Två stora, en liten.

Jag blev inspirerad till ett inlägg, fast jag egentligen är alldeles för trött. Det kan bli kort eller långt, jag vet inte. Anledningen till min trötthet är en trilskande mage, liknande den mannen hade för några dagar sedan. Idag var jag dock fit for fight igen och ja, jag har jobbat också. Nog om detta.

Igår såg mannen och jag del 1 av "Morsning och goodbye" med Magnus Härenstam. Idag var det själva showen. Jag bara instämmer i hyllningskören. Vilken entertainer, vilken träffsäker observatör och leverantör av verkligheten. Jag vet inte vilket minne av honom som är mitt första. Och jag orkar inte luska reda på det nu. Antingen är det någon av showerna med Brasse på LP hemma hos moster.

Eller så är det "Fem myror..." Alldeles oavsett är de minnena väldigt levande och filmrollerna sitter rätt bra med. De senaste har jag dock dålig koll på, för jag har sett väldigt lite på bio och TV de sista åren. Jodå, Jeopardy har jag allt sett några gånger också, för att jag är vetgirig och älskar frågesport. Alltid fastnar något och jag anser att "Fem myror" är det bästa barnprogrammet någonsin.

Den andra inspirationskällan är Håkan Hellström, också på TV ikväll. Jag kommer kanske förlora en eller annan följare nu, när jag sticker ut hakan och säger att jag aldrig har förstått mig på honom. För sjutton, han kan inte sjunga ju! Eller jo, han låter bättre nuförtiden. Inte så gräsligt falskt och definitivt med bättre artikulation.

Å andra sidan sa Tomas von Brömssen samma sak och han kan väl inte ha fel? Alla fans kan inte heller ha fel, väl? Så styrkan sitter uppenbarligen i texterna som jag knappt uppfattat tidigare. Idag kan jag höra det mesta av texten i varje låt, men behöver nog studera dem närmare för att förstå varför han är så älskad. Det är med tårar i ögonen jag ser konserten från 2014.

Det kommer säkert fler, fansen lär kräva det. Vem vet, kanske kommer till och med jag och mannen att gå? Vi måste läsa på först bara... Närvaron och glädjen är antagligen tillräckligt för att få oss gamla stofiler att gå loss, men det vore nog ännu roligare att kunna sjunga med också. Håkan kommer troligen hamna på en sedel så småningom dessutom. Kom ihåg var du läste det först!

Vill till slut meddela att katten Compiz även gillar grönkålssoppa, förutom kokt blomkål och yoghurt. Det var nämligen det vi åt till kvällsmat idag. Soppan, alltså.

Sov gott, det kommer jag att göra efter denna känslomässiga urladdning, för att inte tala om tidigare (onämnbara). På återseende, hoppas jag! ;)