fredag 30 december 2016

Raketforskning.

Mellandagsrea. Vad gör den med folk egentligen? Får dem att spendera pengar de rimligtvis inte borde ha kvar efter alla julklappsinköp före jul, eller har de verkligen så höga löner? Jag känner mig "fattig" som vanligt, men så fick jag ju punga ut med en ansenlig summa pengar för servicen på min Pärla också. När ska Lottoguden titta åt vårt håll?

Lite pengar blev det över trots allt och dem har jag spenderat på kvällens och morgondagens mat och dryck. Jag vet i skrivande stund ännu inte hur många vi blir, vilket gör mig halvgalen. Vi blir minst tre, eftersom svärmor glädjande nog till slut valde att komma hit. Hur det blir med sonen vet jag inte ännu. Således har jag förberett efterrätt till fyra...

För- och varmrätt är lättare att justera upp eller ner, Fast nedåt händer ju aldrig i princip. Vem vill inte äta ankbröst till lunch en trist måndag eller torsdag, liksom? Till förrätt blir det grillade kammusslor på salladsbädd och vi skaffade två paket, så det blir enkelt att parera en större efterfrågan på bådadera om sonen dyker upp ändå. Han har en mage utan botten tror jag.

Hörde jag en undran om efterrätten? Det blir en pannacotta med kaffelikör (som jag fått i födelsedagspresent av en kär vän) och i skålarna la jag hackad mörk choklad innan jag hällde på smeten. Smet och smet, vätskan då. Lite mer choklad kanske det blir ovanpå vid serveringen. Eventuellt en klick vispad grädde om det ska vara nödvändigt... (recept kommer i ett ps)

Idag har vi dock ätit något mannen aldrig smakat förr och känsliga läsare får blunda nu. Jag menar det! Det blev nämligen häst till middag.



Det är jättegott, men det är sällan man hittar det. Sist jag åt det måste vara 20-25 år sedan. Då fanns det en utmärkt chark intill E6:an där man kunde fynda allt möjligt. Butiken är borta sedan länge, därför är jag extra glad för att City Gross har etablerat sig på Torp. Där hittar man "udda" detaljer, men jag har ännu inte sett hästkött, tyvärr.

Det är lika mörkt, eller rent av mörkare än nötkött och minst lika mört. Jag inbillar mig att hanteringen av just hästkött är extra noggrann av uppenbara skäl, men jag kan ha fel.



Ica Fokus har både häst och anka i frysdisken. Det gillar jag, men de tar ut ohemula priser på basvaror som kattmat, tonic och liknande. Nästa gång vi vill ha roliga saker att äta ska vi i första hand titta i Willy's frys innan vi åker till Focus igen. Och alla basvaror inhandlas hädanefter på Ica Maxi 421, Willy's eller Coop i Sisjön, därmed basta!

Och så vill Göteborg och för all del, även Mölndal att vi ska ta bussen eller cykeln till affären. Försök storhandla med ryggsäck på en cykel, säger jag. Eller ta din Dramat på bussen, där barnvagnarna och rullstolarna givetvis ska ha plats på därför avsedda platser. Men hur ska du få in den där dina ben knappt får plats mellan stolarna, och då har jag ändå korta ben? Jag kommer ta bilen.

Nu hände det så mycket distraherande saker att jag får lägga ner verksamheten för idag. Raketer och vem som skjuter av sådana är tydligen väldigt känsliga ämnen, såvitt jag förstår. Men när en liten unge börjar att mopsa sig för att man vill veta vem som ansvarar för avskjutning av desamma på eller i närheten av fotbollsplanen i bostadsområdet innan nyårsaftonen, då får jag en dålig smak i munnen och undrar hur mycket vederbörande egentligen vet, trots att han inte är på sin "hemmaplan".

En till två gånger om året kan jag stå ut med livrädda katter som kryper så långt in i förråd och garderob det bara går att komma, men inte från julafton till nyårsdagen eller hela påskveckan. Och då är det inte jag eller mannen som lider värst, det är våra katter som snart är 15 år och har varit med ett tag. Det är ännu värre för unga hundar och katter, det inser ju vem som helst. Eller inte...

Hursomhelst så önskar jag dig ett gott nytt år och allt gott i livet!

PS.
Sheridan's pannacotta för 4:
3 gelatinblad
3 dl riktig grädde
½ dl socker
5 msk Sheridan's kaffelikör
1 tsk rom
Hackad mörk choklad

Koka upp grädde och socker. Häll i spriten. Vispa i gelatinbladen som legat i kallt vatten 10 minuter. Häll över i glas eller skålar med den hackade chokladen. Ställ kallt över natten åtminstone två-tre timmar.




måndag 26 december 2016

Julchock.

Nu är vi hemma igen, efter att ha firat julafton med systrar, päron och son, systerson och en nybliven svåger. Jag antar att det är okej att kalla honom det, han har ju varit med på diverse sammankomster vid detta laget och överlevt. Inte så att det går något annat än lugnt och städat till, men vi är ju som vi är och det står vi för. För att undvika missförstånd, vi gillar och välkomnar honom!


Uppbullat julknytbord, eller heter det knytjulbord?
På juldagen var det meningen att vi skulle träffa barnbarnen och dela ut julklappar till familjen, men lille Wille var sjuk, därför blev det "bara" en tur till sonen för att få igång hans bredband och födelsedagspresent. Sedan åkte vi hem för att konstatera att vårt eget bredband fungerar bra, men boxen behöver bytas ut. Ljudet försvinner och/eller så fryser bilden. Alla andra sladdar och kablar är nya och wi-fi:n fungerade på alla övriga apparater. Ergo, boxen är den felande länken. Nå, det får vi åtgärda nästa gång, när det nu blir.

Inte heller idag gick det att träffa dotterns familj eftersom både hon själv och Jonna också blivit sjuka. Hoppas pappa Lars håller sig frisk och kan sköta om hela sin familj. Julklappsutdelningen får helt enkelt vänta tills alla är friska och lediga igen, Vi packade ihop oss och åkte hem tidigt för att undvika värsta stormen och hemvändande trafik.

Katterna verkar ha acklimatiserat sig i sommarstugan och vi tvåbeningar har lärt oss att inte köra bilen för nära 2000 r/m, utan hålla oss runt 100 km/h, då ligger de lugnt och tyst (nåja, ganska) i sina burar och kräks åtminstone inte. Vissa frekvenser är med andra ord obehagligare än andra och vi anpassar oss till "pensionärsfart" för husfridens skull, de är ju ändå snart 15 kattår.

När vi kom hem fick mannen packa upp maten medan jag gick upp och bäddade rent i sängarna. Jag köpte ett par nya täcken till sommarstugan för några veckor sedan, men det blev ohållbart. De är så fluffiga att vi knappt får plats själva, än mindre med två katter som tycker de ska sova med oss. Det blev alldeles för trångt och varmt, så vi bytte med dem mot dem vi hade här hemma.

Fyra varmblodiga individer i en 120-säng och fluffiga täcken funkar inte alls. Här blir det mycket lättare att reglera sängvärmen med tre individer i en 180-säng oavsett hur mycket fluff det finns. Ja, Compiz vägrar ju fortfarande att komma upp på övervåningen. Fast eftersom han gillar både oss och fluff, så kanske en vacker dag...

Vi kom hem lagom för att se slutet på Ice Age och nu tittar vi på Lady & Lufsen och myser. Av stormen märks ingenting och det är skönt. Hoppas ingen råkar illa ut på grund av den och att alla tar det lugnt i trafiken. Det är bättre att komma hem sent än inte alls, eller hur?

Det blir spaghetti och köttfärssås idag. Enkelt och framför allt gott!
Imorgon är det jobb igen och mannen får hitta på mat i dagarna tre, därefter är jag ledig igen och tar över, eller så hjälps vi åt. Nyårsplanerna är i sin absoluta linda, sonen som varit med oss i fem år har eventuellt andra alternativ i år.

Antingen umgås med en vän eller undersöka vilka hans morföräldrars planer är. Lite chockade blev vi allt, men eftersom julaftonen inte var som "vanligt", tycker han antagligen att inte heller nyårsafton behöver vara det. Helt logiskt, men ändå inte, det vet du som känner min son eller har ett litet hum om hur autism fungerar. Han upphör aldrig att förvåna mig, vilket är positivt!

Ha nu en god fortsättning och var fortsatt snälla mot varandra!

torsdag 22 december 2016

Ring, ring.

Ibland händer det märkliga saker i mitt liv. När mannen och jag var ute och skaffade julklappar och skinka missade jag två samtal eftersom jag har väldigt låg ringsignal på mobilen som låg i handväskan. Som vanligt kollar jag vem som ringt utan att lämna meddelande. På så sätt kan man fortsätta "missa" samtal från telefonförsäljare.

Men det var Per i Örebro. Konstigt, jag känner ingen som bor i Örebro. När vi hade ätit middag ringer han igen och jag svarar så att missförståndet med felringningen kan klaras upp. Döm om min förvåning när så inte är fallet. Han ville verkligen prata med just mig och anledningen var att han läst detta blogginlägg.

Det visade sig att vi har gemensamma bekanta och ja, han behövde få svar på vissa funderingar. Mer ska jag inte avslöja. Vi pratade i över en timme och mannen började undra om karln var ute efter en dejt eller något. Ett oväntat samtal, både trevligt och lite sorgligt förvisso, som väckte gamla minnen till liv för min del.

Och det fick mig att minnas en riktig felringning som hände under den tiden jag studerade på Berget i den stora staden. Jag hade fast telefon i lägenheten och det var verkligen inte många som hade tillgång till det numret och ännu färre som använde det. Så jag svarade och en annan mycket trevlig man bad om ursäkt, han hade slagit fel nummer.

En kort stund senare ringde det igen, samma man och han ber om ursäkt, han måste ha vänt på siffrorna när han skrev upp särbons nummer på sin lapp. Sedan pratade vi i två timmar. Han var en äldre herre visade det sig, men det hördes inte på rösten. Han hade en dotter med samma namn som jag och i samma ålder. Hon var läkare och därför diskuterade vi medicin bland allt annat.

En vecka senare ringde han igen, dock inte fel! Han ville tacka för ett trevligt samtal och tala om vilket nummer hans särbo hade, för att förklara sig som han sa. Sedan pratade vi bort två timmar till hur enkelt som helst. Han hade gärna fått ringa fler gånger, för vi hade någon sorts själarnas gemenskap, men det blev inte så. Nu är det ett fint minne och sådana kan man inte ha för många av...

