Powered By Blogger

måndag 31 oktober 2016

Kattmat.

Underbara måndag! Det behövs verkligen en ledig dag när man jobbar fredag-söndag och det är lönehelg. Vi har haft att göra, så tiden har gått fort. Det gillar jag också. Det är bara hemma tiden kan få stå stilla och jag får vara sysslolös. Nu är jag ju inte det förstås, men du vet vad jag menar. Man kan åtminstone välja när man ska plocka ur diskmaskinen och gå på toaletten.

När jag kom hem igår var katterna glada. De skuttade ut efter frukosten och hade inte alls lust att komma in när det var dags för mig att åka till jobbet. Precis som väntat åt de upp maten i ett nafs och sedan kände Compiz på doften att det var godisdags. Jag har aldrig skalat räkor så snabbt som igår, när de väl hade tinat tillräckligt. Sedan blev det snabbmat, igen!

Min kära kollega P sa att "Allt för Sverige" hade startat på SVT 1igen och det är ett trevligt program som jag gärna ser. Man får äta framför TV:n ibland. Eftersom räkorna tog sin lilla tid på sig för att tina fick resten gå rasande snabbt för att inte missa programmet. Hackade fänkål, purjo, blomkål, chili, selleri och ingefära så det stod härliga till. Stekte kammusslor snabbt och och la åt sidan samt fräste på grönsakerna.



Gurkmeja, koriander, spiskummin satte smak och färg på det hela och så hällde jag i lite cf, grädde, vitt vin (givetvis i kocken också), fisk- och ostronsås. Det blev jättegott och jag blev jättemätt!

Idag har jag minsann pratat på riktigt med mannen. Jag vaknade av att sopbilen tutade på utsidan och tänkte ta chansen att ringa innan han hinner somna. Var dock tvungen att mata katterna först, men bad mannen hålla sig vaken. FB är bra på det viset, man kan ringa varann utan att ruinera sig. För dig som undrar har han det varmt och gott, men blev förkyld första dagen, stackar'n.

Det ska bli skönt att få hem honom på fredag, det börjar bli lite långtråkigt här hemma nu. Katterna är dåliga på att kommunicera, de struntar fullständigt i mina frågor och "kvackar" mest när de tycker det är dags att bli matade. Att jag säger att det inte är dags än ger mig indignerade kvack i retur, tills de förnärmat drar sig tillbaka och väntar på att jag ska återvända till köket och så börjar det om...

Idag blir det kött och potäter till middag. Min middag, alltså. Katterna ska få "Nötfärs i gelé", det var en succé häromdagen i alla fall, så jag hämtade mer idag. De har bara ätit dyr burkmat tidigare, men jag tänkte att det kan vara värt att prova annat då de med glädje äter både blomkål, majs och yoghurt. Och jag hade rätt. Compiz äter ju allt, Mayzan är lite mer kräsen, men Mjau har fått godkänt.



Fast nu skulle jag ju inte prata kattmat, utan mina frysfynd. Alltså, vem skaffar tre entrecôter och måste frysa in en (1)? Allvarligt talat? Inte jag i alla fall! Självklart styckfryser man alla biffar, karréer och sådant, så att man kan ta fram önskat antal vid behov och då kan det såklart bli en "udda" bit kvar, men så var icke fallet här. Jag vet vem den skyldige är och jag tackar för detta snedsteg...



Dessutom hittade jag två byttor med svampstuvning, den ena med så lite i att det måste vara de ädlaste svamparna, för jag kan inte slänga sådant även om det inte ens räcker till en person. Den andra byttans innehåll räcker knappt, så hopslagningen blir perfekt! Amandine-potatis skaffade jag redan förra veckan, det var också ett fynd. Bryssel- eller blomkål till? Har broccoli också, hm?

Alla dessa val och beslut. Det är inte lätt att vara människa. Jag väljer ett TV-program idag och det är "Kockarnas kamp". Mannen och jag diskuterade härförleden hur det hade blivit om såsduellen fått en tredje sås "utom tävlan", så att säga? Hade kock-juryn kunnat rösta på en amatörsås? Mannen tycker att jag är duktigare än de flesta på att laga sås. Hur hade jag klarat mig bland proffsen?

Mannen har ju jobbat i branschen, ätit på många finare krogar än jag och ändå menar han att jag är jätteduktig. Jag blir såklart mycket stolt över det, men så tänker jag att det säger han bara för att vara snäll. Fast, säger den lilla rösten som försöker överrösta Jantes, han brukar vara brutalt ärlig och uppriktig. Hade Mannerström riktig otur när jag inte kom med i hans kockskola?

Det får vi aldrig veta, jag har jobb nu och det enda jag saknar är högre lön. Med lite tur och skicklighet kanske jag lyckas skaffa mig det också snart...

Ha en underbar måndagskväll och en toppentisdag!






lördag 29 oktober 2016

Tidsoptimist.

Mannen går och lägger sig när jag står upp på morgonen. Med andra ord pratar vi inte med varandra längre. Det känns ovant och konstigt, men tack och lov är vår brist på konversation inte alarmerande på något sätt, utan har sin helt logiska förklaring. Tidsskillnaden är 8 timmar mellan Mölndal och LA. Men vänta nu, i morgon blir den 9 timmar väl?



Jag får en timme tillbaka i natt, det har jag koll på, och LA ligger idag -8. Eller tänker jag fel? Jag har aldrig fattat vitsen med sommartid i vilket fall som helst. Tiden har rusat på jobbet både igår och idag. Det märks att det är lönehelg, det har varit fullt upp hela tiden. Något som har bidragit till ovanligt många ungdomar i butiken är en bloggare och youtube-kändis.

Vi som jobbar på vårt apotek är för gamla för att platsa i Therese Lindgrens målgrupp och även om några av oss har barn i hennes ålder, så är det kanske inte något vi pratar om när vi träffar dem. Men jag ska fråga min dotter, för skojs skull. Jag tycker dock lite synd om hennes idoler, för produkterna är inte anpassade till målgruppens plånbok.

Jag anar att alla tjejer har skrivit ny önskelista och att föräldrarna kommer att springa benen av sig för att försäkra sig om att döttrarna kommer att bli glada på julafton och rädda hela helgen. För egen del önskar jag inget i julklapp längre, jag vill bara ha mina nära och kära omkring mig, men självklart har jag önskat mig saker lika hett som dagens barn och ungdomar...

LP-plattor med ABBA eller ELO, en Onepiece, fast så hette det förstås inte då. En plyschoverall, alltså. Det hette så då. Jag fick en brun, det varken är eller var min favoritfärg, men detta var ju på 70-talet och minns jag inte helt galet fick alla systrarna se ut som pepparkaksgubbar. För övrigt minns jag inte att jag någonsin blev besviken eller blev speciellt avundsjuk på kompisars julklappar.

Vi fick alltid något i klädväg som vi kände oss fina i, en bok att njuta av, något flärdfullt, något nyttigt. Det kanske finns nära och kära som minns annorlunda än jag, men det viktigaste tror jag ändå att vi var lediga, tillsammans, åt och drack gott under ordnade former, myste och mådde bra i största allmänhet, med mer pynt och glitter än de flesta hade och det var jag mallig över.

Det är och var inte julklapparna som var viktigast, det är känslan. Min känsla just nu, när jag sitter och tittar på "Så mycket bättre" är att jag önskar att mannen var här och delade det med mig. Vi är lite blödiga båda två och Magnus Carlson och Weeping Willows tar fram sorgerna och tårarna, i alla fall hos mig. Freddie Wadlings tolkning var brutal och tårarna sprutade, så vackert var det.

Musik är viktig på många sätt. Den kan förstärka känslor hos en, vare sig de är glada eller ledsna. Den kan ta en ur dalarna och lugna en när man är ur gängorna av olika orsaker. Jag återkommer till frågan om vilket sinne jag skulle kunna leva utan och det får nog bli synen. Synminnet finns ju kvar, det finns käppar och ledarhundar, ljudböcker och musik.

Jag älskar tystnad, men tror inte jag skulle må bra alls utan musik, utan att kunna höra barnbarnen ropa på mormor eller höra deras skratt. Å andra sidan vill jag ju kunna se människorna jag älskar och framför allt se barnbarnen växa och ändra utseende under uppväxten. Att se sin gubbe bli äldre är inte lika viktigt och jag är övertygad om att han tänker likadant som jag...

Det finns såklart fördelar och nackdelar med allt, även att vara ensam hemma. Än så länge har jag matat fiskarna och vattnat cissusen och inte spelat bort hembiträdet på poker. Jag vägrar dock att bona golv och något piano finns inte stämma om. Katterna och jag anpassar oss till situationen och har redan skapat ett flödesschema som funkar bra för alla parter.

Jag släpper ut dem när jag kommer hem, lägger upp mat till dem, byter kläder och värmer mat i mikron till mig själv. I morgon lagar jag troligen till något nytt, eftersom måndagen är ledig och det i sig tillför energi efter jobbet. Tror det blir skaldjur. Då bli också fyrbeningarna glada. Lite för glada måhända, så jag kanske omvärderar mitt sug efter tiofotingar.



När jag tänker efter finns det nog ett par kammusslor kvar i frysen. Bra snabbmat det med. Nå, jag har flera timmar kvar innan jag måste ta ett beslut. Jag hänger med Harry Bosch och Pondus under tiden jag funderar, i brist på bättre sällskap.

Ha en god natt och en härlig söndag!








torsdag 27 oktober 2016

Kufar.

Torsdag och sista lediga dagen på en stund. Fast jag har ju "jobbat", det var morgonmöte och sedan har jag läst rutiner. Det bästa idag, i alla fall hittills, är att jag hittade nya skor med hjälp av ett butiksproffs. Hon får alla rätt! Hälsade vänligt, lät mig titta runt själv en stund och erbjöd sedan sin hjälp. Jag förklarade vilka behov jag har och hon förstod precis vad jag behövde.

Hon kom med lagom många förslag och till slut kunde jag gå därifrån med ett par ganska fula, men bekväma skor. Dyra var de med, men med personalkortet fick jag lite rabatt, så jag är glad ändå! Sedan hämtade jag lite mat på Ica, jag bestämde redan igår kväll att jag skulle ha hamburgare idag, men vi hade inga hamburgerbröd hemma och nej, jag bakar inte sådana.

Undrar om vi har någon dressing? Det glömde jag kolla upp, men det gör inget, jag kan tillverka en i så fall. Jag föredrar purjolök framför gul lök på min hamburgare. Rå lök ger en så trist eftersmak och den håller i onödigt länge, tycker jag. Tyvärr är inte mannen av samma åsikt, men nu är han ju inte hemma, så jag "slipper" rå-lök-pussar.

Maten igår var verkligen supersnabb att laga till. Jag mosade ihop några skivor rökt lax med en sked cf och lite peppar under tiden som den färska pastan kokade. Laxen var så mjäll att det var svårt att få till fina rosor, men det spelade ingen större roll när den smakade så gott!



Grönkålen tog en lite längre stund att repa av och förvälla (jag hällde kokande vatten över den i ett durkslag ett par gånger). Jag repade mer än jag behövde till maten, så jag gjorde hastigt och lustigt lite kvällsgodis också.



Nästa gång ska jag pressa citron över bladen, förutom olja och lite salt, det blir nog ännu godare. De blev otroligt frasiga och spröda. Jag fick borsta tänderna väldigt noga innan jag gick och la mig...

Det ringde på dörren igår kväll, det gillar jag inte. Jehovas vittnen, försäljare av barnkläder eller Röda Korset göre sig icke besvär här! Men ibland är det grannpojken som är utelåst eller har tappat mobilen, så man öppnar ju ändå. Någon gång har vi haft nytta av försäljare, faktiskt. Rabatthäftet mannen övertalades (av mig) att köpa till exempel, det tjänade vi många kronor med.

När barnen ringer på och vill sälja jultidningar blir jag glad och vill såklart uppmuntra dem genom att köpa en bok eller två. Larmet i huset kom in tack vare en dörrknackare också. Annars är vi lika ovilliga att öppna dörren, både mannen och jag, om vi inte väntar besök förstås. Enstöriga kufar är vi, och var och en blir salig på sin fason...

Men jag skulle ju berätta vem det var som ringde på. I vårt område kommer en fiskbil ibland, den var det inte. Det var en köttbil. Kött På Riktigt, det lät ju trevligt, sa jag, men tyvärr är vår frys smällfull. Nääääj, sa den trevlige unge mannen, så synd! Och så ville han veta vad vi hade i den. Jag gissar att de återkommer senare, om jag inte skrämde bort honom med all grönkål mellan tänderna...

Nu har jag utfodrat katterna, dags att tänka på mig själv! Ha en fin torsdag och en härlig fredag!








onsdag 26 oktober 2016

Ömfoting.

Gräsänka, så därför hade jag lite svårt att somna igår, utan tummen. Ja, mannens alltså. Jag brukar hålla i den när vi somnar. Annars känns det ganska okej att vara själv, för jag trivs med mitt eget sällskap. När jag kört mannen och Göran (en av kunderna) till Landvetter efter middagen igår åkte jag hem och bytte till min mysklänning och kröp upp i soffan med min bok.

Vanligtvis är det mannens plats, men jag behöver läslampan som står i det hörnet. Min fåtölj står mitt i rummet och det finns visserligen taklampa, men den ger inte så bra ljus. Det är ju bara att inse att man blir äldre och skumögd. Därför spanar jag efter en läslampa som har teleskopfunktion, så man kan fästa den i väggen eller ha den stående mellan soffan och min favoritplats utan att vara i vägen.

Den andra soffhörnan är nämligen katternas. I alla fall tills jag eventuellt får överge min lysande lampidé och fräckt byter plats med dem. Men helst vill jag slippa sitta bredvid mannen, det är så obekvämt att konversera någon som sitter intill en, för man vill ju gärna se personen ifråga och slippa nackspärr. I-landsproblem, men ändock...

Jag läste ut en Harry Bosch-bok igår och ville genast fortsätta på nästa. Jag letade som en Toker och nös som Prosit, men upptäckte den inte. Tog med mig mina korsord upp i sängen, men ringde mannen för att säga god natt först. Han var säker på att boken skulle finnas, så jag kollade igenom bokhyllan i morse och där fann jag den ju! Så bra, då slapp jag skaffa en ny bok till en redan överfull bokhylla.

Däremot åkte jag till Frölunda Torg för att leta skor och tofflor. Det verkar inte vara säsong för innetofflor för jag såg då inga, trots att jag var inne i varenda skobutik. Märkligt, är det inte så här års folk börjar frysa om fötterna i golvdraget? Själv har jag tofflor på året om, mina fötter mår bättre då och så når jag upp till köksbänken bättre.

Mina gamla tofflor hade släppt i sömmarna och var allmänt utslitna överallt utom undertill. Jag hittade dem på Wieselgrensplatsen för 3½ år sedan, så de har tjänat mig väl. Skor hittade jag inte heller på Torget. Jag vill, eller snarare måste, ha svarta skor på jobbet. De bör vara i skinn eller annat material som andas. Lider inte av fotsvett, men 10 timmar i samma skor på jobbet?

Du förstår ju att det inte duger med vad som helst. Jag är ömfotad och har extremt känsliga hälsenor och begynnande hallux valgus. Undrar om det är bra med sådana där masaiskor då? MBT-skor är hemskt dyra, så jag måste forska mer om detta. Att de är bra för knä, rygg och hållning vet jag redan, men för en ömfoting som jag?

Jag åkte hemåt med nya blockljus från Lagerhaus. 100% stearin har vi bestämt oss för att använda och det hade de minsann, till ett rimligt pris dessutom. Värmeljus brukar vi hämta på Willy's, de är billigare än både Ikea och Klas i sjön. Stannade till på 421 för att med ljus och lykta leta vidare efter skor och tofflor på Skopunkten, men icke!

Det fanns en butiksmänniska där och när hon hade tagit betalt i kassan försvann hon i på lagret. Jag ställde tillbaka de skor jag ratat och spanade vidare, men när hon kom tillbaka ut i butiken utan att fråga om jag ville ha hjälp lämnade jag den. Sådär gör man inte om man vill sälja något. Därför gick jag ner till Ica och hittade ett par tofflor åtminstone.

Mina nya tofflor 
Jag förväntas infinna mig på jobbet i morgon för vårt gemensamma morgonmöte, så jag fortsätter min jakt på skor efter det. Idag ska jag inte göra någon annan nytta än att tömma diskmaskinen och laga till en middag med färsk pasta, grönkål och rökt lax, vilket kommer ta 5 minuter. Sedan ska jag tända ljus och mysa i min soffhörna med ett glas vin eller två.



Det finns ingen anledning att inte göra det bästa av det man har, eller hur? Jag och katterna klarar oss utmärkt även om det är ovanligt tyst och stilla här hemma nu. Mannen lämnade paddan för att jag skulle kunna ordna vissa saker för honom under tiden han är borta, men glömde stänga av ljudet. Det har jag självklart gjort nu och saknar inte heller ljudet av hans två mobiler som tutar (den ena bokstavligen) och spelar...

Som vår gode vän Peter brukar säga; "Det finns alltid en passande låt" och här får du den. Kanske inte den version du trodde, men den här är inte dum, alls. Nu blir det störsssta möjliga tyssstnad resten av dagen här i Hagen, tror jag. Den bryts troligen enbart av katternas "prat" när det är dags för mat eller att gå ut och det är gott så!

Ha en fantastisk onsdag och må väl vad du än tar dig för, men var rädd om dig!






söndag 23 oktober 2016

Pyssling.

Då var det söndag igen och vad passar väl bättre till middag än en finfin ribbestek, särskilt som vi har städat och härjat runt? Nåja, så himla mycket har vi inte gjort. Jag har klippt mannens hår, då måste man dammsuga. Sedan duschade han och rensade golvbrunn, medan jag rastade den ena snabeldraken på nedervåningen.

Sedan tog jag fram den andra och mannen skakade mattor. Efter denna bedrift behövde jag också duscha, vilket innebär klädbyte och då behöver man tvätta. Fast mest tvättar jag kläder till mannens packning, han åker ju till Stockholm redan på tisdag och vidare till Los Angeles på onsdag morgon. Jag är avundsjuk, men håller ställningarna här hemma.

Igår var det ingen av oss som hade lust att städa, det blev visst lite sent i fredags. Vi åt middag och drack gott vin och hamnade sedan i musikträsket och gör man det är det svårt att ta sig ur och lägga sig i vettig tid. Jag hade ingen baksmälla igår heller, men det finns gränser för vad man tar sig för, så jag pysslade lite i köket istället.



Picklad rödlök är gott till mycket och är ett billigt tillbehör och så vackert! När jag stod där i ättiksångorna tänkte jag att det vore gott med surkål till ribben och frågade en god vän om råd för en snabbsyrad variant. Det blir gott, även om det inte är riktig surkål, som är så ljuvligt gott och kan ätas med bara en klick smör som får smälta över hela härligheten!

Sedan var det ju dags att förbereda fisksoppan. Vi tog med en påse "mixed seafood" från affären och jag petade ut "fulräkorna" och gav till katterna, så att jag fick skala och använda "finräkorna" till oss själva. Det spelar inte katterna någon roll vilken sort det är, men jag tycker det är menlöst både visuellt och smakmässigt och  med de bleka och pyttesmå räkorna i dylika blandningar.



Hackade grönsaker grovt till fonden och mycket fint till själva den färdiga soppan. Havskatt hade jag sparat sedan tidigare äventyr och laxen som vi hämtade i frysdisken på Willys fick stanna i kylen, för det blev mer av allt än jag trodde från början. Det blev mycket riktigt en stor portion över av den soppan, men den kan jag äta upp vilken dag som helst när ingen är hemma och lagar mat till mig.

Du som begripit hur mitt schema ser ut vet att jag jobbar måndag efter en ledig helg, sedan följer tre lediga dagar till, så det är ju typiskt att mannen åker redan på tisdag. Å andra sidan kan jag skjutsa honom och eventuellt en av hans kunder till flygplatsen och slippa ha bil stående på långtidsparkeringen där och jag kan hämta honom (dem) också.

Och visst är det lika bra att jobba nästa helg, när han ändå inte är hemma. Fast jag tycker lite synd om mig själv i alla fall. Tur att hela frysen är full av färdig mat som bara är att värma när denna hårt arbetande kvinna kommer hem och inte orkar laga mat. Jag vet hur det kommer att bli. Noggrant planerande av både lunch- och middagslådor, det är en evinnerlig tur att maskinen hann komma hem.

Sedan kommer jag att sitta i mannens soffhörna och läsa böcker och lösa korsord. Lediga dagar lagar jag förstås mat, han är ju borta nio dagar och det blir arton matlådor det. Så många finns det inte och jag har tre lediga dagar under den tiden. Det lustiga är att det inte finns en enda maträtt jag ska passa på att laga och äta, för att mannen inte gillar den. På det viset är jag lyckligt lottad. Också.

Det blir vad det blir och jag finner prisvärt om det inte redan finns i vår välfyllda frys. Jag var tvungen att möblera om i den för att få plats med lammet. Även ett litet lamm på 12 kg tar plats. Litet, men naggande gott:



Sås med skogschampinjoner, hasselbackspotatis och lite ärtor och lyckan är fullständig.

Nu börjar det allt att suga i tarmen och snålvattnet rinner till, så jag ställer mig i köket och skalar potatis och förbereder så gott jag kan innan steken är klar. Pressad potatis och lite (mycket) sås ska man såklart ha till, förutom surkålen och löken.

Någon lök på laxen imorgon blir det nog inte i alla fall, men det är en annan historia...

Ha en fin kväll och var rädd om dig!

fredag 21 oktober 2016

Baksmälla?

Hur är det möjligt att vakna och känna sig bakfull utan att ha druckit mer än 1½ glas vin kvällen innan? Antagligen för att jag gått av mitt "skift" och är redigt trött efter alla timmarna på jobbet den senaste veckan. Både revidering och kampanjbyte samtidigt är lite för mycket av det goda. Och då gjorde jag bara en del av grovjobbet kvällen innan det var dags för den nya kampanjen.

Det tar tid att få klart allt eftersom kunderna såklart kommer för att göra nya fynd. Och kunderna går givetvis före allt annat. Att skriva ut nya prislappar kan ta närmare två timmar och så kommer det ju nya varor som måste plockas upp på hyllorna också. Sedan ska man möblera om för att följa nya planogrammet någotsånär. Fast det går inte så bra. Ett stort apotek på liten yta är en utmaning...

Mannen var inte hemma när jag kom hem igår kväll, men maten var nästan färdig ändå. Slökokar'n hade gått i åtta timmar med en oxbringa så jag behövde bara göra potatismos för att vi skulle bli mätta. Två lunchlådor blev det dessutom.



Jag har ju nämnt lammköttet från Hulanhålan tidigare och igår var det dags att hämta hem det, vilket föll på mannens lott i år. Idag har jag ägnat mig åt att stycka ner köttet ytterligare för att få mer praktiska och hanterbara styckdetaljer i frysen. Vi sparade några kotletter till middagen idag. Det blir ett avsteg från fiskfredagsregeln alltså, men det blir fisksoppa i morgon så det gör inget alls.

Mannen har ju servat mig med mat hela veckan och diskat för hand, men lagom tills jag blev ledig kom äntligen diskmaskinen hem, vilken tur för mig! Den är så vit, blank och fin och väldigt efterlängtad! Mannen fick dock efterlysa den igår, för den skulle levererats i onsdags enligt försäljaren som ringde i måndags, men så skedde alltså icke.



Någon på firman hade visst glömt bort just denna leverans och tyckte sedan uppenbarligen att de inte hade tid att klämma in oss förrän nästa vecka, men då fick mannen nog och pratade vederbörande till rätta. Den trevlige installatören kom när jag fortfarande låg i sängen och löste sudoku, så jag stannade kvar och lät dem pyssla själva. Jag hade bara varit i vägen, tänker jag...

Någon annan nytta än styckning och matlagning kommer jag nog inte göra idag. Jag har ont i mina tummar och är för trött för att städa. Vi åker nog ut och skaffar lite ät- och drickbart i och för sig, men det får nog räcka. Vi har ju hela helgen på oss att städa, tvätta och packa mannens kappsäck. Jag ska klippa honom också, företrädesvis innan städningen då...

Ha en härlig fredag och var rädd om dig!








måndag 17 oktober 2016

Sniffare.

När jag kom hem i fredags luktade det inte jättegott. Du vet hur det är, man sniffar och försöker gissa vad som ska serveras, men kan inte avgöra om det är kål eller kokta ägg. Det visade sig att det var kokt ägg. Något annat än en kvast med dill såg jag inte framme, så jag kunde raskt sluta mig till att jag skulle få räkmacka. Det var visst den dagen och mannen kände inte för att laga mat.



Inte mig emot! Det var en redig smörgås och vi blev mätta och belåtna, båda två. Ostarna åkte in i kylen igen. På lördagen gjorde jag samma sniffning i dörren, men möttes då av en helt annorlunda doft. Lite söta, syrliga, kryddiga och väldigt förföriskt doftande aromer nådde mina doftsensorer. Mannen hade sett ett filmklipp i sitt fb-flöde och gjorde slag i saken.

Mexikansk kebab?

Oh, ja! Det får han gärna göra om och vi kom fram till att det borde gå lika bra i grillen. Man skär alltså av köttet (han valde karré) som på en kebabrulle och lägger på ett tortillabröd, på med salsa, hackad lök och koriander. Pressa över lite lime, rulla ihop och njut! En flaska Corona med limeklyfta i passade ypperligt till förstås.

Igår fick jag helstekt kyckling, kall sås och ris. Också jättegott! Och jag har inte behövt diska en enda gång (bara torkat disken), så jag har blivit bortskämd som vanligt när jag jobbar. Vi skulle få vår nya diskmaskin idag, men de ringde från butiken och meddelade att den blivit transportskadad, så om vi inte ville vänta skulle de leverera demo-exemplaret.

Men vi vill hellre ha en maskin som ingen har öppnat och stängt, pillat på inredningen och tryckt på alla knapparna, gud vet hur många gånger. På onsdag kommer den och vi får diska för hand idag med. Jag hade redan bestämt mig för att göra Borsjtj, det blir inte så mycket disk, det är positivt. Å andra sidan bakar jag bröd, men en degskål och -krokar diskar man snabbt av ändå.

Lustigt nog blir det alltså en vegetarisk måndag igen, fast jag vill vara motvalls käring och otrendig. Dock har rödbetorna legat i kylen en stund, så det är dags att använda dem nu. Valnötskärnor får inte heller ligga för länge, därför hackade jag upp ett par nävar sådana och vände ner i bröddegen. Funderar på att kanske riva ner ett par äpplen, men jag vet inte...

Först ska vi dock åka till Sahlgrenska och utreda om mannens näsa är tillräckligt krokig för att de ska räta ut den och därmed underlätta andningen och minska snarkningarna.
Ha en fin dag och var rädd om dig och din omgivning!




torsdag 13 oktober 2016

Rådbråkad.

Nu har jag tänkt färdigt, tror jag. Min bloggar-kollega Ia skrev i detta inlägg att hon vunnit en utmärkelse, så det kan man ju säga att jag också har, eftersom jag omnämns och får svara på hennes frågor. Som jag har funderat! Dels på mina svar och dels på vilka jag ska utnämna i min tur. Jag följer inte så många bloggar, förutom Ias förstås och Ann-Sofies som nominerades samtidigt som min.

Jag är djupt hedrad och faktiskt lite mallig. Hoppas att det inte gör något att jag inte nominerar fler än min nyfunna vän Coolmamsan. Egentligen heter hon Kerstin och är en hejare på att fotografera, bland annat. Jag kommer inte ge dig några frågor, men om du känner att det känns bra, så tycker jag du kan svara på samma frågor som jag och skicka vidare denna "award" om du vill.



Mina svar på Ias frågor kommer här:

  1. Varför bor du där du bor nu (alltså hur hamnade du där)?
    Jag är med i en hemlig fb-grupp och fattade tycke för en av medlemmarna där. Vi chattade hela kvällarna när jag bodde i skogen någon mil ifrån min dåvarande arbetsplats och till slut fick jag bjuda in mig själv på middag och sedan var vi ett par. När jag begärde att sluta min anställning som chef för apoteket i Nordby fick jag en ny tjänst som ambulerande resurs i Göteborgsområdet och då frågade jag om jag fick flytta in med mannen. Han sa ja både till det och när jag friade. Därför bor jag numera i Mölndal och trivs utmärkt!
  2. Om du var tvungen att flytta, var skulle du vilja bo?
    Oj, detta är en svår fråga. Jag skulle förmodligen återvända till samhället jag växte upp i, på grund av närheten till två av mina tre barn och våra två barnbarn. Jag skulle kunna tänka mig att flytta utomlands till varmare breddgrader också, men inte för varma. Jag är ännu inte särskilt berest, så jag har svårt att bedöma var jag skulle må bäst. Så länge matkulturen är spännande spelar det nog inte så stor roll!
  3. Nämn en sak som du tar med överallt, som du inte kan vara utan, och varför.
    Jag vill inte erkänna det egentligen, men mobilen har jag alltid med mig. Med den har jag tillgång till alla mina nära och kära, och de till mig om de behöver mig, den är en säkerhet när jag är ute själv och jag kan lösa de flesta ekonomiska frågorna med den om det kniper.
  4. Nämn en sak som du skulle kunna mista nu utan saknad och varför.
    Detta var också en svår fråga. Jag har gjort mig av med så mycket redan av olika anledningar att bara de viktigaste sakerna finns kvar. Alla mina 30 par högklackade skor skulle jag klara mig utan, så de ryker.
  5. Du får ett litet flygplan till ditt förfogande och får besöka 5 sevärdheter – vilka skulle du besöka?
    Rom och Peterskyrkan, det är en dröm både mannen och jag har. Aten och Akropolis skulle jag också vilja besöka, jag har alltid varit intresserad av historia och mytologi. Terrakottaarmén, vore häftig att få se. Machu Picchu och Grand Canyons också.
  6. Vill du se film hemma eller på bio? Varför?
    Helst hemma. Vi har en sådan där bioanläggning som kan utnyttjas effektivt utan att man blir döv. På bio numera är volymen så hög att man måste använda öronproppar, och så kan folk inte låta bli att prata och prassla med godispapper.
  7. Vad är det absolut godaste du vet?
    Hahaha, vad var det för en fråga? Mat förstås! All mat! Men en fin hummer, helt naturell slår nog det mesta trots allt. Helstekt piggvar med brynt smör och riven pepparrot är inte heller fel, eller en carpaccio. Hur tänkte du nu, Ia? ;)
  8. Vilken bok läser du just nu? Är den bra?
    Just nu läser jag City of Bones av Michael Connely. Jag har fastnat för dessa böcker om Harry Bosch, för de är trovärdiga, spännande och jättebra. Harry är inte den gängse “supermannen” utan mycket mer mänsklig och känsligare, när man lärt känna honom. Jag fortsätter aldrig läsa en bok om jag inte fastnat efter 10 sidor. Den kan få en andra chans, men sällan en tredje...
  9. Vad skulle vara den perfekta presenten?
    Till mig? Hu, det blir svårt att svara på. Men om frågan gäller vad jag skulle ge bort, så är det lite beroende på vem den är till, men något som personen i fråga är intresserad av eller något som är så vackert/tilltalande att jag gärna hade behållit det själv.
  10. Du är på en öde ö och får ta dit 3 personer (inte nära och kära). Vilka väljer du och varför?
    Hmmm, jag har tagit mig en lång betänketid med alla frågorna, men denna är ju värst, eller bäst, beroende på hur man ser på den! Jag tror att Dalai Lama skulle vara en av de mest intressanta personerna i världen att samtala med, han är klok och sansad. Gustav Trädgårdh, för då kan jag lära mig mer om mat och dessutom verkar han himla rolig. Leif GW Person tror jag att jag hade haft stor behållning av också. Frågan är vilken behållning de haft av mitt sällskap :)
11. Du får oinskränkt makt över världen – vad är det första du skulle ta tag i och varför?
Monsanto skulle jag utradera, för de försöker ta över hela livsmedelsmarknaden på ett cyniskt och oetiskt sätt, genom att manipulera grödor och tvinga bönder att köpa deras utsäde. Jag skulle kunna säga utrota fattigdomen genom att konfiskera det fåtal superrika människornas rikedomar, men det kanske blir samma resultat, “just follow the money”...


Nu hände något som jag inte begriper, men du som läser får helt enkelt stå ut med stilbrottet. Jag lägger inte mer tid på att lösa detta, då blir jag bara suuuur och jag vill inte pröva mitt humör i onödan, när jag har en hel jobbhelg framför mig. Formkurvan har en uppåtgående trend, det är dumt att ändra på den saken.

Maten igår blev riktigt bra och nyttig som bara den. Röda linser rörde jag ner i två omgångar, dels för att reda av och förstås för att de ser trevliga ut och ger lite tuggmotstånd när de inte får koka med mer än tio minuter.

Lammgryta à la India, raijta och chapati

Idag blev det kylskåpsrensning. Korvar, purjo, chili, ärtor och majs, philadephiaost och mascarpone blandades med pastaskruvar och toppades med hemlagrad ost.

Man tager vad man haver...

Det blev över till lunch till både mannen och mig i morgon. Vad det blir till middag på kvällen har jag ingen aning om och överlämnar det med varm hand till mannen. Det blir säkerligen något mumsigt!

Ha en fin kväll och helg sedan och ta hand om dig! Jag ska vila min rådbråkade hjärna, god natt!

Och läs nu mina vänners bloggar!





onsdag 12 oktober 2016

Olustigt.

Idag är det en suck-dag. Det vill säga, jag tittar på smutstvätten och suckar, tittar på de dammiga golven och suckar, Inser att ÅV borde ha fått påfyllning redan förra veckan, suck. Lammsteken som jag tog upp ur frysen måste åtgärdas, suck. Och så är det ju det där med disken. Det är inte mycket, eftersom jag tog hand om resten av innehållet i diskmaskinen igår, men suck!

Dessutom har jag ont i en tumme och den trasiga axeln. Inte för att jag gjort något speciellt ansträngande på sistone, det ska gudarna veta att jag undvikit för det finns ingen ork. Orken går åt till att ringa F-kassa, VC, göra min plikt gentemot A-kassa och AF och sådana saker, samt som att planera för uttag av semesterdagar som jag har för många av, men troligen får ta ut i pengar till slut.

Jag vet, jag är en riktig gnällkärring nu, men försöker bli av med olusten genom att sätta ord på dessa förvisso relativt vanliga, men ändock förtretliga måsten. De är ju ganska futtiga om man tänker efter. Så där, nu känns det genast bättre! Åtminstone lite grann. Och jag ska nog orka ladda tvättmaskinen, det är ju inte så betungande. Slökokar'n är redan laddad:

Indisk gryta på gång!
Lök, vitlök, palsternacka, morot, gurkmeja, garam masala, koriander, chili, spiskummin och glögg.
Kanske inte så strikt indiskt, men jag "görsomhelst"

För att härleda till gårdagens inlägg och min förvåning över proffskockarnas i vissa fall relativt taffliga styckning av kyckling, så inser jag att jag är en naturbegåvning när det kommer till att bena ur kött. Lammsteken förvandlades enkelt till snygga grytbitar och nästan helt rena benpipor. Vi har tyvärr ingen hund att ge benen till, men det kanske var lika bra det.

Nu blev jag ännu mindre deppig, det hjälper att framhäva sin egen förträfflighet, minsann! Jag är bra på att läsa böcker också, därför väljer jag att göra det resten av dagen. Korsord är jag duktig på också, så det kan jag ha som omväxling. Chapati eller naan-bröd ska jag nog tillverka så småningom, de är goda till grytor och relativt enkla att göra, men först vila och nöje alltså.

Fast det kan hända att jag släpar med mig mannen ut för att hämta förnödenheter och tömma påsar på ÅV. Relativt snart ska vi få nya sopkärl med sorteringsinsatser. Det tycker jag är väldigt glädjande! Svärmor har haft det en tid redan, men nu är det dags för Eklandaborna att få samma möjlighet och spara en tusenlapp per år dessutom. Mölndal är bra på miljöbesparande åtgärder, det gillar jag.

Hoppas inte mitt gnäll och usla humör spillt över på dig, det var aldrig min mening i så fall. Läs om och fokusera på vilken nytta det gör att framhäva det man är bra på. Det borde vi göra varje dag, men speciellt när man är nere och ur gängorna. Jag blev åtminstone på bättre humör!

Ha en fortsatt fin dag och ta hand om dig på bästa sätt!








tisdag 11 oktober 2016

Svärmorsdröm.

Jo, som sagt var jobbade jag ju bara 10-17 igår. Tidigare slutade vi 15, både jag och min kollega, men vår chef har ändrat om lite i schemat. Jag tycker i och för sig att det är vettigt, eftersom det kommer väldigt mycket varor på måndagar, men då vore det bättre att ägna sig åt dem än åt att leta reda på nya prislappar för att skylta om i receptkanalerna...

När jag kom hem satt mannen vid datorn, vilket inte är särskilt ovanligt, men jag förstod att något konstigt hänt då Compiz-katten kom utkrypande från under diskbänken. Sockeln låg under bordet och jag frågade vad sjutton håller du på med? Det visade sig att diskmaskinen sagt upp sig och mannen hade fått torka golv med badlakan, svabb och hårtork.

Ibland är det tur att man jobbar borta, jag slapp ju ta hand om detta elände, å andra sidan är det tur att mannen jobbar hemifrån och kunde se till att det inte blev en fullständig katastrof och städa upp innan jag kom hem. Jag blev inte särskilt glad över att diskmaskinen slutat fungera, ty diskning är inte min favoritsyssla och den utgiften kom inte alls lägligt.

Det gör de aldrig i och för sig, men då mannen ska till Amerikat snart blir det kostnader för det och det är en massa dumma räkningar som kommer i oktober och november, blev det mycket olägligt. Jag behöver nya glasögon, nya arbetsskor och bilen ska på 10000-mila service snart. En räddande ängel i form av svärmor skickade genast in en rejäl slant, som förskott på arvet, som hon sa.

Jag är väldigt förtjust i min svärmor, hon hade inte behövt göra detta alls, men har hon bestämt sig är det ingen idé att säga emot. Vi var hos henne idag för att forsla bort trädgårdsavfallet hon samlat ihop i ett antal säckar under sitt enträgna jobb med sekatören och pannlampa för att se om kvällarna. En riktig krutgumma är hon!

Hon håller sig uppdaterad om vad som händer via radio, TV och sin padda och jag lovar, hon har stenkoll på det mesta som händer i världen. Lite tips och tricks om hur paddan fungerar behövde hon dock, men det är ju inte så märkvärdigt hon är trots allt 80+. Det mesta klurar hon ut själv och det beundrar jag henne för. Hon har sannerligen huvudet på skaft och är öppen för nymodigheter.
När mannen kommit tillbaka från sin arbetsresa ska vi bjuda henne på födelsedagsmiddag. Minst tre rätter får det allt bli och skjuts förstås, samt uppdatering av paddan via Wi-Fi.

Det blev vegetarisk middag igår. Luften gick liksom ur oss båda två, så det fick bli enklast, billigast och snabbast möjliga mat. Alltså blev det grönkålssoppa med ägghalvor. Idag serverar jag resten av den till förrätt och till varmrätt blir det kolja i sås som också är en rest framfiskad ur frysen, innan vi gav oss ut för att beställa diskmaskin och hjälpa mamma Siv.



Vi ska ta hand om resten av disken ikväll med. Mannen diskade och jag torkade hälften av all den disk som stod i maskinen när den gick i pension. Vi är förvisso bara två i den här familjen, men maskinen körs ju bara när den är full, det vill säga var tredje/fjärde dag, så det blir mycket att diska för hand. Tills den nya kommer på måndag får vi diska varje dag, förstås.

Tanken på det får mig att frenetisk fundera på vad vi har hemma som platsar i en gratängform eller slökokar'n. Det gäller att minimera mängden disk, även om vi för det allra mesta ändå handdiskar kastruller och sådant. Det är tillräckligt tråkigt och när det man äter på också måste tas om hand, då blir det plötsligt nästan övermäktigt...

Jag måste uttrycka min (för)undran över "Mästerkockarna" på TV igår. En deltävling gick ut på att göra så många godkända plättar som möjligt på tid. De kan tydligen åstadkomma gourmetmat som är så vacker att man knappt nänns smaka på den och så smakar den förträffligt förstås, och sedan visar det sig att de knappt kan steka plättar?!

Jag erkänner att det tog mig många år att lära mig steka pannkakor och därför stekte plättar i parti och minut istället, för det kan förbaske mig inte någon misslyckas med. Trodde jag tills igår då. Jag är förbryllad och inte så lite besviken på dessa kockar som är Sveriges yppersta elit inom matkonsten. Nästa deltävling var att stycka kyckling, en lite större utmaning, men njae...

Inte för att jag tror att jag haft en chans mot någon av dem, speciellt inte på tid, men ändå. Jag börjar inse att jag nog är lite duktig i alla fall. Hoppsan, var det jag som sa det? Japp, och jag skäms inte ens. Bara lite då, men Jante kan slänga sig i väggen, jag är bra nog!

Kolja i god sås med parmesanströssel
Det ska bli gott med mat nu, soppan kommer att värma och fisken mätta lagom mycket.

Ha en fin tisdagskväll och en härlig onsdag!




söndag 9 oktober 2016

Gnällvarning.

Vi är hemma igen och tittar på en film. Minionerna har vi inte stiftat någon närmare bekantskap med, så nu var det dags. Vi är ju lite barnsliga, mannen och jag. Vi har försökt att ta det väldigt lugnt i helgen. Åtminstone jag behövde det, för det har varit lite mycket på sistone. Både på jobbet och annat som känslomässigt tar på krafterna.

Därför har vi varit mycket sparsamma med besök och umgänge med andra, vilket får mig att känna mig usel som inte hört av mig till några av mina absoluta favoriter. Nästa gång, då!
Sonen behövde ett besök, det blev av. Mannen hade beställt ett förstorat fotografi av en synnerligen duktig fotograf alldeles nästgårds, där blev vi bjudna på kaffe och sedan åkte vi till päronen.

Pappa fyllde år för en vecka sedan och mannen tyckte det var dags att se till att han blev med slökokare. Jag tänker att båda föräldrarna kommer att använda den lika mycket eller snarare tillsammans. Vi åkte inte precis tomhänta därifrån. Äppledryck, två grönkålsträd och en kasse böcker hade vi med hem.

I bilen hem somnade jag. Lugn, det var mannen som körde! Men det är det yttersta beviset på hur trött jag är. Som tur är jobbar jag bara 10-17 i morgon, sedan är jag ledig tre dagar till och då ska jag förhoppningsvis lösa några knutar till så att jag blir lite lugnare till sinnes. Nej, det är verkligen inga "stora" saker som ska tas om hand, men det ska bli skönt att få dem ur världen.

Det finns ju trots allt sådant som behöver göras för egen del här hemma med. Inte heller de är speciellt märkvärdiga, men behöver ändock tas om hand. Min värsta tid är nu, ändå är det inte november än. Då vill jag gå i ide och inte komma fram förrän till första advent. Jag är, som du kanske redan vet, väldigt förtjust i juletiden och nästan ännu mer i förberedelserna inför den.

Men man får inte tjuvstarta! När infaller 1:a Advent i år? Redan den 27:e november! Perfekt, tycker jag. Då har vi en lång adventstid att njuta av och gott om tid att pynta, tända ljus och mysa. Och min depperiod blir kortare, vilket är positivt. När julen väl kommer låter jag den gärna vara ända till påska, och ju senare den infaller desto bättre.

Jag förstår mig inte på dem som börjar julpynta redan i början av november och städar bort allt till nyår. Å andra sidan förstår de sig inte på mig som genomlider hela november i mörker och elände, gissar jag. Och ärligt talat, jag bryr mig inte. Jag har inte många principer, men håller envist fast vid att 1:a advent är startskottet för pynt, ljus och julgardiner.

Hur gick detta till? Världens mest gnälliga inlägg och egentligen inget att gnälla över. Jag får skärpa mig och återgå till det jag egentligen hade tänkt med den här bloggen. Nämligen att inspirera och uppmuntra till matlagning och roa mer än att oroa. Jag ber om ursäkt och tar mig i kragen.

Hälleflundra, modell större...
Fisk är gott och väldigt praktisk snabbmat. Ibland gapar vi över lite för mycket, mannen och jag. Potatisen är en helt normalstor King Edward, så du förstår ju hur stor fiskskivan är. Det vanliga vardagsporslinet hade den inte fått plats på. Det blev ingen ostbricka igår heller...

Idag blev det rester till middag. Mannens goda karréstek och sås med ris och blomkål. Jag kokade extra mycket blomkål för katternas skull. De är nästan lika förtjusta i det som i räkor.



Jag vet inte vad vi gör till middag i morgon, vi kan göra grönkålssoppa eller rödbetssoppa, men då gör vi ju som "alla andra" och äter vegetariskt på måndag. Det känns ju trist att följa strömmen, så vi får nog fundera ett varv till. Det finns korrv i frysen till exempel...

Ha en fortsatt god kväll och natt, var rädd om dig och gör så gott du kan!

fredag 7 oktober 2016

Vad är vad?

Äntligen helg! Ända sedan igår, faktiskt. Sista dagen på 6/7-veckan var den längsta på grund av ett morgonmöte som startade kl 9 och arbetsdagen slutade 20. Kände mig rätt mosig när jag kom hem till mannen som lagat jättegod middag, igen.

Helstekt ytterfilé, med champinjoner och pressad potatis. Mums!

Sedan slappade vi och tittade på film, vilket var precis vad jag behövde. Slutade aftonen med diverse musik efter en diskussion om genrer, eftersom mannen är med i en grupp där de lägger upp musik som följer ett tema, antingen veckovis eller dagligen. Det som är hårdrock för en är inte alls samma sak för en annan. I mångt och mycket en generationsfråga, men väldigt intressant sådan.

En ännu svårare nöt är vad "country" innebär för folk. Vilka artister är country för dig? För mig är det både Emmylou Harris, Johnny Cash, Carlene Carter, Willie Nelson, Dolly Parton och Bonnie Raitt och Rodney Crowell för att nämna några såhär i hastigheten. Mannen skulle kunna rabbla upp många fler, men så har han uppskattat "genren" mycket mer och längre tid än jag också.

Jag spelade upp några av Dollys låtar för honom, eftersom jag var väldigt förtjust i henne när jag var liten. Och minsann, låttexterna sitter där än! Till exempel den här. Kanske fastnade den för att texten är så sorglig och att barn är grymma mot varann. Nästa låt fastnade säkert för att den är så glad och för att budskapet är man inte ska döma någon efter utseendet eller vad andra tror...

Det är svårt att inte ha fördomar. Det är lätt att dra alla över en kam. Som att alla ensamkommande barn är vuxna och våldtäktsmän. Så är det förstås inte, men de "äkta" barnen och skötsamma sådana hör man inte så mycket om. Rättelse, man hör knappt något alls om dem, bara från några få som jobbar med dem och den motvikten behövs verkligen!

Jag brukar inte uttrycka några åsikter i invandringspolitiska spörsmål, eller politik överhuvudtaget, men jag menar bestämt att de som kommer hit omedelbart ska upplysas om vilka regler och normer som gäller i Sverige. Har de papper, sköter sig och uppträder så som vi vill, det vill säga lagligt, är de välkomna att stanna, men utan papper bör de inte få komma in, till att börja med.

