. Blä! Så tidigt har vi inte behövt vakna på flera veckor ju och det kändes. Mannen hade en tid för återbesök hos Dr Habibi idag och fick antagligen den första tiden i agendan. En veckas sjukskrivning till, enligt Socialstyrelsens bestämmelser och en uppmaning om att genast byta jobb var det som hände.

Förutom att jag pratade med en sköterska för egen del, eftersom jag insett att jag faktiskt ingår i en riskgrupp och kanske bör vaccinera mig mot influensan. Jag har alltid ansett att lite influensa dör man inte av och det man inte dör av, stärker en. Fast den förkylning jag åkte på för ett par veckor sen förvärrade astman såpass mycket att jag ändrat uppfattning, för egen del i alla fall.

Årets variant ska ju dessutom vara elakare än föregående års, så jag gör nog bäst i att avvisa alla sådana invasiva intrång på min klena konstitution. Mannen var synnerligen tydlig med den saken och jag får väl låta honom få sista ordet nån gång, men jag får hursomhelst sticket...

Idag ska jag alltså på en ny intervju, sen ska vi hämta Kluran och äta middag tillsammans innan vi drar till S/S Marieholm och låter oss underhållas av Harvest. Flera av våra groupisar kommer att vara där och jag ser särskilt mycket fram emot att träffa vår Ölandstok. Fast han är göteborgare från början. Han har hamnat lite fel i geografin, anser jag och tycker han ska flytta "hem"...

Middagen, ja. Det blir lammgryta och nånting mer. Inventerade glöggförrådet och det var bra status på det, så glögg kommer att krydda grytan. Om det blir hasselbackare eller ris till, får dagsformen och tiden avgöra i eftermiddag. Ärtor och nån annan grönsak ska jag nog kunna skaka fram ur gömmorna. Låter det ok, Kluran?

Ha en fin dag och var rädd om dig!

(Ska leta reflexer, innan vi går ut ikväll, det är ett sätt att ta hand om sig själv och andra)

La famiglia. #bloggswe

Nu är jag frisk igen och har dessutom fått en vitamin-injektion, i form av barnbarnsgosning. Jag blev så glad över att träffa syster hos päronen också, när vi var där för att byta däck. Det blir lite för långt mellan varven, men snart blir det dags igen. Då med den andra systern och förhoppningsvis tre kusiner. Vi försöker ha en kusinträff en gång om året, men det är inte helt lätt att få till.

Alla har vi olika arbetstider, familjer och åtaganden, vilket gör att det får planeras långt i förväg. Å andra sidan brukar vi ha ganska mycket att prata om, när det väl blir av. Ja, jag kan skatta mig lycklig över att jag har en stor familj och släkt, för utan dem hade jag inte varit den jag är idag och där jag är.
Familj är de som känner oss bäst, på gott och ont.

Familjen måste inte vara samma kött och blod, den kan också bestå av gamla goda vänner. Ibland, när personkemin stämmer, kan en ny familjemedlem vara en nyfunnen vän. Det som är lätt att glömma bort är att alla relationer måste underhållas och vårdas. Vissa kräver mer och andra mindre. Det är sällan man kan fortsätta där man slutade, när det gått flera år utan kontakt, dock.

Med min kära vän Lotta funkade det faktiskt och det är jag innerligt glad för! Andra får man acceptera att man förlorar, när man aldrig hör av sig eller hälsar på. Att enbart skicka julkort eller födelsedagshälsning, verkar inte tyda på något egentligt intresse, enligt mitt sätt att se på saken. För andra kanske det är så, men det känns mest som att det är en "plikt" som uppfylls.

Idag har jag klippt mig hos Malin och det är lika trevligt varje gång. Själv ska jag klippa mannen. Han är också i behov av att trimmas till. Det går väl an för honom att inte bli klippt på tre månader, såsom gammal svansprydd rockare, för någon snagg har det hittills inte varit tal om. Medan för mig, som de senaste 25 åren varit snaggad eller kortklippt, är sex veckor nästan för mycket...

Det var tur att jag fick tid för klippning, för i morgon ska jag till Östra på intervju angående en tjänst och då är det ju lämpligt att jag ser prydlig ut. På lördag ska jag jobba på samma ställe, då det var nån som var sjuk eller ledig. Det ser jag fram emot också, förstås.

Ser fram emot snabbt svar från Sjögräs också. Och gärna från RC-Eva angående vikariatet jag sökt.
"Inget är som väntans tider", sägs det. Jag vet inte det, jag. Om det är på livsavgörande besked eller att höra ifrån nära och kära och man väntar och väntar förgäves, då är det påfrestande. Om man väntar på något gott, väntar man alltid för länge, brukar jag säga...

Å andra sidan, är det oönskade besked är det lika bra att få dem också, istället för en tärande ovisshet.

Idag är det kallt och eländigt, humöret är inte på topp, men det ska avhjälpas med spaghetti och köttfärssås. Först ska vi mumsa kex med brie.

Ha en fin dag, trots väder och vind! Glöm inte reflexerna hemma, förresten!

Frossa! #bloggswe

Jag vet inte varför vissa av mina bilder inte syns ibland, det är synnerligen irriterande, men jag ska försöka komma på vad som orsaken till det.

Först ska jag bara tillfriskna från en matförgiftning (?) som slog till i lördags. Jag ska genast tala om att det inte berodde på Thörnströms kök! Hade en lite orolig mage innan vi åkte dit, men hungrig som jag var, ville jag ju inte missa den "matfrossan" som jag hade sett fram emot ett par veckor. Jag fick emellertid en helt annan frossa och hela jag blossade under måltiden som var god, men kanske inte värd alla de pengarna.

Vi var hemma halv elva på kvällen och då satte det igång... Nästan 40 graders feber och toabesök hela natten. Igår höll jag mig i karantän för säkerhets skull och missade svägerska med familj innan de skulle åka tillbaka till sitt. Tyvärr, för det är alltid roligt att träffa dem och det blir alldeles för sällan.

Hela gårdagen tillbringades alltså i sängen, men jag gick ner och åt middag som mannen lagat. En god korvgryta och till det fick jag spaghetti. Jättegott! MEN, så ont det gör i magen så fort jag ätit eller druckit nåt. Mycket Resorb har det fått bli också. samt te istället för kaffe.

Nu har jag förflyttat mig ner för att skriva lite och för att det börjar göra ont i ryggen av att ligga/halvsitta hela tiden. Jag kommer att få soppa till middag, för mannen är orolig för min vätskebalans. Hungrig är jag och gott ska det bli. När aptiten försvinner, då är det fara å färde!

Mannen och jag har ätit exakt samma sorts mat hela veckan och han har inte blivit dålig. Det enda jag kan komma på att han inte har fått i sig, är den köttfärssmet som jag gjorde färsbiffarna av i torsdags. I regel har jag en plåtmage och det kanske kan förklara tidsaspekten? Nåja, ont krut förgås inte så lätt, som det heter och jag är på bättringsvägen.

Ha en fin måndag och ta hand om dig!