I morgon tar mannen över julstökandet. Jag är färdig med min del och ska jobba hela dagen. Några fler julklappar ska införskaffas då, sedan är vi redo för julafton! Mannen ska steka julskinkan och göra grönkål, det blir också vår kvällsmat. Idag åt vi julkorv med potatismos och Apotekets senap 2016. Bäst i DN:s test, vill jag påpeka, så skynda dig till närmsta Apotek. AB, alltså.



Ha nu en riktigt god jul och ta hand om dig och din omgivning på bästa sätt! På återseende!









onsdag 21 december 2016

Julefrid?

Jo tack, nu börjar julkänslan infinna sig, det var baske mig på tiden. Jag vet inte om det är sillen och knäcken som jag lagade igår, eller om det är den ovanligt myckna julmusiken som spelas här hemma. Förmodligen en kombination. I vilket fall är det bäst att smida medan järnet är varm så idag stånkas det paté och köttbullar. 



Köttbullarna fixar jag efter veterinärbesöket dock. Det tar sån himla tid att trilla dem och sedan steka. Jag vet, man kan göra dem i slökokar'n, men eftersom de ska med till syster vill jag ha dem färdigstekta, det blir enklare att bara värma på dem i ugnen. Och ja, man kan steka dem i ugnen redan nu, men det blir liksom inte rätt yta på dem. Och ja, man kan be mannen hjälpa till också...

Därför blir det traditionellt och tidskrävande, men jag tycker jag har läget under kontroll ändå. Man ska ju känna julefrid och inte stressa som en galning, har jag hört och tagit till mig. Det finns andra saker som stressar mig just nu, men dem försöker jag att inte låtsas om, utan stoppar huvudet i sanden som vilken struts som helst också hade gjort. 

I morgon ska jag ta itu med en av sakerna, så jag slipper tänka på det för ett tag åtminstone. De andra grejerna råder jag inte över själv, vilket inte på något vis minskar irritationen eller stressen, så det är bara att "gilla läget". Och så ska jag laga Janssons frestelse, samt leta julklappar till barnbarnen med mannen. Förhoppningsvis hittar vi en fin julskinka också. 

Jag tänkte ladda tvättmaskinen och duscha innan det är dags att brottas med katterna. Det kanske att göra saker i fel ordning, men det duger inte att sitta här och rulla tummarna. Fast det gör det ju, egentligen... 

Ha en fin onsdag och ta det lugnt, det blir Julafton ändå! 

Lakrits- och vanlig knäck. 

tisdag 20 december 2016

Stånkar vidare.

Jag är tillbaka, kanske inte med oförminskad kraft, men ändock. Det har varit bråda dagar och någon tid för att skriva inlägg har icke funnits. Vanligtvis tar det någon timme innan jag samlat tankarna och kan knyta ihop påsen, som det heter. Ibland lyckas jag bättre än annars då det blir mest svammel om vad som helst och ingentingen.

Förra veckan var det ganska mycket jobb, sedan blev det mer jobb med att lösa praktiska detaljer för sonens 30-årskalas. Därför åkte vi upp med katterna redan på fredagen. Två sura katter, som inte kräktes förrän vi kommit halvvägs, åtminstone. Mayzan protesterar högljutt hela vägen, Compiz är cool och tyst, tack och lov.

De är mycket morskare i sommarstugan sedan ytterdörren byttes ut, det blir inte så mycket oljud från trapphuset längre och då känner de sig lugnare. De fick installera sig själva medan mannen och jag hastade vidare för att hämta smörgåstårtor och sonen på hans jobb. Vi åkte till Ica så att han fick handla kaffe, dricka och snacks, vilket gick fortare än beräknat.

Därför var vi lite för tidiga för det avtalade mötet med Oscar som är ansvarig för uthyrningen av festlokalen där kalaset skulle äga rum. Olyckliga omständigheter gjorde att vi fick hämta nyckeln hos min vän Brian istället. Det var i och för sig väldigt trevligt att få träffa honom igen och tacka för hjälpen med bokningen.

Kalaset blev riktigt trevligt, även om vissa personer saknades. Vännen A fick vända på flygplatsen och åka på ett brådskande jobb, tråkigt nog. Men han hade så att säga giltigt förfall. De andra hade det inte, tycker jag...

Eftersom presenten lite oväntat var av det slag som kräver mer internet än vad sonen hade tillgång till fick vi lösa den biten när vi kom hem på söndagen. När vi ändå var i farten beställde vi bredband till sommarstugan också, så blir det lättare för mannen att jobba och vi kan surfa stabilare i fortsättningen. Det blir enklare för alla parter, skönt att det är gjort.

Det är som bekant snart jul, så jag är jättetacksam för att jag är ledig idag samt onsdag och torsdag. Vi har knytkalas på Julafton och jag har stånkat sill idag. Det blir lakritsknäck lite senare också.



I morgon blir det paté och köttbullar. Och så ska vi ta med katterna till veterinären, vilket alltid är lika spännande. Eftersom Compiz har ett hjärtfel medicineras han och så har det varit i flera år, men de vill inte iterera receptet förrän de har undersökt honom. Det har jag vissa åsikter om, som du säkert förstår, men okej båda ska visst ha vaccination också så det är väl lika bra att få det gjort.

På torsdag är det dags att göra Janssons frestelse. Självklart på Grebbestads hela ansjovis. Jag anser att det är värt besväret att fila dem själv, det är jag en fena på förresten, ty smaken på den lagen är så mycket godare än den färdigfiléades. Visst luktar det "sillkärring" om en efteråt, men det tvättar jag bort med kaffesump. Man lär sig mer än att filea när man jobbar på Abba...

Det är snart 31 år sedan jag jobbade extra på kvällarna för att få råd att ta körkort. Det var dags för mig att börja jobba när föräldrapenningen tog slut och den äldste sonen skulle börja hos dagmamma. För att inte vara beroende av andra för att komma till jobbet, fick jag alltså se till att kunna köra själv när samåkning inte fungerade. Dessutom var jag gravid igen och hela livet blir enklare med körkort.

Åren går och de går snabbt! Det är ju inte klokt att jag har så gamla barn. Jag antar att mina föräldrar tänker detsamma. Och kan du tänka dig, på kalaset deltog mina barnbarn och min mormor! Inte illa, va? Vissa av oss var ju hemskt snabba med att skaffa barn, mormor var bara 36 när jag kom. Själv hann jag bli 46 innan första barnbarnet kom till världen.

Som sagt, tiden går, det är dags att förbereda middagen. Jag fiskade upp en påse kycklingvingar ur frysdisken när jag hämtade ingredienser till julstånkandet. Dessa vingar ska dränkas i såsen som mannen tog med sig från Amerikat.



Det kurrar i magen och snålvattnet rinner till. Bäst att göra något åt det bums!

Ha en fin tisdag och låt julefriden råda!

PS. Jag känner att vissa ordval kanske behöver förklaras, därför får du en liten julklapp här.






måndag 12 december 2016

Jag protesterar!

Härliga måndag! Inte nog med att jag är ledig, det är vackert väder också! Jag har redan laddat tvättmaskinen och funderar på hur veckans matsedel ska utformas. Mannen har skött matlagningen med den äran när jag har jobbat och det är lite orättvist att han, förutom idag, får sköta den biten i fortsättningen också.

När jag väl är ledig igen på fredag packar vi och drar norrut för att förbereda kalas för sonen som fyller 30 i morgon, men har valt att bli firad i efterhand eftersom vi jobbar som vi gör. Det är ju smått obegripligt att ytterligare en son passerar 30-årsstrecket redan. Det var ju inte alls länge sedan de var små och söta ungar...

Nu är de stiliga unga män och jag undrar vart tiden tog vägen. Dottern har ett par år kvar till sin 30-årsdag, men de går väl också i ett nafs kan jag tänka och ja, hon är såklart också en vacker ung kvinna och en klok mamma till våra barnbarn. Som du vet är jag ju omåttligt stolt och glad över dem och skräms samtidigt av hur snabbt de växer upp.

Det är svårt att hänga med när man själv är en relativt ung och arbetande mormor som bor en bit ifrån barnbarnen. Jag skulle ju vilja vara mer delaktig i vardagen, utan att för den delen lägga sig i eller vara i vägen. Men vem vet? Dyker det upp ett arbete i närheten kan vi flytta "hem". Det största problemet är att hitta ett vettigt boende i så fall.

"Sommarstugan" är alldeles lagom för några dagar, men om vi skulle flytta hela vårt hem och alla bilar behöver vi något rejält och praktiskt för att det ska fungera. Och det vet ju alla hur lätt det är att hitta ett vettigt boende till vettigt pris i kustsamhällena. Vettiga hus finns det förstås, men priserna är orimliga och vi är inte i den positionen att vi kan höja vår boendekostnader för närvarande.

Så även om mannen varit på husvisning i helgen kommer vi bida vår tid och sitta lugnt i båten tills rätt tillfälle infinner sig. Vi blir faktiskt inte yngre och bor så bra och bekvämt här i Mölndal, att det är dumt rentav att nöja sig med vad som helst...

I senaste inlägget nämnde jag julbordet jag och mina kollegor skulle på. Det var ett mycket trevligt julbord och jag tycker att den nya trenden med små smakbitar på serveringsfaten är en utmärkt idé! Istället för en hel skiva paté tar man en kvarts av alla tre sorterna till exempel och det blir inga ouppätna rester på tallriken, när man inser att halva julbordet är oprövat och måste avsmakas.

Jag tycker dock att revben borde ha benet kvar, annars känns det snarare som att det är en bit kotlett man får tag i. Petitesser i sammanhanget kanske, men ändå. Janssons frestelse smakade till min stora glädje ovanligt gott och jag smakade på åtminstone 7 olika sorters inlagd sill. Vår bordsvärdinna tog upp beställning på lutfisk vid ankomsten och den serverades på tallrik av personalen.

Det var ett nytt och oväntat grepp, men en väldigt trevlig upplevelse. En halv minimal potatis, en liten mycket fin bit lutfisk serverades på en såsspegel med både senap och kryddpeppar vid sidan. På det hela taget var det en mysig smakfull kväll, det enda jag blev lite upprörd över var att grönkålen var seg och att vår servitris niade var och en. Gör om, gör rätt!

I fredags lagade jag mat och det blev givetvis fisk. I frysen låg det laxbitar och i kylen har vi en varmrökt lax. Jag rörde ihop en fyllning av den sistnämnda med färskost, citronsaft, finhackad purjolök och chiliflakes och petade in den i en ficka i de upptinade bitarna. Snabbt, enkelt och framför allt, gott!



På lördagskvällen serverade mannen tjocka revben som smakade utmärkt och såsen var ljuvlig!



Och igår blev det slökokt lammgryta, även den helt lysande! Det passade ju fint att starta den innan husvisningen och så kunde han ta itu med kontorsarbetet i lugn och ro innan jag kom hem.



Idag vet jag inte vad jag ska hitta på. Måste hur som helst ut och skaffa förnödenheter, så det kan bli vad som helst. Bäst jag gör ett par mackor först, annars kommer jag plocka på mig alldeles för mycket. Tvätten är klar, jag ska ta hand om den också. Ska bara...

Ha en fortsatt fin måndag och vecka, var rädd om dig och din omgivning!




torsdag 8 december 2016

Såsigt.

Tjoho, nu har jag ledigt igen! Har jobbat tre hela dagar, vilket man blir lite såsig av, så jag tänkte ta sovmorgon idag. Mannen tyckte dock att jag skulle vakna i vanlig tid, men jag stod inte upp förrän sudokut och ett påbörjat korsord var löst. Startade tvättmaskinen och återvände till sängen och läste några veckotidningsnoveller också...

Jag har lagat en omelett till frunch för mannen och mig själv, så vi får något rejält i magen. Jag ska nämligen på julbord ikväll, det ser jag fram emot! Något besked om när man ska infinna sig har vi inte fått, men det verkar vara drop-in från 18. Apoteket Kungsmässan, Åsa, Onsala och Särö ska avnjuta julbordet tillsammans och vi har lite olika öppettider och lösningar på bemanningen.

Det blir första julmaten för mig och om inget oförutsett inträffar kommer det inte bli mer förrän på julafton, som sig bör. Du som känner mig väl vet att jag tycker det är vansinnigt med okynnesätande av julmat redan från första advent. Det är okej att delta i julbord ute på lokal, med både släkt och vänner eller kollegor, men inte hemma hos mig.

Varför ska man vara trött på skinka, sill och rödkål på julafton och beställa pizza på juldagen? Det är ju då kalasandet börjar och helst ska vara ända till nyårsafton! Förvisso är det inte längre så, inte ens i min familj, men jag hade inte haft något emot det. Åh, grisfötter, sylta och paté med cumberlandsås och cornichons till kvällsmat är inte dumt!

Jag vet inte riktigt hur mycket julmat jag ska laga i år, det blir mer knytkalas än det annars brukar vara, eftersom päronen lägger krutet på att flytta. Som tur är har jag flera lediga dagar i julveckan, även om jag jobbar på Lilla julafton, så när systrar och päron är överens om vem som gör vad är det inga problem att hinna. Jag gör alltid Janssons och mannens "nymodighet" grönkål är önskad av systersonen i synnerhet och uppskattas av allmänheten också.

Min son brukar vilja ha prinskorv, så det får han ta med sig tänker jag. Köttbullar tycker han också om, men där lägger jag in ett veto och erbjuder mig att göra sådana, för jag tror ingen vill ha Mamma Scans på julbordet. Ju mer jag tänker på det, desto mer sugen blir jag på att göra paté. Förr gjorde jag det alltid till jul, men det var länge sedan...

Några grisfötter blir det tyvärr inte, eftersom det var svågerns paradnummer och han finns bara kvar i våra tankar sedan ett antal år. När jag blir pensionär ska jag göra egna grisfötter, men dit är det långt. Den ömma modern gör ingen sylta i år. Har hon sagt i alla fall, vilket känns förnuftigt med tanke på hur mycket annat jobb de har, fast osvuret är bäst.

Resten får vi resonera oss fram till. Jag är inne på att lägga in sill. En krämig och en klar, men som sagt det behöver nog diskuteras och som tur är träffas vi snart allihop, när sonen har kalas. Det blir jul alldeles oavsett vem som lagar vilken mat. Huvudsaken är att vi är tillsammans!

Mannen har ju såklart kontakter i verkstadsbranschen och igår hade han fått tid för service av min lilla Pärla på Verkstan. 9000 mil har den gått nu och förutom att bromsarna låg på baktill var allt i sin ordning. Jag kör tydligen alldeles för miljövänligt och snällt, men jag avskyr verkligen att behöva ställa mig på bromsen eftersom det blir en tvärnit.

Innan jag vande mig vid det var själva tanken att behöva bromsa obehaglig för i min gamla bil hände det inte så mycket. Det räcker att nudda bromsen på Pärlan så nyper det till. Väldigt bra när det är skarpt läge förstås, men inte annars. Tur att man har förmåga att anpassa sig. Numera, när jag kör pansarkryssar'n vevar jag inte alls med vänsterfoten eller högerhanden, bara en sådan sak!

Första gången jag "övningskörde" mannens Cadillac höll han på att skratta på sig när jag svor ve och förbannelse och vevade efter växelspaken och kopplingspedalen som inte finns. Nu tänker jag inte så mycket på det, fast ibland glömmer jag det där med parkeringsläget, vilket är lite förargligt. Min nästa bil får nog bli en automatväxlad, trots allt. Det tog fyra år att inse fördelarna...

Mannen lagade ny mat igår. Det vill säga, vi har tömt frysen på lunch- och middagslådor de senaste dagarna, så nu är "burkskåpet" fullt igen. Majskycklingen skaffade jag billigt (kort datum) för flera veckor sedan och såhär blev den när mannen penslat den med såsen (den vänstra) han tog med hem från Amerikat.



Sweet chilisås tillkom efter fotograferingen... 

Den blev jättegod och knaprig. Resterna får han äta i kväll, när jag smörjer kråset på Vallda Golfklubb. Lite synd om honom är det allt, men å andra sidan, jag har aldrig varit i Amerikat. Någon rättvisa får det ju vara. I morgon ska jag laga mat till honom och om jag inte tar helt fel är det fredag och vi vet ju allihop vad det innebär. Just det, fisk!

Nu ska jag ta hand om tvätten och hitta något att klä på mig som tillåter ett seriöst julbordsätande. Jag är taggad, sugen och förväntansfull! I morgon får du få mitt omdöme och betygsättning av maten och atmosfären. Sällskapet jag är bekant med får högsta poäng redan nu och den andra delen är säkert lika trevlig, vilket borgar för en härlig kväll!

På återseende då och ha en ypperlig torsdag!


 


söndag 4 december 2016

Mörkar.

Nu var det ett tag sedan, igen. Jag har valt att inte delta i #Blogg24 i år, det går inte att skriva varje dag längre, det får bli som det blir, när man jobbar som jag gör. Trots att jag faktiskt bara jobbat två dagar denna vecka har det varit fullt upp, på ett eller annat sätt och i fredags åkte vi till "sommarstugan" för att ordna med lite saker.

Jag skulle kunna skriva på mobilen, men det är så pilligt misstänker jag, därför har jag inte laddat ner den appen och det är ganska skönt att det är så. Ger jag mig på en utmaning ger jag mig aldrig, jag är envis som en röd gris på det viset. Alltså är det rätt skönt att jag inte givit mig möjligheten att ha tillgång till Blogger överallt och jämt. Man behöver vila lite ibland också, har jag hört...

Katterna fick följa med denna gången, ty vi planerade att stanna hela helgen. Det började med att Mayzan vomerade innan vi ens hade kommit ut på E6:an. Compiz var solidarisk så vi fick stanna i Bäckebol och sanera båda burarna. Trevlig början på resan. Magarna var tomma på kissarna, så även om det ulkades igen krävdes det inte mer rengöring, som tur var.

Jag hade nämligen tider att passa och det var viktiga ärenden. Således packade vi ur bilen i Bovall och jag styrde pansarkryssar'n vidare mot Hunnebo för att hämta den åtråvärda nyckeln till vår nya brevlåda innan Fastis tog helg. Sedan hämtade jag sonen och fick mig en avbasning av hans "chef" för att jag aldrig hälsar på honom på jobbet. Hoppla!

Nå, jag fick stöd av sonen som höll med om att jag inte ska lägga mig i hans jobb och springa där stup i kvarten, så det avlöpte väl ändå. Fast jag blev inledningsvis lite ledsen, faktiskt. Efter att sonen och jag avslutat nästa ärende hämtade vi pizza på Bella Gästis eftersom vår favoritpizzeria hade semesterstängt. Visserligen var de goda, men 450 kronor för tre pizzor?!

Dagen och ärendena var inte slut med detta, sonen behövde hjälp att handla inför sitt 30-årskalas innan han kunde återbördas till sitt hem. Mannen och jag uppsökte därefter Ica-butiken för kylen var såklart tom och fyndade kalkonfilé till lördagens middag, samt räkor och krabbklor till vår fredagssupé. Så värst hungriga var vi inte efter den sena lunchen, mest sugna...

På lördagen kom dottern och barnen på besök, det var mycket trevligt och roande. Lilla Jonna har en fantastisk fantasi och vi lärde oss ett nytt användningsområde för ordet "mörka". I hennes värld betyder det att släcka lamporna. Med andra ord är det helt logiskt att hon ska mörka för mormor, när vi leker "sova".

Det innebär att hon nattar sin mormor efter att vi läst varsin saga tyst för oss själva under filten och med nallen på magen, i mitt fall. Jonna höll ordning på Boffas nässpray tills jag somnat och hon smyger ut för att kontrollera att det verkligen var hans medicin. Sedan tittar hon till mig med jämna mellanrum och jag tror då att jag har sovit klart, men det har jag verkligen inte!

Wille och mannen spelade Minioner på Boffas padda under tiden, sedan tröttnade Wille, men Boffa blev fast i spelträsket. Han är ungefär lika envis som jag och ger inte upp i första, andra eller tredje taget och banan måste bara bekämpas. Visst är det härligt att få lära sig nya saker av sina barnbarn och häpna över deras egen självklara logik och fantasi. Jag längtar redan efter dem.

Vi var förvisso ganska trötta efter besöket, så vi bestämde oss för att skjuta fram våra besök hos andra tills idag och lagade middag istället. Det slutade med att bästa Lotta ringde och frågade om hon fick våldgästa oss, vilket vi med glädje sa att hon fick och så blev hela dagen alldeles, alldeles underbar!
Borde ju ha tänkt lite längre och bjudit in henne på middag, men vi får ta det nästa gång.

Det blev en kryddstark wok, vilket värmde upp oss ytterligare inombords.



Idag ringde jag Mormor Eva för att sondera terrängen. Jo, hon hade precis kommit hem från en promenad med granntanten och skulle inte någon annanstans. Mormor är alltså nästan 86 och väldigt aktiv, så man får boka in sig på besök. Eftersom det är på tisdag hon fyller år fick hon en liten present och vi fick smörgås, lussekatter och pepparkakor, efter att ha avböjt middag.

En väldigt trevlig dag idag med, alltså. Vi stuvade in katter och packning i bilen efter att ha ställt i ordning efter oss, men struntade i dammsugning av hänsyn till katterna och för att jag misstänker att vår nya dörr kommer att bytas ut igen, då den var transportskadad och utan titthål. Det kommer säkert att damma igen och det kändes onödigt att stressa kissarna innan burinlåsning och bilfärd.

Nu har vi druckit lite glögg och blivit varma, så jag finner inte för troligt att det blir någon middag idag. Att fika hos mormor innebär som sagt minst två mackor och minst en bulle, vilket man står sig på ett tag. Vi har en varmrökt lax i kylen, den kan jag tänka mig på ett knäckebröd eller två.

Kommande vecka ser inte ut som vanligt, jobbmässigt vill säga. Måndag till onsdag 10-20, ledigt på torsdag och fredag och på lördag och söndag jobbar jag 10-18. Därefter är det "normalt" schema, i den mån det går att få ihop mina timmar med stängda helgdagar. Men jag klagar inte, jag har ledigt både jul och nyår, så det borde bli tid att umgås med nära och kära!

Ha en skön söndagskväll och var rädd om dig, tills nästa gång!






tisdag 29 november 2016

Laglydig.

I elfte timmen fick våra bilar vintersulorna pålagda, det kan vara något av ett rekord i vår familj, faktiskt. Min far har sett till att min bil har fått vinterdäcken på i tid, eftersom han är en laglydig och ordentlig man och har varit vänlig nog att förvara mina däck i sitt garage, samt bytt dem för mig. I år blev det ändring på detta på grund av dåligt väder och flytt, men hann i tid, det har aldrig hänt förr.

Mannens bil fick vinterdäck i januari i år, men den olagligheten passerade obemärkt och torde vara preskriberad nu. Vi fick låna verktyg i garaget så det gick ganska snabbt och det mest påfrestande, i alla fall för min del, var att stuva undan alla åtta däcken på loftet. Sedan åkte jag hem och började med middagen medan mannen pratade färdigt med sin kompis om ett eventuellt bilbyte...

Förvisso har jag gjort lite annan nytta än att assistera vid däckbyte idag. Tvättat och hämtat mat samt lagat till en middag. Det räknas väl till nyttigheter i de flesta hem? Min man är väldigt tacksam när jag gör dessa sysslor och vice versa. Han är totalt värdelös på att tömma tvättmaskinen och langa in den rena tvätten i tumlaren, men desto bättre på att tömma diskmaskinen, så jag klagar inte.

Det är ändå jag som får ta ansvar för att mina arbetskläder blir både rena och torra, tänker jag. Mannen har så mycket mer kläder än jag och blir inte så skitig av sitt jobb, så han behöver inte byta lika ofta. Apropå arbetskläder håller mina byxor på att falla isär, men jag vägrar att köpa nya bara för jobbets skull. För två år sedan fick vi veta att vi skulle få nya, de kanske kommer i januari...

Den gamla uniformens byxor passade knappt någon alls med sin låga midja och slimmade stil. Inte för att jobba i och känna sig bekväm i under tiden man ligger på knä och plockar varor. Om det inte vore för rocken som man ska ha över så hade man exponerat sina kalsonger eller ännu mer för allmänheten. Hoppas de tänkt rätt denna gången.

De två kommande dagarna öppnar och stänger jag ena dagen och mer normal arbetstid (10-20) den andra. Det innebär att mannen lagar mat och jag avslöjar redan nu att det blir kyckling och kalvschnitzel. Halva priset i Willy's fyndlåda, då kan man med gott samvete äta sådan "lyxmat" till vardags. Jag vet inte detaljerna, men återkommer om det så småningom.

Ha en fortsatt bra vecka och ta hand om dig så länge!

Här kommer bilden på dagens snabbmat:










måndag 28 november 2016

Vilket klipp!

Äntligen blev det måndag igen! Fredagens maratonpass på jobbet gjorde att det kändes som söndag på lördag kväll när kollegan och jag stängde. Att inse att det var en dag kvar att jobba kändes inte särskilt uppmuntrande då kan jag meddela, men det gick bra ändå. Mannen har stått för markservicen och lagat god mat hela helgen då får man inte klaga, det finns de som inte har den stöttningen.

I lördags blev det hjortgryta i slökokar'n med steklök, champinjoner, rött vin och grädde:



Hur gott som helst! Det blev över både till lunchlåda och gemensam middag. Igår hade vi bestämt att det skulle bli ribbestek och det blev det. Så ljuvligt gott, det med!



Notera gärna det lilla fatet med knapriga svålar, rena rama godiset! När jag kommer hem om kvällarna har mannen tänt levande ljus i hallen, vardagsrummet och självklart även i köket. Det är mysigt och väldigt välkomnande, en handling som följs av orden "välkommen hem". Då känns det sådär fint och rätt.

Vi har ännu inte fått upp några adventsljus eller stjärnor i fönstren, men intentionen är att hiva upp alla dynor till utemöblerna på vinden idag och hämta ner pyntet. Jag vet inte om jag orkar putsa fönster och sätta upp julgardiner också, jag är fortfarande ganska mör efter helgen och ett besök hos frisören i förmiddags.

Jag fick vänta en stund på min frisyrfixare som visade sig vara Zlatan Scissorhands i kvinnlig form. Med det menar jag att ordsvadan var som Zlatans när han är på sitt allra bästa humör och sedan förstår du ju resten själv. Himmel, vilken energi och fart det var på henne! Jättetrevlig och rar var hon, men jag hade sett fram emot att sitta och blunda och vila en stund, så det blev en chock.

Jag är hur som helst nöjd med resultatet och tog till och med med en hårprodukt hem. Unnade mig och mannen lite "flärd", det vill säga saltvatten med god doft. Det var länge sedan jag använde det, men är en bra stylingprodukt, som saknas i vårt sortiment på jobbet. Jag är ganska sparsam av mig och shoppar inte dyrbara produkter i salonger vanligtvis, men vad sjutton, lite lyx är vi värda.

Maten blir ingen dyrbar historia idag, inte på grund av min utsvävning med stylingprodukter, utan för att jag är sugen på spenatsoppa med ägghalvor. Däremot tror jag att jag ska glädja mannen med lite glögg ikväll. Första advent har ju faktiskt passerat, så årets glöggpremiär passar bra idag när vi ska pynta och jag är ledig i morgon.

Det blev en ändring i schemat, märkligt nog, och min lediga fredag blev en ledig tisdag istället. Fast jag fick se till att få tillbaka fredagen, för då har jag bokat in viktigare saker än att jobba. Det är ett elände att inte få schema för mer än fyra veckor i taget, men då min kollega och jag sagt att vi vill ha samma schema som tidigare är det ju inte så svårt att räkna ut när man är ledig i alla fall.

Chefen fick stryka mig helt enkelt och lösa det på annat sätt när jag förklarade hur det låg till. Nå, allt gott och väl och jag får en ännu bättre vecka än vanligt, det är jag tacksam för. Jag ska fortsätta denna dag med att skålla mandlar och pynta i lugn och ro för att hämta mig från Zlatan-chocken. I morgon ska våra bilar få vinterskor.

För övrigt ska det planeras mat för kommande vecka och var vi ska tillaga den. Det blir med andra ord en utflykt, men det är inte klart hur långvarig den blir. Jag blir nog illa tvungen att prata med mannen om detta. (Självklart ironi, jag pratar gärna med honom.) Undrar om reklambladen har kommit än, det blir lättare och billigare att planera matsedeln då.

Ha en fin måndag, gör det bästa av den och alla andra dagar!

torsdag 24 november 2016

Under bältet.

Sista dagen på min ledighet och jag fick verkligen vara helt ledig denna torsdag, eftersom jag tyckte att fredagens 12-timmarsdag lär ta ut sin rätt ändå. Annars brukar vi ju ha morgonmöte på torsdagar för att diskutera och planera. Mina förslag för morgondagens jippo sms:ade jag till chefen i tisdags och togs väl emot. Det ska bli kul att gå till jobbet i morgon, trots arbetstiden.

Idag bakar jag bröd och tvättar. Hur tråkigt som helst, men det behöver göras. Dessutom ska det kokas gristunga och stånkas potatismos till middag. Igår åt vi lutfisk och himmel, så gott det var! Vi fyndade ett par paket efter julen förra året och frös ner ett av dem. Det passade fint att ha det nu, billigt, gott och nyttigt. Behöver platsen i frysen till annat framöver också.



I förrgår blev det kylskåpstömning och ny variant av pastasås.



Lök, chili, morot, japansk soya, bacon, cf, sherry (funkar till allt!), champinjoner och korrrv fick koka ihop en stund och det blev matlådor av resterna. Det gäller att ha gott om sådana när arbetsperioden börjar igen. Jag tycker det är godare med hemlagat och så mycket billigare än att köpa, även om "grannen" på Kungsmässan, Ica, har utmärkt lunchmat till ett hyfsat pris att ta med tillbaka till jobbet. Men det tar tid att hämta den också och tiden är oerhört dyrbar för mig.

Jobbar jag 10-20, så är 45 minuter på en stol värt mycket. Halva rasten får inte gå åt till att stå i kö för att sedan kasta i sig maten och gå miste om meditationstiden, det vill säga korsorden. Jag hoppas att vi får bättre rastutrymme när vi byter lokal, för någon avskildhet eller lugn och ro erbjuds inte i det minimala "kök" vi har nu...

Igår var jag tvungen att åka till affären och hämta mat, men även sådant som krävs för de kvinnliga, månatliga besvären. Inte för att jag besväras av det månatligen, men ändå. Trosskydden tar så småningom slut trots allt och det är tröttsamt att stå utan, om eller när behovet uppstår. Eftersom jag inte har "mitt" apotek där jag bor och handlar föll jag för ett lockpris på Willy's.

