Powered By Blogger

måndag 18 maj 2015

Huvudbry. #blogg100 #bloggswe

079.
Kampanjdagar är bråda dagar och mer eller mindre svåra att rådda. Större apotek har fördelen att ha sina kampanjbord på insidan jalusierna och behöver inte flytta på alla pinaler varje kväll. Det är inte helt lätt att duka upp läckerbitar, när allt ska kunna flyttas snabbt och lätt varje morgon och kväll. Allt kampanjmaterial som gäller sånt som inte finns i sortimentet, vad gör man med det?

Sen var det ju varor som skulle tas om hand och datum som jag bara känner måste blir rätt. Det är inte roligt med en kilometerlång hållbarhetslista, nämligen. Så jag tar det pö om pö. För jag ska ju tillbaka och det ska bli jätteroligt. Har ju Sköna Marie, både som arbetskamrat och på fötterna. Det är viktigt att ha bra på fötterna, men härliga kollegor är ännu bättre.

På eftermiddagen fick jag en lätt huvudvärk, det brukar jag aldrig ha. Även om lunchen blev senare än vanligt (jag skulle ju bara...) så hade jag ätit frukost i två omgångar och druckit mycket vatten. Inget kunde förklara varför den bara fanns där, förrän jag kom hem och fick höra om en tragisk händelse, som påverkade mannen mycket. Chock och sorg och jag vet inte vad.

När jag fått höra denna sorgliga nyhet släppte huvudvärken. Det låter kanske flummigt, men jag tror faktiskt att jag förnam mannens förvirrade känslor och när jag förstod varför, så försvann min värk. Nu känner jag bara sorg och en önskan att bistå de drabbade på vilket sätt de än finner lämpligt. En lätt väg ut för den enskilde skapar så fruktansvärda konsekvenser för de efterlevande.

Alla obesvarade frågor man måste leva med, kanske resten av sitt liv. Skuldkänslor, som i de allra flesta fall är totalt obefogade, men ändå ligger och maler. Det är egoistiskt att ta sitt liv. Det finns hjälp att få när livet är eländigt, det ska aldrig behöva gå så långt. Jag har själv fått ta hjälp av psykolog för att komma över elände och en väldig massa otur när jag tänker.

Oavsett orsak till varför man mår dåligt, det finns hjälp att få, när det känns tungt och svårt. Vissa saker är lättare att yppa till en utomstående, eftersom han eller hon inte är känslomässigt engagerad.
Familj och vänner i alla ära, men de blir ofta förskräckta, chockade, vill trösta, hämnas och/eller peppa. I all välmening förstås, men det är inte det som får en att tänka om och rätt på saken.

Det är ett jävla jobb som ligger framför en och åtminstone jag blev så arg och besviken på min psykolog, för att han inte berättade hur jag skulle tänka och bete mig. Jag var nära att ge upp, ville inte gå dit, för jag blev helt slut av alla tankar och känslor. Dessutom fick jag hemläxa! Jag skulle tänka på vem som är viktigast i mitt liv. Det tog ett tag innan jag fattade vem det var...

Ha en fin kväll och var som vanligt rädd om dig själv, för du är den viktigaste i ditt liv. Var rädd om, respektera och ta hänsyn till de som finns i din närhet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar