Jag tror det har gått troll i min relation till CO på jobbet. Han vill inte hjälpa mig alls. Igår fick jag ringa efter hjälp, när jag inte nådde ända fram. Så frustrerande! Inte bara för mig, utan för min chef och kollegor dessutom. När jag väl fått en sanktionerad kontakt och allt ska vara frid och fröjd, så fick jag kalla handen i morse. Tog flera timmar innan kontakten återupptogs och jag bävar för måndagen.
För mig gäller det att leva på hoppet, både när det gäller CO och mystiske mannen, ett tag framöver. Mannen i mitt liv levererar alldeles oavsett. Idag blev det skaldjur av skilda slag, bara en sån sak!
Visst har jag anklagat honom för att vara disträ ibland, men när han minns vilken majonnäs jag föredrar; nästan ett halvår efter att burken tog slut, då vet man att man har hittat rätt, eller hur?
Apoteket "is the place to be", om man vill se kändisar. Ännu en känd från TV fick jag nöjet att ha som kund idag. Glad, pigg och trevlig, inte ett uns ifrågasättande eller bitsk. Inte tror jag ett ögonblick att det berodde på att jag inte kände igen henne förrän jag såg hennes ID, för det visade jag inte. Man är väl proffs eller hur, och låter sig inte imponeras hursomhelst?
Flera av mina nära och kära har hört av sig och frågar lite diskret om mitt möte med den "hemlige mannen". Jag vill å det bestämdaste påpeka att min man är helt och hållet involverad i, samt understöder, mina förehavanden med honom. Det finns således ingen anledning att tro att jag smusslar eller undanhåller information...
Idag och då menar jag fortfarande fredag för min del, så har jag haft en strålande dag även om CO dummade sig och saker och ting är som de är, och jag inte kan göra nåt åt saken. Att mannen och jag haft en diskussion om vem som har den bättre utbildningen i apoteksvärlden är en helt annan sak; det är en ganska intressant fråga, egentligen.
Som egenvårdsrådgivare har man inget stöd av ett system som reagerar om något "krockar" och man måste ha en fingertoppskänsla för att ställa rätt frågor, vid rätt tillfälle och till rätt person. Vad är det värt? Ska man vara väldigt krass, så är det i egenvården man tjänar pengar och är mest beroende av nöjda kunder och kompetent personal...
Gissa vem kunden med en "pinsam" fråga kommer till på jobbet? Går de till den snygga, unga människan, eller går de till den något äldre, trygga och förtroendeingivande människan? Erfarenhet och kompetens kommer med ålder och erfarenheten är inte en försumbar del i en verksamhet, oavsett bransch. Inte heller kompetens, men det vill ju till att det finns någon som kan bedöma den...
Det blev visst senare än jag tänkt mig idag. Sov gott, om du inte redan gör det och god morgon till dig som är morgonpigg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar