tisdag 25 april 2017

Hår(t) liv.

Om jag inte är alldeles felunderrättad är det tisdag idag och min arbetsvecka ser nästan ut som vanligt igen. Förutom att jag jobbade 8-20 igår. Min tanke var att bara göra roliga saker eller ingentingen under mina tre lediga dagar, för att vila upp mig och ladda goda energier. Således var en klippning planerad idag, så jag slipper använda så mycket hårspray och slösa tid i badrummet.

Bokade en tid hos en elev, för de är enligt min erfarenhet mest måna om få till det riktigt bra, och jag hade inte fel denna gången heller. Hon hade dock åsikter om hur mycket som skulle bort uppe på huvudet, men tog glatt fram maskinen och rakade nacken till de 6 mm jag önskade. Alla frisörer, oavsett om det är en elev eller inte, vill sälja produkter till mig ovanpå själva klippningen.

Då svarar jag med ett leende att jag jobbar på Apoteket och är helt nöjd med både schampo (Daxxin), hårmousse och -spray (Apoliva) som är mycket prisvärda. Jag har ingen lust alls att lägga tid eller pengar på min frisyr i onödan, därför har jag en lättskött, kortklippt frisyr, vilket talar emot det jag nyss hävdade. Kort hår måste hållas efter, vilket är dyrt, så jag ägnar mig visst åt hårklyveri...

Nå, det var vad jag såg fram emot, trots allt. Vad jag däremot inte ville ägna mig åt var att skyndsamt finna en tid för besiktning av Pärlan. Det är ju redan april och besiktningsfirmornas brev, som landat i vår brevlåda sedan i december, har jag nogsamt förpassat längst ner i högen av "saker-jag-måste-ta-hand-om". Helt knäck i kolan är jag uppenbarligen inte, eftersom jag kom ihåg min deadline.

Hade tur som en tokig och fick tid redan denna eftermiddag, och bilen passerade utan anmärkning. Om pappa läser detta suckar han nog och skakar uppgivet på huvudet. Något sådant skulle han aldrig göra, att vänta till sista minuten och bli uppstressad av ett överhängande körförbud. Å andra sidan har jag ju mannens pansarkryssare att tillgå om jag hade klantat till det totalt...

Med tanke på hur vädret varit de senaste dagarna med snö, hagel och nåja, kanske inte åska och drivis då, gör det heller inget att vinterdäcken fortfarande sitter på, tycker jag. Men jag lovar, det ska snart bytas till sommardäck. En annan dag. Nu lagar jag och R2D2 middag, nämligen. Jag hade återigen turen på min sida när jag var kikade in på Lilla Saluhallen och fann kalvlägg till ett rimligt pris.

Osso buco med saffransris och gremolata blir det alltså. Kort på det kommer en annan dag. Igår åt vi spaghetti och köttfärssås, det var gott som vanligt. I söndags stekte jag en dansk fläskstek och resultatet ser du här:

Löjligt gott!
Imorgon ska jag bland annat baka bröd och göra spenatsoppa. Det är också väldigt gott.

För övrigt tar sig svamphuset igen. Det går lite långsammare nu, men det tror jag bara är bra.



Om vi kan hitta lämplig växtplats utomhus i säkerhet för katter och rådjur så kommer vi prova att skapa en egen trädgårdsodling av ostronskivlingen. Men det är kanske bäst att vänta tills risken för hagel är över. Midsommar, alltså!

Åh, midsommar! Då har jag semester, välbehövlig sådan. Undrar var vi är då och med vem? Nå, det är ju långt dit. Eller inte..?

Ha en fin tisdag och var rädd om dig!


lördag 22 april 2017

Mör.

Jag har aldrig förr varit så glad över att det är lördag, tror jag. Sex arbetade dagar sedan långfredagen, i måndags var jag dock ledig. 41 timmar på fyra dagar är numera lite i mesta laget. Särskilt när det kommer så mycket varor på tisdag att vi inte var klara med dem förrän vid stängning på onsdag kväll. Sålunda fick vi skynda oss bli klara med onsdagens varor innan torsdagens laddning kom.

Igår hade vi så många kunder att varorna inte hanns med, igen. Tanken var att vi skulle vara fem som jobbade under de mest hektiska timmarna, men chefen skulle på begravning och det blev ingen ersättare för henne. Jag slet som ett djur för att dels hjälpa alla egenvårdskunder, dels för att avlasta min kollega i receptkanalen efter klockan sex. Jag ska begära ett kraftigt lönelyft...

När jag kom hem till min älskade man fick jag en överraskning. Ingen middag på spisen, inget i ugnen, ingen annan doft än citron. Vad nu? Mannen frågade om jag ville ha sprit, vilket jag i det läget kände var en bra idé. Så jag fick en Dry Martini med oliver och citron, vilket förklarade citrondoften, men maten då?! Hade han helt glömt bort det faktum att jag behöver mat när jag jobbar så hårt?

Självklart inte! Jag fick räkor, krabba och kräftor så jag blev alldeles mätt och väldigt belåten.


Det var länge sedan och då smakar det ännu bättre. Idag fortsätter vi med seafood-temat och äter röding med musselrisotto. Fast inte förrän hockeymatchen är slut, förstås. Vi diskuterade igår kväll huruvida vi skulle åka norrut idag och jag kom fram till att mitt behov av lugn och vila inte inbegrep två katter som ska infångas och fraktas i burar under högljudda protester.

Istället åkte vi söderut och betalade för gammal ost i Kungsbacka. Varje år är det en (minst) Internationell matmarknad på torget och förra året var vi där för första gången. Vi köpte korrrv och en ost som lagrats i sex år, av en trevlig man i det Holländska ståndet. Det blev nog en eller två andra ostar tillförne, men nu nöjde vi oss med den gamla osten. Den är helt underbar!



Det blåste så förbaskat och det var inte lika många stånd och foodtrucks som sist, varför vi ganska snabbt åkte vidare till mitt jobb för att hämta min kvarglömda rock och handla helgmaten på Ica. Jag har tagit hand om tvätten, men tänker inte göra så mycket mer nytta idag. Mannen och jag ska hjälpas åt med middagen och ta det lugnt och mysa.

Våra svampodlingar frodas. Just för tillfället är det champinjonerna som växer så det knakar.

17/4

21/4
Ostronskivlingen laddar för ytterligare en skörd, och äntligen har kungsmusslingen börjat vitna i halmen. Jag hade sånär gett upp hoppet om den, men glädjande nog är den också på gång alltså. Det är ju bra att de kräver olika mycket tid på sig, för annars hade vi kanske haft svårt att göra av med allt. Vi har fortfarande inte ätit upp den första skörden.

Jag tänker att de får ackompanjera morgondagens danska fläskstek, tillsammans med potatis, sås och ärtor. Ostronskivling klarar förvaring i kyl mycket bra, och jag gjorde ju en pasta i måndags med dem. Fast kött och trevligt tuggmotstånd, ganska mild smak och användbar på många sätt och vis, precis som all annan svamp. Detta kan bli ett steg mot en mer vegetarisk kosthållning...?

Vi är väldigt carnivora, mannen och jag, men vi kan mycket väl äta vegetariskt, dock helst inte på måndagar, ty vi är väldigt motvalls också. Jag vet således inte hur jag tänkte sistlidna måndag, eller om jag tänkte alls. Vad jag däremot vet och kan lova är att vi kommer att göra vårt bästa för att inte falla för köttfri måndag-trenden.

Vilken annan dag som helst duger. Jag funderar på att ha en tacodag kommande vecka, kanske på tisdag redan. Med kyckling istället för köttfärs. På onsdag blir det nog bra med lasagne, då ska mannen repa och så blir det lunchlådor för oss båda två, för kommande behov. Precis där tog min kreativitet och hockeyn slut och jag gör bäst i att skriva upp mina planer innan jag glömmer dem...

Ha en skön lördag och var rädd om dig, samt din omgivning!


måndag 17 april 2017

Sicken soppa!

Lika bra jag gör ett inlägg, ty efter helgtjänstgöringen har jag en enda ledig dag och sedan väntar fyrtioen timmars arbete på fyra dagar. Lite väl hårt kan tyckas, och det gör jag. Mannen med. Han får laga mycket mat, men gör det med den äran. I torsdags var jag hos barnbarnen och hade sonen med mig hem på kvällen. Då fick vi spaghetti med köttfärssås, vilket gladde sonen mycket.

I fredags hann jag hem före mannen och ångkokade ris i R2D2, värmde kycklingvingar i ugnen och hällde upp tre dipsåser i skålar, det var snabbt och enkelt ordnat med andra ord. Alla lät sig väl smaka. På lördagen serverade mannen påskalammet och det var alldeles utmärkt gott, med hasselbackare och rödvinssås till.

Igår slavade mannen i köket igen, inte så lite nervös. Han gjorde för första gången en fisk- och skaldjurssoppa och trodde uppenbarligen inte på vare sig sin egen förmåga eller sina smaklökar. Jag visste ju att det skulle bli bra, men kanske inte bra som det blev. Vi åt och var glada, sonen åt så mycket att han fick lägga sig och vila efteråt, det är ett mycket fint betyg!



Så i fortsättningen, när jag tydligen ska jobba fyra sena fredagar i rad, vilket jag finner synnerligen orättvist, kan mannen upprätthålla vår traditionella fiskfredag. Om han vill, det är inget jag kräver som du vet, vi har ju gjort undantag förr. Övning ger färdighet, så vem vet, snart kanske jag får överlämna fiskansvaret helt på mannen...

Imorgon blir det rökt lax med potatisstuvning, kycklinggryta som väntar i frysen på onsdag, för mannen ska repa med sitt nya band och vi äter inte tillsammans. På torsdag blir det köttgryta av högrev, vi måste ju låta vår fina R2D2 tillika Multi Cooker, komma ut ur garderoben och jobba för oss. Fredagsmaten är ännu inte spikad, men jag vet att det kommer att bli något gott då med, som vanligt.

Sonen har åkt hem, vi har handlat det som behövs och ska äta pasta med ostronskivlingarna som vi skördat. Det ska bli spännande att smaka dem stekta i smör. Beroende på hur mycket smak de har får jag se hur mycket mer jag lägger till, men grädde tror jag nog att vi behöver lite grann, eller mycket.
Champinjonerna börjar förresten ta sig i hinken på toaletten igen, det är kul!

Nu vill vi bara att kungsmusslinghuset gror och att vi får fler skördar av ostronskivlingen. Snart är det också dags att plocka nässlor och göra soppa. Däremot är det tveksamt hur mycket ramslök det blir i år, men vi kan alltid få mer från annat håll. Svärmor har en stor samling och så har vi ju vår kära vän på Gotland som är snäll och skickar vid behov.

Ha en fin annandag och njut av en kort arbetsvecka!  



onsdag 12 april 2017

Stryk(ar)katt?

Onsdag idag. Vaknade före mannen och bestämde mig omgående för att titta till Compiz. Jag upptäckte igår när han fick sin hjärtmedicin att han var skadad. Han är svullen kring ena ögat och har ett sår som är varigt mellan ögat och örat. Mannen ropades ner från kontoren för inspektion och rengöring av såret. Emedan Compiz har en hjärtsjukdom tar man honom inte till veterinären i "onödan" då det inte går att söva honom för att till exempel sätta dränage. Vilket jag svårligen kan se hur de skulle kunna göra i ansiktet, för den delen.

Så länge han äter med samma (mycket goda) aptit, vill vara ute och sköter sin hygien låter vi honom vara hemma och ta det lugnt. Jag har var ute med honom i förmiddags och konstaterar att han inte alls är intresserad av att avvika från tomten. Så när jag åkte och handlade fick han vara kvar ute och lapa sol. Vi inspekterar honom oavbrutet, han är nog ganska trött på oss, för en gångs skull. Han är ju en riktig gosekatt annars. Mina lår har ständigt små sår efter hans trampande. Vissa ränder går aldrig ur...



Hans är gråa, fast det syns ju inte så tydligt på denna bild. Men han ligger så fint och sover nu, då jag vill inte störa honom. Vi kan förstås bara spekulera i vad som hänt, han kan ju ha fastnat i något och gjort sig illa, men det ligger tyvärr närmare till hands att skylla på en katt som tydligen varit runt och bråkat med andra i området, inklusive vår Mayzan.

Henne fick vi ju ta till veterinären efter ett slagsmål för en tid sedan. I fb-gruppen "Vad händer i Eklanda" läste jag som sagt att en katt, som har haft ett våldsamt "uppförande," nu i helgen blivit omhändertagen av ett katthem i närheten, för att försöka hitta dess ägare. Katten behöver uppenbarligen kastreras, vilket jag tycker alla han- och honkatter ska. Det funkar inte att ha dem ute annars. Inte inne heller, om det rör sig katter utanför. Och det gör det...

Imorgon tar jag med mig alla presenter och åker norrut, till barnbarnen. Mannen, eller framför allt hans kunder, har deadline för veckans orderövergång klockan 14, så det blir svårt att hjälpa dem i bilen, utan dator. Han får städa och förbereda middagen tills jag och sonen som vill hälsa på oss i påskhelgen kommer hem. Typiskt att jag jobbar då, men han tänker stanna ända till måndag så vi hinner nog umgås ordentligt med varandra ändå.

Det var en överraskning att han vill stanna så länge, han har alltid sagt att det räcker med två nätter, så han hinner vara ledig hemma också. Det är i och för sig inte första gången den ungen slår mig med häpnad, men jag blir lika förvånad varje gång, eftersom det inte ligger i hans natur att frångå sina rutiner, utan vill ha det "som vanligt" och förutsägbart.

Därför fick jag inventera kyl och frys extra noggrant för att planera maten inför påsken och komplettera rejält så att vi klarar oss. För den gossen kan äta han och det är inte mycket han inte gillar heller, så det är tacksamt att ha honom som middagsgäst, ur den aspekten åtminstone. Att han närapå äter en ur huset är en helt annan...

Idag fyndade jag i Willys "kort-datum-låda". Två kilo köttfärs åkte in i frysen direkt vid hemkomsten och kambenen stekte jag sakta i ugnen, för att sedan grilla på dem mot slutet, för en fin yta.

Salt, svartpeppar, lökpulver, spiskummin och lite hot sås är allt som behövs på benen.
Stektes sedan långsamt i 125 graders varmluft. 
Bönsallad med vinägrett och focaccia serverade jag till, det kändes lite sommar över den middagen, eller hur? Solen inspirerade till lite lättare middag idag, men fy sjutton så kallt det var ute i blåsten, när man inte har päls vill säga.

Mat av den lite mer värmande sorten var det igår, Då blev det sparade köttbullar som värmdes upp i sin sky, med grädde och reddes av. Eftersom jag med varm hand överlåter lingonburken till mannen, blev det istället pickles på min tallrik.


Syran får man ju på det sättet med och båda är nöjda och glada. Imorgon blir det köttfärssås, också den från frysen. Om mannen anser att den behöver drygas ut för att räcka till oss tre, så kan han ju alltid börja skörda svamp, steka upp den och blanda ner.



Man ser alltså hur det växer under dagen. Ja för allt i världen, över natten också. Jämför kvällens foto med dem i gårdagens inlägg. Visst är det imponerande? Det andra huset med Kungsmussling är dock inte ens i närheten av att komma igång, som det ser ut nu, men det kan ju ändra sig snabbt, det har vi ju lärt oss redan. Och på toaletten kommer det nya små champinjonknoppar i hinken. Jättekul!

Mannen är på audition, hoppas det går bra. De har inte sparkat ut honom än, efter nästan tre timmar, så jag förmodar att han fått godkänt. Annars är det deras förlust, för han är duktig och det säger jag inte för att han är min man. När Dan Hylanders erkänt duktiga musiker är imponerade har jag knappast fel, eller hur? Och frågar man Magnus Lindberg så håller han med mig, det vet jag...

Ha nu en god natt och en riktigt fin påskhelg!
Jag återkommer med nytt inlägg när jag får tid och tillfälle, hoppas vi återses då!





tisdag 11 april 2017

Svampkramp?

Mannen serverade kaffe och tidning på sängen idag. Jag är trött, vilket inte är ovanligt, men jag har ju varit ledig och vilat, så jag borde inte känna mig såhär trött. Tycker jag i alla fall. Men så är det ju detta med våren, inser jag igen. Som varje vår. Pollen överallt, och även om jag äter antihistaminer året om, så påverkar det min energi mer än ögon och näsa...

Än så länge, åtminstone. När björkarna får fart så är det som att vrida på en kran, och därför får dörrar och fönster obönhörligen hållas stängda. Jag vet numera vad det handlar om, men tänk så många det är som tror att de är förkylda och använder vanligt avsvällande nässpray till de får näsblod. De tror de fått ögoninfektion för att det kliar i ögonen av allt pollen.

Våren är en svår tid för oss allergiker. Man undviker att vara ute, fast det är så fint och vackert den här tiden på året. Man vill bara sova och är hängig och mer eller mindre dyster. Inte så kvittrande glad som de förbenade fåglarna som väcker en i ottan och håller på precis hela tiden med att uppvakta varandra, bygga bo och försvara detsamma...

Därför är det bra att vi har en ny hobby inomhus, mannen och jag. Vi odlar svamp i köket, på köksbordet faktiskt. Såhär såg våra svamphus ut från början, för två veckor sedan.



Nu har det tagit våldsam fart fart i det ena, som enligt instruktionen skulle ta ca 16 dagar på sig att börja gro. Det vänstra huset ska ta 21-28 dagar, men vi inspekterar dagligen redan nu, då det högra huset med gul ostronskivling verkar trivas ypperligt och troligen har växtvärk.

I fredags såg det ut såhär och då var det dags att skära upp plasten..

Det händer saker väldigt fort och det är jättekul att se. Jag tänker att det är ett makalöst bra projekt för barnfamiljen som vill lära sina barn att svampen inte växer i affären, lika lite som mjölken tillverkas i mjölkfabriken, eller att fiskpinnarna faktiskt kommer från riktiga fiskar ur havet...

