Allvarligt talat... #bloggswe

...känns det konstigt att inte numrera inläggen längre.
...är det inte alls okej att vakna före fem på morgonen.
...känns det fruktansvärt sorgligt att vi inte kunde närvara på begravningen idag.
...längtar jag efter mannen.
...längtar jag efter barn, barnbarn och ett par väldigt goda vänner också.
...tycker jag lite synd om mig själv.

Vaknade av ont i halsen och hosta, lögn i helsike att somna om ordentligt. Bara att stoppa i sig dubbel dos av allt och läsa tidningen i lugn och ro. Som tur var kändes det bättre efter ett tag, så jag åkte till jobbet som planerat. Det hade blivit något knas med bemanningen, därför fick tredje kollegan efterlysas när klockan passerat tio. Vi klarade oss rätt bra, men chefen behövde ju också få äta.

Inte hann jag ringa vare sig löneavdelningen eller helpdesk för mina ärenden, men det kommer en dag i morgon med. Jag kommer inte in på min jobbmail för det påstås att mitt lösenord är fel, men det har jag inte ändrat eller glömt. Eller? Men då måste jag i vilket fall som helst ha hjälp att byta det. Dessutom måste jag ha ett arbetsgivarintyg med mina timmar för det senaste halvåret.

Nu är cirkusen igång igen, med a-kassa, f-kassa, Af och fan och hans moster. Kan inte med bästa vilja i världen påstå att jag saknat rapporteringar på "heder och samvete" åt alla håll och kanter. Brev från Af idag om ett möte där min handläggare och jag ska ha "en vidare planering av ditt arbetssökande samt för dialog kring val av aktivitet i jobb- och utvecklingsgarantin". Suck!

Nå, det är bara att underkasta sig om jag vill ha någon ersättning de dagar jag inte är bokad och söka jobben som inte alls växer på trän. Jag hoppas att Experis är bättre än Af på arbetsförmedling, för jag har inte fått ett enda jobb förmedlat via dem, som inte kommit tidigare från annan jobbsökarmotor.
Pappersvändare och paragrafryttare är vad de är, varken mer eller mindre.

Dagens glad inslag är väl maten, antar jag. Kycklingbenen är i ugnen, orkar inte starta hela grillen för tre ben liksom. Grönsaker och sånt där nyttigt är uppskuret och ligger så vackert på tallriken. Sen är det bara att tänka dig, hur mumsigt det blir med kycklingen som komplement till hela härligheten!

Nej, jag bantar inte, men sparar spaghettin till Stroganoffen och lunchen i morgon.
Frågor på det?

Jag minns inte vad, eller om det var något trevligt på dumburken ikväll. (Jag nämnde väl att jag saknar mannen?) Igår tittade jag på Polarpriset, bara för Emmylou Harris skull. Det var riktigt bra och First Aid Kit imponerar varenda gång jag hör dem. Evelyn Glennie är en storartad artist och musiker också, så jag tycker nog att årets vinnare är väl värda sina priser.

Han kommer hem i morgon. Tidigare rapporter har varit odelat positiva och glädjande, väntar på dagens. Någonstans mellan maten och sängen får jag veta. Usch, kom på att jag behöver ägna mig åt en del hår-, kropps- och nagelvård också. Körigt nu!

Ha en fin onsdagskväll och var rädd om dig!