Det skulle jag inte ha gjort. Jag kom hem med parfymerade trosskydd! Jag har förvisso hört talas om detta idiotiska påfund tidigare, så jag synade hastigt paketet innan det hamnade i min kundkorg, men fann ingen information om tillsatta dofter och därför blev det som det blev. Nu har jag funnit den text som hade fått mig att avstå från köpet: "Up to 100% odor neutralisation" betyder parfymering.

Kära Procter & Gamble, vad är det för dumheter ni sysslar med? Kroppsvätskor är naturliga och doftar inte om man sköter sin dagliga hygien och är frisk för övrigt. Underlivet är en känslig del av kroppen och det är inte för inte det finns speciella oparfymerade intimtvålar och -oljor. Jag träffar dagligen kvinnor som har rubbad bakterieflora och det är bland annat sköra slemhinnor på grund av överdriven tvätt med parfymerade duschkrämer som orsakar det.

Säkert ett onödigt användande av trosskydd med parfym också. Inte ens trosskydd utan parfym är särskilt nyttigt att gå runt med ständigt och jämt, eftersom de inte tillåter "ventilation" i den utsträckning som behövs för ett välmående underliv och hur kul är det med klåda och andra problem "där nere"?

Dagens överdrivna intimhygien orsakar problem i sexlivet för många och det blir en ond cirkel av vaginos, svamp och smärtor i samband med samlag, speciellt för unga tjejer som kanske känner sig tvungna att "ställa upp", när de egentligen inte är i form, vare sig "där nere" eller "där uppe" i huvudet. Jag är glad att jag inte är ung idag, det kan inte vara lätt att värja sig mot alla dumheter och nymodigheter som påstår att du inte duger som du är...

Ja, då har jag fått skälla lite idag. Nu ska jag vara snäll och laga mat, det börjar kurra i magen. Eftersom det tar en stund för tungan att bli klar får jag nog ta en apelsin eller något annat under tiden. Ha en härlig torsdag och i morgon får den som vill sätta upp adventsstakar och julgardiner 😉














tisdag 22 november 2016

Skynda, fynda!

Trevligheterna bara fortsätter! Igår efter jobbet åkte jag hem och duschade och klädde om för att tillsammans med mannen och två andra groupisar uppvakta en 50-åring. Visserligen en dag för tidigt, men idag fanns det andra planer. Det blev en mycket rolig kväll och sent innan vi kom hem. Tur att jag är ledig idag och att mannen jobbar hemifrån...

Jag fick kaffe på sängen och tänkte åka och hämta lite förnödenheter när jag läst klart GP, men då fick jag ett meddelande från syster M att hon fanns i närheten och ville ha kaffe. Eftersom det är mycket trevligare med besök väntar jag med att åka till affären tills i morgon förmiddag, då det brukar vara ganska folktomt och nästan lika lugnt som måndag/tisdag.

Vi har mat hemma för dagens middag och resten är det inte heller bråttom med, för vi stannade till på City Gross på vägen hem i söndags. Det är som du väl vet vid detta laget en av mina favoritbutiker. Där fyndade vi hjortkött som mannen ska laga gryta av på lördag. På söndag blir det ribbestek, ännu ett fint fynd, och på torsdag ska vi äta tunga.

Idag blir det korrrv på något vis med pasta till och i morgon blir det lutfisk som funnits i frysen ett tag och liksom ropade på att få komma till användning. Den uppmärksamme läsaren undrar förstås om vi inte får någon mat på fredag denna veckan. Jo, det får vi nog, men för min del blir det lunchlåda och mackor, eftersom jag ska jobba 10-22. Mannen får bestämma helt själv vad han ska äta.

Kungsmässan har kvällsöppet med Tomten som tänder juleljusen, kör som sjunger julsånger, glöggservering och så är det ju förstås "Black Friday". Vi hoppas på många kunder för vi har många fina erbjudanden hela julkampanjen och lite extra på fredag, förstås! Jag tycker det ska bli intressant att se hur det går att få kunderna att stanna kvar hela kvällen på detta fina, men dock, köpcenter...

Själv skulle jag, som du vet, inte frivilligt "mingla" med folk en fredagskväll i något köpcentrum, hur mycket glögg de än kan tänkas bjuda på. Jag håller mig helst långt borta från folksamlingar och myser hemma med nära och kära istället. Men det verkar vara det nya sättet att umgås med vänner, man stämmer träff, fikar och kikar i butikerna innan man går hem, var och en till sitt.

Bra för oss och de andra butikerna att alla inte är som jag, med andra ord! Jag är extremt målmedveten och effektiv när jag ska handla, det finns inget utrymme för konversation när jag forsar genom affärerna för att på kortast möjliga tid återvända till, och njuta av hemmets lugna och tysta vrå. Mannen är av samma skrot och korn som jag, vi är hemmakatter och trivs fint med det.

Nu ska jag ta itu med maten, så jag önskar att du får en fortsatt trevlig tisdag hur du än väljer att tillbringa återstoden av den och avslutar med en bild på familjens ena innekatt, i alla fall såhär års!

Eller var det mediakatt?











söndag 20 november 2016

Varde ljus!

Vart tog tiden vägen? Det är en vecka sedan jag skrev något inlägg och jag har väl varit sysselsatt sedan dess, även om det egentligen inte känns så. Visserligen jobbade jag tisdag till torsdag, det brukar ju ta en hel del tid i anspråk. I fredags åkte mannen och jag iväg till affären för att skaffa lite gott till middagen som goda vänner var inbjudna till.

Vi började med lite smått till bubblet:



Varmrätten kom inte med på bild, men det var stekt torskrygg med rödvinssås och skinkchips, efter detta receptet. Det var mycket gott, tycker jag själv och gästerna hade inget emot att vänta på efterrätten. Den gick ju inte heller av för hackor och vi blev ännu gladare än vi redan var. Nästa gång ska vi nog nöja oss med den svenska "pocenten" framför den som mannen skaffade i USA...



Här är det receptet, om du också vill prova på gin & tonic-sorbet. Vi sov länge efter denna trevliga kväll och det kan ha berott på efterrätten, men jag väljer att tänka att det förmodligen var den långa arbetsveckan och sömnbristen som tog ut sin rätt.

Efter ett par mackor till frunch packade vi ner grädde, potatis, brysselkål och lammkotletter och åkte norrut. I "sommarstugans" frys fanns en påse egenhändigt jagade svampar av olika sorter så att lördagsmiddagen skulle kännas lite extra lyxig på tu man hand. Mannen blev extra lycklig över att stjärnorna visade sig, åtminstone en kort stund, på Bovalls natthimmel.



Vi sov gott igen, men kanske inte av samma anledning. Det är ett annat lugn i Bovall, vi får ett annat lugn i själen där. Det tror jag beror på en kombination av luften och stjärnorna.

Nå, det var inte slut på trevligheter med detta. För två veckor sedan blev familjemiddagen inställd på grund av ymnigt snöfall, men idag blev den äntligen av! Systrar, systersöner och svågrar avnjöt en av päronen kärleksfullt tillagad trerätters middag. Fantastiskt gott var det alltihop, precis som vanligt.

Eftersom mor och far ska flytta tillbaka till Bovall var det sista stora sammankomsten i Hällevadsholm och några av oss fick med inventarier därifrån. Jag fick en golvlampa och är överlycklig! Jag har ju klagat på att jag inte ser ordentligt när jag sitter i min fåtölj och skriver eller läser, men nu slipper jag leta lampa. Så himla bra helg detta har varit, tack alla inblandade!

I morgon är en annan dag och jag ska tillsammans med en kollega skylta om och julpynta i hela butiken. Det blir en hektisk dag, det är det alltid, men det är roligt också. Sedan följer tre lediga dagar och jag ska vila mig i ännu bättre form inför en maratondag på fredag. Mer om det i ett annat inlägg än detta.

Hoppas att du haft en lika fin helg som jag, sov gott när det blir dags för dig och på återseende!

måndag 14 november 2016

Alla dessa val!

Jag fick kaffe och tidning serverat på sängkanten eftersom det är min lediga måndag idag. Det har varit fullt ös på jobbet hela helgen och jag är trött som en gnu. Vilodagen har hittills varit ömsom vila, ömsom hemarbete. Långläsning av GP och lördagens "Två Dagar", gjort varma mackor till frunch, planerat vilken mat som mannen ska laga, tankat snustorr bil, kånkat kattsand, samt hämtat mat och andra förnödenheter. Tur det inte är så mycket folk i affärerna på måndagarna...

Mamma Siv blev bjuden på fisksoppa i onsdags och uppskattade den mycket. Vi blev sittande länge efter maten och mannen skjutsade hem lilla mamma vid halv tolv. Hon fick med sig en kvarts hemlagrad ost i födelsedagspresent, för det vet vi att hon gillar. Vi har en till på gång som bör vara klar lagom till jul. Prova du med om du gillar smakrik ost, men inte vill betala så mycket för den!

I torsdags tillbringade jag mycket tid i bilen, först till jobbet, sedan till Mölndals sjukhus för en intervju, vidare till Bovall för att hämta ett lagat däck och därefter till Hällevadsholm för att befria päronen från mina återstående tre däck innan de flyttar. Klart att jag behöver ömsa till vinterdäck snart, men än kör jag med sommardäcken och det går alldeles utmärkt.

Helgen har som sagt mestadels tillbringats på jobbet och därför har mannen lagat mat. I fredags fick jag vinkokta musslor, det är ju så gott! Han serverade stek på lördagen, med en formidabel pepparsås till och igår fick jag ugnsstekt kyckling med currysås, precis som jag önskade mig. Idag får han vila från matlagningen således.

Det blir skaldjurspasta, för jag är våldsamt sugen på både pasta och skaldjur. Vi försöker att ha minst två "fiskdagar" i veckan och skulle gärna äta fisk oftare, men mannen tycker inte han är lika duktig som jag på att tillaga den, så han vill helst slippa. Vi får väl se, övning ger ju färdighet...

Något åt det här hållet blir det idag. 

Eftersom jag fyllt 50 så bad min chef mig att önska mig en present. Hur svårt är inte det?! Presentkort och resecheckar är ju bra att ha, men jag har inte fått klarhet i vilken sorts presentkort som finns att välja på. Enligt en kollega kan man önska ett i en specifik butik, men vilken ska jag välja då? Jag har inget behov av en dyr klocka eller smycken för jag bär sällan de jag redan har ens.

Kläder och skor har jag shoppat klart för flera år efter sommarens räd. Jag är mer intresserad av mat, vin och ost som du vet, men vilken butik har allt det? Alternativt skulle jag kunna önska mig ett presentkort på en finare restaurang och ta med mannen, förstås. Det enda jag verkligen behöver för övrigt är nya glasögon, men de är ju ett nödvändigt "ont" och inte en kul present.

Jag vet inte hur jag ska önska helt enkelt. Ska jag satsa på "lyx" eller praktiskt? Vad kommer göra mig mest glad på längre sikt? Lyxigare glasögon än jag vanligtvis unnar mig, eller lyxigare mat? Hjälp mig, jag behöver tips och idéer! Beloppet är 2000 kronor för övrigt och det finns ju alltid hål att stoppa dem i, men det gör ju inget om det blir ett trevligt minne också.

Snart är det dags att börja med maten och ta itu med ett annat projekt om jag hinner och orkar. Jag vill gärna se finalen i Kockarnas kamp, nämligen. Och samtidigt börjar sista omgången av Historieätarna i en annan kanal, det är väl typiskt!? Nå, det är en dag i morgon också...

Ha en fin kväll vad du än väljer eller måste göra, man får göra det bästa av det man har!








tisdag 8 november 2016

Dra växlar.

Tisdag är det visst och jag fick lång sovmorgon, vilket jag behövde då vi tittade på "Alexander" igår och satte igång den lite för sent. Det är ju en väldigt lång film, som du säkert vet. Varken mannen eller jag tycker om att pausa mitt i en film, så det var bara att bita ihop. Inte så att filmen är dålig eller så, men läggdags efter 1 på natten är dumt. Men som sagt, jag fick sovmorgon!

Jag laddade länge för att åka till affären och hämta mat för denna vecka, vilket egentligen är onödigt eftersom det är ganska glest bland människorna både på måndagar och tisdagar. Allt på min lista fanns i samma butik, så det räckte att åka till Ica, vilken också ligger närmast vårt hem. Handskarna som Coop lockade med får jag vänta med att hämta.

Mamma Siv (min svärmor alltså) har fyllt år, så nu när mannen är hemma igen ska vi bjuda på middag i morgon. Det blir fiskgryta/-soppa med torsk, lax, musslor och räkor. Någonstans i bakhuvudet ligger ett minne av att vi bjöd på samma sak sist hon fyllde år, men det är ju ändå ett år sedan, så jag hoppas hon tycker det är okej ändå.

Det känns som en lagom mellandag att laga födelsedagsmiddag och inget annat, men på torsdag ska jag röra på mig desto mer. Först morgonmöte på jobbet, sedan en jobbintervju och därefter däckbyte, eller jag ska i alla fall hämta mina vinterdäck, så det blir närmare 40 mil avverkade. Jag kanske hinner titta till min kära Lotta också, det var alldeles för länge sedan vi sågs.

Jag vill helst slippa rusningstrafiken på hemvägen, men det kanske funkar. Idiotiskt namn förresten; rusningstrafik, när den står still eller kryper fram. Det är för övrigt då jag saknar en automatväxlad bil, man slipper få kramp i vänster fot och ben för att man fastnat i bilkön. Fast när jag skaffade Pärlan var det verkligen inget snack om sådana fjolligheter eftersom jag inte rörde mig i den miljön.

Mycket har hänt sen dess och även om intervjun resulterar i att jag byter arbetsplats, slipper jag bilköerna till jobbet. Vi får se hur det går, om jag tycker det är värt att lämna mina underbara kollegor, om känslan för denna arbetsplats är helt oemotståndlig eller om lönen förbättras tillräckligt mycket, för att jag ens ska överväga ett byte.

Lite spännande är det allt, det får jag medge, men man ska inte ropa hej förrän man är över bäckenet, eller hur det nu heter. Man ska heller inte bära färskt vetebröd i sin väska, så därför har jag varskott min chef om läget. Tills jag får en tjänst som ger mig tillräckligt hög lön för att slippa "besvära" a-kassan, så kommer jag att vara arbetssökande.

Var och en är sig själv närmast och varje hushåll och familj får göra det bästa av situationen, ta skeden i vacker hand och inse att det är bättre med en tia i handen än en tjuga i foten...

Av detta ska jag laga till något ätbart idag:



Lök och svamp steks i smör innan karréerna får steka i samma panna, sedan får de koka klart i såsen som tillreds i samma panna och champinjonerna och löken åker ner igen. Kokt potatis och blomkål till och inga rester...

Det blev det däremot av glöggrytan i söndags, när familjemiddagen blev inställd.



Sedan blir det film och mycket tidigare läggdags än igår!
Ha en fin kväll och en god natt!







lördag 5 november 2016

Äntligen är det som vanligt igen! Hämtade mannen och Göran från Munkedal på Landvetter igår eftermiddag. Det blev en lång väntan då planet inte lyfte från Arlanda i tid. Och pyttsan för uppdateringar var femte minut, om jag vetat att planet skulle vara en timme försenat hade jag inte kommit i så god tid och behövt frysa så dant i väntan på dem.

Men nu är de hemma i alla fall och mannen och jag firade det med lite gott:



En aioli och två andra såser svängde jag ihop tidigare på dagen. Krabborna var stora och välmatade, så det blev en massa räkor över, både till frukost och dagens middag. Jag shoppade nämligen loss ordentligt i fiskaffären igår och kom hem med ett kilo rödtunga också, varav jag sparade fyra av de största filéerna tills idag. Självklart blir det räksås till dem och fonden puttrar på så fint redan.

Planen är att äta middag skapligt tidigt, för att avnjuta en ostbricka till "Så mycket bättre" ikväll. Idag är det Freddie Wadlings kväll. Det blir antagligen väldigt känslosamt, så vi får ladda med många servetter. Sedan blir det tidig läggdags, för vi ska på familjemiddag i morgon och förhoppningsvis hämta mitt lagade vinterdäck innan och byta dem hemma hos mor och far.

Mannen hade med sig lite saker hem förstås, lite matnyttigt:



Och kanske inte lika nyttigt men gott, hoppas jag!



What happens in Vegas, stays in Vegas?



Uppenbarligen inte! Innehållet, en Margarita, dracks på plats, men kärlet måste ju med hem...

Stackars mannen är helt ledbruten och skinnflådd efter att ha knatat runt på mässan i två dagar, förutom all sightseeing man "måste" uppleva. Han "lufsar" runt mer än vanligt här hemma för tillfället och han är väldigt nöjd med att vara hemma av flera anledningar. Det är skönare att sova i egen säng, pussa på frun och göra som man vill, när man vill.

Som sagt, det är skönt när det är som vanligt. Inte för att jag saknat snarkningarna, men avsaknaden av tummen har gjort att jag haft lite svårt att somna, så även om jag inte lider av jet lag är även jag trött och sliten efter min intensiva arbetsvecka. Skönt att vi har lite ledigt och kvalitetstid tillsammans framöver...

Vi har lite roligt på gång och har bett en vän om hjälp. Elisson Americana's FB-sida är under uppbyggnad och förhoppningsvis kommer en liten rolig film att se dagens ljus inom en snar framtid. Tanken är förstås att marknadsföra både mannens firma, MAG Autoparts och deras kunder och återförsäljare. Med Hans Selanders hjälp tror jag det kommer bli jättebra!

Till min namne vill jag rikta ett stort tack för "bollningen", jag är glad att du finns! Jag är så glad och tacksam för alla mina/våra vänner. För fem år sedan hade jag inte många, nu känns det sådär fint och jag är så lyckligt lottad som har många vänner som är genuina och ärliga, som stöder och peppar när det är tungt, är med när det är fest och roligt också!

Ha en skön lördag och ta hand om dig!


onsdag 2 november 2016

Tillgång och efterfrågan.

Idag blir det en kort uppdatering bara, för jag börjar gå på ångorna här. Det är bara en dag kvar innan min lediga långhelg, men det är höstlov och jag har väl sällan sett så många ungdomar springa runt som yra höns förr. Det är Thereses fel, eller förtjänst om man så vill. Här kan du läsa mer och om du klickar på hennes namn hamnar du på Youtube och kan se filmen om hennes produkter, om du vill.

Vi säljer bra av både läppbalsam och handkrämer och har beställt hem massor, så det räcker fram till jul. Hoppas vi i alla fall! Föräldrar, pojkvänner och andra som vill glädja sina tjejer på julafton får nog hålla sig framme, för tillgången kan vara mindre än efterfrågan. Handkrämerna är restnoterade redan, men lär komma in nästa vecka...

För övrigt passar det väldigt bra att jag är ledig när mannen äntligen kommer hem. Jag är trött på mikromat och frysen har närapå tömts på färdiga matlådor. Inte så att jag klagar, men nylagad mat är trevligast oavsett om det är jag eller mannen som lagat den. Jag ska vittja frysen för att hitta något till lunch och middag i morgon innan jag lägger mig.

Igår kväll blev det torskrygg i sås och jag orkade inte koka potatis, det blev en kvast broccoli bara.



Idag blev det kyckling till kvällsmat.



Frågade mannen vad han ville ha när han kommer hem på fredag och han sa räkor. "Riktiga" räkor har de tydligen inte på andra sidan pölen, så det kan jag ju förstå. Jag ska se vad jag kan göra åt saken. Det har ju varit redigt blåsigt, så jag vet inte hur det har påverkat tillgången och priset. Det löser sig nog på något vis, tror jag. Det finns ju fler skaldjur...

Klockan ringer tidigt i morgon, det är ju torsdag och veckomöte, så jag drar mig tillbaka och säger på återseende en annan dag. Var rädd om dig och din omgivning så länge!


måndag 31 oktober 2016

Kattmat.

Underbara måndag! Det behövs verkligen en ledig dag när man jobbar fredag-söndag och det är lönehelg. Vi har haft att göra, så tiden har gått fort. Det gillar jag också. Det är bara hemma tiden kan få stå stilla och jag får vara sysslolös. Nu är jag ju inte det förstås, men du vet vad jag menar. Man kan åtminstone välja när man ska plocka ur diskmaskinen och gå på toaletten.

När jag kom hem igår var katterna glada. De skuttade ut efter frukosten och hade inte alls lust att komma in när det var dags för mig att åka till jobbet. Precis som väntat åt de upp maten i ett nafs och sedan kände Compiz på doften att det var godisdags. Jag har aldrig skalat räkor så snabbt som igår, när de väl hade tinat tillräckligt. Sedan blev det snabbmat, igen!

Min kära kollega P sa att "Allt för Sverige" hade startat på SVT 1igen och det är ett trevligt program som jag gärna ser. Man får äta framför TV:n ibland. Eftersom räkorna tog sin lilla tid på sig för att tina fick resten gå rasande snabbt för att inte missa programmet. Hackade fänkål, purjo, blomkål, chili, selleri och ingefära så det stod härliga till. Stekte kammusslor snabbt och och la åt sidan samt fräste på grönsakerna.



Gurkmeja, koriander, spiskummin satte smak och färg på det hela och så hällde jag i lite cf, grädde, vitt vin (givetvis i kocken också), fisk- och ostronsås. Det blev jättegott och jag blev jättemätt!

Idag har jag minsann pratat på riktigt med mannen. Jag vaknade av att sopbilen tutade på utsidan och tänkte ta chansen att ringa innan han hinner somna. Var dock tvungen att mata katterna först, men bad mannen hålla sig vaken. FB är bra på det viset, man kan ringa varann utan att ruinera sig. För dig som undrar har han det varmt och gott, men blev förkyld första dagen, stackar'n.

Det ska bli skönt att få hem honom på fredag, det börjar bli lite långtråkigt här hemma nu. Katterna är dåliga på att kommunicera, de struntar fullständigt i mina frågor och "kvackar" mest när de tycker det är dags att bli matade. Att jag säger att det inte är dags än ger mig indignerade kvack i retur, tills de förnärmat drar sig tillbaka och väntar på att jag ska återvända till köket och så börjar det om...

Idag blir det kött och potäter till middag. Min middag, alltså. Katterna ska få "Nötfärs i gelé", det var en succé häromdagen i alla fall, så jag hämtade mer idag. De har bara ätit dyr burkmat tidigare, men jag tänkte att det kan vara värt att prova annat då de med glädje äter både blomkål, majs och yoghurt. Och jag hade rätt. Compiz äter ju allt, Mayzan är lite mer kräsen, men Mjau har fått godkänt.



Fast nu skulle jag ju inte prata kattmat, utan mina frysfynd. Alltså, vem skaffar tre entrecôter och måste frysa in en (1)? Allvarligt talat? Inte jag i alla fall! Självklart styckfryser man alla biffar, karréer och sådant, så att man kan ta fram önskat antal vid behov och då kan det såklart bli en "udda" bit kvar, men så var icke fallet här. Jag vet vem den skyldige är och jag tackar för detta snedsteg...



Dessutom hittade jag två byttor med svampstuvning, den ena med så lite i att det måste vara de ädlaste svamparna, för jag kan inte slänga sådant även om det inte ens räcker till en person. Den andra byttans innehåll räcker knappt, så hopslagningen blir perfekt! Amandine-potatis skaffade jag redan förra veckan, det var också ett fynd. Bryssel- eller blomkål till? Har broccoli också, hm?

Alla dessa val och beslut. Det är inte lätt att vara människa. Jag väljer ett TV-program idag och det är "Kockarnas kamp". Mannen och jag diskuterade härförleden hur det hade blivit om såsduellen fått en tredje sås "utom tävlan", så att säga? Hade kock-juryn kunnat rösta på en amatörsås? Mannen tycker att jag är duktigare än de flesta på att laga sås. Hur hade jag klarat mig bland proffsen?

Mannen har ju jobbat i branschen, ätit på många finare krogar än jag och ändå menar han att jag är jätteduktig. Jag blir såklart mycket stolt över det, men så tänker jag att det säger han bara för att vara snäll. Fast, säger den lilla rösten som försöker överrösta Jantes, han brukar vara brutalt ärlig och uppriktig. Hade Mannerström riktig otur när jag inte kom med i hans kockskola?

Det får vi aldrig veta, jag har jobb nu och det enda jag saknar är högre lön. Med lite tur och skicklighet kanske jag lyckas skaffa mig det också snart...

Ha en underbar måndagskväll och en toppentisdag!






lördag 29 oktober 2016

Tidsoptimist.

Mannen går och lägger sig när jag står upp på morgonen. Med andra ord pratar vi inte med varandra längre. Det känns ovant och konstigt, men tack och lov är vår brist på konversation inte alarmerande på något sätt, utan har sin helt logiska förklaring. Tidsskillnaden är 8 timmar mellan Mölndal och LA. Men vänta nu, i morgon blir den 9 timmar väl?



Jag får en timme tillbaka i natt, det har jag koll på, och LA ligger idag -8. Eller tänker jag fel? Jag har aldrig fattat vitsen med sommartid i vilket fall som helst. Tiden har rusat på jobbet både igår och idag. Det märks att det är lönehelg, det har varit fullt upp hela tiden. Något som har bidragit till ovanligt många ungdomar i butiken är en bloggare och youtube-kändis.

Vi som jobbar på vårt apotek är för gamla för att platsa i Therese Lindgrens målgrupp och även om några av oss har barn i hennes ålder, så är det kanske inte något vi pratar om när vi träffar dem. Men jag ska fråga min dotter, för skojs skull. Jag tycker dock lite synd om hennes idoler, för produkterna är inte anpassade till målgruppens plånbok.

Jag anar att alla tjejer har skrivit ny önskelista och att föräldrarna kommer att springa benen av sig för att försäkra sig om att döttrarna kommer att bli glada på julafton och rädda hela helgen. För egen del önskar jag inget i julklapp längre, jag vill bara ha mina nära och kära omkring mig, men självklart har jag önskat mig saker lika hett som dagens barn och ungdomar...

LP-plattor med ABBA eller ELO, en Onepiece, fast så hette det förstås inte då. En plyschoverall, alltså. Det hette så då. Jag fick en brun, det varken är eller var min favoritfärg, men detta var ju på 70-talet och minns jag inte helt galet fick alla systrarna se ut som pepparkaksgubbar. För övrigt minns jag inte att jag någonsin blev besviken eller blev speciellt avundsjuk på kompisars julklappar.

Vi fick alltid något i klädväg som vi kände oss fina i, en bok att njuta av, något flärdfullt, något nyttigt. Det kanske finns nära och kära som minns annorlunda än jag, men det viktigaste tror jag ändå att vi var lediga, tillsammans, åt och drack gott under ordnade former, myste och mådde bra i största allmänhet, med mer pynt och glitter än de flesta hade och det var jag mallig över.

Det är och var inte julklapparna som var viktigast, det är känslan. Min känsla just nu, när jag sitter och tittar på "Så mycket bättre" är att jag önskar att mannen var här och delade det med mig. Vi är lite blödiga båda två och Magnus Carlson och Weeping Willows tar fram sorgerna och tårarna, i alla fall hos mig. Freddie Wadlings tolkning var brutal och tårarna sprutade, så vackert var det.

Musik är viktig på många sätt. Den kan förstärka känslor hos en, vare sig de är glada eller ledsna. Den kan ta en ur dalarna och lugna en när man är ur gängorna av olika orsaker. Jag återkommer till frågan om vilket sinne jag skulle kunna leva utan och det får nog bli synen. Synminnet finns ju kvar, det finns käppar och ledarhundar, ljudböcker och musik.

Jag älskar tystnad, men tror inte jag skulle må bra alls utan musik, utan att kunna höra barnbarnen ropa på mormor eller höra deras skratt. Å andra sidan vill jag ju kunna se människorna jag älskar och framför allt se barnbarnen växa och ändra utseende under uppväxten. Att se sin gubbe bli äldre är inte lika viktigt och jag är övertygad om att han tänker likadant som jag...

Det finns såklart fördelar och nackdelar med allt, även att vara ensam hemma. Än så länge har jag matat fiskarna och vattnat cissusen och inte spelat bort hembiträdet på poker. Jag vägrar dock att bona golv och något piano finns inte stämma om. Katterna och jag anpassar oss till situationen och har redan skapat ett flödesschema som funkar bra för alla parter.

Jag släpper ut dem när jag kommer hem, lägger upp mat till dem, byter kläder och värmer mat i mikron till mig själv. I morgon lagar jag troligen till något nytt, eftersom måndagen är ledig och det i sig tillför energi efter jobbet. Tror det blir skaldjur. Då bli också fyrbeningarna glada. Lite för glada måhända, så jag kanske omvärderar mitt sug efter tiofotingar.



När jag tänker efter finns det nog ett par kammusslor kvar i frysen. Bra snabbmat det med. Nå, jag har flera timmar kvar innan jag måste ta ett beslut. Jag hänger med Harry Bosch och Pondus under tiden jag funderar, i brist på bättre sällskap.

Ha en god natt och en härlig söndag!








torsdag 27 oktober 2016

Kufar.

Torsdag och sista lediga dagen på en stund. Fast jag har ju "jobbat", det var morgonmöte och sedan har jag läst rutiner. Det bästa idag, i alla fall hittills, är att jag hittade nya skor med hjälp av ett butiksproffs. Hon får alla rätt! Hälsade vänligt, lät mig titta runt själv en stund och erbjöd sedan sin hjälp. Jag förklarade vilka behov jag har och hon förstod precis vad jag behövde.

Hon kom med lagom många förslag och till slut kunde jag gå därifrån med ett par ganska fula, men bekväma skor. Dyra var de med, men med personalkortet fick jag lite rabatt, så jag är glad ändå! Sedan hämtade jag lite mat på Ica, jag bestämde redan igår kväll att jag skulle ha hamburgare idag, men vi hade inga hamburgerbröd hemma och nej, jag bakar inte sådana.

Undrar om vi har någon dressing? Det glömde jag kolla upp, men det gör inget, jag kan tillverka en i så fall. Jag föredrar purjolök framför gul lök på min hamburgare. Rå lök ger en så trist eftersmak och den håller i onödigt länge, tycker jag. Tyvärr är inte mannen av samma åsikt, men nu är han ju inte hemma, så jag "slipper" rå-lök-pussar.

Maten igår var verkligen supersnabb att laga till. Jag mosade ihop några skivor rökt lax med en sked cf och lite peppar under tiden som den färska pastan kokade. Laxen var så mjäll att det var svårt att få till fina rosor, men det spelade ingen större roll när den smakade så gott!



Grönkålen tog en lite längre stund att repa av och förvälla (jag hällde kokande vatten över den i ett durkslag ett par gånger). Jag repade mer än jag behövde till maten, så jag gjorde hastigt och lustigt lite kvällsgodis också.



Nästa gång ska jag pressa citron över bladen, förutom olja och lite salt, det blir nog ännu godare. De blev otroligt frasiga och spröda. Jag fick borsta tänderna väldigt noga innan jag gick och la mig...

Det ringde på dörren igår kväll, det gillar jag inte. Jehovas vittnen, försäljare av barnkläder eller Röda Korset göre sig icke besvär här! Men ibland är det grannpojken som är utelåst eller har tappat mobilen, så man öppnar ju ändå. Någon gång har vi haft nytta av försäljare, faktiskt. Rabatthäftet mannen övertalades (av mig) att köpa till exempel, det tjänade vi många kronor med.

När barnen ringer på och vill sälja jultidningar blir jag glad och vill såklart uppmuntra dem genom att köpa en bok eller två. Larmet i huset kom in tack vare en dörrknackare också. Annars är vi lika ovilliga att öppna dörren, både mannen och jag, om vi inte väntar besök förstås. Enstöriga kufar är vi, och var och en blir salig på sin fason...

Men jag skulle ju berätta vem det var som ringde på. I vårt område kommer en fiskbil ibland, den var det inte. Det var en köttbil. Kött På Riktigt, det lät ju trevligt, sa jag, men tyvärr är vår frys smällfull. Nääääj, sa den trevlige unge mannen, så synd! Och så ville han veta vad vi hade i den. Jag gissar att de återkommer senare, om jag inte skrämde bort honom med all grönkål mellan tänderna...

Nu har jag utfodrat katterna, dags att tänka på mig själv! Ha en fin torsdag och en härlig fredag!








onsdag 26 oktober 2016

Ömfoting.

Gräsänka, så därför hade jag lite svårt att somna igår, utan tummen. Ja, mannens alltså. Jag brukar hålla i den när vi somnar. Annars känns det ganska okej att vara själv, för jag trivs med mitt eget sällskap. När jag kört mannen och Göran (en av kunderna) till Landvetter efter middagen igår åkte jag hem och bytte till min mysklänning och kröp upp i soffan med min bok.

Vanligtvis är det mannens plats, men jag behöver läslampan som står i det hörnet. Min fåtölj står mitt i rummet och det finns visserligen taklampa, men den ger inte så bra ljus. Det är ju bara att inse att man blir äldre och skumögd. Därför spanar jag efter en läslampa som har teleskopfunktion, så man kan fästa den i väggen eller ha den stående mellan soffan och min favoritplats utan att vara i vägen.

Den andra soffhörnan är nämligen katternas. I alla fall tills jag eventuellt får överge min lysande lampidé och fräckt byter plats med dem. Men helst vill jag slippa sitta bredvid mannen, det är så obekvämt att konversera någon som sitter intill en, för man vill ju gärna se personen ifråga och slippa nackspärr. I-landsproblem, men ändock...

Jag läste ut en Harry Bosch-bok igår och ville genast fortsätta på nästa. Jag letade som en Toker och nös som Prosit, men upptäckte den inte. Tog med mig mina korsord upp i sängen, men ringde mannen för att säga god natt först. Han var säker på att boken skulle finnas, så jag kollade igenom bokhyllan i morse och där fann jag den ju! Så bra, då slapp jag skaffa en ny bok till en redan överfull bokhylla.

Däremot åkte jag till Frölunda Torg för att leta skor och tofflor. Det verkar inte vara säsong för innetofflor för jag såg då inga, trots att jag var inne i varenda skobutik. Märkligt, är det inte så här års folk börjar frysa om fötterna i golvdraget? Själv har jag tofflor på året om, mina fötter mår bättre då och så når jag upp till köksbänken bättre.

Mina gamla tofflor hade släppt i sömmarna och var allmänt utslitna överallt utom undertill. Jag hittade dem på Wieselgrensplatsen för 3½ år sedan, så de har tjänat mig väl. Skor hittade jag inte heller på Torget. Jag vill, eller snarare måste, ha svarta skor på jobbet. De bör vara i skinn eller annat material som andas. Lider inte av fotsvett, men 10 timmar i samma skor på jobbet?

Du förstår ju att det inte duger med vad som helst. Jag är ömfotad och har extremt känsliga hälsenor och begynnande hallux valgus. Undrar om det är bra med sådana där masaiskor då? MBT-skor är hemskt dyra, så jag måste forska mer om detta. Att de är bra för knä, rygg och hållning vet jag redan, men för en ömfoting som jag?

Jag åkte hemåt med nya blockljus från Lagerhaus. 100% stearin har vi bestämt oss för att använda och det hade de minsann, till ett rimligt pris dessutom. Värmeljus brukar vi hämta på Willy's, de är billigare än både Ikea och Klas i sjön. Stannade till på 421 för att med ljus och lykta leta vidare efter skor och tofflor på Skopunkten, men icke!

Det fanns en butiksmänniska där och när hon hade tagit betalt i kassan försvann hon i på lagret. Jag ställde tillbaka de skor jag ratat och spanade vidare, men när hon kom tillbaka ut i butiken utan att fråga om jag ville ha hjälp lämnade jag den. Sådär gör man inte om man vill sälja något. Därför gick jag ner till Ica och hittade ett par tofflor åtminstone.

Mina nya tofflor 
Jag förväntas infinna mig på jobbet i morgon för vårt gemensamma morgonmöte, så jag fortsätter min jakt på skor efter det. Idag ska jag inte göra någon annan nytta än att tömma diskmaskinen och laga till en middag med färsk pasta, grönkål och rökt lax, vilket kommer ta 5 minuter. Sedan ska jag tända ljus och mysa i min soffhörna med ett glas vin eller två.



Det finns ingen anledning att inte göra det bästa av det man har, eller hur? Jag och katterna klarar oss utmärkt även om det är ovanligt tyst och stilla här hemma nu. Mannen lämnade paddan för att jag skulle kunna ordna vissa saker för honom under tiden han är borta, men glömde stänga av ljudet. Det har jag självklart gjort nu och saknar inte heller ljudet av hans två mobiler som tutar (den ena bokstavligen) och spelar...

Som vår gode vän Peter brukar säga; "Det finns alltid en passande låt" och här får du den. Kanske inte den version du trodde, men den här är inte dum, alls. Nu blir det störsssta möjliga tyssstnad resten av dagen här i Hagen, tror jag. Den bryts troligen enbart av katternas "prat" när det är dags för mat eller att gå ut och det är gott så!

Ha en fantastisk onsdag och må väl vad du än tar dig för, men var rädd om dig!






söndag 23 oktober 2016

Pyssling.

Då var det söndag igen och vad passar väl bättre till middag än en finfin ribbestek, särskilt som vi har städat och härjat runt? Nåja, så himla mycket har vi inte gjort. Jag har klippt mannens hår, då måste man dammsuga. Sedan duschade han och rensade golvbrunn, medan jag rastade den ena snabeldraken på nedervåningen.

Sedan tog jag fram den andra och mannen skakade mattor. Efter denna bedrift behövde jag också duscha, vilket innebär klädbyte och då behöver man tvätta. Fast mest tvättar jag kläder till mannens packning, han åker ju till Stockholm redan på tisdag och vidare till Los Angeles på onsdag morgon. Jag är avundsjuk, men håller ställningarna här hemma.

Igår var det ingen av oss som hade lust att städa, det blev visst lite sent i fredags. Vi åt middag och drack gott vin och hamnade sedan i musikträsket och gör man det är det svårt att ta sig ur och lägga sig i vettig tid. Jag hade ingen baksmälla igår heller, men det finns gränser för vad man tar sig för, så jag pysslade lite i köket istället.



Picklad rödlök är gott till mycket och är ett billigt tillbehör och så vackert! När jag stod där i ättiksångorna tänkte jag att det vore gott med surkål till ribben och frågade en god vän om råd för en snabbsyrad variant. Det blir gott, även om det inte är riktig surkål, som är så ljuvligt gott och kan ätas med bara en klick smör som får smälta över hela härligheten!

Sedan var det ju dags att förbereda fisksoppan. Vi tog med en påse "mixed seafood" från affären och jag petade ut "fulräkorna" och gav till katterna, så att jag fick skala och använda "finräkorna" till oss själva. Det spelar inte katterna någon roll vilken sort det är, men jag tycker det är menlöst både visuellt och smakmässigt och  med de bleka och pyttesmå räkorna i dylika blandningar.



Hackade grönsaker grovt till fonden och mycket fint till själva den färdiga soppan. Havskatt hade jag sparat sedan tidigare äventyr och laxen som vi hämtade i frysdisken på Willys fick stanna i kylen, för det blev mer av allt än jag trodde från början. Det blev mycket riktigt en stor portion över av den soppan, men den kan jag äta upp vilken dag som helst när ingen är hemma och lagar mat till mig.

Du som begripit hur mitt schema ser ut vet att jag jobbar måndag efter en ledig helg, sedan följer tre lediga dagar till, så det är ju typiskt att mannen åker redan på tisdag. Å andra sidan kan jag skjutsa honom och eventuellt en av hans kunder till flygplatsen och slippa ha bil stående på långtidsparkeringen där och jag kan hämta honom (dem) också.

Och visst är det lika bra att jobba nästa helg, när han ändå inte är hemma. Fast jag tycker lite synd om mig själv i alla fall. Tur att hela frysen är full av färdig mat som bara är att värma när denna hårt arbetande kvinna kommer hem och inte orkar laga mat. Jag vet hur det kommer att bli. Noggrant planerande av både lunch- och middagslådor, det är en evinnerlig tur att maskinen hann komma hem.

Sedan kommer jag att sitta i mannens soffhörna och läsa böcker och lösa korsord. Lediga dagar lagar jag förstås mat, han är ju borta nio dagar och det blir arton matlådor det. Så många finns det inte och jag har tre lediga dagar under den tiden. Det lustiga är att det inte finns en enda maträtt jag ska passa på att laga och äta, för att mannen inte gillar den. På det viset är jag lyckligt lottad. Också.

Det blir vad det blir och jag finner prisvärt om det inte redan finns i vår välfyllda frys. Jag var tvungen att möblera om i den för att få plats med lammet. Även ett litet lamm på 12 kg tar plats. Litet, men naggande gott:



Sås med skogschampinjoner, hasselbackspotatis och lite ärtor och lyckan är fullständig.

Nu börjar det allt att suga i tarmen och snålvattnet rinner till, så jag ställer mig i köket och skalar potatis och förbereder så gott jag kan innan steken är klar. Pressad potatis och lite (mycket) sås ska man såklart ha till, förutom surkålen och löken.

Någon lök på laxen imorgon blir det nog inte i alla fall, men det är en annan historia...

Ha en fin kväll och var rädd om dig!