Powered By Blogger

söndag 22 november 2015

Refuserad. #bloggswe

Länge sen sist. Snabbgenomgång av de senaste tre dagarna kommer som följer:
På fredag åkte jag till Frölunda Torg och Droppen i förhoppningen att bli blodgivare igen. Det sket sig, uppriktigt sagt. Dels ifrågasatte de det faktum att jag tar ett piller för att hålla pulsen nere, vilket jag gjort i ett tiotal år och gör att jag mår bra.

Dels var mitt blodtryck ganska lågt, för min ålder. Men dödsstöten var mitt Hb, alltså blodvärdet med avseende på järn. 121 är bra för mig, men inte ur blodgivarsynpunkt. Surt sa räven, men det är bara att bita i det sura äpplet och inse att jag borde ha anmält intresse för flera år sedan. Då hade eventuellt blodvärdet varit godkänt, det vill säga 125, men det vet vi inte säkert förstås.



Lagade en god fiskmiddag för att badda mina sårade känslor. Fast det hade jag ju gjort ändå. Jag är inte så långsint nämligen, det är bara slöseri med energi och jag väljer att ransonera den.

På lördag åkte vi norrut för att byta däck på min bil. Förutom att min snälle pappa hjälpte till med den saken blev vi bjudna på lunch och mannen miste en oskuld när han fick äta kroppkakor för första gången i sitt liv. Så glad jag är över att han tyckte om det, för det är något jag verkligen gillar, men är för tidskrävande att göra till bara mig.

Det kommer att göras hädanefter, speciellt som vi förärades mammas 35 år gamla köksassistent, vilken underlättar arbetet avsevärt. Dessutom ska det stånkas korrrv tack vare den. Halleluja, det är nästan så jag blir religiös. Julafton i november, liksom!



När vi kom till Bovall tog vi en promenad och senare på kvällen såg vi film och åt en enkel middag, som synes. Potatisgratängen fick knappt plats, vare sig på tallriken eller i magen.

Frukost, disk och ihoppackning för att åka till sonen och hälsa på en stund idag. Fick även ett ögonblick med lillasyster för att överlämna pepparkaksdeg som mamma delar med sig av varje år. Annars skulle vi aldrig baka pepparkakor själva, varken jag eller systrarna tror jag, så vi är tacksamma. Köpekakor är inget vidare vid jämförelse med hemgjorda. Gäller ju allt, egentligen.

På vägen hem hämtade vi mat på City Gross (igen, då entrecoten också skaffades där) och hälsade på den andra systern med överlämnande av deg till henne med. Mannen hade fullständigt rätt i att det är gott med Ribbestek, så det var bland annat en sådan fick åka med hem. Nu ångrar vi båda att vi inte tog med fler. Ljuvligt gott och beroendeframkallande, minst sagt!



Snart läggdags, för mig i alla fall. Ingen inventering i morgon, men på tisdag och torsdag, om jag inte missminner mig. Det finns roligare arbetsmoment än inventering, så jag har inte memorerat schemat i detalj. Ett visst hum är bra att ha dock, så jag lägger mig i tid åtminstone. Och korsorden måste ju lösas. Först lite disk och plock i köket bara. Jippikajej, liksom...

Var rädd om dig och andra!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar