Vad är vad?

Äntligen helg! Ända sedan igår, faktiskt. Sista dagen på 6/7-veckan var den längsta på grund av ett morgonmöte som startade kl 9 och arbetsdagen slutade 20. Kände mig rätt mosig när jag kom hem till mannen som lagat jättegod middag, igen.

Helstekt ytterfilé, med champinjoner och pressad potatis. Mums!

Sedan slappade vi och tittade på film, vilket var precis vad jag behövde. Slutade aftonen med diverse musik efter en diskussion om genrer, eftersom mannen är med i en grupp där de lägger upp musik som följer ett tema, antingen veckovis eller dagligen. Det som är hårdrock för en är inte alls samma sak för en annan. I mångt och mycket en generationsfråga, men väldigt intressant sådan.

En ännu svårare nöt är vad "country" innebär för folk. Vilka artister är country för dig? För mig är det både Emmylou Harris, Johnny Cash, Carlene Carter, Willie Nelson, Dolly Parton och Bonnie Raitt och Rodney Crowell för att nämna några såhär i hastigheten. Mannen skulle kunna rabbla upp många fler, men så har han uppskattat "genren" mycket mer och längre tid än jag också.

Jag spelade upp några av Dollys låtar för honom, eftersom jag var väldigt förtjust i henne när jag var liten. Och minsann, låttexterna sitter där än! Till exempel den här. Kanske fastnade den för att texten är så sorglig och att barn är grymma mot varann. Nästa låt fastnade säkert för att den är så glad och för att budskapet är man inte ska döma någon efter utseendet eller vad andra tror...

Det är svårt att inte ha fördomar. Det är lätt att dra alla över en kam. Som att alla ensamkommande barn är vuxna och våldtäktsmän. Så är det förstås inte, men de "äkta" barnen och skötsamma sådana hör man inte så mycket om. Rättelse, man hör knappt något alls om dem, bara från några få som jobbar med dem och den motvikten behövs verkligen!

Jag brukar inte uttrycka några åsikter i invandringspolitiska spörsmål, eller politik överhuvudtaget, men jag menar bestämt att de som kommer hit omedelbart ska upplysas om vilka regler och normer som gäller i Sverige. Har de papper, sköter sig och uppträder så som vi vill, det vill säga lagligt, är de välkomna att stanna, men utan papper bör de inte få komma in, till att börja med.

Självklart ska de utvisas på livstid om de förfaller till brottslighet, oavsett om det är stöld, våldtäkt, misshandel eller mord. Nysvenskar som ger sig iväg för att ansluta sig till Daesh, anser jag ha förbrukat sitt svenska medborgarskap och är inte välkomna tillbaka. Alla har ett val. Vi kan inte dalta med dem som missköter sig, det skapar bara mer problem och fler likasinnade lycksökare.

Nu lämnar jag detta känsliga ämne och övergår till lättsammare saker innan jag får huvudvärk, halsbränna och blodsockerfall. Det först- och sistnämnda är i och för sig något jag sällan eller aldrig drabbas av, men det räcker med halsbränna för att man ska bli grinig. Tur det finns medel mot sådant, det vill säga byte av ämne eller antacida.

Idag ska vi slå till och äta trerätters middag, mannen och jag. En flaska bubbel står på kylning och den ska avnjutas till en grön ärtsoppa och kanske ostchips. Sedan går vi vidare till huvudrätten som består av lammrevben, hasselbackspotatis och faktiskt även idag, en champinjonsås. Eller -stuvning, det känns som ett roligare alternativ.

Vi avslutar med ostbricka ackompanjerad av äpple, melon och ananas. Lite lyxigare kyl- och frystömning med andra ord då vi behöver göra plats för nytt lammkött och slippa slänga sådant som börjar närma sig bäst-före-datum. I morgon åker vi norrut och hoppas på att det nappar på vägen. Vi har således gjort avsteg från vår traditionsenliga fiskfredag, men överlever nog det med.

Fördrinken är blandad och avsmakad, nu blir det dusch och något bekvämare i klädväg innan matorgien startar för vår del. Hoppas du också får något gott ikväll och att du har det så bra som du förtjänar!

Auf Wienerschnitzel!