Igår kväll

och i morse...
Idag skaffade jag två mindre brickor att ha husen på, eftersom våra små telningar duschas morgon och kväll. Själva huset håller inte för fukten om man måste lyfta det till och från diskbänken hela tiden. Vi tycker huset är så fint i sig, det påminner om Pettssons hus, så vi vill ha det kvar i det längsta. Det ska bli så roligt att se hur mycket det kan bli och hur mycket mat det blir av detta!

Svampen är ett tacksamt livsmedel, man kan knapersteka den och ha som strössel, man kan göra soppa, sås och stuvning. Stora exemplar går bra att grilla, så det finns mycket att hitta på med svamp. Jag forskar på om den är lämplig att torka, men jag har inte sett sådana uppgifter ännu, så kanske inte. En massa nyttiga saker innehåller den med, som d-vitamin, magnesium, järn och fibrer, till exempel.

Idag ska vi dock äta köttbullar som jag fiskade upp ur frysen. Hemgjorda givetvis, inte tillverkade i köttbullefabriken, och ursprungsköttet är både gris och kossa. Jag tycker det blir godast så. En annan sak som jag verkar vara ganska ensam om är att jag har kaffe i smeten, istället för mjölk eller grädde. Prova vet jag, det blir en trevlig smakbrytning och inte så jolmiga köttbullar.

Jag vet, smaken är som baken och det är väl tur att den är delad, tänk om alla hade tyckt samma. Vilken brist det hade kunnat bli på vissa matvaror annars och priserna hade varit ännu högre än de redan är. Jag är, som du kanske redan vet, ganska duktig på att leta extrapriser och planerar i grova drag hur vår veckomatsedel ser ut, så man slipper att småhandla i onödan.

Den käre mannen är lite mer "spontan" än jag, men också mer tankspridd och disträ, så numera är det jag som talar om vad han har att röra sig med och ser till att kyl och frys är välfyllt. Jag har kommit på mig själv att tjata om mat och planeringen av densamma på sistone och det gillar jag inte. Men jag tycker inte heller om att det blir dyrbara paniklösningar i tid och otid.

Så gemensam planering och tillgång till nödvändiga ingredienser gör att husfriden består och matutgifterna hålls så låga det är möjligt. Alla vinner och får en bok! Ja, jag var ute idag och skaffade allt annat än mat, kan du tänka dig?! Vi missade minsta barnbarnets födelsedag på grund av sjukdom och nu fyller storebror fem år, så jag fick komplettera presentpåsen för dem båda.

Jag tycker det är viktigt att läsa böcker och att läsas för, om man ännu inte har förmågan att göra det själv. Därför åkte jag till Torget och Akademibokhandeln för att hitta en bra bok till Wille också. Då passade jag även på att köpa en bok till mig och mannen, det tycker jag att vi är värda, så duktiga som vi är på att hushålla...

Lite nya kläder blev det till de små och ett stort paket som de får dela på och busa med. Ibland är det svårt att hitta rätt i leksaksdjungeln, speciellt när önskelistan ändrar sig från ena veckan till den andra. Hoppas vi får godkänt av barnen och föräldrarna. Vem har sagt att det är lätt att vara morföräldrar?! Roligt är det i alla fall och jag längtar efter att se dem. Jämt och alltid.

Nu är det dags att koka potatis och göra sås på köttbulleskyn, så jag önskar dig en fin tisdagskväll och en härlig onsdag!


söndag 9 april 2017

Obegripligt.

Som sagt, en vecka går väldigt fort! Och vilken vecka det har varit. Tisdag, onsdag och torsdag bara flög förbi och sedan kom fredagen. Jag gjorde mig ingen brådska att ge mig av till affären för att inhandla det nödvändigaste. Mannen var upptagen med annat, så jag åkte själv. När jag kom hem strax efter tre hör jag nyhetsrapporteringen från mannens arbetsplats.

Frågar oroligt vad som hänt och får till svar att en galning mejat ner en massa människor i Stockholm. I Stockholm?! Det är ju sådant som händer i andra delar av världen, inte i lilla fina Sverige! Jag är naiv, men inte riktigt så naiv som det låter. Jag har insett att onda krafter verkar även här hos oss och anat att det bara var en tidsfråga innan det skulle hända något allvarligt.

Man blir inte mindre chockad för det. Vi startade TV:n mitt på blanka eftermiddagen och sedan gick den hela kvällen, det har väl aldrig hänt förr. Det ska till katastrofer som Estonia, WTC, tsunamis och liknande för att det ska hända. Man vill, men ändå inte, veta omfattningen av förödelsen. Man vill förstå, även om det är omöjligt, hur någon kallblodigt kan mörda andra oskyldiga människor.

Oavsett vilken religion man påstår sig tillhöra, är det fel att döda. Fanatiker finns det i alla läger, och det är där det går fel. Det är de som är de otrogna, inte de som inser att det är fel att döda i vilken guds namn som helst och hellre vänder andra kinden till. Jag hoppas verkligen att polisen tagit rätt gärningsman och att han agerade ensam, att han får ett hårt straff och deporteras därefter.

Jag hoppas också att man slutar att dalta med hemvändande daesh-anhängare. De ska stoppas i passkontrollen, ty de har förverkat sin rätt till svenskt medborgarskap och uppehälle i Sverige genom att delta i terroristhandlingar i andra länder. Jag vet inte om fredagens galning är daesh, men icke desto mindre har han begått ett fruktansvärt brott och har därmed avsagt sig rätten att stanna här.

Det är inte ofta jag uttalar mig i vare sig religiösa eller politiska spörsmål, för jag är så less på hur "troll" av olika slag tar fokus på fel saker och piskar upp stämningen i diskussioner som är helt sansade och sakliga, till rena hetsjakten på utlandsfödda i allmänhet och muslimer i synnerhet. Det är inte muslimer det är fel på, det är fanatiska grupper det är fel på, hur svårt kan det vara att förstå det?

Jag lämnar detta ämne för tillfället åtminstone och hoppas att Sveriges befolkning fortsätter att ställa upp för varandra i framtiden lika självklart och enkelt som Stockholmarna gjorde i fredags, utan att det behöver vara en katastrofsituation.

Mat behöver man även om man är i chock, kanske till och med mer då. Vi gjorde ett avsteg från vår traditionella fredagsfisk och åt kyckling istället. Tanken var att äta fisken på lördagen, men så blev det inte heller. Men jag återkommer till varför.



Kycklingen fanns redan i kylen och jag ville använda Multin igen. Således styckade jag upp fågeln och brynte delarna i denna underbara apparat, fräste på lök, vitlök, selleri, morot och hällde på en burk cocktailtomater, vitt vin, samt buljong och lät alltihop puttra på medan vi fikade med vänner som överraskande kom på besök, vilket var mysigt och trevligt på alla sätt och vis.

På lördagen pratade jag med min syster som tillbringar helgen med sin Kärlek och alltså finns på relativt nära håll och bjöd in dem på den parmiddag de blev snuvade på i somras, då det plötsligt vällde in en massa goda vänner som uppvaktade mig med anledning av min 50-årsdag. Det blev ju en grillfest utan dess like, vilket du kan läsa om här.

Nåväl, planen var att hämta fisk till vår middag, men vi var för sent ute och det blev kalventrecôte istället, vilket inte är fy skam det heller. Potatisgratäng, sockerärter och rödvinssky, samt lite sallad blev det till, men bilden hoppade jag över då det känns lite fånigt att plocka fram mobilen när man har gäster vid bordet. Det var i alla fall gott, enligt Kärleken som åt upp nästan halva potatisgratängen själv och hade slevat i sig allt det blöta med sked om han hade kunnat med, men det gjorde han inte...

Idag ska det då äntligen bli fisk till middag! Havskatt, närmare bestämt. Jag vet inte hur eller vad som ska serveras till, men det finns gott om tid att fundera på det. Magen är mätt efter frunchen, så det finns ingen anledning att jäkta. Jag ska läsa min Connelly-bok och låta mitt undermedvetna ta över middagsplanerna. Mannen kan ha en eller annan åsikt också, kanske.

För övrigt är det måndag imorgon och en jobbdag, sedan är jag ledig igen. Bäst att ladda batterierna ordentligt, för resten av april och åtminstone halva maj kommer jag att jobba mer än vanligt. Mina lediga fredagar försvinner, men det visste jag redan, det jag finner mycket märkligt är att jag enligt schemat ska jobba till 20. Det var i hårdaste laget, faktiskt...

Ha nu en fin söndag och njut av livet, se det vackra och var rädd om din omgivning!


måndag 3 april 2017

Nytänkande.

Så fort en vecka går! Det har varit full rulle på jobbet, men hemma har jag inte gjort många knop. Mannen står ju för markservicen när jag jobbar, som du kanske vet. Jag har fått så mycket god mat och dessutom lite oväntade rätter, vilket alltid är roligt. Man fastnar så lätt i gamla vanor och kopplar på autopiloten. I fredags fick jag skaldjurspasta, men det är ju inget ovanligt hos oss.

Ay, caramba!

