De senaste två dagarna har jag farit och flängt en hel del. Torsdag kväll fick jag ett nöd-sms om inhopp på fredagen. En annan nödutryckning var redan inplanerad på eftermiddagen, så jag kunde erbjuda hjälp till 13, vilket passade perfekt och det var väl tur för oss alla. Stämplade ut och åkte hem och packade in mannen och annat nödvändigt i bilen och körde norrut.
Målet var Kungshamn och sonens storstädning. Nu är den klar och jag är nöjd. Sonen är kanske mindre nöjd med förhållningsordern, men jag tror mitt hot om att hälsa på varje vecka annars kommer att lösa det. Ja, ibland får man hota och muta sina barn. När de är vuxna. Små barn ska få beröm när de varit duktiga, inte innan.
Att förklara varför saker och ting ska vara på ett visst sätt och tala om att man blir glad när det blir så, kan vara motivation nog. Få människor vill göra andra ledsna, nämligen. Därför har jag mycket sällan med mig något till barnbarnen när jag hälsar på, till exempel. För jag vill ju inte att de ska bli ledsna den gången jag inte har något med mig. Jag vill gärna känna att de blir glada för mig själv.
Apropå barn, så åkte vi hem idag igen för att närvara på ett dop. Mannen är tyvärr inte helt kurant, så jag fick åka själv. Verkligen otur, i dubbel bemärkelse, för jag körde fel och kom på avvägar. Du som känner mig väl vet att jag inte gillar att köra bil i stan. Jag var med på kalaset efteråt åtminstone och det var som vanligt mycket trevligt.
Fick förtroendet att passa dopbarnet medan det städades undan och diskades i köket. Är rätt nöjd med det, för städning är ju inte min passion, precis. Då är det mycket roligare med barnen och jag tror de tycker detsamma. En lagom knasig tant som dessutom är skön att vila ett trött huvud mot, när kvällen kommer och hela dagens ståhej börjar ta ut sin rätt.
Jag är också ganska trött nu och jag är glad att det bara är lördag, fast det känns som söndag. I morgon ska jag bara vila mig. Det tar på krafterna att städa och passa barn och jag känner att jag kommer ha träningsvärk i armarna när jag vaknar. Så länge jag orkar hålla morgontidningen och kaffekoppen är det okej. Och fortsätta med plankan. Det blev visst ingen igår...
Mannen tycker att jag smyger med min magträning och det har han alldeles rätt i. Jag passar på när han pratar i telefon, hämtar frisk luft eller något annat som tar cirka 90 sekunder. Det kommer bli svårare att smyga i fortsättningen, precis som utmaningen blir svårare i sig. Men jag får väl börja låsa in mig i badrummet, så jag inte blir distraherad.
Nu ska vi se på en film. Den fjärde idag för mannen. Man får roa sig så gott det går när man är sjuk och har ont. Hoppas att det går över snabbt, jag skulle kunna tänka mig en promenad i morgon, även om svamparna lyser med sin frånvaro...
Ha en fin kväll och sov så gott när det blir dags för dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar