Hur ofta och hur länge? #bloggswe

Igår var det söndag och vi såg till att vakna vid nio. Jag ställde alltså klockan för säkerhets skull. Det blev lite sent även på lördag, för vi fortsatte att ha trevligt efter att vår vän L åkt hem till sig. Planen var att jaga svamp om det inte regnade och den gick i lås. Planen alltså. Så värst mycket svamp fångade vi dock inte, men vi fick mycket frisk luft och motion åtminstone.

Min dumma höft gjorde sig känd redan på lördag morgon och därför fick vi ta lite snälla vägar genom skog och berg, men vi var ute i ungefär två timmar trots allt. Idag är det onda borta och jag begriper inte varifrån det kommer och hur det kan försvinna nästan lika fort som det uppstår. Hoppas det håller sig borta för gott nu.

Efter den misslyckade jakten latade vi oss rejält. Hade ett House of Cards-maraton med avbrott endast för att jag ville duscha av mig barr och annat bös från skogen och för att ta fram lite att äta. Antipasto ska visst ätas före en regelrätt middag, men sådant bryr vi oss inte om, vi åt det och ostar tills vi blev mätta och nöjda.

I morse missade jag ett samtal för att jag inte hunnit sätta på ljudet på mobilen. Ringde tillbaka och blev bokad för jobb. Så bra, jag trodde jag skulle behöva stämpla idag, nämligen. I morgon jobbar jag kväll, innan dess ska jag ta itu med aktivitetsrapporten till Af och fylla i kassakort till a-kassan, samt ringa densamma och förtydliga sådant som uppenbarligen var svårbegripligt.

Jag har sanningsenligt uppgett att jag sitter i en bolagsstyrelse eftersom jag är suppleant för mannen i hans egna lilla styrelse. Då vill de veta hur ofta vi har möte och hur lång tid de tar?! Jag svarade att det är ett enmansföretag, att inget arvode betalas ut och att det inte funnits behov av möten av det slaget ännu. Det hjälpte föga. Frågan studsade tillbaka. Hur ofta och hur länge...

Därför är det nog bra att jag får prata med min handläggare, hur lite jag än tycker om att prata i telefon med myndighetspersoner och liknande. Uppenbarligen har hon lika svårt som jag att ta luren och ringa upp, vilket förvånar mig då hon sitter med makten och hela härligheten. Jag kan ha klickat i fel ruta eller något, lika bra att ta reda på varför hon framhärdar och inte förstår mina svar.

Nå, det löser sig nog. Resten av kvällen ska jag ägna mig åt seriös navelskådning och smälta den goda maten mannen serverade mig:

Så gott och så enkelt. Varför gör man det inte oftare? I vårt fall beror det nog mest på att vi sällan har mjölk hemma. Ganska sällan falukorv också, faktiskt. Många andra korvar passerar köket hos oss, som du vet. Jag ska vid första bästa tillfälle uppsöka Slaktar'n i Floda för att botanisera i sortimentet där. En vän och kollega säger att korvarna godkänts av en tyska och då är de riktigt goda, förstås.

Ha en god natt och dröm vackert!