Självklart ska de utvisas på livstid om de förfaller till brottslighet, oavsett om det är stöld, våldtäkt, misshandel eller mord. Nysvenskar som ger sig iväg för att ansluta sig till Daesh, anser jag ha förbrukat sitt svenska medborgarskap och är inte välkomna tillbaka. Alla har ett val. Vi kan inte dalta med dem som missköter sig, det skapar bara mer problem och fler likasinnade lycksökare.

Nu lämnar jag detta känsliga ämne och övergår till lättsammare saker innan jag får huvudvärk, halsbränna och blodsockerfall. Det först- och sistnämnda är i och för sig något jag sällan eller aldrig drabbas av, men det räcker med halsbränna för att man ska bli grinig. Tur det finns medel mot sådant, det vill säga byte av ämne eller antacida.

Idag ska vi slå till och äta trerätters middag, mannen och jag. En flaska bubbel står på kylning och den ska avnjutas till en grön ärtsoppa och kanske ostchips. Sedan går vi vidare till huvudrätten som består av lammrevben, hasselbackspotatis och faktiskt även idag, en champinjonsås. Eller -stuvning, det känns som ett roligare alternativ.

Vi avslutar med ostbricka ackompanjerad av äpple, melon och ananas. Lite lyxigare kyl- och frystömning med andra ord då vi behöver göra plats för nytt lammkött och slippa slänga sådant som börjar närma sig bäst-före-datum. I morgon åker vi norrut och hoppas på att det nappar på vägen. Vi har således gjort avsteg från vår traditionsenliga fiskfredag, men överlever nog det med.

Fördrinken är blandad och avsmakad, nu blir det dusch och något bekvämare i klädväg innan matorgien startar för vår del. Hoppas du också får något gott ikväll och att du har det så bra som du förtjänar!

Auf Wienerschnitzel!










måndag 3 oktober 2016

Surtanten.

Idag kunde det ha varit den där riktigt bra dagen, min lediga måndag. Den känslan har väl inte infunnit sig. Saken är den att jag vaknade på "fel" sida, trots att det var den vänstra som vanligt och trots att mannen serverade kaffe och tidning som vanligt, när jag är ledig. Ibland blir det bara fel från början och man bör dra täcket över huvudet och stanna kvar i sängen resten av dagen.

Gör man det då? Nej, det finns ju saker man måste ta itu med, så man börjar med att ladda tvättmaskinen. Skriva handlarlista, rapportera till a-kassa och AF, göra smörgåsar till sig själv och mannen till frunch. Suckar och laddar för kraftansträngningen att åka till affären. Ignorerar det faktum att ÅV skulle behöva besökas. Det finns gränser, det gör det faktiskt.

Vems fel är det att jag är så trött, tror du? Bara mitt eget, förstås. Slutade tidigt i fredags, hämtade innerkuddar och nya underlakan på Ikea på hemvägen. Sedan började jag förbereda middagen och ringde lille pappsen som fyllde år. Pratade en stund med mamma också när man ändå var på tråden. Middagen blev inte så dum:

Lite asiatisk touch på revbenen och guckan i mitten, ingefära är gott!

Det blev bara väldigt sent innan mannen och jag kom till ro och fick sova. Inte särskilt smart av mig som skulle upp och jobba på lördag. Det finns visst folk som har pengar över när räkningarna är betalda. De var på Kungsmässan. Fullt upp hela dagen alltså och på kvällen skulle vi träffa goda vännerna L&G på Bluesbåten och lyssna på Wolf Men Jaxx.

Precis som för två veckor sedan bestämde jag mig för att ta bilen, för det är så krångligt och tidsödande att åka kommunalt vid dessa tider och jag skulle ju jobba på söndag också. Mannen hade maten klar när jag kom hem, så jag kunde byta om i lugn och ro och vila benen lite innan det var dags att ge sig iväg. Ångrar inte för ett ögonblick att vi åkte dit, ett härligt och annorlunda band!

Somnade väl runt 01 och klockan var satt på att ringa 08, så självklart vaknar jag 07.15. Dels för att jag behövde gå på toaletten, men mest för att Mayzan  tyckte att hon behövde frukost. De vanorna har vi inte haft på evigheter, så jag blev ännu tröttare än jag redan var. Och ganska grinig också, om jag ska vara ärlig.

Full rulle på jobbet och roliga kunder gör att man piggnar till rätt fort. Sedan kom jag hem till mannen som gjort en riktig söndagsmiddag med stek och hela faderullan. Han hade till och med skaffat inlagd gurka, som han åt av själv och tyckte det var gott! Och så påstås det att man inte kan lära gamla hundar att sitta...



Det kan man kanske till en viss del, men att vi borde lagt oss lite tidigare igår hade vi inte lärt oss. Därav mitt dåliga humör idag tror jag. I vilket fall som helst väljer jag att skylla på för lite sömn och för många "måsten". Dock har jag underlättat matlagningen för mannen kommande dagar, för jag kom hem med falukorv, kött, fläsklägg, lever och köttfärs.

I morgon blir det falukorv på något vis, på onsdag laddar jag pottan med fläsklägg och på torsdag får han bestämma vad han vill göra av ytterfilén. Fyndade svensk sådan för 80 kr/kg, annars är det inget vi brukar använda oss av. Mörad kotlett av danskt ursprung kan vi lätt leva utan. Av köttfärsen blev det lasagne idag. Det var länge sedan och är väldigt gott, samt är bra restmat till lunch.



Pizzasallad blev det av ett kvarts kålhuvud av bara farten. Det är ju så gott, men trots det väldigt ovanligt att vi äter. Förmodligen för att pizza köps en gång om året eller mer sällan än så. Jag behövde antagligen stå och hacka bort det dåliga humöret och inte tänka på annat. Tre dagar på jobbet, sedan är jag långledig igen och det är skönt att veta.

Vi ska hjälpa mamma Siv att slänga skräp på tippen på fredag, sedan blir det eventuellt utflykt på lördag. Det är lite irriterande att vi inte är lediga samtidigt, mannen och jag. Han har ju tråkigt när jag jobbar helger och jag blir lite lätt frustrerad när jag är ledig i veckorna och han jobbar. Det slår nämligen aldrig fel; när vi ska åka iväg och göra något för att det "ändå är lugnt", då börjar det ringa.

Snart ska han iväg till Staterna och det är en jämrans tur att jag jobbar helg då. Helst hade jag följt med, men ekonomin tillåter inte det tyvärr och någon får ta hand om katterna. Annars är det en dröm jag har. "Amerikat" har lockat sedan jag var liten och mina föräldrar berättade om hur nära det var att de emigrerade. Diverse släktingar fanns där redan, men så var det ju det där kriget...

Men jag ger inte upp drömmen än. Plötsligt händer det, mannens firma blomstrar och jag får ett annat jobb som är löjligt välbetalt och vi tar långhelger till alla platser vi velat besöka och långresor till USA, Italien, Australien och vad vi tycker att vi vill uppleva. Jag vill, behöver och förtjänar det. Men så får man väl inte säga i det här landet? Jante och jag, Jante och jag...

Ha en fin kväll och tisdag och var rädd om dig!