Förbluffad.

Ja kära nån, så glad jag är för min present! Mr Springsteen och E Street Band levererade verkligen! Vilken mäktig och upplyftande känsla att sitta bland 60000 andra som sjunger så att taket hade lyft sig, om det funnits nåt riktigt tak på Ullevi. Regnet höll sig mestadels borta, så publiken var vid gott mod. Vi hade inte haft ont av det i och för sig eftersom vi satt under tak.

Min förstfödde son uppmanade oss att äta en god middag innan och skicka notan till honom efteråt. Ytterligare en present alltså. Vi valde att äta på Pinchos. För dig som inte vet vilket etablissemang det är, så kan jag förklara kortfattat att man beställer mat och dryck via en mobil-app och sedan är det självservering som gäller. Måhända det är brist på arbetskraft?

Fördrinkarna intogs vid baren, och de tre som jobbade där hade ett drygt jobb, men skötte det bra såvitt jag kunde se. Dessutom hade en av dem två utmärkta förslag på drinkar som inte är åt det vulgärt söta hållet, sådant betalar jag bara inte för. När vi äntligen fick ett bord var det på motorvägen. Precis intill köket, där alla gästerna sprang och hämtade sin mat, mer eller mindre skickligt balanserande de smala plankorna med smårätter, mötande personalen som försvann in genom dörren med disken. Vi behövde alltså varken duka av eller diska, där gick tydligen gränsen...

Vad som hade behövts däremot, är någon som tar fram saltkaret och smakar av alla rörorna. Själva huvudingredienserna, såsom räkor, kyckling, dumplings och allt vad vi inmundigade var välkryddade och goda, men att doppa i något som ska förhöja smaken ytterligare och det smakar platt och intetsägande, då känner man sig gäckad. Jag var på väg ut till köksan för bringa ordning ehuru det var tid för tête à tête med den eminente och entusiastiske gentlemannen på arenan. Maken ingrep.

Det får bli ett rendez-vous. Jodå, både mannen och jag kan tänka oss att ge dem en chans till, om inte annat så för de goda drinkarna. Efter konserten gällde det ju att ta sig hem på snabbast möjliga sätt, vilket inte var det lättaste. Det skulle ju alla andra också. Vi följde lämmeltåget till Gothia, ty där brukar det alltid dyka upp droskor och vi väntade icke förgäves.

Kunde jag somna? Nej! Ville jag stå upp när klockan ringde? Nej, verkligen inte! Men man är ju plikttrogen och kommer i tid dessutom. Jag var i stort behov av luktsalt när aftonen nalkades, det får jag tillstå. När kunden som kommer in halv åtta och ber om Behepan och jag hör Bepanthen, då är man på väg att dåna...

Inte tillräckligt trött för att gå och lägga mig i tid efter räkorna som mannen dukade upp med till aftonvarden, tydligen. Vi satt och konverserade och plötsligt var det midnatt och väl det. Hade föredragit att behålla nattmössan på och somna om när mannen serverade kaffe och tidning i morse, fast det nändes jag inte. När sudokun var löst klädde jag på mig och satte igång tvättmaskinen.

"It's a dirty job, but someone has to do it", tur att det finns maskiner för sådant. Kokade ägg och gjorde ett par mättande och närande knäckemackor till oss. Mannen glömmer alltid bort att frukostera, ergo tar jag hand om den detaljen när jag är hemma, nio gånger av tio. Sedan åkte jag för att hämta mat och kom hem med en massa klädesplagg. Också, bör jag kanske tillägga.

Dessa hittade jag dessutom på H&M, till min stora förvåning. Två blusar, en rutig skjorta (mannen höll på att förlora sansen), två par finbyxor, en kavaj, en klänning och ett vackert linne. Åtta plagg på en gång, som jag sa till expediten i kassan, det har inte hänt på år och dagar. Det blev tre plagg till, på Ica... Sådana där benkläder, som man har under en klänning eller en lila tunika.

Inalles elva plagg på en och samma dag. Jag är fortfarande i chock och det bästa av allt är att det var realisation på nästan alltihop och det gick på under 1500 riksdaler. Jag är dock fortfarande i behov av ett par vardagshosor till eller två, enär det fortfarande dröjer med våra arbetskläder. Mina svarta börjar bli sorgligt urtvättade och trasiga.

Nå, efter denna bedrift för vilken jag torde förlänas en Serafimermedalj för effektiviteten och modet i omklädningsrummet samt det bidrag till statskassan jag upplät, tyckte jag att det var dags att belöna mig själv med lite god mat. Mannen förtjänade också det, han har jobbat på hela dagen vid sin pultet och skulle även traktera lutan med kvintetten, varför det fick tillagas något smakligt geschwint.

Lite kylskåpsrensning kan man säga att det blev, för inget av det jag ville ha i butiken fanns att uppbringa. Varken den ekologiska nötfärsen eller högrevsfärsen (går inte in på detaljer om benämningar idag) stod att finna. Därför blev det som det blev och gott blev det med. Två lunchlådor med resterna ligger i frysen nu, det är ingen måtta på min förträfflighet idag, som du förstår.

Ity jag har bäddat rent i sängarna så borde jag verkligen gå och tvaga min lekamen innan läggdags. Min plan är att äntra sängen avsevärt mycket tidigare än sistlidna aftnar. Det är emellertid högst otroligt att min förträfflighet varar någon längre stund, således går jag inte ed på att det blir så.

Jag önskar dig en god natt, närhelst det blir dags för dig och hoppas du är rädd om dig och din environg. God afton!