Powered By Blogger

fredag 4 september 2015

Envis och tjurskallig. #bloggswe

Det märks att man legat av sig sen tiden på Nordby. Jösses, vad trött jag var när jag kom hem igår. 10,5 timmar jobbade jag och hade en kvarts rast på ena stället då jag slevade i mig mannens goda leverstuvning. Förvisso även 45 min mellan passen, då jag fick sitta ner en stund och vila benen i bilen och sen gå i sakta mak till nästa ställe och ta tjuren vid hornen och jobba som en gnu.

Jag kan inte skylla på någon annan än mig själv, man är ju snäll och ställer upp när det fattas folk och då kan det bli långa dagar. Fick en förfrågan från Lindome igår, men eftersom jag redan är bokad idag avböjde jag. Lite synd, men det finns gränser för vad jag orkar att ta på mig. Jag bad AC återkomma om behov uppstår vid andra tillfällen. Vi får se hur det går...

Nu är älgarna tillbaka i trädgården om kvällarna, tydligen. Mannen har skrämt iväg dem, så jag gissar att det är fjolårskalvar och skygga individer. Tills skillnad från föregående år, då inte ens trätofflor mitt i planeten hjälpt ett dugg. Älgkor (läs alla honor) är inte så lätta att skrämma, eller sjasa bort. Det gäller även tvåbenta honor. Vi är ett tjurskalligt och envist släkte, om man säger så...

Idag får vi kärt besök av våra bröllopsvittnen och hemlighetsmakare. Attans tråkigt att behöva åka och jobba då, men de får klara sig med mannens sällskap tills jag kommer loss igen. Tanken är att vi ska grilla och äta innan jag åker till jobbet och sen är det upp till dem vad de hittar på. Kulturnatt i Kvarnbyn i Mölndal är ju ett alternativ till soffhäng.



I morgon kommer ytterligare en kär vän och besöker oss. Värst vad sociala vi blivit! Om jag inte minns helt fel i "veckevillan", var vi ute förra fredagen och umgicks med groupisar och annat löst folk på lokal. Två besök denna helgen, ett dop nästa, och veckan därpå middag hemma hos våra kära vänner på andra sidan "gatan". Så kan det gå när man blir groupie...

Man träffar sin själsfrände och livskamrat, får nya vänner för livet och lånebarn till och med. Man träffar vänners vänner och får nya trevliga bekantskaper och har ett socialt umgänge som aldrig förr. Man lever upp igen och trivs med livet. På sanning. Förtretligheter som att man inte har ett fast jobb är lättare att hantera när man har så härliga människor runt om sig.

Därför ska man vara tacksam för, och rädd om dem. Ta hand om dig och dina nära och kära, ha en härlig fredag och start på helgen nu.

PS. Jag har visst svårt att låta bli utmaningar numera. Denna gång är det "Plankan" och ska visst ge mig en platt mage på en månad. Nåja, plattare och åtminstone starkare. Schemat ser ut såhär och jag ligger visst före, men det är nog bara bra att klara 40 sekunder istället för 35, utan att svimma? Envis, som sagt och glömsk, men det är en annan sak...




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar