Jodå. Och det är den utjämnade inkomsten över ett år som ligger grund för ersättningen. Det hjälper alltså inte alls att jobba heltid under sju-åtta månader. Så korkat av mig att tro något sådant! Nå, det hjälper inte ett enda dugg att oja sig över dessa livets små förtretligheter. Det är bara att bita ihop, dra upp axlarna och streta vidare. Någon gång måste det väl lossna, tänker jag och tar en magtablett till.
När jag kom hem till huset var det tomt, sånär som på en katt. Han ville ut och den andra in. Jag inspekterade squashplantorna och jädrar vad det växer! Nu ska jag inte ta åt mig äran förr detta, eftersom det är mamsen som sått squashen, men jag pysslar om dem så gott jag kan.
Passade också på att skörda efterrätten, som jag inte kan skryta med att jag skött om så värst, men jag kniar i jordgubbskrukorna då och då:
Det blev nämligen fisk till middag idag. Fiskbilen är tillbaka utanför jobbet och eftersom handlar'n har en stadig ström av hugade kunder utgår jag ifrån att det är prima varor han har. Det blev en kummelfilé. Den är stekt rakt upp och ner med salt och peppar i smör, såklart och så gjorde jag en modifierad citronmajonnäs att ha till, då det passar fint till blomkålen också.
Ett par droppar citronsaft i smöret till grönsakerna och på fisken efter vändning i stekpannan, blev pricken över i. Om du undrar om jag åt upp hela fiskbiten själv, så gjorde jag självklart inte det. Compiz var hur hungrig som helst, trots kvällsmat, medicin (med kalkonfjäsk), så vi delade på både fisk och blomkål. Nu är vi mätta och belåtna båda två.
Jag lägger upp fötterna på bordet och bläddrar i min korsordstidning, tills jag inte orkar sitta längre, utan går upp och lägger mig i sängen. Kanske, kanske sätter jag igång tv-apparaten. Fast det är så skönt när det är tyst, så antagligen inte. Jobbar i morgon, så jag behöver vila öronen. Det räcker att höra diskmaskinen skvala...
Ha en alldeles underbar kväll, var du än är och vad du än gör!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar