torsdag 31 december 2015

Gott Nytt 2016!

Jag slänger in ett inlägg såhär i tionde/elfte timmen detta år, trots allt. Sonen kom fram till slut, dock två timmar senare än avtalat. Mat har vi ätit och nu när hockeyn är slut, ska vi enligt sonens önskemål se på en Bond-film och äta efterrätt.

Förrätten blev den mest klassiska, antar jag. Nyårsafton är i många läger synonymt med hummer till förrätt. Jag gratinerade våra importerade röda skaldjur med ett kryddsmör på sherry och dijonsenap. Det blev riktigt gott!

Champagnen är kyld och vi börjar redan här med ett litet glas

Välkommen till bords!
Varmrätten var en chilirubbad fläskfilé och en gratäng med potatis och jordärtskockor, samt en rödvinssky och sugar snaps. Kan inte för mitt liv komma på vad de heter på svenska och det gör de inte i affären heller...



Till efterrätt blir det en bärsorbet, med extra hallon och blåbär på. Kaffe och choklad lär det också bli. Kanske en liten slurk rom som pricken över i:et.

Här är mina favoritpojkar ikväll och alla andra kvällar:

Mannen och sonen
Jag önskar såklart att min äldste och min yngsta vore med oss, men det är i dagsläget en ekvation som är olöslig. Men vem vet, det kan finnas sådana tillfällen i framtiden.

Avslutar detta år med en förhoppning att alla ska få en underbar nyårsafton och ett formidabelt nytt år! Var rädd om dig själv, dem du bryr dig om och hela din omgivning! Akta fingrarna och ta hänsyn till alla husdjur när raketerna ska brännas av vid tolv. (Jag förutsätter att alla sådan aktiviteter inte tar mer än en kvart med finalen och största bomben exakt klockan 00.00)

Ses nästa år!

tisdag 29 december 2015

Memory Lane.

När mannen väckte mig idag hade jag ett missat samtal och ett meddelande på telefonsvaret. Först svarade jag dock på sonens meddelande, för familjen går alltid före allt annat. Därför frågade jag mannen om jag var dum som avstod från min lediga dag och ryckte in för att avlasta kollegorna på ett av "mina" apotek, när jag hört det andra meddelandet. Det gjorde han inte...

Vilket förvisso hade förvånat mig, men ändå. Det är ju trevligt när man tänker på samma sätt. Vi är tillräckligt gamla för att vara mer lojala mot arbetsgivaren än vad som egentligen kan eller bör förväntas av oss. Dessutom är omtanken om våra kollegor ständigt närvarande. Så här är det; de enda som verkligen uppskattar att man ställer upp är ens kollegor.

Arbetsgivaren vet förbaskat väl att det finns fler där ute som vill visa framfötterna och ta över stafettpinnen när de äldre och självklart, de riktigt ambitiösa yngre förmågorna bränner ut sig av plikttrogenhet i det förra fallet och av karriärlystnad i det senare fallet. Det är sällan arbetsgivaren tackar en för att man ställt upp, när man till slut brakar igenom väggen. Oftast aldrig.

Nu var det bara fråga om några timmar, innan en annan kollega kunde komma och ta över ställningarna, därför tvekade jag aldrig. Dessutom var det väldigt roligt och "på tiden" att jag fick träffa min kollega, som vänligt nog hjälpt mig att byta tjänstgöringshelg, med anledning av ett långväga besök för ett tag sedan. Tack Cecilia! Och ja, hon var lätt att känna igen...

Jag har turen att känna hennes mamma, nämligen. Vi har jobbat ihop en hel del och det är fascinerande hur yrkesvalen stannar i "familjen", många gånger. Men det är så det är. Barnen får möjlighet att praoa eller sommarjobba på föräldrarnas arbetsplatser och blir bitna. Kompisar till barnen får chansen framför andra sökande, när dessa visat sig pålitliga.

Därför förvånar det mig lite grann hur jag halkade in i apoteksvärlden och fortfarande är kvar. Den som anställde mig för mitt första apoteksjobb var min granne, men att hon jobbade på apotek hade jag ingen aning om förrän vi sågs på en "personalvårdstillställning", vilken jag oväntat och glädjande nog fick delta i, trots att jag bara var arbetstränande på ett apotek i Lysekil, i samma region.

Det måste vara femton år sedan nu. Judit är tyvärr borta, men ofta dyker hon upp i mitt minne. Hos henne var jag i fyra år under tiden jag pluggade. Jag flyttade under tiden till andra orter, men samåkte med en kollega till och från Hunnebostrand. Gjorde inhopp både på Orust och i Munkedal, samt i Tanumshede. Det senare gjorde att chefen där ringde först året därpå och saken var klar.

Fyrtio meter till jobbet är svårt att toppa. Samma intensitet på sommaren som i Hunnebo. Som i alla kustsamhällen om somrarna. Och jag älskade varje sekund av det! Du vet när man inte har tid att gå på toaletten, när kunderna är (vanligtvis) semesterloja, har gott om tid, men ändå har saker som måste åtgärdas, utan att behöva gå till doktorn, kosta för mycket, eller bara är lite oroliga för ett utslag.

Har jag nämnt att jag älskar mitt jobb nästan lika mycket som min man och mina barn? Jag tror det märks i det jag skriver, åtminstone hoppas jag det. Idag åkte mannen och jag iväg tillsammans för att skaffa hem mat och annat för nyårshelgen. Sonen P kommer att anlända på nyårsafton och stanna till söndag. Oj, liksom! Tre nätter och minst lika många middagar. Då får man ladda upp, minsann!

Ändrade planer för tjänstgöringen i morgon, men det gör mig ingentingen, ty lite av varje har aldrig skadat. Börjar här, slutar där. Dessutom kommer jag hem tidigare än beräknat till köttkorven och potatismoset som mannen ska laga till. Det ser jag verkligen fram emot, för det var länge sedan vi åt det, om vi ens gjort det tillsammans. Då är det definitivt på tiden i så fall!

Idag blev det fisk. Närmare bestämt rödtunga med sparris, vitvinssås och ris. Snabbmat eftersom vi var hungriga som vargar efter dålig mathållning från början denna dag, samt planeringen av nyårssupén, vilket fick snålvattnet att rinna till. Menyn tänker jag rakt inte avslöja nu, men dagens rätt delar jag gärna med mig av här och nu. Håll till godo, ha en god afton och sov gott!


Enkelt och gott. Vitt vin, sherry, schalottenlök, selleri, fiskbuljong och grädde. 









måndag 28 december 2015

Två stora, en liten.

Jag blev inspirerad till ett inlägg, fast jag egentligen är alldeles för trött. Det kan bli kort eller långt, jag vet inte. Anledningen till min trötthet är en trilskande mage, liknande den mannen hade för några dagar sedan. Idag var jag dock fit for fight igen och ja, jag har jobbat också. Nog om detta.

Igår såg mannen och jag del 1 av "Morsning och goodbye" med Magnus Härenstam. Idag var det själva showen. Jag bara instämmer i hyllningskören. Vilken entertainer, vilken träffsäker observatör och leverantör av verkligheten. Jag vet inte vilket minne av honom som är mitt första. Och jag orkar inte luska reda på det nu. Antingen är det någon av showerna med Brasse på LP hemma hos moster.

Eller så är det "Fem myror..." Alldeles oavsett är de minnena väldigt levande och filmrollerna sitter rätt bra med. De senaste har jag dock dålig koll på, för jag har sett väldigt lite på bio och TV de sista åren. Jodå, Jeopardy har jag allt sett några gånger också, för att jag är vetgirig och älskar frågesport. Alltid fastnar något och jag anser att "Fem myror" är det bästa barnprogrammet någonsin.

Den andra inspirationskällan är Håkan Hellström, också på TV ikväll. Jag kommer kanske förlora en eller annan följare nu, när jag sticker ut hakan och säger att jag aldrig har förstått mig på honom. För sjutton, han kan inte sjunga ju! Eller jo, han låter bättre nuförtiden. Inte så gräsligt falskt och definitivt med bättre artikulation.

Å andra sidan sa Tomas von Brömssen samma sak och han kan väl inte ha fel? Alla fans kan inte heller ha fel, väl? Så styrkan sitter uppenbarligen i texterna som jag knappt uppfattat tidigare. Idag kan jag höra det mesta av texten i varje låt, men behöver nog studera dem närmare för att förstå varför han är så älskad. Det är med tårar i ögonen jag ser konserten från 2014.

Det kommer säkert fler, fansen lär kräva det. Vem vet, kanske kommer till och med jag och mannen att gå? Vi måste läsa på först bara... Närvaron och glädjen är antagligen tillräckligt för att få oss gamla stofiler att gå loss, men det vore nog ännu roligare att kunna sjunga med också. Håkan kommer troligen hamna på en sedel så småningom dessutom. Kom ihåg var du läste det först!

Vill till slut meddela att katten Compiz även gillar grönkålssoppa, förutom kokt blomkål och yoghurt. Det var nämligen det vi åt till kvällsmat idag. Soppan, alltså.

Sov gott, det kommer jag att göra efter denna känslomässiga urladdning, för att inte tala om tidigare (onämnbara). På återseende, hoppas jag! ;)

lördag 26 december 2015

Överraskning!

Ännu en slappardag. Det känns skönt och behövligt. Jag vet inte vad som hände, men mannen och jag hade tydligen väldigt mycket att prata om, för timmen blev jättesen innan vi kom i säng. Eller så var det väldigt tidigt, beroende på hur man väljer att se på saken. Jag sa till honom att vi får sluta med dessa dumheter. Han höll inte med...

Många par har tyvärr problem av motsatt art, det vill säga att de inte pratar tillräckligt med varann. Det är inte bra, var finns kittet då? Fast man kan ju välja sina tillfällen bättre, kan jag tänka. Mitt i natten ska man sova. Å andra sidan är det ju dumt att skjuta upp sånt som ploppar upp och eftersom vi är lediga båda två är ingen större skada skedd.

