Powered By Blogger

onsdag 18 november 2015

Järnkoll. #bloggswe

Idag var det morgonmöte och efteråt hade jag ett trevligt samtal med chefen. Båda delarna förlöpte alltså väl och jag känner mig upplyst och mer tillfreds med sakernas tillstånd än tidigare. Nu ska vi bara få till lite mer tid för läsning och utbildning, så blir det riktigt bra. När inventeringen är klar blir det lättare att prioritera förkovring och nästa vecka är den slutförd, enligt våra planer.

Oförutsedda saker sker ju jämt, så det är inte tvärsäkert att planen går i lås. En plan B är alltid bra att ha. I detta fallet blir det övertid, förstås. Någon plan B har man inte när man sitter i bilen och lastbilen i filen bredvid plötsligt väjer för en annan personbil som missbedömer avståndet på påfarten. Som tur var hade jag precis innan kollat backspegeln och kunde gira ut i vänsterfilen utan risk.

Men lite skakis blir man förstås även om det gick bra denna gången. För mig i alla fall. Jag tyckte jag hörde en smäll, men det drunknade liksom när lastbilschauffören lade sig på tutan och eftersom lastbilen försvann ur sikte i backspegeln utgår jag från att de kört ihop och fick stanna för reda ut händelsen. Hoppas ingen blev skadad! Och tänk om jag inte hade kunnat byta fil så snabbt...

Så när mannen möter mig i dörren och säger välkommen hem är jag väldigt tacksam, dels för att jag verkligen känner mig välkommen hem och dels för att jag kom hem överhuvudtaget. Jag hade tur idag. En del har otur när de tänker och speciellt när de framför motorfordon. En anledning till att jag var extra vaksam var att en bil med alldeles för mycket hästar under huven susade förbi strax innan.

Han körde sådär ryckigt, full gas upp i baken på framförvarande bil, tvärbroms, omkörning med vrålande motor upp till nästa bil och ett sicksackande som är dömt att misslyckas vilken sekund som helst. Inte sällan kommer de i karavan, dessa gasande gossar, därför höll jag ännu mer uppsikt bakåt än jag vanligtvis gör. Backspeglar underskattas generellt. Gör inte det.

En anledning till att bli blodgivare är att kunna göra skillnad för någon som har oturen att råka ut för en olycka, oavsett vem som vållar den. Nu är Sveriges beredskap höjd, halkan är snart här och olyckor kan ske när och var som helst. Därför hade vi blodpudding till middag idag, för att jag ska bli godkänd som nygammal blodgivare på fredag.

Vitkål med clementin och granatäpple för järnboost
Du vet väl att mjölk försämrar upptag av järn? Av den anledningen slutade jag ge barnen mjölk till middagen när jag var dagmamma. De fick yoghurt eller fil till frukost och mellanmål istället och så mycket ost de ville, men vatten drack vi alla till den lagade maten. C-vitaminer däremot underlättar järnupptaget, så en apelsin efter blodpudding eller lever är toppen för kroppen. Eller till, förstås...

Jag är inte alls vitsig eller rolig idag, jag blev nog mer skakad av tillbudet än jag först trodde. Om jag inte redan innan terrorattackerna i Beirut och Paris hade anmält intresse för att bli blodgivare igen, hade jag gjort det i måndags eller ikväll. Det kan vara åldern, man blir medveten om sin egen och andras dödlighet och om jag kan, vill jag bidra till att förhindra någons förtida frånfälle...

Var rädd om dig själv och din omgivning. Bär reflexer, kör med måtta och sans och glöm inte att titta i backspeglarna! Det finns tre i de flesta bilar...




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar