På min lunchrast hade jag tänkt skaffa snabbmat till middagen ikväll, men det gick inte heller som jag tänkt mig. Inte när den eminente fiskhandlar'n har forell för 99:-/kg. Då tar man hem en sådan och fyller den med apelsin, citron och dill och bakar den i ugnen i ett foliepaket. Varken mannen eller jag var i något större behov av mat omedelbart då lunchen var sen och mäktig för oss båda.
Fiskhandlar'n var skicklig på att gissa vikten på den fisk jag valde ut. 1,5 kg, sa han när han var på väg till vågen. 1498 gram vägde den. Hälften åt vi upp idag, med en kall sås på rysk yoghurt, cf, citron- och apelsinsaft, dill, schalottenlök och färskriven ingefära. Till detta måste man ha helt vanlig kokt potatis. Resten äter vi till lunch i morgon.
Mannen får laga middag till kvällen, för jag jobbar till sju. Har önskat mig kyckling och så blir det. Hur han gör blir en trevlig överraskning. Jag har fullt förtroende för honom, när han lånar mitt kök. För den oinvigde bör jag kanske förtydliga detta med "mitt kök". Saken är den att när jag hade bott ett år i hans hus och han hade kommandot över köket på grund av mina arbetstider renoverade vi köket.
Då hade jag blivit av med mitt jobb och köksrenoveringen var ett projekt som var särdeles nödvändigt för min sinnesfrids skull. Efter grovjobbet, som vi utförde tillsammans, inredde jag hela härligheten så som jag ville ha sakerna åtkomliga. Nu var det ju jag som var hemma och stod för maten, vilket också fick mig att må bättre och känna mig "nyttig".
Detta medförde att mannen kände sig en aning bortkommen, för han var ju inte med när jag bestämde hur allt skulle förvaras. När jag av någon anledning inte var hemma hade han det inte helt lätt att hitta rätt. Det har nu gått två år sen dess och jag har jobbat i ett år, så han hittar igen. Men det är fortfarande mitt kök...
Det blev ingen Julkalender idag heller, undrar hur jag ska hinna ikapp? Mannen spisade musik och diskade när jag kom hem och vi har fortsatt att lyssna sen dess. Trevlig syssla, tycker jag. Fast han var tvungen att sänka ljudet. Jag orkar inte efter en hel dag på jobbet att ha för hög volym på. Kan det bero på att jag börjar bli gammal? Fast nej, det måste bero på ljudfrekvensen på jobbet...
En ljudmatta som man inte slipper ifrån, det är datorer, prat och allmänt brus. Jag blir mer och mer beroende av tystnad. Störssssta möjliga tystnad. Förmodligen är det en av anledningarna till att TV:n sällan sätts igång här hemma. Och för att att det är så mycket elände och dåligheter på den. Jag orkar inte ta till mig allt, vilket inte får förväxlas med att jag inte skulle bry mig om omvärlden.
Ha nu en god natt och en härlig fredag! Detta är en lämplig låt för partystämning (tycker jag)!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar