Sake(n) är klar.

Lycka. Jag är lycklig. Min äldste son är här och vi har pratat om ditt och datt, shoppat (!) och lagat mat. Nå, han shoppade och jag lagade mat, men ändå. Jag och mannen var med under shoppingen och mannen och sonen var i köket under matlagningen, Mannen skalade potatisen när jag bad om en frivillig till den uppgiften...

Jag har fått veta vad sonen egentligen gör på sitt jobb och jag är stolt över honom. Människor som kan förbättra rutiner är bra att ha och bör uppskattas därefter, vilket jag hoppas och tror de gör där han är nu. Problemet är att han är anställd av Manpower och de verkar flytta folk lite för godtyckligt, trots goda vitsord av gruppchefer och andra.

Det kan vara så att Manpower har högre mål för sina "klienter", men även då borde det finnas en bättre kommunikation än att få besked om förlängning, omplacering eller fast anställning lite tidigare än sista "projektanställningsdagen". Bemanningsföretag eller inte, kommunikation gagnar alla inblandade och man slipper oroa sig i onödan, eller söka andra vägar till anställning.

Lika bra jag går och lägger mig, så jag orkar upp i morgon för att köra gossen till kursen som börjar klockan nio borta på Hising Island. På hemvägen ska jag hämta lite saker som ska fylla bläckfisken. Jo, jag sticker ut hakan och serverar en "icke-favorit". (Hittar på något som back-up om det går fullständigt åt skogen.)

Jag har lärt mig att ris inte är en favorit, därför är det tillbehöret reviderat till en nudelsallad, vilket jag hoppas kan vara tillräckligt japanskt och gott för att duga som bukfylla. Det kan bli spännande att servera sake till det hela. Sketongen har ju varit i Japan bevars, och har troligen synpunkter på det med. Men friskt vågat, hälften vunnet, tänker jag.

Sov gott och ha en fortsatt trevlig helg. Sayonara!

Lånad från nätet....