Tjoho, jag får ett parkeringstillstånd, vilken dag som helst! Bara 240 kronor per månad, det är klart mycket bättre än 250/vecka det! Känns som en högvinst, vilket det kanske är, med tanke på hur ont det är om platserna. Tack till min chef och Ray, eller vad han heter!
Igår på jobbet fick jag ett sms från chefen som undrade vad jag gör på tisdag. Det är min lediga dag egentligen, men klart jag ställer upp när kollegans dotter är sjuk. Jag börjar alltså vikariatet med att jobba övertid, vilket det rimligtvis måste räknas som, eftersom jag är schemalagd 40 timmar/vecka.
Money, money, money...
Denna månad blir ju ganska trevlig ur löneaspekt, då jag får lön för januari som timmare och månadslön för februari som visstidsanställd. Äntligen kan jag skjuta till lite till mannen som hållit mig under armarna väldigt länge nu. Om jag bara finge fortsätta anställningen i maj och tills jag vill gå vidare eller tills jag går i pension, så hade det känts väldigt mycket lugnare, "alltingen".
Anledningen till osäkerheten om en fortsättning på vikariatet är att jag anses ha "för hög lön". Nåja...
För en ung mormor är den inte orimlig alls. Att jag har kompetenser som inte kommer att utnyttjas är irrelevant, tycker jag. Erfarenhet och vuxna barn väger upp det ganska väl, anser jag och flera andra.
Givetvis får jag göra mitt allra bästa för att bevisa min förträfflighet och hålla mig frisk, men ändå...
Min kollega håller på att lära mig allt hon kan och vill att jag ska ta ansvar för. Jag suger åt mig som en svamp och sätter mig in i hur alla program och system fungerar. Beställer hem varor som fattas, gör kundreservationer, "bankar" dagskassan och räknar växelkassa. På onsdag ska jag visst öppna apoteket och har inte ens fått en nyckel, än mindre vet jag hur man larmar av eller annat nyttigt.
Men jag ska väl få både det ena och andra i morgon, fast i omvänd ordning. Jag jobbar sent och får se till att vara med om en stängning och upprepa allt baklänges på morgonen därpå. Gäller att inte memorera koden fel bara... Mitt liv är spännande och en aning hektiskt just nu, men gläder mig åt att känna mig välkommen och uppskattad av mina kollegor.
Dagens rätt stod mannen för. Han laddade pottan i förmiddags och serverade en stark och god chili när jag kommit hem och vi fått prata av oss en stund om det som hänt under dagen. Positiva vibbar och lite försiktigt hoppfulla om framtiden, lät vi oss väl smaka.
Nu är klockan redan mycket och jag ska strax ta en dusch och lägga mig i sängen med ett nytt A-korsord. Sovmorgon i morgon förvisso, men behöver få gjort lite innan jobbet kl 14. Leverera papper till Kluran till exempel. Inte så mycket mer än att ladda tvättmaskinen också, men ändå... Det var en av mina två lediga dagar sen den 24:e som jag avstår från och jo, det känns.
Sov sött och ha det gött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar