Tänk själv.

Mannen kom med kaffe och tidning idag. Jag var helt slut och hade inte alls lust att vakna. Snoozade flera gånger och stängde av när jag tyckte det blev tröttsamt att snooza... Märkte ju att mannen var uppe, så det var ingen risk att "försova" sig. Sudokut gick åt skogen, då var det dags att stå upp och fixa en macka och dra på arbetskläderna.

Vi har en elev på apoteket nu och fram till slutet av mars. Det är roligt tycker jag. Ibland ska hon vara med mig i egenvården, men framför allt är det förstås i recepthanteringen hon ska praktisera. Jag minns min egen praktik med glädje och tacksamhet. Monica hette min handledare och hon var apotekschef i Munkedal. Jag hade så roligt där och fick vid ett tillfälle läxa upp en veterinär.

Han visste ju inte att jag var praktikant, när jag på Monicas uppmaning sökte honom på kliniken. Men det var jag som såg vilka fel han gjort när han skrev receptet på narkotikaklassat läkemedel till en hund. Faxrecept får bara förskrivas med en viss mängd och det ska vara en speciell blankett till narkotiska preparat. Sen var det några mindre fel till, men dock fel.

När jag tog emot receptet ville jag göra i ordning det med en gång, för hundägaren hade redan varit inne tidigare och var orolig för sin hund, som verkade ha ordentligt ont. Jag hade alltså redan varit i kontakt med kliniken för att efterlysa receptet som var utlovat när de kom hem från Göteborg. När det äntligen kom var det för många och allvarliga brister i det så jag visade det för mina kollegor.

Visst, jag hade precis klarat den tentan och hade alla reglerna i klart minne, det var faktiskt en och annan som inte "fann fem fel". När veterinären äntligen fanns på tråden var han mycket irriterad och stressad och tyckte jag var jobbig som ifrågasatte hans profession. Då svarade jag honom myndigt att det var min profession att upptäcka fel och brister i receptet, på det att ingen av oss må klandras.

Han ändrade ton och frågade, förvisso fortfarande lite irriterat, vad han gjort så galet att jag var tvungen att störa honom. När jag hade förklarat dessa fel och allt var utrett och klart tackade han för att jag ringde och gav honom en påminnelse om vilka regler som egentligen gäller. Hela samtalet slutade i bästa tänkbara sämja och jag fick spontana applåder av mina kollegor.

Själv var jag som en våt trasa efteråt, men det var en nyttig erfarenhet för även om jag helst alltid undviker konflikter, så var det min strid att ta och jag visste att jag hade rätt, därför stod jag på mig.
Jag önskar att jag gjort så oftare, men i vissa situationer har det tyvärr känts enklare att vika ner mig. Det är inget jag rekommenderar, man sviker sig själv om man ger efter när man vet att man har rätt.

Som jag sa till en kollega idag; det är lätt att låta jobbet, kollegor och alla andra gå före dig själv, men det dig själv du måste leva med i hela ditt liv. Det gagnar ingen i det långa loppet att du mörkar vad du egentligen tycker, tänker och känner. Ingen blir glad för att du deppar ihop, kraschar i väggen och inte kommer till jobbet...

Jag har inte gått in i väggen själv, men det var nära en gång. Flera av mina nära och kära har varit där eller "bara" knycklat till näsan lite. I apoteksvärlden är det inte alls ovanligt, vare sig bland fotfolk eller chefer. Det är främst därför jag inte eftersträvar en legitimation längre. Som egenvårdsrådgivare och tekniker är man lite mer fri, även om det kan vara nog så stressigt.

Så tänk gärna på det när du besöker ett apotek nära dig nästa gång. Det är inte "bara" att lämna ut det som doktorn skrivit på receptet. Det är faktiskt vi som jobbar på apotek som är läkemedelsexperterna. Läkarna ska ställa diagnoser. Receptet ska granskas, bedömas och vid minsta osäkerhet om dosering ska läkaren kontaktas, om det inte står sic eller obs, för då vet vi att doktorn tänkt minst två gånger...

Mannen har serverat ytterligare en underbar middag och jag är så tacksam för att han finns i mitt liv och skämmer bort mig när jag jobbar sent.

Vi har beslutat att stanna hemma denna helgen för att bokföra och städa huset. Nästa helg är jag långledig och vi kan åka norröver vilka dagar vi vill. Då har mannen också födelsedag, och jag ska hitta på något extra gott att bjuda på. Mysa och njuta av stjärnhimlen är det bästa som finns och det gör man bäst i Bovall.

Nu är jag slut i rutan och ska strax ta med nya korsordstidningen upp i sängen och titta i den. Att lösa något är inte troligt, fast ibland kan en trött hjärna överraska en ofantligt. Är man trött tänker man oftare "utanför boxen" och associationerna kan bli helt annorlunda än annars. Det sägs att drömmar kan lösa många knutar, om man minns vad man drömmer, förstås...

God natt och dröm vackert, var rädd om dig och din omgivning!