Som en pannkaka... #bloggswe

Bäst att smida medan järnet är varmt tänker jag, så jag skickade iväg ett mail med intresseanmälan för nämndemansuppdrag. Vi får väl se vad de svarar, om de svarar...
Från fackhåll har jag inte fått svar än. I min hjärna finns det bilder på hur förbundsdirektören just nu tar fackpampen i örat och skäller ut honom. Ganska trevliga bilder, tycker jag.

Jag har en obokad dag, som ska ägnas åt vila och återhämtning. Är ganska trött och har en tyngdkänsla i kroppen, som säger mig att jag behöver ta det lugnt. Vågen talar emot ökad vikt, dessutom. Snarare ett eller två borttappade kilon. Jag blev så upplivad av den upptäckten att jag genast ville ge mig ut i skogen och jaga svamp och motion, sen började det regna...

Så jag tar ett korsord och sätter mig här i min fåtölj och vilar. Fast jag får nog åka till affären och hämta lite mat idag. Sen. Vila först. Och fundera på mat, förstås. Vår frukost blev resterna av denna högen av pannkakor från igår.

Givetvis serverades blåbärspannkakorna med lönnsirap...

Den opålitliga hemhjälpen Inga glömde ta fram bröd ur frysen igår och yoghurten var slut. Blåbärsbusken levererar fortfarande massor av bär, så vi äter hur nyttigt som helst numera och hoppar inte över frukosten. Den kanske intas lite senare på dagen än för de flesta ordentliga människor, men bättre sent än aldrig, heter det ju.

Middagsmaten ja, den vet jag inget om än. Inspirationen flödar inte riktigt som den ska idag. Men det är ingen panik, har ju ledigt och även om jag känner mig lite platt, så kommer nog både ork och matglädjen tillbaka snart.

Ha en fin dag och ta hand om dig, det ska jag!