Ingen alls, i själva verket. Vi har inga måsten, förutom att vända på laxen så vi får middag ikväll. Det blir alltså snabbgravad lax med fläder- och citronsmak. Den har vi haft förr och den blev så god att mannen ville ha den i repris. Den serveras med dillmajonnäs, kokt potatis och brysselkål. Egentligen hade jag velat ha sparris, men de var slut i affären igår.

I morgon kommer min svärmor på middag. Då blir det grönkålssoppa till förrätt och köttfärslimpa med något extra gott i smeten. Vad vet jag inte än, men det lutar åt ost eller svamp. Potatismos och lite grönsaker förstås. Hoppar över efterrätten och bjuder på finchoklad till kaffet. Det ska bli trevligt att ha henne här en stund, hon har alltid något intressant att berätta och minnet är glasklart.

Jag fick en oväntad present i brevlådan på julafton. Missade faktiskt kuvertet i mörkret på kvällen, så det var först igår jag upptäckte det. En nybliven vän och bloggarkollega på G+ skickade ett julkort och denna lilla ängel.
Min Alva-ängel
Så himla roligt och oväntat, och med finaste motiveringen för gåvan. Jag blev både rörd och glad. Visst är det underbart att ha vänner som Kerstin. Det roliga är att vi aldrig har träffats på riktigt, men vi har samma syn på mycket visar det sig och det räcker för att man ska "fastna" för varann. Omtanke och intresse för människor och sånt som smakar gott är våra gemensamma nämnare än så länge...

Man skulle ju kunna tro att jag har provision från Crock Pot, men så är inte fallet. Däremot skulle jag inte ha något emot lite sponsring av en laxfiskare eller fiskhandlare för den delen. Det kan bli lite tradigt med bara lax, när jag tänker efter. Om du som jag gillar gravad lax, kommer du att älska snabbgravade varianter. Hur gör man då?

Man tager 2 matskedar vardera av salt och socker och kokar upp det med 1 deciliter koncentrerad fläderblomssaft och 3 matskedar finrivet citronskal. Man låter det svalna och och lägger cirka 500 gram skinnfri lax i en form och häller över lagen. Fyra timmar ska den dra. Efter halva tiden vänder man på laxen och låter den få bada vidare.

En annan variant är 1 dl ginger beer och 2 msk färskriven ingefära (supergott!) Eller 1 dl koncentrerad apelsinjuice + 3 msk rivet -skal och 2 tsk torkad rosmarin, vilket vi inte har provat än.
Ytterligare en variant är 1 dl vatten, ½ tsk laktrispulver + ½ msk mortlade fänkålsfrön. Eller varför inte helt enkelt 1 dl japansk soya? Den ska jag absolut göra, liksom laktrislaxen!

Glöm inte salt och socker bara, oavsett vilken smaksättning du väljer och koka upp det så att salt och socker löser upp sig. Den som är förtjust i lingon, vilket jag inte är så värst i alla fall, kanske vill prova med 1 dl koncentrerad lingondryck och 1 msk sechuanpeppar (alt ½ msk rosépeppar + ½ msk chiliflakes).

Apropå kryddor är jag väldigt glad för en annan vän som vill skicka mig sechuanpeppar. I gengäld skickar jag cajunkrydda och recept på den blandningen. Det är härligt med sådana vänner! Nätet är ett bra ställe för det finns alltid grupper där man får utlopp för sina matböjelser och kan byta tips och tricks med likasinnade.

Ha en god fortsättning på julen och var rädd om dig själv och din omgivning!


torsdag 24 december 2015

I mål!

Jag hinner posta sista blogg24-inlägget innan utmaningen är över, men jag får hålla det ganska kort eftersom klockan har hunnit bli ganska sen. Vi har firat julafton hos mina föräldrar som vanligt. Systrarna, systersönerna, min son och mannen, förstås. Det var lika trevligt som vanligt och lika god mat som vanligt. Tänk att det kan vara så skönt med "vanligt".

Mannens och mina jultraditioner är de enda som ändrats från förra året. Men det innebär egentligen bara en smärre ändring av mathållningen, vilket jag berättat om tidigare. Julskinkan till mackan i morgon är från mamma och pappa, som delade på  vår Jansson med systrarna. Jag skickade med min sill i en av systrarnas matpåse. Vi väljer och delar upp favoriterna mellan oss.

Eftersom alla systrarna lever i små hushåll blir det väldigt praktiskt och ekonomiskt, för alla utom päronen då förstås. Vi är innerligt tacksamma för att vi har förmånen att ha generösa och pigga föräldrar som låter oss äta oss så mätta vi vill och dessutom skickar med oss överflödet hem. Det är inte alla förunnat att ha det så bra som vi har det.

Mannen och jag hade besök av dottern och barnbarnen igår och kläderna i ett av paketen uppskattades uppenbarligen, för de åkte på direkt. Böckerna i de andra paketen bläddrades det i och jag tror att de kommer vara både nyttiga och roliga, när det julen tagits ner till en lite lugnare nivå om ett par dagar. Hoppas och tror att dottern kommer att gilla den här, fast på svenska såklart.

Roligt var det att ha dem hos oss och se hur de växer från gång till gång. Jag hoppas att vi ska kunna träffas lite mer regelbundet snart, det är ett pussel med jobb och katter, samt logistiken när man bor en bit ifrån varandra. Finns viljan, finns det alltid möjligheter. Kanske får vi låna dem över natten också inom en snar framtid, så mamma och pappa kan få vuxentid tillsammans.

Jag saknar som vanligt min äldste son i juletider och för all del hela året, men det är som det är med barn som flyttar till kärleken och nya familjer och traditioner. Hoppas dock att vi ska kunna träffas snart och ha presentutdelning vid något lämpligt tillfälle. Logistiken är än värre i detta fallet då sonen bor i Borlänge och det tar en stund att ta sig dit eller hit.

Sådant är livet, man har barnen till låns och sedan gäller det att upprätthålla en god relation och träffas när det passar i livspusslet. Inte alltid det lättaste, men desto roligare när det äntligen blir av!

Ha en fortsatt god jul, mycket frid och umgänge med de människor som betyder mycket för dig!









onsdag 23 december 2015

Pax vobiscum!

Nej, det blir bara en önskan om en God Jul och att du känner frid och glädje!
Finns inte tid för något mer idag efter jultvagning och andra förberedelser.

Bilden lånad av crossfitnorrort,se
Var rädda om varann i trafiken och hemma!

tisdag 22 december 2015

Prioritera rätt.

Idag var det fart på jobbet, till skillnad från igår. Jag hann dock med mina "måsten" och är mycket nöjd med det. Är inte på plats där i Floda igen förrän på nyårsafton och då kan det nog vara hur mycket som helst att hjälpa kunderna med . Eller inget alls och då ska jag i så fall "blippa" nya datum med handdatorn. Den är så praktisk och användbar till mycket mer än inventering.

Fick en julklapp och ett personligt julkort av chefen idag. Det värmde verkligen att läsa hälsningen och presenten kommer alltid till nytta. Jag vet inte om det är någon av mina kollegor som läser min blogg, men avstår för säkerhets skull att avslöja vad jag fick tills alla har fått sina. Julkramar fick alla som var i tjänst idag. Saknade dock T som tyvärr var hemma och sjuk.

I morgon bär det iväg tidigt för att skjutsa systersonen till sin mormor och morfar och träffa dottern och våra barnbarn. Hur det blir med middag står ännu skrivet i stjärnorna, men Jansson ska tillverkas för att ätas på julaftonen. I morse blev det sillinläggning innan frukost och jobbet. Jag använde både citron och lime denna gång. Hoppas att den blir lika god som sist.



Mannen skaffade hem en gigantisk laxsida idag. Den är nu nerfrusen i tre delar. En ska snabbgravas, en annan kommer troligen stekas eller bakas i ugn och den tredje biten får vara med i en soppa eller gryta så småningom. Till middag fick jag vinkokta musslor av min käre man, det är också en favorit som hamnar i kategorin snabbmat.


Jag är väldigt förtjust i både snabb- och långkokt mat, som du förstår. I själva verket är jag mycket förtjust i all mat, men vid olika tillfällen. Slökokning är ett formidabelt mellanting av snabb- och långkok. Det tar visserligen tid att koka, men med minimal arbetsinsats för egen del. Därför förstår jag fortfarande inte varför robotdammsugaren blev årets julklapp...

Lite damm i hörnena har ingen tagit skada av och för den delen undrar jag hur en rund robot lyckas få bort det, när en traditionell dammsugare knappt gör det utan att man tar av munstycket. Fast roboten kanske har förfinats till en bläckfiskliknande tingest sen jag ganska besviket konstaterade att man måste plocka undan alla möbler för att den skulle kunna göra nytta i ett ordinärt möblerat rum.

Ojoj, nu kanske jag har förstört årets bästa julklapp för både givare och mottagare redan innan den testats i skarpt läge. Ett sådant brukar inträffa efter ett bättre nyårsfirande med konfetti och söndertutade flärpar. Det är den dagen man är kommer att skicka överlyckliga sms till givaren av en slökokare och tycka att den som gav roboten är korkad.

Slökokar'n är nämligen tyst medan den ser till att man får näringsrik mat efter att man tystat kopparslagarna och lugnat verkmästar'n i magen framåt femtiden på nyårsdagen. Vem orkar flytta upp stolarna på borden och lyfta soffan när roboten inte kommer åt, utan med irriterande och ljudliga dunsar stöter emot allt, precis allt, i sin blinda framfart. Mjukt brummande i bästa fall...

Ylande av flärptutor och annat skräp som fastnar i insuget i värsta fall. Nu är det förvisso väldigt länge sedan jag led av vare sig kopparslagare eller förbannade verkmästare i magen, snarare är det latmasken som inte vill städa jag lider av, men jag vidhåller ändå bestämt att slökokar'n är den bästa julklappen man kan få.

Ha en skön Lilla Julafton i morgon! Jag kanske kommer med ett kort inlägg, men likt Orsa kompani lovar jag inget bestämt, det får gå som det vill med utmaningen om tiden blir för knapp.

Som en liten förtida julklapp lägger jag till denna lilla goding. God helg på er allesammans!




måndag 21 december 2015

Experimentell vs traditionell.

Jag trodde det skulle vara jättemycket att göra på jobbet idag. Det var det inte. Blev ganska besviken, faktiskt. Det kanske är bättre i morgon, jag väljer att tro det. Kort dag och lite "måsten" att göra, så jag hoppas att det inte blir för mycket roliga och julglada kunder förrän jag klarat av dem. Blir jag inte avbruten går det fort.

Innan jag åker till jobbet ska jag lägga in sill. Det blir en citrus- och chilivariant av tidigare inläggningar. Har nästan alltid lime, citron och chili hemma, koriander finns kvar efter den asiatiska utsvävningen i helgen, så saken är klar! Vi har, efter mycket möda och stort besvär från min sida åtminstone, beslutat oss för att äta julig mat under helgdagarna, men inte ha julbord hemma.

Jag är utan tvivel inte klok. Jag älskar julmat och vill ha julskinka från Lilla julaftons kväll till nyårsaftons morgon. Men mannen är inte lika galen som jag, och det är opraktiskt när vi åker hemifrån. Därför inför vi juliga smaker i måltiderna vi lagar. Saffran och senap finns, rödkål är gott när som helst, apelsiner är användbara och brysselkål kan man ha istället för sallad.

Det finns ingen fullständig plan än, men det blir snabbgravad lax en dag, revben en annan, grönkål kommer att visa sig på olika sätt under flera dagar och fantasin får flöda fritt och kanske föda nya traditioner. En experimentell jul istället för en traditionell väntar således. Jag är inte helt säker på att jag kommer överleva detta stolleprov, men jag är alltid (nåja) beredd att pröva nya grepp.

Gravad lax med goda tillbehör
Lutfisk kan vi säkert fynda efter jul, liksom skinka till vrakpris om abstinensen blir för stor. En liten en bara... Man kan ha den till pastasås och gratänger också ju. Åh, jag känner redan hur suget sätter in. Med senap på knäckebröd till frukost. Till röd-, grön- eller surkål. Till surkål kan man ha andra skinkor och salami. Vilket osökt får mig att tänka på denna gamla filmgoding.

Ja, den! Vad trodde du? Jag försöker att hålla denna blogg rumsren och barnsäker. Hittills har jag lyckats ganska bra, under de två år jag varit igång. Här är mitt första inlägg och jag lovar att jag var osäker, nervös och trodde inte att jag skulle få några följare alls. Och här är jag, drygt 600 inlägg senare, med en liten och trogen skara, samt några nya följare.

Tack för det! Det är alltid roligt att få kommentarer, åsikter och synpunkter också, så välkomna med dem. Finns det mattips du vill dela med dig av är jag ytterst tacksam, såklart!

Ha det gott och stressa inte. Säger jag som inte har köpt en enda julklapp än...

PS. Sillinläggningen kommer att baseras på denna beskrivning från förra året:

I en 1-2-3-lag la jag ner följande:
2 frp 5 min-sill
½-1 skivad chili, beroende på styrkan, min var stark!
1 tsk korianderfrön, drygt
4 lagerblad
8 kryddpepparkorn
1 skivad rödlök, stor
Strimlad purjo, några cm.
1 nypa torkat citrongräs
1 skivad citron och cest från en annan.

Lite färsk koriander för färgens skull och för att slippa slänga den.







söndag 20 december 2015

Avslöjandet.

Det blev en lyckad trerätters middag igår tycker åtminstone jag själv och det är alltid lika roligt att ha sällskap av vännerna L och G. Jag hade bestämt att ha ett asiatiskt tema för kvällen, så långt ifrån julmat man kan komma liksom. Vi startade med en räkcocktail med mango och avokado.

Chili, purjo, paprika, koriander och en lime/apelsindressing med fisksåssälta
Själva varmrätten bestod av tunna revben, det var dem mannen åkte och hämtade eftersom vi helt glömde bort dem när vi var i affären i fredags. Jag förkokade dem med lök, vitlök och morot och penslade dem sedan med en blandning av honung (jo, faktiskt), sriracha, lime, ostronsås och färskriven ingefära och ställde undan dem i ugnen tills det var dags att grilla på dem.



Lite nyttigheter bör man ha i form av grönsaker, så jag stekte vitkål, broccoli, rödlök och morot i lite matolja och smaksatte med lite sesamolja och ostronsås. Fyra dipsåser hade vi, varav två var eget hittepå och två köpta. Black pepper sause och sweet chilisås  är inget jag bemödar mig med att tillverka själv, nämligen. I alla fall inte än.

Dippedippedipp-tapp
Den ena hemsnickrade varianten var helt enkelt japansk soya med lite vitlök, sesamolja, chili och koriander. Den andra var av lite sötare art med honung (igen!), ingefära och en aning sriracha. Ostronsås, sesamolja, fisksås och japansk soya är mina ständiga följeslagare i köket och numera även srirachan. Och sherry förstås, men den använde jag inte igår.

Eftersom vi hade gäster ville jag bjuda på efterrätt också, som sagt. Det är inte min paradgren, men jag lyckades riktigt bra med chokladfondanten trots att det var första gången. Inte så svårt alls i själva verket, om man håller redan på tiden. Det värsta som kan hända är att det blir muffins av det i sådana fall och det är ju inte så dumt det heller...

Mango, apelsin och havtorn  fick gotta till sig med lite aprikossprit och chili, jodå lite asiatiskt touch även här
Vi blev mätta allihop tror jag. Om det mot förmodan var någon som inte blev det, får vederbörande skylla sig själv, för det fanns några ben kvar när vi städade undan i köket i natt. Idag gör vi inte många knop, tvättmaskinen gör det åt oss. Jag jobbar två dagar denna veckan och behöver fräscha upp arbetskläderna innan dess.

Vårt största problem just nu är att hitta på vad vi ska äta till middag. Vi glömde ta fram något ur frysen efter disken igår, vilket är så irriterande orutinerat och samtidigt så oerhört disciplinerat att ställa tillbaka alla rena glas i skåpen före vi slocknade. Kanske får vi inspiration av den brittiska versionen av "Historieätarna", ett hysteriskt roligt program på History Channel.

Ha en skön söndag och var rädd om dig och din omgivning!

lördag 19 december 2015

Helgfrid?

Vaknade av mig själv klockan nio, gick ner och fortsatte med bröddegen jag förberedde igår kväll. Tog med tidning och kaffe upp till mannen som snarkade vidare. Där stannade jag tills det var dags att baka ut brödet. Ja, jag erkänner med en gång, jag gick tillbaka till sängen en stund till. Man ska inte stressa på morgonen.

Jag har förberett en del av middagen och väntar på att mannen kommer tillbaka med det vi glömde igår. Det tar en himla lång tid, så jag börjar bli orolig för att det är slut i alla affärerna. Har tagit hand om mitt vildvuxna hår under tiden, allt för att slippa börja städa. Jag borde nog också börja med efterrätten, eller något...

Eftersom våra gäster brukar läsa min blogg vill jag inte avslöja något om maten än. Men jag lovar att lägger ut bilder och sånt i morgon. Mannen är tillbaka och nu städar han medan jag fortsätter förberedelserna. Är redan lite småsugen, faktiskt.

Ha en fin lördag och stressa inte, det blir jul ändå!

fredag 18 december 2015

Mallgroda.

Jo, men idag var vi lediga båda två. Mest jag, men mannen har inte haft så mycket jobb, därför hämtade vi mat tillsammans. Rödtunga till förmånligt pris och räkor för det lägsta kilopriset på 10 år? Ett kilo av varje, räkorna räcker till dagens middag, frukost och förrätt i morgon. Av dagens middag blir det varsin lunchlåda och av resterande fisk, en ny middag med fler lunchlådor. Minst två.

Recept fås vid anmodan. 
Planen för morgondagens middag är klar att sätta till verket, så när som på att vi glömde hämta själva råvaran till varmrätten, men det är ett mindre problem. Min hårddisk är inte att lita på, därför förlitar jag mig på mannen som vanligtvis minns allt bättre än jag. Inte ovanligt alls att jag glömmer listan jag brukar skriva hemma på köksbordet. Då vet han vad vi ska hämta ändå.

Så blev det inte idag och jag vet inte vem av oss som är mest förvånad, egentligen.
Jag ska i morgon göra något jag aldrig gjort förr, så jag hoppas det går vägen och om det inte gör det, att våra gäster förlåter mig. Bakverk är inte min bästa gren, men skam den som ger sig. Typ ett par gånger om året. Vanligtvis löser jag "problemet" med glass, men plötsligt händer det.

Jag ska vara kreativ, inbillar jag mig, vilket kan gå hur som helst. Inga garantier lämnas och klagomuren har stängt. Vad för- och varmrätt beträffar känner jag mig mycket säkrare. Mat är liksom min paradgren, om jag får säga det själv. Och i min blogg får jag säga vad jag vill...
Det är inte så att jag skryter, det vet du som känner mig, för jag kan mina styrkor och svagheter.

Den som föredrar förrätt framför efterrätt är helt enkelt bättre på mat än på sötsaker, enligt min logik i alla fall. Jag älskar smågodis, men äter det inte särskilt ofta, inte heller choklad, fast det är så gott. Har kommit fram till att nötter är bättre för mig. I min rockficka ligger det en "Kick" sedan minst tre veckor. Bra att ha om jag behöver något snabbt. Förr hade den inte blivit så långvarig.

Mannen och jag fick fler poäng än de tävlande i "På spåret" idag, tror jag. Jag "drog" på tio poäng en gång och är omåttligt mallig för att jag hade rätt, utan att ha besökt platsen en enda gång. Jag har som mål att bli bättre på geografi bland annat, innan jag lägger näsan i vädret för gott. Jag vill också hinna läsa fler "klassiker", bara för att få reda på om de verkligen är så bra som de sägs vara.

Nyfiken, av födsel och ohejdad vana. Varför skulle jag annars ha pluggat vidare i vuxen ålder? Och i princip varje dag känner jag att jag haft nytta av det och dessutom får jag lära mig nya saker hela tiden. Visst, jag blir utmattad emellanåt, men mest tacksam för att jag får nya lärdomar och erfarenheter. Influenser är utvecklande och vem vill stagnera i utvecklingen som människa?

Ha en härlig kväll och början på 4:e advent!






torsdag 17 december 2015

Tanke om omtanke.

Jag nämnde ju att gästerna vid gårdagens julbord på Aludden fick ta med bröd hem. Jag valde fyra ostfrallor och himmel så goda de är! Tog en till frukost på jobbet i morse och önskade att jag hade tagit med en till. Det satt två damer vid ett bord, lika länge som vi, men nästan utan att prata längre. Det blev uppenbart att de varit med förr, för de fyllde största brödpåsen till brädden...

Kan inte låta bli att tycka att det var ett "gamigt" beteende, och sådana gillar jag inte. Vårt sällskap var kanske lite väl försiktiga, men vi var väl inte där för att fylla frysen med bröd, utan för att äta oss mätta, umgås och bli glada för den extra överraskningen vid hemgång. Inte sitta och dra ut på tiden för att roffa åt sig så mycket bröd att påsarna nästan spricker.

Idag har det varit full fart på jobbet. Jag försöker hålla jämna steg med min arbetsbeskrivning och rutinerna för lageradministrering. Det är inte helt lätt, eftersom jag delar mina trettio timmar på två apotek och ska vara i driften minst hälften av de timmarna. Jag tror det kommer bli bra så småningom och jag är glad över vår nya scanner, som gör många moment snabbare.

Dock inte alla och när man måste avbryta hela tiden tappar i alla fall jag farten, när den bara får vila en stund. Inte helt rättvist, men å andra sidan ska man inte jämföra sig med en maskin. Eller rättare sagt, man bör inte sträva efter att bli en robotliknade mekanism. Mänskliga värden underskattas i nästan alla branscher numera.

Var tar omtanken om varandra vägen? När cheferna inte ser hur medarbetarna mår, när de som jobbar på "fabriksgolvet" förväntas producera mer på kortare tid, jobba över och ställa upp; när butiksanställda ska sälja mer för säljandets skull och bortse från kundbehov och betalningsförmåga. Kunder är inte dumma, saknas omtanken, hur troligt är det att de kommer tillbaka då?

Omtanke i vardagen på hemmaplan. Vad är det för dig? Kaffe och tidning levererat till sängen på morgonen är något jag uppskattar. Att mannen tänder ljus i hallen och lite var stans innan jag kommer hem är mysigt och att sätta sig och bli serverad mat är ren lyx efter en lång dag. Vad gör jag för mannen då?

Det undrar jag med, men jag måste göra något bra, för han säger att jag är världens bästa fru. Varje dag! Trots att jag åker till jobbet innan han vaknat ibland och knappt hinner hem förrän jag gäspar och vill sova. Jag ser fram emot att vara ledig och återgälda servicen jag får. Faktum är att jag bara jobbar måndag och tisdag nästa vecka och är ledig i morgon. Känns lyxigt och behövligt, faktiskt.

Mina öron talar om att jag behöver ta det lite lugnt, det är något som lurar i kroppen. Jag har sällan örhängen längre, men det brukar inte vara något problem förrän jag har en förkylning eller liknande på gång. Då vill hålen i örsnibbarna växa ihop, vilket är ett bevis på att immunförsvaret är på tårna och "lagar" allt som inte är helt. Lägg krutet på virus och bakterier istället för läkta sår tycker jag!

Har känningar i fingrarna också, särskilt tummarna. Visserligen jobbar jag mycket med händerna, men brukar inte ha så ont annars. Jag och mannen får hjälpas åt med det som ska göras, han kommer också att ha det lite lugnare runt jul. Kvalitetstid väntar oss, det gillar jag! Får se hur mycket julpyssel jag kan locka med honom på...



Ha en god kväll och natt, på återseende i morgon, om du vill!







onsdag 16 december 2015

Gottebord.

Julbord med mina härliga kollegor avåts på Aludden i Lerum och den som inte är mätt nu får skylla sig själv! Ett annorlunda julbord, utan vare sig revben, sylta eller leverpastej. Så många olika sorters inlagd sill har jag aldrig ätit förr och alla var goda! En skinkskiva åt jag till grönkålen. Resten var fisk, fisk, ost och grönsaker. Jag är jättenöjd, dessutom fick vi plocka med oss bröd hem!

Andra tallriken...
Det blir inte mer än såhär idag för det är, just det, läggdags...

tisdag 15 december 2015

Lyxätare.

Har talat med A-kassan för att undvika göra tokigheter. Jag har arbetat en massa timmar i mertid, som lagts i timbanken, men jag har redovisat dem i kassakorten. Det ska man ju inte göra, utan bara låta sig få ledigt och redovisa 75% tjänstgöring som vanligt. I förmiddags låg jag på 38 timmar i banken, men i morgon blir det 46. Oj, vad ledig jag kan vara!

Jag känner mig lite lugnare vad gäller a-kassan, då de kommer att gå igenom mina inskickade kassakort och betala ut det jag inte fått sedan i oktober. Det är ju tacksamt. Men när och hur ska jag få ut alla dessa lediga dagar, utan att halka efter i arbetet? Egentligen vill jag ju ha lönen för arbetade timmar, eftersom ersättningen från a-kassan är väsentligt lägre...

Nå, den frågan har jag ställt och väntar på svar. Kan man redovisa mertiden och få ut lönen en månad, utan att mina villkor förändras? Även om många tycker att a-kassan är att likställa med F-kassan i sin byråkrati, tycker jag att jag fått bra bemötande av båda instanserna. Det är enbart min fackförening som är åt pipsvängen, enligt min mening.

Men det har jag ju sagt att jag har lagt bakom mig, så jag ska inte gå igång på det spåret igen. Jag har skickat jobbansökningar idag. För jag har ju inte mitt nuvarande jobb kvar om ett år. Ovanligt många tjänster utannonseras, så det är ett drygt jobb att hålla reda på och söka dem samt uppdatera CV och PB, ovanpå allt annat. Det är ett närapå ett heltidsjobb att vara arbetssökande...

Inte konstigt att jag är konstant trött. Det är nog bara mannen som märker av det, för på jobbet ger jag järnet som vanligt, men när jag kommer hem är jag helt slut. I alla fall vissa dagar.  Jag ska försöka njuta av kommande ledighet och ladda med d-vitaminer och grandoft, så jag blir piggare. Det blir ingen hel gran i år heller tror jag, men några kvistar tänkte jag hämta.

Apelsiner med nejlikor doftar också gott. Mannen och jag får gott om tid att göra julmat, men som vanligt håller vi det på en måttlig nivå. Jag bläddrade som hastigast i Buffé-tidningen som kom igår och fann en massa middagar på julbordstemat, så att jag kan få mitt lystmäte av julsmakerna utan att duka upp samma sak för många dagar. (Hur man nu kan tycka att en vecka är för mycket...)

Nu är det dags att lägga ner matpratet, jag blir ju hungrig igen. Lyckliga jag som får äta julbord med mina kollegor i morgon!

Bilden är lånad av vilhelmina.se för att det ser så mysigt ut!
Inte en enda prinskorv, köttbulle, potatis eller bröd kommer över mina läppar, det kan jag nästan lova. Inte om det finns lax, sill, lutfisk, grisfötter, skinka, rödkål, ål och revben. Bara det allra godaste och dyraste. Min lunch får bli lätt, för här ska ätas!

Sov gott och ha en fin onsdag!

måndag 14 december 2015

Obra.

Näe, det är redan läggdags. Vi hade visst mycket att prata om när jag kom hem... Både tråkigt och roligt, samt lite mitt emellan. Mannen är inte riktigt piggelin, det är obra. Trots det fick jag en god middag när jag kom hem, en halvtimme senare än beräknat. Chefen hade inga nycklar, så vi stängde apoteket tillsammans. Sen hämtade jag spolarvätska, det går åt nu när saltandet är igång.

En kollega har fått vinterkräksjukan, också obra. Hoppas hon är frisk på onsdag när vi ska på julbord. Hon blev smittad av sin son under helgen, så risken att någon av oss är smittad är mycket liten, det är bra. Jag har aldrig råkat ut för den sjukan, det är jag tacksam för.

Fick besked via en före detta kollega och god vän att det apotek hon jobbar på blev rånat i lördags kväll, extremt obra! Märkligt nog har inte vårt apotek fått något meddelande om detta, trots att det är samma kedja. Inte samma region förvisso, men geografiskt närbeläget och enligt Expressen är ingen misstänkt ännu anhållen...

Hoppas de fick bra bilder på kräken som gjorde detta! Jag blir så arg och ledsen å mina vänners vägnar igen. När jag jobbade för en annan apotekskedja blev vårt nyöppnade apotek också utsatt för rån. Jag var inte närvarande då, men önskade nästan att jag varit det, för hellre jag än mina unga kollegor, liksom.

Man vet aldrig hur man reagerar i en sådan situation, och jag hoppas att jag aldrig kommer att behöva få reda på hur jag reagerar. Jag hoppas verkligen att de som var med om detta får all tänkbar hjälp att komma över händelsen och att äcklen som utsatte dem för denna kränkning åker fast, döms och drabbas av den karma de förtjänar. Evig skärseld.

God natt och dröm vackert, det behövs mer sånt!

söndag 13 december 2015

Uppdaterad unge.

Vi sov ganska länge, för det var himla svårt att somna med så fulla magar. Märkligt nog åkte det ner en försvarlig portion korv och äggröra till frunch ändå. Ett av skälen till att Peter ville komma till oss var ju att slippa kalas, men det fanns ett till. Efter år av övertalningsförsök från min sida, har han till slut bestämt sig för att skaffa en modern sk. smartphone.

Det blev en sån där ifåne, kan den verkligen vara smart? Hur som helst är han nöjd och nu hjälper mannen honom med att komma igång. Fingeravtryckigenkänning är aktiverad och lösenorden haglar. Gmail och appar står som spön i backen. Här ska surfas, chattas och facebookas som alla andra gör. Att det tar lite tid att bestämma sig är för det mesta bra. Det blir liksom inga onödiga utgifter då...

Lite senare...
Kycklingvingar är bra snabbmat. Det blev grillade sådana i ugnen, med bulgurröra och en kall ostkräm till. Det fanns en öppnad burk med färskost (pepparrot) som det var dags att göra något åt, riven grevé och lite cf. Funkade bra till det andra. Sonen är nu på väg hem, trött men nöjd med sitt inköp och troligen lite nyfiken på vad det var i paketet vi skickade med honom, förutom tårtan.

Det är uppenbart att han trivs med att vara hos oss, för på min fråga vad han har för planer på nyår svarade han att han vill komma hit igen. Då får vi planera supén för tre, det ska bli trevligt. Kan det vara dags att förnya sig? Här kan du läsa vad det blev förra året. Jag måste diskutera detta nogsamt med mannen, för jag jobbar ju på nyårsafton kom jag på.

Bara till 14 i och för sig och man kan ju förbereda. Fast jag jobbar visst till 19.15 på onsdagen. Nu blev det nästan en utmaning att komma på något smart. Sonens födelsedagsmiddag förra året var lite lyxigare än både gårdagens och dagens och här kan du läsa vad det var. Förrätten är ju en klar kandidat, fisk är alltid gott och snabblagat. Efterrätt är sekundärt, men kan finnas i frysen, ifall...

Vad planerar du att äta på nyår? Finns det några "måsten" eller är det olika år från år? Vi har firat ensamma eller med sonen sedan vi blev ett par. Det är himla mysigt tycker jag, men någonstans känner jag att det är dags för ett större kalas. Inte nödvändigtvis just på nyårsafton, det finns ju många andra dagar att festa om på. Tål också att diskuteras.

Ha en fin Luciakväll och måndag!




lördag 12 december 2015

Tårtan...

Oj, att man kan bli så mätt... Två hamburgare, lite rutig potatis och cole slaw. Det kan knocka vem som helst, men sen ville ju sonen ha tårta till efterrätt också. Tårtkoma, alltså. Men sonen är nöjd och glad, valde tårtan själv under utflykten med mannen.

Själv har jag haft ett ovanligt roligt pass på jobbet, många kunder som släppte loss i solskenet och fick timmarna att gå väldigt fort. Men jag längtade hem ändå förstås. Det är alltid kul när barnen kommer på besök. Och så längtade jag efter mannen också. Vi har inte haft så mycket tid att umgås denna veckan.

Än hänger jag kvar i blogg24-utmaningen, men det är knappt. Får se om jag klarar de närmaste dagarna, sen blir det lugnare och både inspirationen och orken bör komma tillbaka.

Ha en fin lördag och Lucia!


fredag 11 december 2015

Inget skämt.

Jag blev beordrad att sätta mig i soffan och slappna av när jag kom hem. Vem protesterar mot det? Inte jag i alla fall! Maten serverades precis lagom till "På spåret" började och jag tror minsann att jag vann idag. När jag klarar musikfrågorna bättre än min käre make blir jag omåttligt stolt. Han är ett vandrande uppslagsverk i de flesta fall, därför är jag smått överväldigad över att jag lyckades så bra.

Ringde sonen för att fastställa planen för i morgon när han kommer för att fira sin födelsedag hos oss. Jag jobbar ju tyvärr till klockan tre, så mannen hämtar honom och gör en utflykt för att hämta lysrör till akvariet.



Sonen har tidigare önskat sig hamburgare med rutig potatis till födelsedagsmiddag. Nu ikväll presenterade han önskemål om jordgubbstårta och kaffe till efterrätt...

Nja, det kommer bli svårt att hitta jordgubbar i december, men någon sorts tårta får vi väl försöka åstadkomma. Eller snarare hämta hos sådana som tycker det är kul att baka, eller åtminstone får betalt för det. Nåja, han sa att huvudsaken var att det blev tårta. Jag tror att bakelser är helt okej substitut för inte ens han kommer att kunna äta upp tre fjärdedels tårta.

Mannen och jag hade kanske delat på en fjärdedel av den minsta tårtan man kan hitta och det är väl åtta bitar? Visserligen är det skillnad på tårta och tårta, men en moccatårta är inte heller lätta att klämma ner, hur gärna jag än skulle vilja och jag tror inte sonen är ute efter den sortens tårta i alla fall. Det kanske finns någon gammal Nobelbakelse kvar någonstans?

Nu är det snart läggdags igen. Jag kommer att ha ganska många lediga dagar under jul- och nyår, så jag klagar inte, egentligen. Mannen likaså. Då får vi kvalitetstid, det har varit lite dåligt med det på sistone. I bekantskapskretsen finns det både glädjande och sorgliga saker. Bröllop på nyårsafton, vilket vi är inbjudna till, spirande kärlek i sin linda, men också eventuella uppbrott.

Livet är inte en dans på rosor, man växer isär av olika anledningar. Uppbrott och separationer är svåra, hur överens man än är, är man inte det är det fruktansvärt svårt och jobbigt. Jag har två bakom mig, det var hemskt uppslitande på olika sätt och vis, men jag vet. Och jag vet att jag inte kan jämföra mig med andra, jag har inte gått i deras mockasiner.

Nu blev det allvarligt, men livet är inget skämt. Det går upp och ner och är ibland helt olidligt, ibland helt underbart. Däremellan är det helt okej. Gott så!

Nu är det natten för mig. Filmen har jag sett förr och klockan ringer halv åtta. Sov gott och ta hand om dig och din omgivning, efter bästa förmåga. Mer kan ingen begära, glöm inte det!


torsdag 10 december 2015

Delad glädje.

Jodå, jag var på jobbet kl 8 idag också, men gick ut lite lugnt och ledigt med att förkovra mig. Jag har en hel del att ta igen på kompetensutvecklingskontot, eftersom det kom en massa inventering emellan i november. Sedan roade jag mig med att skicka tillbaka "fg pv", det vill säga "föregående periods vara". Viktiga saker, för de genererar pengar.

Tog ut underlaget för båda apoteken på förmiddagen, då jag var på ena apoteket och tog med det ena till det andra på eftermiddagen. Chefen är sjuk, så jag fick dela på mig. Jag känner mig alltid lite kluven till det. Det är lätt att logga in sig på fel apotek, om man inte är fullständigt fokuserad, vilket hände när systemet hakade upp sig och jag fick logga in på nytt.

Nu upptäckte jag det väldigt snabbt tack och lov, trots att jag var lite stressad, och kunde rätta till det. Det finns en fördel med att jag kan logga in på "distans" också, om det inte gäller att fysiskt plocka bort något förstås. Avsluta varupåfyllnad, ändra "min/max" eller beställa extravolymer av specifika kampanjvaror till Floda, kan jag göra en lugn dag i Lerum.

Det är dock inget jag har för vana att göra, av skäl som är uppenbara. Om jag glömmer att byta till det apotek jag faktiskt befinner mig i, när en kund frågar efter en specifik vara till exempel och jag inte kan var den är utantill, så att säga. Jag tror det är nyttigare att vara på ett ställe i taget, när det gäller jobb, åtminstone. Det finns så mycket annat som gör att man känner sig splittrad då och då.

Jag kom hem till mannen som haft en ovanligt bra dag på jobbet och det gläder mig att se hans glädje över flera riktigt stora ordrar. Det kanske nu det lossnar på allvar? Nå, hur gärna jag än vill ropa hej före jag har hoppat över bäckenet, så är även jag en realist. Motvilligt, men ändå...
Men gamla KW har snart satt sin sista potatis när Hedin inte fattar hur marknaden ser ut.

Sorgligt när man ser hur ett seriöst och anrikt företag, med ett mycket speciellt klientel, dräneras på kompetens och körs i botten, men å andra sidan gynnar det mannens verksamhet, så jag jublar samtidigt. Jag undrar hur den forne grundaren och före detta ägaren känner det, där han sitter vid orderbordet vid dryga 70 års ålder...

Jag fick frågan om jag kan jobba extra i morgon, då chefen som sagt är sjuk. Givetvis svarade jag ja.
När jag jobbat klart för denna veckan på lördag, har jag kommit upp i 40 timmar och 15 minuter. En helt normal arbetsvecka alltså. Men det känns inte så, det känns som mycket mer, för det har varit långa dagar. Tur att måndagen var ledig.

Mannen stod för maten idag och bjöd på ugnsstekt falukorv och stuvade makaroner. Det ska vi nog ha lite oftare, för det är ju himla gott. Tanken var att ha fiskfredag i morgon, men det blir slökokt gulasch istället. Mannen laddar slöisen och jag kommer hem och äter. Har inte lagat mat sen i måndags, men är förstås odelat tacksam för att mannen tar hand om det istället.

Men nu är det ju läggdags igen, det är visst aldrig annat!? Lite sovmorgon får jag i alla fall, fast jag hade hellre börjat tidigt och fått komma hem tidigare än halv åtta. Det blir således TV-middag, för "På spåret" vill vi inte missa. Hur väl vi står oss mot de de riktiga lagen står skrivet i

Stjärnorna...
(Bilden är lånad av popularastronomi.se)
Sov gott och dröm vackert!

onsdag 9 december 2015

An(n)ka.

Det är redan läggdags för mig, så idag blir det ett väldigt kort inlägg, för att inte ge upp blogg24-utmaningen redan. Snabbgenomgång av dagen kommer här:

Hårtvätt, föning, spackel, tandborste, kattmat, kaffe, bre macka, packa kappsäcken.
Bilkö genom stan, 30 minuter innan jag nådde E20 och kunde gasa på. Tur jag inte snoozade.
Jobba, jobba, jobba till halv fem. Full fart hem, ny bilkö, dock inte lika lång.
Byta kläder, ut i bilen med mannen vid ratten och snabbaste vägen till Skatteverket.
Kaffe, info och toabesök.
Middag halv nio; anka, sås och ris. Gott!

Som sagt, det är skönt med rester! 
Planering av helgen och sonens besök, ändrade matplanen för morgondagen, Jills Veranda, lyssna med halvt öra på nyheterna, blogga samtidigt.
Ungefär så...

God natt och sov gott, det ska jag!

tisdag 8 december 2015

Gasvarning?

Jag hann hem för att se i alla fall halva Julkalendern idag. Jag är tvungen att med jämna mellanrum kolla trycket i ena däcket, nämligen. Det blir en liten omväg innan man ger sig ut på motorvägen med andra ord. Mannen ska prata med kompisarna på Verkstan Långtbortistan och se om de kan kolla det för mig. Man vill ju inte bli blåst, liksom...

Ärtsoppa blev det till kvällsmat. Resten av förra veckans slökok. Ärtsoppa är ju känt för att skapa luft i systemet, men slökokar'n minimerar gasbildningen genom den långa tillagningstiden. Bra för alla lins- och bönälskare att veta kanske? Det handlar ju om långkok även på spisen, men jag tror inte ens mormor låter ärtsoppan gå i 8-9 timmar. Fast jag kan ha fel, det har hänt förr.

Apotekets senap i två versioner smakar mumma till soppan!
Jag överväger att börja experimentera med mera baljväxter i matlagningen. Bönor och linser har aldrig varit min förtjusning, men man kan väl ändra sig? Bruna och vita bönor tycker jag är för mosiga för att vara ätvärda, men de mindre uppskattar jag desto mer. Röda, gröna och svarta hittar man relativt ofta i salladsbufféer och dem tar jag gärna av.

På sistone har jag märkt att de kolhydrater som man oftast har i lunchlådan inte alls smakar mig längre. Och det känns som om det är själva tidpunkten på dagen som är orsaken, för på kvällen är jag jättesugen. Då kanske linser är ett bättre tillbehör till proteinet. En proteinbomb till lunch med andra ord. Men borde det inte vara tvärtom, när man jobbar som jag gör?

Med både kroppen och hjärnan under ganska långa dagar, dessutom. Jag är ganska okunnig om alla dessa dieter som är populära och förstår inte hur man kan må bra av LCHF till exempel. Inte heller är det särskilt kul att äta bara sallad och framförallt tar det så förbaskat lång tid, att knapra i sig tillräcklig mängd för att bli mätt, att lunchrasten bara susar förbi.

Jag gillar att äta nötter och frukt på eftermiddagen när jag varit igång hela dagen. Några av mina kollegor vill ha en kaka till kaffet. Jag kan för all del gärna ta någon chokladbit, men är ju allt annat än ett kakmonster. Hjärnan behöver kolhydrater för att inte bli urblåst, men när på dygnet gör de mest nytta, egentligen? Ytterligare ett område jag behöver forska i, för att inte känna mig dum som ett nöt.

Tidig läggdags blir det, för jag måste tvätta och blåsa håret i morgon. Det tar ju numera en god stund att få styrsel på frisyren. Öppning av apoteket och lagerarbete till lunch står på schemat, sen rådgivning och annat till halv fem, då gasar jag hem till mannen och tutar iväg till Skatteverket med honom för att förkovra oss. Det blir säkert spännande och matnyttigt.

Sov gott och ha en härlig onsdag!

måndag 7 december 2015

Tjänare, det är jag!

En helt vanlig måndag kan sannerligen också vara ljuvlig, särskilt som man vaknar till solsken och är ledig! Jag borde ge mig ut och hämta mat, men har inte kommit så långt än. Håller fortfarande på och tvättar och ska vika torr tvätt. Och så har jag telefonerat med L och läser en tänkvärd bok. Den heter "Det goda värdskapet" och kom till apoteket förra veckan.



Kort sagt är det någon som vill att vi tänker på hur vi välkomnar våra kunder (gäster) så de känner sig välkomna och att vi som personal agerar som värdar på bästa sätt. Det mesta i boken är självklarheter, men kanske inte för alla. Att vara tjänande är för många av oss ett kall och bör icke förväxlas med att träla. Det är tillfredsställande att få andra att må bra/bättre efter ett besök hos mig, inte ett tvång.

Oavsett om det är på mitt jobb eller privat. Det är glädjande att kunna hjälpa till, få någon att bli glad, mätt och omhändertagen. Mitt mantra är att se människan, ge henne tid om det är vad hon vill, sedan erbjuda mina tjänster. Jag själv blir glad om butikspersonalen hälsar på mig när jag stiger in, men ytterst störd om de rusar på mig och tvingar mig att ta emot deras kunskap innan jag är redo.

Ibland vill man bara se sig om och liksom orientera sig innan man ska börja välja, prova eller smaka, beroende på vilken sorts butik det är. Har jag bråttom och helt klart för mig vad jag vill ha, så styr jag själv stegen mot första bästa expedit eller vad personalen nu kallas. Det vill säga om han eller hon sett mig, annars kan det kvitta. Ointresserad/ohjälpsam personal får mig att tvärvända i dörren...

Hur vill du bli bemött? Beter du dig på samma sätt gentemot dina gäster eller kunder? Flåshurtiga försäljare som ska pracka på mig saker jag inte alls är intresserad av irriterar mig ohyggligt och jag går omvägar förbi dem. Praktexemplet är väl mobilförsäljare som är värre än inkastare. Nu kanske jag är orättvis mot någon av dem, jag har bara blivit utsatt för den förra kategorin, ärligt talat.

Utan att vara religiös så tycker jag att Bibelns budord är bra att tänka på ibland och den gyllene regeln framför allt: "allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem"
Det är ju enkelt, eller hur? Att vara tjänare är inte detsamma som att krypa för någon, se bara på vilka som var drottning Victorias närmsta vänner, efter att hennes make dog.

John Brown var en ständigt närvarande tjänare, vars kall var att göra livet drägligt för drottningen och Munchin övertog den rollen. De var uppstudsiga och allt utom jasägare, vilket hon uppskattade i hög grad. Så hög grad att hennes barn blev oroliga för sin egen ställning och betydelse och lät deportera den sistnämnde. Båda såg människan och hennes behov, vilket nog var sällsynt i de kretsarna...

Nu är mitt behov av att få lite mat i magen stort, så jag ska värma en crêpe från igår, innan jag ger mig ut och hämtar mer mat. Till middag blir det karré och rostade rotfrukter, samt sås. Däremellan ska jag baka pepparkakor och lyssna på julmusik, så jag kommer i stämning. Personligen hade jag välkomnat lite snö, men det är det visst få andra som gör. Helt obegripligt!

Ha en fin måndag och var rädd om dig och din omgivning!




söndag 6 december 2015

Tvåleluja!

Ljuvliga söndag! Vaknade när mannen kom med kaffe och GP. I vanlig ordning tar det en rundlig tid att läsa tidningen om söndagarna. Alla andra dagar kan innebära en snabb bläddring eller ingen läsning alls. De dagarna gillar jag inte. Om jag skulle ge mig tid att läsa GP lika ingående varje dag, skulle jag behöva ställa klockan mycket tidigare och det innebär ottan.

Den är inte bästa tiden på dygnet för mig och jag är rent ut sagt usel på att gå och lägga mig i tid. Måndagar och tisdagar är tidningen dessutom så tunn och tråkig att det inte ens är någon idé att stå upp för att läsa den innan det bär av till jobbet. Nej, då sover jag hellre en kvart längre. I morgon är jag ledig, därför har jag sparat "Två dagar" tills dess.

Idag har jag tvättat arbetskläder och annat också, förstås. It's a dirty job, but you know... Tur man har en tvättmaskin som gör grovjobbet. Bäcken är förvisso välfylld, men det saknas klappstenar och jag är verkligen inte sugen på att ligga på knä och vaska byken. Särskilt inte idag när min vänstra tumme var ur funktion när jag vaknade. Svullen, stel och öm som ögat.

Det har hänt förr, så jag undrar vad det är fråga om. Två naproxen och många svordomar senare är den användbar igen. Och jag lyckades göra pannkakor med den tunga gjutjärnspannan utan att misslyckas med fler än en enda. Den första blir alltid, just det, pannkaka. Fyllning ska man ha till crêpes och varför nöja sig men en, när man kan ha två?

Började med en kantarellcrêpe
Räkcrêpes blev det sen
Efter sånt här köksjobb behöver åtminstone jag duscha. Provade en sandeltvål vi fick av vännen Anne förra helgen. Just sandel är en favoritdoft för mig och som tur är, för mannen också. Förr fanns det en duschtvål i Fenjal-serien. Minns du den? Den var dyr, men den var så underbar att jag inte kunde vara utan den. Jag jobbade på helgerna hos damfrisörskan i Bovallstrand, så jag tog mig råd.

Tvålen försvann ur sortimentet, men nu finns doften i mitt hem igen. Visst är det märkligt med dofter och doftminnen? De kan försätta en i en speciell sinnesstämning bara genom en förnimmelse. Plötsligt är man i farmors kök, eller i morfars knä och minns en massa som man trodde var glömt för all framtid. Sandel tar mig tillbaka till ungdomen uppenbarligen...

Det var meningen att vi skulle haft en gäst denna helgen, men omständigheter gjorde att besöket får ställas in på obestämbar framtid. Mycket ledsamt och tråkigt, men inget vi kan göra något åt, tyvärr. Bara att avvakta och hoppas att allt löser sig på bästa sätt, så vi kan umgås och ha trevligt. Nästa helg kommer sonen, som vill slippa födelsedagskalas, det ska bli mysigt.

Tredje året i rad, så man skulle kunna kalla det en tradition. Dock blir det inget nästa år, då vill han minsann ha kalas. Men så fyller han jämna år också och det ska firas. Både han och jag fyller jämnt samma år, men jag hoppas att jag kan fira på annat håll då. Det återstår att se hur det blir med den saken, det är ju trots allt mer än ett halvår kvar...

God natt och trevlig måndag önskar jag dig med denna eminenta trudelutt!

(och L, vi hörs i morgon, okej?)




lördag 5 december 2015

Varde ljus!

Vaknade halv åtta idag, jag skulle ju jobba. Ruskigt väder har vi och vi var några som passade på att "tvätta" bilen i morse. Risken för vattenplaning var stor, så det gäller att anpassa farten till rådande omständigheter och dessutom är det en fördel att ha viss lokalkännedom. Det finns en plats som alltid är lurig; mellan Olskroksmotet och Munkebäcksmotet i Göteborg.

Där har jag ju kört en hel del det senaste året och vägen är så illa doserad att man gör bäst i att ta det lugnt, oavsett om regnet upphört eller står som spön i backen. Även backarna upp till Lerum är lömska ur vattenplaningssynpunkt. Sen hade man ju "Helga" att ta hänsyn till också, även om hon tröttnat lite sedan igår.

När det blåser såhär mycket är det en fördel att ha en tung bil som mannens, för min lilla pärla far som en vante i byarna runt Jeriko. Jag har inte förstått varför tunneln har fått det namnet, så jag får väl grotta i det så jag bli upplyst. Skåda ljuset i tunneln, så att säga...

För övrigt blir jag bortskämd igen. Mannen tar hand om matlagningen idag också och bjuder på risotto och kalvbiff om en stund. Medan jag vilar och bloggar har jag fått detta att mumsa på:



Har jag sagt att jag har världens bäste man? Inte nog med att han förser mig med god mat och vin; han har skurat kaffemaskinen, spisen och diskbänken så de skiner, adventsstaken står i fönstret i gästrummet och lyser upp i mörkret. Var han gömde resten som låg i trappan får jag fråga om. En annan dag...

Nu ska jag roa mig med nya korsord tills det är dags att sätta sig till bords.
Ha en fin lördag och var rädd om dig och dina nära och kära!

fredag 4 december 2015

Önskeben.

Lång dag, men var gör det när man blir rejält bortskämd när man kommer hem. Mannen tänder ljus varenda dag för att välkomna mig, så även idag. Mat får han ju ofta laga när jag jobbar sent och det är ju alltid välkommet. Idag fick jag önskemiddagen. Mitt enda "krav" var kycklingben eller -vingar.
Och resten blev en glad överraskning:

Wishbone är egentligen gaffelbenet, men inte i min värld
Till denna uppenbara TV-middag serverades det en cf-röra med lök, chili och lime, samt en guacamole med lime och lite vitlök. Benen kryddades med vitlökspulver, spiskummin och cayenne.
Eftersom jag kom hem strax innan "På spåret" började, så dukade mannen upp hela härligheten i vardagsrummet. Vi var ganska duktiga också. Mest mannen, han är bäst på geografi.

Jag ska jobba i morgon också, så mannen får låna köket då också och med detta säger jag "över och ut". Ha en skön kväll och en god lördag!

torsdag 3 december 2015

En annan frekvens.

Det blir aldrig som man tänkt sig. Eller ganska sällan, åtminstone. Min plan för dagen var att se över hållbarheten på sortimentet, men eftersom kollegorna i Floda haft extremt mycket att göra, så fick jag börja med varorna från igår. Annars är det liksom ingen idé, för det kommer ju nya varor hela tiden. Nå, det blev en del förbättringar innan dagen var slut.

På min lunchrast hade jag tänkt skaffa snabbmat till middagen ikväll, men det gick inte heller som jag tänkt mig. Inte när den eminente fiskhandlar'n har forell för 99:-/kg. Då tar man hem en sådan och fyller den med apelsin, citron och dill och bakar den i ugnen i ett foliepaket. Varken mannen eller jag var i något större behov av mat omedelbart då lunchen var sen och mäktig för oss båda.

Fiskhandlar'n var skicklig på att gissa vikten på den fisk jag valde ut. 1,5 kg, sa han när han var på väg till vågen. 1498 gram vägde den. Hälften åt vi upp idag, med en kall sås på rysk yoghurt, cf, citron- och apelsinsaft, dill, schalottenlök och färskriven ingefära. Till detta måste man ha helt vanlig kokt potatis. Resten äter vi till lunch i morgon.



Mannen får laga middag till kvällen, för jag jobbar till sju. Har önskat mig kyckling och så blir det. Hur han gör blir en trevlig överraskning. Jag har fullt förtroende för honom, när han lånar mitt kök. För den oinvigde bör jag kanske förtydliga detta med "mitt kök". Saken är den att när jag hade bott ett år i hans hus och han hade kommandot över köket på grund av mina arbetstider renoverade vi köket.

Då hade jag blivit av med mitt jobb och köksrenoveringen var ett projekt som var särdeles nödvändigt för min sinnesfrids skull. Efter grovjobbet, som vi utförde tillsammans, inredde jag hela härligheten så som jag ville ha sakerna åtkomliga. Nu var det ju jag som var hemma och stod för maten, vilket också fick mig att må bättre och känna mig "nyttig".

Detta medförde att mannen kände sig en aning bortkommen, för han var ju inte med när jag bestämde hur allt skulle förvaras. När jag av någon anledning inte var hemma hade han det inte helt lätt att hitta rätt. Det har nu gått två år sen dess och jag har jobbat i ett år, så han hittar igen. Men det är fortfarande mitt kök...

Det blev ingen Julkalender idag heller, undrar hur jag ska hinna ikapp? Mannen spisade musik och diskade när jag kom hem och vi har fortsatt att lyssna sen dess. Trevlig syssla, tycker jag. Fast han var tvungen att sänka ljudet. Jag orkar inte efter en hel dag på jobbet att ha för hög volym på. Kan det bero på att jag börjar bli gammal? Fast nej, det måste bero på ljudfrekvensen på jobbet...

En ljudmatta som man inte slipper ifrån, det är datorer, prat och allmänt brus. Jag blir mer och mer beroende av tystnad. Störssssta möjliga tystnad. Förmodligen är det en av anledningarna till att TV:n sällan sätts igång här hemma. Och för att att det är så mycket elände och dåligheter på den. Jag orkar inte ta till mig allt, vilket inte får förväxlas med att jag inte skulle bry mig om omvärlden.

Ha nu en god natt och en härlig fredag! Detta är en lämplig låt för partystämning (tycker jag)!



onsdag 2 december 2015

Pannkaka.

Igår blev det som sagt soppa och bröd. Den förträffliga assistenten behövde få en förvaringsplats efter väl förrättat värv, därför sågade mannen till ett hyllplan och vips hade vi dubbelt så mycket placeringsyta i städskåpet som tidigare. Lite ommöblering av städsaker och annat så fick den store klunsen plats och är relativt lätt att plocka fram när brödet tar slut. 



En gång i veckan gissar jag att det blir. Vi äter inte så mycket bröd, det blir mest till frukost. Vi är ju sällsynt dåliga frukostätare, både mannen och jag, därför tar jag oftast med mig min smörgås till jobbet och äter den där och påminner mannen om att göra detsamma. Han jobbar ju hemma, så det är lättare att äta när som helst, men han liksom jag "glömmer" det tills magen kurrar högt. 

På helgen måste vi nästan ha en ägg- och baconfrukost. Eller ja, frunch snarare. Det spelar ingen roll vilka larmrapporter om cancerrisk och kolesterol som kommer, en gång i veckan kommer vi inte dö av. Någon gång har jag gjort pannkakor istället, bara för att mannen gillar det. Jag gillar inte att steka pannkakor, det tog en evighet innan jag lärde mig vänta tillräckligt länge för att vända dem... 

Sen är det ju det där med vad man har till pannkakorna. Jag är inte så förtjust i sylt och absolut inte vispad grädde. Då är det mycket trevligare med crêpes. Fyllda med stuvningar av olika slag. Skaldjur, svamp, skinka, ja det finns så mycket gott att göra. Det kan mycket väl bli en helgmiddag med crêpes känner jag nu, fast magen är mätt som en plätt, eller hur man säger. 

Som sagt, jag gillar inte sylt...
Mannen hade maten klar när jag kom hem och serverade blodpudding med stekt fläsk, så ljuvligt gott! I morgon blir det antagligen någon fisk till middag. Jag jobbar i Floda och där finns den trevlige fiskhandlar'n precis utanför dörren. Tur att fisk är snabbmat, för jag jobbar till sex. Jag får springa mellan spisen och TV:n för att se på Julkalendern, tänker jag. 

Det blev nämligen ingen repris för mig idag, men Jills Veranda med "the one and only" Jerry Williams som gäst hann jag hem till. Jag har sen jag var mycket ung varit förtjust i honom. Vet inte hur många gånger jag såg honom i Folkets Park. Och med Emmylou Harris som extra gäst kan det ju nästan inte bli bättre avslut på den här dagen. 

Ha en fortsatt god kväll och glöm inte reflexerna när du är ute i ruskvädret och mörkret! 






tisdag 1 december 2015

Bojkott.

Fick kaffe och GP serverat på sängen av mannen idag igen. Jag borde kanske inte sovit så länge, men behövde det nog ändå. Hade förvisso sovmorgon igår också, men då ställde jag klockan på åtta i alla fall. Jobbade 12-19.15, så jag kunde ta det lugnt. Mannen stod för kvällsvarden såklart och det blev en pastagratäng med rökt bog (billigare än skinka) och broccoli som var jättegod.



Idag bakar jag bröd med vår nya köksassistent. Den har visserligen trettiofem år på nacken, men fungerar utmärkt fortfarande. Den ömma modern överantvardade sin trotjänare i vår vård, emedan den lika ömma Mormodern gjort detsamma med sin inte lika gamla assistent. Inte till oss då, utan till nämnda moder. Mormors hushållsassistent är bara tjugofem år...

Mycket var bättre förr, det måste man medge. Speciellt maskiner och apparater av olika slag. De var ämnade att hålla länge, helst livstid. Numera verkar det finnas inbyggda komponenter i varenda elektronisk tingest, vilka effektivt ser till att de slutar fungera efter fem år. Maximalt. Slit och släng är inte politiskt korrekt i dessa dagar, men hur ska man få bukt med dessa uppenbara sabotage?

Ta bara en dator som exempel. Hur ofta måste man byta en laptop för att den plötsligt inte vill starta? Mannen han bankat igång sin ett antal gånger, men nu går det inte mer. Min förra laptop gick sönder förra året, inte mer än fem år gammal och jag fick en ny av mannen. Jag är tyvärr inte i den positionen att jag kan återgälda den generositeten, så han får stå ut med sin padda.

Jag vågar påskina att det inte hjälper att bojkotta ett fabrikat, för det finns för många andra och alla gör likadant. Till yttermera visso är vi så beroende av att vara uppkopplade hela tiden, vilket gör att branschen  inte är intresserad av att skapa hållbara och långlivade apparater. Slit och släng, som sagt.
Men det känns inte rätt.

Om jag är nöjd med min mobil/laptop/TV och inte "måste" ha bästa/snyggaste/senaste, ska jag då vara nödd och tvungen att byta bara för att den är programmerad att hålla precis så länge som garantin gäller och knappt ens det? För garantier har så många kryphål och undantag att det knappt går att starta utensilierna utan att göra fel...

À propos garantier. Jag funderar på om det är värt att byta bil, när femårsdagen för min lilla Pärla börjar närma sig. Renault tycker det, för de skickar brev med rabatter på olika modeller och erbjuder 10000 extra vid inbyte av min. Jag är frestad, det måste jag tillstå. Skattebefrielsen upphör nämligen också, samtidigt med garantin. Sen är det ju det där med automatväxlad eller "riktig" bil...

I stadstrafik är det oerhört komfortabelt med automatlåda och man slipper riskera kramp när man fastnar i de evinnerliga köerna i rusningstrafiken. Jag har kört mannens bil tillräckligt många gånger för att bli frälst, jag får erkänna det. Men den extra kostnaden för en dylik automat synes mig ohemul. Detta må stötas och blötas med mannen och andra bilkunniga innan jag gör slut med Pärlan.

För övrigt blir det soppa till middag, då har man nämligen en riktigt bra ursäkt att äta nybakt bröd. Jag ska laga en broccolisoppa med inslag av brysselkål som blev över en annan dag. Så får det bli, det ska inte slängas något ätbart heller, tycker jag. Vegetarisk tisdag således, det är mycket roligare än att göra som "alla" andra och spisa köttfri mat på måndag.

Jag lär återkomma redan i morgon med "Dagens rätt", ty i ett svagt ögonblick jag anmälde mig till "blogg 24", vilket föranleder dagliga inlägg ända fram till julafton. Den utmaningen antog jag förra året också och jag vill ju inte vara sämre i år. Fast frågan är om jag tagit mig vatten över huvudet, trots allt. Nå, det visar sig och jag ger aldrig upp utan att ha gjort ett ärligt försök. Eller två-tre.

Jag ska titta på Julkalendern ikväll eftersom jag gillar företeelsen som sådan och är ytterligt nyfiken på hur paret Haag/Lundgren tar sig an uppgiften. Det "rasas" över sexualundervisning i skildringen av 70-talet har jag läst. Jag undrar vilka som rasar och vill bojkotta. Var de inte med då, bör de upplysas om tidsandan för att inte (för)bli totalt historielösa.

Hur bebisar blir till är alla barn nyfikna på oavsett vilken dekad vi befinner oss i. Och jag tror för all del att många föräldrar drar en lättnadens suck om de får lite hjälp på traven, så de inte trasslar till det i onödan. Det är ganska obegripligt tillförne hur det går till, så låt barnen ta det i sin egen takt och efter egen förmåga, samt svara enkelt och bara på det de verkligen frågar efter.

En fråga som rimligen borde komma är: "Vad är en slida?" Enda svaret är att det är detsamma som snippa, vilket tydligen är det vedertagna ordet nuförtiden. I min familj, när mina barn var små kallades det kvinnliga könsorganet för "muff". Det tycker jag är gulligt och rart, och föredrar det framför snippa, men så är jag ju tämligen ålderstigen av mig, sannolikt.

Ha en fin 1:a december, med eller utan Julkalender. Ta inte allt så gruvligt allvarligt, ha så roligt du kan och njut av de fina stunderna!

söndag 29 november 2015

Fast i köket. #bloggswe

Oj, vilken helg det varit! Skyndade mig hem efter jobbet i fredags för att äntligen få träffa vår gäst, som mannen hämtade vid tåget vid halv sju. Slökokar'n var nästintill insåld efter en snabbgenomgång om hur den funkar och när maten var uppäten var hon övertygad. En sådan ska både hon och dottern skaffa, snarast. Ja, det är ju det jag har sagt hela tiden. Alla borde ha en slökokare!

Vi laddade den tillsammans på förmiddagen och sen behövde mannen bara koka ris och jag redde av fläskgrytan med grädde och maizena, en stund innan vi satte oss till bords. Och där blev vi kvar till sena natten. Igår morse hamnade vi där igen och det är faktiskt så att vi aldrig flyttade därifrån. Mer än för att sova. Hela helgen har tillbringats i köket, med mat och prat.

Igår blev det en fiskgratäng som jag lovat att bjuda på, för det är skillnad på fisk och fisk. Bor man i den stora Hufvudstaden är det inte lätt att hitta samma kvalitet som här och priserna är löjligt mycket högre, det har jag fått höra från flera håll, då två av mina fastrar bor/har bott där. Väldigt trevligt att laga mat till en så tacksam gäst och vi hade så mycket att prata om, precis hela tiden.



Tyvärr var vår kära Anne tvungen att åka hem redan vid halv elva idag, så det fick bli en ordentlig frukost i skaplig tid och skjuts iväg till Centralen och poff, så var hon borta...
Det känns tomt på något vis, men vi vet ju var vi har varann, så det ska nog gå bra tills vi ses nästa gång. När det nu blir...

Vi åkte raka vägen till affären för att hämta mat och annat för kommande vecka. Vilken chock det blev! Nästan inga människor där ju. Kom dock ganska omgående på att klockan inte var så mycket och att det trots allt är 1:a Advent. Så vi började pynta och och fixa när vi kom hem. Himla retligt att inte hitta omtagen till gardinerna i köket, men presentsnöre fick lösa problemet tills vidare.

Man tager vad man haver...
Kalkonbröst är råvaran för dagen att jobba med till middagen. Det blir någon sorts panna med lök, vitlök, morot, chili och vad jag hittar i skåpen. Just nu fick jag en våldsam lust på majs, men det är troligen det enda vi inte har hemma. Fast, det är förmodligen just därför. Och eftersom det är advent så har både mannen och jag värmt lite glögg, därför är det inte tal om att hämta någon majs heller.

Inte för att någon av oss hade åkt iväg för bara en sak, det känns lite onödigt och jag kan klara mig utan. Ärtor, till exempel, är också goda. Matlistan för veckan är i grova drag klar och känns varierad och bra. Vad det blir får du reda på efter hand. Det gäller ju att ha något att fresta med varje dag, så jag inte mister mina följare...

Nu är gardinerna uppe i vardagsrummet också och nu känns det sådär fint med julrött och glöggdoft. Jag ska återvända till köket och börja med middagen. Om jag inte missminner mig är det "Allt för Sverige" lite senare ikväll och det är ett trevligt program att se, även om jag inte gillar tävlingsmomenten då någon måste förlora och åka hem.

Jag hade blivit så fruktansvärt besviken och ledsen över att missa chansen att lära känna släkten, när man befinner sig i samma land redan. Gissar dock att de hunnit få tillräckligt många ledtrådar och hjälp att det går att etablera en relation om än på distans. Så måste det vara, allt annan är elakt.

Ha en fin kväll och var snäll! Både mot dig själv och din omgivning.




torsdag 26 november 2015

Tursamt. #bloggswe

Uppe före tuppen, som så här års har vett på att sova i ottan. Fem över halv sex ringde klockan, men då hade jag redan börjat vakna till. Antar att jag drömde något som jag inte ville veta av och så visste väl kroppen att det började bli dags att vakna. Typiskt. När man inget hellre vill än att sova och slippa gå ut i vädret. Tur jag har bilen väldigt nära dörren...

Vädret är nästan alltid omväxlande på vägen till jobbet, regn och uppehåll, ofta störtregn i backen upp till Jerikotunneln. Spännande nog är det ofta just där temperaturen faller också. Ingen ko på isen, jag är dubbad. Eller bilen då. Jag har endast en gång åkt av vägen på grund av halka och det var även sista gången, det har jag bestämt. Inte en skråma på vare sig fordon eller mig, men lite skraj blev jag.

Jag hade förstås tur som inte mötte någon på vägen och att det fanns rejäla bussfickor på båda sidor. Jag gjorde en piruett och hamnade på fel sida innan jag fick stopp på bilen. La i ettan och körde hemåt, men efter några hundra meter satte chocken in och då kom hjärtklappningen. Det är när man börjar "tänk om", som man inser vilken tur man haft.

Och jösses vad många mil jag kört sen dess i riktiga snöstormar, hagel, blixthalka och dimma, utan en enda incident. Trots att jag ibland kör lite olagligt, är jag inte dum och tar det vackert när underlaget är osäkert. Hellre komma fram sent än inte alls. Önskar att fler tänkte så. Jag vill slippa vansinniga omkörningar för att folk tror att halkvarnaren blinkar innan sladden är ett faktum...

Apropå dimma jobbade slökokaren med ärtsoppan medan jag jobbade och mannen också jobbade, samt städade. Praktiskt att jobba hemifrån... Särskilt när USA stängt ner all verksamhet för att fira Thanksgiving och det inte är någon mening med att lägga ordrar förrän på måndag.
Har jag sagt att jag har tur som har fångat mannen också?

Han får städa färdigt i morgon, för jag orkar inte göra något vettigt i kväll. Lång dag igen och jag är färdig. slut, kaputt. Bara sju timmar i morgon och jag vet att de kommer bli sega och långsamma, för jag vill hem till vår hemliga gäst. Slöisen får sköta middagen i morgon också, det är liksom helt rätt årstid för långkok. Mannen laddar den med allt möjligt gott som blir en köttgryta till slut.

Bloggsemester ett par dagar igen alltså, och minsta möjliga ansträngning för övrigt också..

Ha en fin fredag och en skön 1:a Adventhelg, ta det lugnt i trafiken och ha reflexer så du syns om du går till fots eller cyklar!