Jambalaya är det däremot. Mannen införskaffade goda korvar, majskyckling och räkor för att svänga ihop denna heta rätt i lördags. En väldigt trevlig överraskning, måste jag säga. Igår blev det slökokt oxbringa, vilken inte gick av för hackor heller. Det oväntade i detta var att det blev sås och potatis till. Jag hade förmodligen serverat potatismos till, så tråkig är jag...



Idag är det jag som står för maten och min kropp har beordrat mig att laga fisk. Eftersom alla våra lunchlådor är i frysen får jag tänka smått och bara göra två portioner, vilket är bland det svåraste jag vet. En del av mig måste vara skåning, för jag tänker alltid att det ska vara "go mad, möed mad och mad i rättan ti- å så madaro".

Således får jag behärska mig idag och har bara tagit upp två bitar torskrygg ur frysen. Och lite räkor, förstås. Jag har inte bestämt mig för hur jag ska tillaga detta, men det ger sig, jag har gott om tid.
Annars är det den vanliga rutinen som gäller för en ledig måndag: Tvätten, a-kassan och eftersom det är ny månad, även rapportering till Arbetsförmedlingen.

Jag ska nog hämta lite mat så att mannen kan föda mig fram till fredag. Han ska förresten bli klippt, så han ser presentabel ut när han ska ut och "rekognosera" imorgon. Vi får se vad det kan leda till, om det leder till något över huvud taget. Det är inte självklart i nuläget, men jag kan väl säga så mycket som att det minsann inte bara är jag som blivit headhuntad i vår lilla familj.

 LinkedIn har sina fördelar, även om jag känner många som funderar på att överge den plattformen, för att det händer för lite. Jag kan hålla med till en viss del, men det är ju väldigt mycket upp till en själv också. Nätverkande och uppdateringar är vad min TRR-kontakt rådde mig att lägga lite tid på, men ärligt talat, det är lite för stelt och formellt på LinkedIn för att man ska fastna för det.

Jag hade så innerligt gärna följt med mannen på minglet imorgon, för det är ett spännande företag som har visat intresse för hans kunskap och erfarenhet. Önskar förstås att fler hade uppskattat alla hans kvalitéer och lönat honom utifrån dem. Han är inte "vem som helst", fast det begriper han knappt själv. Ödmjukhet besitter han också i stora mått. Lite för stora, kan tyckas...

Nå, jag ska väl fortsätta med mina sysslor och känna mig lite mer nyttig. Frunch är nog lämpligast att ta itu med först. Näring kan behövas innan det är dags för middag.

Ha en fin måndag och njut av solens ankomst, äntligen!


 




tisdag 28 mars 2017

R2D2.

Ledig igen, så här ska städas och fejas! Måste bara skriva ett inlägg först och sedan ska jag laga mat...
Så jag tycker nog att vi tar tag i städningen imorgon, istället. Jag har ju faktiskt ledigt och trots det laddat tvättmaskinen och hängt upp tvätten. Dessutom skurade jag badrummet igår, efter jobbet. Man ska inte slita ut sig i onödan.

Mannen behöver klippas också, så det kan definitivt inte dammsugas före det är gjort. Och eftersom vi varit på besök hos mannens personlige bankman har det ringt i hans jobbtelefon flera gånger, så nu sitter mobilen fastklistrad vid örat. Det är ju runt öronen det är störst behov av tuktning och asymmetrisk klippning ska vi nog inte ge oss in på i detta fallet.

Jag är jätteduktig på att skjuta upp tråkiga saker. Varför hålla på med sådant när det finns roliga saker att göra, eller att göra ingentingen? Nog för att även jag kan känna en viss tillfredsställelse i att befrias från dammråttor och katthår, men roligt kommer det aldrig någonsin att kännas. Tyvärr! Jag önskar verkligen att vi hade råd att leja bort städningen, så kom igen nu, Lottovinsten!

Om vi inte hade så mycket möbler och annat på golven hade jag gladeligen skaffat en robotdammsugare. Undrar vad katterna hade tyckt om en sådan? De är livrädda för snabeldraken och det räcker att ställa ut själva munstycket i hallen, så springer de nästan genom altandörren. Fast Mayzan sover ofta i en puff som jag lagt i en förvaringskorg strax intill dammsugaren på övervåningen, vilket känns helt ologiskt, men vad vet jag om hur katter resonerar?

Jag ska försöka koncentrera mig på att hitta på något gott att göra med havskatten vi fångade i fredags istället. Det sortens "katt" förstår jag mig bättre på, även om det är en fisk, egentligen. Den stora frågan är om jag ska använda vår nya älsklingsapparat igen och ånga på?



Mannen gjorde en jättegod fläskgryta igår, så Multin har bara fått vila en dag sedan vi fick den. Pizzorna i söndags krävde annan tillagning, men jag tror minsann att jag vid tillfälle ska prova att baka vanligt bröd i den. Kanske redan imorgon? Då blir det nog en paj nämligen, vilken också kräver traditionell tillagning i ugn. Kyckling och julskinka blir det i fyllningen i så fall.

Kyckling, kronärtskocka och oliver var det på min pizza, mannen valde salami. 

Rester är alltid bra att ha, men ibland kan de bli för många och tar för mycket plats i frysen, därför blir det frystömning då och då, när lunchlådorna riskerar att inte få plats längre. Äsch, nu blev jag hungrig igen, så jag ska nog ta tag i middagsplanerna och hoppas på att jag och R2D2 och jag lyckas lika bra eller bättre som i fredags.

Ha en fin tisdag och var rädd om dig!

söndag 26 mars 2017

Extatisk.

Såg på film igår kväll och kom givetvis inte i säng i tid, så idag är vi trötta. Men jag har hunnit skriva klart årsredovisningen, koka tomatsås, starta två svampodlingar, hämta salami, kuvert och jäst, samt postat redovisningen, fikat (!) och satt en pizzadeg ändå. Det var svamphusen som var mannens överraskning, vilken jag nämnde i förra inlägget, och de kom redan i fredags.

Så förutom en hink med champinjoner, som står och växer till sig på toaletten, har vi nu ett hus med blivande gul ostronskivling och ett med kungsmussling. De vill ha ljus så de står än så länge på köksbordet. Gå in på Svamphuset och kika om du är nyfiken eller sugen på en egen svampodling. Jag är så spänd på hur det ska gå med detta och om vi kan starta en odling utomhus så småningom.

Det är också väldigt spännande och roligt att utforska Multi Cookerns alla funktioner! I fredags bestämde vi oss för att det skulle ätas fisk, enligt vår tradition. Det vill säga, de fredagar jag är ledig, för mannen känner sig inte säker på att tillaga fisk. I framtiden kan det dock bli nödvändigt att han övar för att bli det, alternativt får lördag bli fiskdag, emedan jag förmodligen ska jobba heltid.

Vi åkte hursomhelst till Delikatesshörnan i Sisjön, vilken jag kallar "Fiskhörnan", för att hitta en lämplig middagsfångst. Turen var på vår sida och vi halade in en fin skrei och havskatt. Den sistnämnda hamnade i frysen för senare behov, medan skreien fick tjäna som testpilot i den nya pottan. Ångfunktionen får med beröm godkänt och ska användas flitigt!

Hackad färsk ingefära på ca 4 cm blandades med en hackad vitlöksklyfta, en hackad chili och skalet från en lime. En bankad citrongrässtjälk ligger också på fisken. 
Saften av limen hälldes över, tillsammans med 2 msk japansk soya. Pak choi runtom och sedan packades allt in för att ångas i ca en kvart. 

Igår provade jag att grilla en hel kyckling och det blev mycket bättre än förväntat, även om krispigheten givetvis inte går att få i ett slutet kärl med kondens. Fast fördelen är ju att man inte stänker ner en hel ugn.
Mesfågel?
Kycklingen fylldes med hemmaskördad champinjon, vitlök och lök, Nästa gång ska jag peta in en kryddblandning under skinnet, för det blev lite tamt denna gång, i och med att skinnet inte blir särskilt mysigt att sleva in i munnen. Vi lär så länge vi lever och det går säkert att skapa nya roliga rätter med hjälp av denna apparat, det gäller bara att våga prova och vidareutveckla recepten.

Imorgon ska mannen laga en fläskgryta i den. Tänk så praktiskt att kunna bryna köttet innan slökokarfunktionen tar över tillagningen! Sparar både disk och stänk i köket, det är ju en stor fördel. Jag vet inte vad vi ska äta resten av veckan, men jag är ganska säker på att Multipottan ska få jobba ordentligt. Jag var såld redan innan den kom till oss, nu är jag extatisk!



Men idag får den alltså vila, för den klarar nog inte att göra en pizza. Fast helt säker är jag inte. En inbakad sådan kanske skulle kunna fungera? Jag är emellertid inte så förtjust i inbakade varianter, jag vill ha en öppen pizza med tunn botten och så lite skalkar som möjligt. Det är likadant som med paj, det är fyllningen man vill åt. Åtminstone jag...

Det finns diverse fyllningsmaterial att välja på. Kyckling från igår, salami, ostar, kronärtskockor, oliver, champinjoner och tomatsåsen, förstås. Den som vill kan få paprika, lök, picklad lök och kapris också. Nu rinner snålvattnet till, så jag går nog ut i köket och kavlar ut degen.

Ha en skön söndag och en fin kommande vecka!

 

fredag 24 mars 2017

Rosen.

Vad jag är glad att det är fredag! Det har varit några ordentligt arbetsamma dagar på jobbet och sömnen har inte varit den bästa. Väckarklockan Mayzan signalerar revelj en timme innan mobilen är tänkt att väcka mig ur min skönhetssömn. Hon är inte gärna ute på dagarna längre, efter slagsmålet med elake Måns eller om det var någon annan strykarkatt, så hon sover alldeles för mycket på fel tid.

Dessutom är jag strålande glad för att mannen och jag fick en så makalöst fin nyttoleksak av en kär vän igår. Jag har ju pratat mig varm för slökokare och Crock pot, för att mannen hade en i sin ägo redan när vi träffades, och för att vår gode vän verkligen inspirerat till att använda den genom att dela spännande recept. Vi har sparat mycket tid och pengar på slökokar'n, kan jag lova.

Nu har vi även begåvats med en Multi Cooker. Den kan allt! Steka, ångkoka, baka och självklart fortfarande slökoka. Vännen var i behov av någon att bolla idéer och erfarenheter med, så han beställde helt sonika en sådan till oss. Mannen och jag tycker givetvis att det är en överdådig present, men vi får försöka hitta på något sätt att förtjäna den i efterhand.

Det lustiga är att mannen fick en avi från Posten häromdagen och misstänkte att vännen skickat ytterligare en kokbok till oss. Du förstår hans förvåning när personalen på utlämningsstället kommer ut med ett gigantiskt paket och så ramlade polletten ner. Jag var på jobbet och hade inte en aning om vad som försiggick, förrän mannen i ett meddelande under min fikarast kallade vännen för stolle...

Idag har jag ett stort problem. Jag kan inte komma på vad jag, eller Multi Cooker'n, ska tillaga. Ve och fasa! Det är ju fredag och därmed fiskdag, så varför inte ångkoka fisk då? Å andra sidan vore det jätteroligt att steka en hel kyckling i den. Eller göra kladdiga revben, eller att grilla grönsaker. Det gäller att hitta på hur man kan få en hel middag tillagad samtidigt i den så småningom, förstås.

Mannen har lagat mat på traditionellt vis dessa mina arbetsdagar och det har smakat fantastiskt som vanligt.

Detta är fläskkotletten med en ljuvlig sås från igår. Men jag har även fått spaghetti och köttfärssås och korrv med råstekt potatis de andra dagarna. Mums, alltihop!

Jag fick bubbel i glaset när jag kom hem igår. Mannen är omåttligt stolt över att jag förärats Kungsmässans "Dagens ros", och tyckte att det skulle firas ståndsmässigt. Självklart är jag också stolt och jätteglad för utnämningen, för det vet ju alla hur roligt det är att få beröm. Jag är inte säker på vem det är som tagit sig tid att skriva till Centerledningen, men jag har mina aningar...

Chefen var alldeles till sig över detta och har frågat varje dag sedan i tisdags om de kommit och fotograferat mig ännu, vilket de inte har. För min del räcker det fint att bli omnämnd, någon bild behövs inte. Jag är inte särskilt god vän med kameror, nämligen. Jag känner mig obekväm och stelnar till när någon riktar linsen åt mitt håll och resultatet blir således därefter.

Nu tänker jag avsluta detta inlägg och lägga pannan i veck över matplaneringen, samt försöka klura ut vad mannen har för hemligheter och överraskning i beredskap för mig nästa vecka. Spänningen är olidlig, för jag har verkligen inte en susning om vad det kan vara.

Ha en fin fredag och ge någon en komplimang, delad glädje är som du vet dubbel glädje!

PS. Och tack så väldigt mycket för presenten igen, du vet vem du är!














måndag 20 mars 2017

Osmart.

Härliga måndag! I alla fall varannan vecka är måndag en favoritdag för då har jag sovmorgon och ledigt. Då får jag kaffe på sängen av mannen och så läser jag tidningen i lugn och ro. Sedan rapporterar jag till a-kassan och tar itu med tvätten. En tur till affären brukar också vara nödvändig, men jag försöker att ta det så lugnt jag kan och ladda för tre jobbdagar till.

Mannen och jag har hittat en ny serie att följa på Netflix, nämligen Designated Survivor med Kiefer Sutherland. Problemet är att vi fastnar i vinkelvolten och säger "bara en till", när vi egentligen borde gå och lägga oss. Nå, en väckarklocka (Mayzan) går igång på morgonen, vare sig man vill eller inte. Och mannens arbetstelefon fungerar ju effektivt om hon mot förmodan ger upp och somnar om.

Eftersom jag jobbat hela helgen har mannen stått för maten och då vill jag ta hand om den detaljen idag. Det blir leverstuvning för det fanns ett paket med kycklinglever kvar i frysen och så är det ju så gott! Snabblagat och billigt också. Jag vet inte om mannen har några planer för de kommande dagarna, men vi kan hjälpas åt med matlistan innan jag, eller vi, handlar.

Helgmaten gick inte av för hackor, vill jag lova! Vad sägs om risotto med salsiccia på fredag?



Entrecôte med potatisgratäng på lördag?



Och klassisk söndagsstek av karré på söndag?



Det var hur gott som helst alltihop och så underbart det är att få maten serverad när man kommer hem och är jättetrött och hungrig som en varg. Jag är så tacksam för att mannen är en så bra kock och tar hand om mig, det är sådär lagom roligt att laga maten själv efter 8-10 timmar på språng. Det känns fint att bli omhändertagen och ompysslad, samt få njuta av någon annans matkreationer emellanåt.

Ombyte förnöjer, som du vet. Ombytliga personer är däremot inte så förnöjsamt att drabbas av. När det sägs en sak ena dagen och en helt annan nästa. Eller när de säger en sak, men gör en helt annan och själv står man frågande och undrar vad som gäller en själv. Det spelar ingen roll om det är hemma eller på jobbet, man blir helt utmattad av att inte veta hur man ska förhålla sig.

I alla fall blir jag det. Och jag ska ju ändå föreställa vuxen. Tänk hur det är för barn och ungdomar som inte är lika flexibla och säkra på sig själva. Det är självklart förvirrande när reglerna som påstås gälla hela tiden ändrar innehåll och innebörd. Jag har själv uppfostrat tre barn, varav ett har autism, och man kan inte göra undantag för att man är trött eller ur gängorna själv.

Nästan dagligen ser och hör jag barn tjata sig till godis och annat. De får belöningar innan de uppfyllt villkoren för dem, eller bestämmer villkoren själva. Föräldrar idag verkar ha slutat uppfostra sina barn, de är kompisar istället. Jag är av den meningen att man blir kompis med sina barn när de är vuxna och har lämnat hemmet. Eller åtminstone bidrar till hushållet på något praktiskt sätt.

Numera är det ju nästan omöjligt att hitta boende som ungdomarna har råd med, ens om de har en egen inkomst. Har de inte det, är det enbart sysslorna i hushållet de kan hjälpa till med. Inte ens det verkar föräldrarna kräva av sina barn och jag undrar ju när dessa unga vuxna någonsin ska lära sig hur en tvättmaskin fungerar eller hur man måste kompromissa i en familj eller ett förhållande.

Följer barnen aldrig med och handlar lär de sig inte vad saker och ting verkligen kostar, utan fortsätter tro att juicen, mjölken och brödet är gratis. Att duschtvålen har ett literpris på flera hundra kronor och att halvfabrikat är dyrt vet inte många. Kranvatten är billigt och av utmärkt kvalitet och kan med fördel drickas, inte bara duschas i i timmar, vilket däremot blir kostsamt för hushållet...

Många ungdomar som jag möter på mitt jobb är ytterst prismedvetna, medan andra struntar fullständigt i priset, så länge det står ett visst namn eller märke på produkterna. Handkräm i tre pyttesmå tuber som kostar 200 kronor "ska" man ha, för att få respekt eller status. Schampo, balsam och stylingprodukter med literpriser över 1000 kronor "måste" de ha, för det har en bloggare sagt.

Visst, jag är bloggare och menar att alla behöver en slökokare, men jag tjänar inga pengar på det. Vilket kanske bevisar att jag inte är tillräckligt smart. Jag har inga annonser eller påstår att ett visst fabrikat är bättre än ett annat, men det är så jag vill ha det. Var och en som blir nyfiken får leta reda på det som passar just sitt hushåll, plånbok och behov.

Nu ska jag fråga mannen om han vill följa med och hämta förnödenheter, så han kan laga mat till mig de närmaste dagarna...
Ha en mysig måndag och en toppenvecka!

















torsdag 16 mars 2017

Väckarklocka.

Jag förstår inte var tiden tar vägen, den rinner iväg så snabbt. Jobbade i måndags, men har varit ledig sen dess. Vad har jag gjort? Inte en aning. Samma gamla vanliga som jag alltid gör när jag är ledig. Hämtat mat, tvättat, lagat mat, vikt tvätt, fyllt diskmaskin, tömt densamma och så har jag läst ut Bruce Springsteens bok.

En bok som jag för övrigt fann mycket läsvärd. Roande, oroande, sorglig och väldigt intressant på många sätt och vis. Jag fick veta en massa som jag inte hade en aning om, jag har lyssnat på låtar som jag inte visste vad de egentligen handlade om och lärt mig ett och annat. Jag kan inte annat än beundra honom, för allt slit, all envishet, all humor och all tjurskallighet.

Min respekt för honom som låtskrivare, artist och människa har ökat. Man kan inte annat än beundra honom för att ha dragit runt hela cirkusen och med vilken energi han och hela E Street Band har underhållit miljoner och åter miljoner människor under så många år. Själv var jag helt utmattad efter konserten i somras...

Utmattad var jag också idag när väckarklockorna gick igång. Först Mayzan klockan sju, vad det nu skulle vara bra för, när jag hade ställt mobilen på kvart i åtta. Sömnen var inte den bästa inatt, jag blev tvungen att möblera om mannen och tala hårt till honom. Men förhoppningsvis kommer detta med snarkningen att snart vara ett minne blott.

I maj ska mannen få en apparat åtminstone för en utredningsperiod. Blir den inte permanent hans, så ska jag konstruera en kombinerad tvångströja och mask, eller så får jag sova i ett annat rum. Hellre det än att vi blir ovänner på riktigt. Inte för att vi skulle bli ovänner för något man(nen) inte kan rå för, det vore ju orättvist...

Det är så tragiskt när ett förhållande slutar i ovänskap och en oförmåga/ovilja att samarbeta för allas bästa. Jag har sett det på nära håll och det drabbar nästan uteslutande en tredje part, som är helt oskyldig dessutom. Jag har varit spion och spejare för en klasskompis familjs räkning, medlat mellan stridande part(n)er(s), lirkat, tagit i med tång för att dra ut sanningen och trippat på tå.

Allt för att ingen annan än jag själv skulle bli lidande. Om jag lyckades? Nej, inte alltid, men jag har lärt mig att sätta ner foten när jag blir utsatt för orättvisor, jag har reparerat några relationer i efterhand, tiger och lider inte i stillhet tills jag knäcker mig själv och försöker vara en god vän och medmänniska.

Det är inte lätt att vara människa; det stressas på jobbet, man ska hinna städa och piffa till hemmet på sin fritid, det ska tränas, umgås, vara snygg och rolig och så ska man förverkliga sig själv och sina drömmar. Resa och upptäcka nya kulturer, eller gamla. Leva sunt och nyttigt, yoga och ha tid för vänner, familj, släkt och sin hobby.

Jojo, man är glad om middagen kommer på bordet i rimlig tid, har någotsånär rena kläder, kammat hår och inte vadar i damm. Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete, tänker jag och säger till mannen att dammsuga när jag åker och handlar. Det funkar bättre. Samarbete och kompromisser är nödvändiga i alla relationer, varför ska det vara så svårt att förstå?

Idag blir det blodpudding och stekt fläsk till middag. Simpelt, billigt och gott. Igår gjorde slökokar'n en laddning köttfärssås, men vi blev bjudna på mat hos fina vännen M som fyllde år, så det mesta åkte in i frysen. I tisdags gjorde jag burgare av halva öringen från i söndags.



Det var inte alls dumt, lyckades redan i första försöket. Picklad rödlök och en "dressing" på philadelphiaost, grekisk yoghurt, limecest och citronsaft, samt sallad och tomat finns där mellan bröden också. Friterad potatis och palsternacka därtill.

Mannen bjöd på kycklingben dagen dessförinnan. "Hot legs" med ris, sallad och smörstekt shiitake.



Det var precis vad jag behövde efter jobbet! Vad jag får de närmaste dagarna har jag inte en aning om, men jag litar på att mannen hittar på något av det som finns i den, återigen, välfyllda frysen.

Ha en fin kväll och helg, vårda dina relationer, men låt dig inte trampas på!


söndag 12 mars 2017

Raggare.

Vi skulle ha en TV-kväll igår, märk väl, helt Melodifestivalbefriad för sådant har vi slutat med för länge sedan. Planen var att se sista avsnittet av Homeland på Netflix och sedan gå över till innevarande säsong på SVT Play. Men näe, där var de första redan bortplockade!? Det hade blivit väldigt tokigt att missa tre avsnitt, så det blev en film istället.

Mel Gibson är ju väldigt speciell, så ock igår i Conspiracy Theory. Jag hade väldigt stort nöje av den filmen och rekommenderar den om man vill ha lite lättsam underhållning någon gång. Idag verkar det bli soffhäng igen, vilket känns alldeles utmärkt. Jag har brottats med årsredovisningen som ska skickas till Bolagsverket, vilka enligt obekräftade källor, struntar i siffrorna, bara de kommer i tid.

Så jag undrar ju varför man är tvungen att göra det. Har någon ett svar på detta spörsmål är jag tacksam om jag får veta det. Är det något som får mig att bli obstinat, tjurig och gramse är det meningslösa sysslor och att göra saker som inte förbättrar, utvecklar eller underlättar ens vardag, oavsett om det är privat eller på jobbet.

Mannen upplever en stor frustration i sin jobbsituation. Bakbunden av ett partnerskap som inte på något sätt gynnar honom, snarare tvärtom. Ekonomiskt är det en katastrof, men hade kanske kunnat bli bättre om all den tid han lägger på att leta reda på saker till kunderna verkligen hade slutat med en order. Visst, ibland är det kanske kundens egen kund som drar sig ur affären, men knappast alltid.

Om partnern inte hade skalat bort värdet på beställningar till kund via sitt eget konto från mannens kommission, hade det också känts bättre. Marginalerna är ytterst små, vilka kanske eller kanske inte kan omförhandlas, men framför allt det är volymerna som behöver öka. Han behöver alltså få sina kunder att köpa fler saker, inte nödvändigtvis dyrare, men också oftare.

Kunderna i sin tur måste lära sig att det finns möjligheter nu, som inte funnits ens hos de etablerade i branschen tidigare och som dessutom drar in på det de haft på lager eller för beställning. Detta borde ju sätta mannen i en guldsits, men medelålders män har svårare än väntat för lära sig något nytt och annorlunda, hur bra det än är och hur stor nytta och förtjänst det än skulle ge dem själva...

Därför har vi en plan för att få kundernas kunder att efterfråga delar de förmodligen inte tror att de kan få tag på till sina gamla veteranbilar längre. Vi ska göra en filmpresentation av mannens verksamhet och där ska alla återförsäljare i Sverige finnas med. Omständigheter har gjort att vi ligger lite efter med detta, men förhoppningsvis är vi snart igång med filmen med en god väns hjälp.

Våren är i antågande och då brukar veteranbilsentusiasten eller lite vanvördigt, raggaren vädra morgonluft och vilja rusta upp sin bil och dra på Power Meet och andra träffar såsom Wheels & Wings. Då ska de veta att mannen kan se till att deras handlare och bilmekaniker kan få hem nästan vad som helst till ett rimligare pris och mycket snabbare än någon av hans konkurrenter kan...

Hörde jag en undran om vad vi ätit för mat i helgen? Tänkte väl det. Idag blev det ugnsbakad öring. Den fick gå i 125 grader till strax över 50 graders innertemperatur och vila sig medan potatisen pressades och sparrisen kokade klart. Vitvinssås (VVS har jag lärt mig att det heter på kockspråk) kändes som den enda rätta såsen till detta.



Igår blev det tunna revben med bulgurröra, men det trasslar så mycket med mina foton nu, så jag orkar inte bråka mer med bilder för tillfället.

Imorgon ska mannen laga något gott av kycklingben. Nej, vi är inte rädda för campylobacter, utan ser till att ha den sedvanliga kökshygienen och diska noga och njuta som vanligt av god och nyttig mat. Jag jobbar, men bara en dag, sedan är jag ledig i tre dagar till, det ska bli skönt!

Ha det gott och var rädd om dig!






fredag 10 mars 2017

Ormsyner.

Hänt i veckan:
I måndags hade jag kanske ett anfall av ögonmigrän. Kollade med lillasyster som har konstaterad sådan. Märkligt visuellt fenomen uppstod under en begränsad tid, sedan fick jag huvudvärk.
Tisdag-torsdag, jobb, jobb och åter jobb. Med andra ord ganska mör när jag kom hem igår. Mannen hade lagat en god köttgryta av högrev i slökokar'n, men detta kom inte med på bild. 

Jag fick nästan i förbigående veta att mannen skulle på dejt idag. En kille skulle dyka upp med en nejlika i knapphålet för att lätt kännas igen i vimlet på en säkerligen obskyr pub på 3:e Lång. Sedan skulle de spisa musik på Pustervik, efteråt kan man inte ens gissa vad som händer. Vi får väl se när han kommer hem...

Om jag inte är helt felunderrättad börjar Let's dance idag så, jag ska nog roa mig under tiden mannen ränner runt på stan. Jag ska äta rester och lite ost kanske, samt mysa med Bruce. Igår åt jag fisk till lunch, men mannen lämnade sin orörd till förmån för ärtsoppa och pannkakor tillsammans med en gammal bekant, och det blir inte så bra att frysa om den lunchlådan, så jag offrar mig väl då. 

Det finns kvar av den omåttligt goda remouladsåsen jag gjorde i måndags när jag gjorde fish & chips, vilket jag varit sugen på länge. 

Frityrsmet:
1½ dl vetemjöl
1 msk maizenastärkelse
1 tsk bakpulver
saften av en halv citron
1 dl öl 

Äntligen har jag hittat ett recept på frityrsmet som funkar! Man kan ha sina åsikter om Per Morberg, men han är inte så dum i köket ändå, trots sin lite hafsiga framtoning. Fiskbitarna, i detta fallet torskrygg som vi hade i frysen, vändes först i vetemjöl helt lätt, sedan doppades de i smeten som fått svälla minst 20 minuter. Jag är jättenöjd med resultatet, krispigt ska det vara annars kan det kvitta!

Vi har haft finbesök av vår ringbärare Bob idag, minsann. Alltid lika roligt att träffa den unge mannen. Han hade en lektion med mig om hur man programmerar och visade stora färdigheter i trädklättring. Det blev en hel del jagande och brottning också, innan han visade ett antal roliga spel och lugnade ner sig (och mig) så jag kunde laga lunch till oss. 

Hans moder var på jobbintervju(er) under tiden, men fick självklart också grön ärtsoppa när hon kom tillbaka och berättade hur det gått. Och så har vi ätit semla för första och enda gången i år. Jag minns inte när jag sist åt en semla, det är åratal sedan. Denna semla var sympatiskt liten och passade fint efter soppan. 

När vi vinkat av våra kära vänner fick vi ta itu med tvättmaskinen som vägrade tömma ut vattnet och centrifugera. Inte optimalt när mannen skulle duscha och raka sig inför sin dejt och jag skulle åka och hämta mat och annat trevligt. Så det blev till att tömma maskinen manuellt, vilket är urtråkigt och tidsödande, rensa utloppspumpen och starta om. 

Och så får vi samma felmeddelande igen! Okej, rensa avloppsrör är inte min bästa gren, men mannen hade ju en tid att passa och jag vill ha min tvätt klar, så jag fick skruva loss och rensa i alla fall. Maskinen går igång och sedan tar det stopp, igen! Samtidigt som jag febrilt letar i manualen efter fler eventuella felkällor, så slår den till igen, den presumtiva ögonmigränen. 

Det gjorde det lite besvärligt att läsa och jag kunde konstatera att det inte skulle köras bil idag. Silverormen som ringlade sig i mitt högra synfält i måndags antog nu hela färgprismat i varje segment. Kommer du ihåg de där ledade leksaksormarna i plast, som rörde sig när man höll dem på ett speciellt sätt? Då kanske du förstår hur mitt synfenomen ser ut för mig... 

Nu har jag en lätt huvudvärk (igen) fast jag tog naproxen direkt när den här auran kom tillbaka, jag lär mig snabbt! Jag lovade min syster att kolla upp detta om det kommer tillbaka, om inte annat för att utesluta andra diagnoser. En gång, då min dotter var nyfödd, har jag haft "vanlig" migrän, och jag kan ju lätt säga att jag hellre har ögonmigrän än den klassiska. Hujedamej, så dålig jag var!

Nu börjar det dra ihop sig till kvällsnöjet, så jag lämnar denna blogg för idag och önskar dig en härlig kväll och god helg!








måndag 6 mars 2017

Dumstrut 2.

Jag överlevde helgen, det var ju bara åtta timmars arbete per dag och idag är det min favoritmåndag. Det vill säga, den lediga. Hurusom man kan kalla den ledig, när det brukar vara tvätt-, handlar- och städdag. Idag är det inte så mycket tvätt i korgen att det stör, mat finns det för ett par dagar till och vore det inte för att det knastrar under tofflorna, så hade jag gjort ingentingen hela dagen.

Annan typisk syssla på lediga måndagar är att skicka kassakort till a-kassan. Det har jag gjort. Jag tog även tag i ett bankärende, vilket jag skjutit på framtiden ett tag, ty det innebar att ringa till min bank. Det är ju oerhört praktiskt med mobilt bank-id, men uppenbarligen måste sådana också uppdateras och nedräkningen började för långt över en vecka sedan.

För att uppdatera skulle man helt enkelt plocka fram sitt lilla digi-pass och följa instruktionerna. Det var bara så att jag totalt glömt min kod för att komma in i den. Blankt, tomt och noll. Sådana saker brukar ju sitta någonstans i bakhuvudet, men icke! Så, jag provade med en trolig kod. Nehej. Då måste det vara si. Hoppsan, inte det? Då är det så, istället.

Alls icke så, vilket innebär att man uttömt sina chanser och måste bita i det sura äpplet och ringa sin bank. Jag tycker inte om att prata i telefon, därför har jag skyllt på tidsbrist, sjukdom och allt möjligt för att slippa ringa. Med arton dagar kvar kan jag tycka att det börjar brinna i knutarna, ifall det skulle bli något krångel på vägen.

Varje gång jag äntligen gör det jag drar mig för, blir jag lika arg på mig själv. Den eller de som sitter i andra änden av telefonlinjen är inte elaka, missunnsamma eller illvilliga. De vill mig väl (tro sjutton det, jag är ju kund och betalar för deras tjänster) och är hur hjälpsamma som helst. Så även idag. Problemet löst senast i slutet på denna vecka, således i god tid innan en smärre katastrof kunnat ske.

Ovanstående är ett sällsynt exempel på mannens och mina olikheter. Han ringer hellre och pratar direkt med folk och påstår sig vara den mest analoga människan i världen, vilket jag tycker är ganska lustigt, eftersom största delen av hans arbete är digitalt baserat. Visserligen ringer hans kunder och ber om råd och hjälp, men tanken är ändå att de ska lägga ordern själv, på nätet.

Den stackars mannen har varit riktigt sjuk under helgen, men har ändå lyckats skämma bort mig med god mat när jag kommit hem. Att han sovit 10-12 timmar efteråt är ett tecken på hur det tagit på krafterna. Igår fick jag köttbullar i tomatsås tillagat i slökokar'n. Han var inte alls nöjd med resultatet, men jag hade verkligen inget att klaga på. Jo, kanske lite mer salt i smeten, men man kan salta efter.



I lördags åt vi Buffalo chicken wings och en sallad. Det var också alldeles utmärkt!



I fredags var det fiskdag, som vanligt. Min mobil krånglade så det finns ingen bild på den stekta långan med vitvinsås och amandinepotatis. Däremot kan jag visa bilden av pajen jag gjorde i torsdags.



Det var den bästa paj jag någonsin gjort! Förutom min idiotsäkra champinjonpaj, då. Jag är, som du vet vid detta laget, inte bra (alls) på att hålla mig till recept, därför var det en liten chanstagning. Hur mycket äggstanning ska man ha till en paj med kalkon, svamp, selleri, paprika, chili, purjo och tre sorters ost? 3 eller 4 ägg? Jag valde 4 till knappt 2 dl mjölk. Det blev perfekt!

En liten fadäs inträffade dock och hade sånär gjort mig en fingertopp fattigare. Mitt i purjolökshackandet får jag en hostattack och slutar inte hacka, utan skär av mig en bit av pekfingernageln och lite till. Tur att kniven var ruskigt skarp, för jag hann hämta första hjälpen i form av LTX (googla!) och snurra runt toppen innan det började blöda rejält.

Jag kände mig lika dum då som idag. Klantigt att inte vänta ut hostattacken, men den kom hastigt och ja, vad ska jag säga, hjärnan var inte på min sida i torsdags. Idag känner jag mig dum för att ha skjutit upp något som jag inbillar mig ska bli obehagligt och tröttsamt. Jag ger mig själv en dumstrut och ställer mig i skamvrån...

Ha en fin måndag och var rädd om dig!




 

torsdag 2 mars 2017

Pajade planer.

Tredubbla doser astmamedicin, acetylcystein och luftrörsvidgande har äntligen fått lungorna att bestämma sig för att lugna ner sig och stanna kvar innanför mina nästan sönderhostade revben. Mannen har varit orolig för mig, det var nämligen såhär jag lät när jag för fyra år sedan till slut fick inse att jag nog måste gå till doktorn och kolla upp mig. 

Det var ett himla tjat på mina systrar på julaftonen, så jag fick lova dem det, annars...
Har man astma är ens luftrör extra känsliga och en förkylning kan bli ganska jobbig, därför är det tur att jag har ett ypperligt immunförsvar, med tanke på hur många sjuklingar jag träffar på jobbet. Jag stannar hemma imorgon också, men jobbar lördag och söndag. Det är planen i alla fall. 

Om vi inte hade blivit sjuka, skulle vi ha varit hemma hos min dotter idag och lagat mat till familjen, och framförallt överlämnat presenter till vårt barnbarn som fyller tre år imorgon. Ja, jag skriver min dotter och vårt barnbarn, för mannen är inte pappa till mina barn, men han har varit med från början i barnbarnens liv och är deras Boffa, det vill säga Bonusmorfar. 



Det busas och jagas i skräckblandad förtjusning så Boffa blir alldeles slut. Trist att vi skulle bli sjuka just nu, men det går fler tåg. Jag är övertygad om att Jonna kommer att bli rikligt försedd med presenter ändå, och tycker det är roligt att få paket vilken dag som helst. 

Maten de senaste dagarna har varit den enklaste möjliga. En köttgryta som fanns i frysen blev räddningen i förrgår. 



Mannen hämtade korrrv och potatis igår och räddade oss från svältdöden. Det blev snabbmat igen alltså. 



Ingen av oss brydde sig om att strössla med grönsaker eller annat, och maten intas i tv-soffan medan vi betar av säsong efter säsong av Homeland. Vi ligger alltid långt efter "alla andra" när det gäller serier och sådant, men mannen började titta när han var ensam hemma och hade tråkigt förra helgen jag jobbade. Jag fastnade också och nu sitter vi ordentligt fast i serie-träsket. 

Dock inte värre än att vi avbröt vårt maraton för att titta på "Mästerkocken" igår. Det går ju inte att missa. Annars är det nog bara "På spåret" som vi följer så slaviskt det går, med tanke på mina arbetstider. Tur att vi har Apple-tv, Netflix och allt vad det heter, så vi kan titta på vad vi vill, när vi vill och hur vi vill. 

Nu ska jag gå och duscha, sedan får jag vila en stund innan det blir paj till middag och mera Homeland. Pajen ska fyllas med kalkon (har jag sagt hur mycket jag tycker om rester?), några skinksnuttar, svamp, purjo, paprika, ost och övrigt jag hittar i kylen som känns lämpligt att blanda ner. Det bästa med paj är ändå fyllningen... 

Ha en fin torsdag och en ännu bättre fredag!

 


tisdag 28 februari 2017

Skärpt.

Jag är chockerad. Det som i princip aldrig händer, har hänt. Jag är sjuk och är alltså tvungen att stanna hemma från jobbet. Minns inte när det hände sist, men det är klart, förr eller senare måste väl även jag, som trots allt träffar förkylda människor varje dag på jobbet, drabbas. Redan i fredags började jag känna ett litet diffust obehag i halsen.

I lördags var det knappt märkbart, men jag fortsatte spraya med ColdZyme, det funkade förra gången jag kände att något var galet. Vi var bjudna på kalas hos gode vännen Lasse på kvällen, vilket jag inte ville missa för allt smör i Småland. Det var en mycket trevlig fest och vi var inte hemma förrän tre på morgonen. Föga anade jag då hur jag skulle må när jag vaknade framåt förmiddagen...

Det finns de i min närhet som påstår att jag är envis, och det ligger nog en del sanning i det. Jag trodde fullt och fast att jag skulle känna mig bättre framåt kvällen, så jag väntade in i det sista innan jag ringde min chef. Halsontet kunde ju bero på överansträngning på grund av festlokalens utformning och akustik. Hostan var däremot svårare att förklara, liksom en viss febrighet.

Jag har inte så värst många principer, men en av dem är att inte jobba med feber i kroppen. Punkt. Feber är kroppens sätt att lugna ner oss och för att bekämpa värmekänsliga virus och bakterier, därför ska man inte ta febernedsättande medel i tid och otid. Det kan förlänga sjukdomsförloppet, vilket känns ganska onödigt, eller hur?

Självklart ska en temperatur som är mycket hög tas ned. men det är sällan en vanlig förkylning ger riktiga febertoppar. Det är med andra ord bara att härda ut och vila sig frisk. Att härda ut är vad jag förstår omöjligt för vissa individer, särskilt manliga sådana. Det är därför de blir så ynkliga, för att inte säga dödssjuka. Och så kallas kvinnor för det svagare könet.

Det finns givetvis undantag som bekräftar regeln. Mannen till exempel. Jag tror i och för sig aldrig att jag sett honom riktigt sjuk, men jag vet att när han var det en gång, då tog han med sig jobbet hem och arbetade ändå. Tog febern med stektermometer (!) och avbröt när den visade 39 grader. Några tabletter hade han inte heller, det är jag som fått in sådant i huset.

Inte för att jag är för ett användande av någon medicin i onödan, men det är bra att ha hemma vid behov. Som ibland när jag ser att han har ont och tiger och lider, då ger jag honom några piller, vilka han sväljer lydigt och sedan frågar vad det var. Jag svarar alltid "gift". Okej, säger han. Med andra ord litar han fullständigt på mig...

I och med att jag blev opasslig på söndagen hjälptes vi åt med middagen. En hel kalkon stektes i ugnen och så var gårdagens middag halvfärdig också.

Kalkonen fick rätt temperatur utan stektermometer... 



Till vår glädje kom våra knivar tillbaka från slipningen igår, så det var en ren fröjd att hacka lök och grönsaker till tomatsåsen. Nåja, fröjd och fröjd, jag var helt slut efteråt, men Knivbrev höll sitt löfte och knivarna var verkligen skarpa!

Knivbrev är bra, dessa knivar är superskarpa igen!

Självklart har vi andra skarpa knivar, man kan ju inte vara "naken" liksom. Nästa gång är det deras tur att få behandling. Och min bästa kniv, vars spets ett ex bröt av, ska få en grundlig omslipning och bli så fin igen. Nej, jag kommer aldrig att förlåta ex:et för att han inte orkade hämta en skruvmejsel istället. Man behandlar inte knivar hur som helst.

Man låter dem icke diskas i diskmaskin, man får icke heller ställa dem i diskstället som vilket simpelt bestick som helst. De diskas för hand, torkas av och hängs på knivstället. Man använder dem inte heller för att öppna kuvert. Det finns det speciella brevknivar för. Knivar ska behandlas med kärlek och respekt, precis som människor. Punkt.

Idag gör jag så lite som möjligt. Hittade en burk med köttgryta i frysen, det får bli vår middag. Eftersom mannen också börjar känna sig lite vissen, rörde jag ihop en bröddeg, så vi klarar oss om båda blir sängliggande och ingen orkar laga mat. Min förhoppning är att denna förhållandevis lösa deg ska bli bröd i två formar. Har ingen ork att trilla bullar eller knåda limpor idag.

Det blir korsord och Bruce Springsteen-bok resten av dagen och säkerligen ett Homeland-maraton igen till kvällen. Man får roa sig så gott man kan och göra det bästa av situationen.

Ha det fint, håll dig frisk, ta väl hand om dig och din omgivning! Och dina knivar 😉






fredag 24 februari 2017

Vingårdsbesök utan smak.

Nu har jag allt lite abstinens, så det är bäst jag skriver av mig lite. Det är över en vecka sen sist, så jag måste ha haft väldigt mycket att göra. Vad jag har gjort vet jag inte riktigt, men jag har förvisso jobbat alla dagar utom måndag, när jag tänker efter. Fast i tisdags var jag inte på jobbet en enda minut. Då var vi på Ästad Vingård och konfererade. Det var mycket trevligt!

Ästad Vingård
Inte visste jag att det fanns en vingård på så nära håll. Vi fick en guidning av en trevlig ung man, tillika sommelier. Han berättade om druvan, Solaris, och hur det går till på odlingarna, Visste du att man fryser in vinrankorna med is för att skydda mot frost, till exempel? Det låter ju ologiskt, men fungerar som en igloo ungefär.

Lite besviken är jag på chefen som inte ordnade med övernattning, spa och vinprovning. Inte en enda liten smutt fick vi. Lunchen var däremot delikat och kolorna i konferensrummet gick åt som smör. Nåja, vad är väl en bal på slottet? Jag kom hem mycket tidigare än om jag hade jobbat, så det föll liksom på min lott att laga maten och jodå, jag tog mig ett glas vin eller två också.



Snabbmat är fina grejer. Torskrygg och räkor fick mannen fiska fram ur frysen, för det glömde jag innan jag åkte iväg i ottan. Medan potatisen kokade fick fisken gå på låg värme i ugnen och såsen kokades ihop. Jag önskar att fler människor insåg hur snabbt det går att laga till fisk. Att det inte är så krångligt alls. Kläm och känn på fisken, dela på den och se om den är färdig.

Man lär sig hur motståndet ska vara när man petar på fisken, efter några försök. Kolla gärna många gånger, ta ut fisken när den känns nästan klar och låt den vila sig i form, speciellt om den ligger i sås, för värmen runt om låter den gå helt klar då. Och som den mesta annan mat mår den bra av att tillagas på ganska låg temperatur, fast utan att det tar längre tid än att göra resten under tiden.

Eftersom jag mest har jobbat ganska mycket trots allt den senaste veckan, har mannen stått för mesta maten. Till exempel fick jag kotlett med en ljuvlig svampsås i förrgår. Igår blev det stekt fläsk med löksås, det är ju så gott att jag glömde fotografera...


Jag drog med mannen ut på en shoppingtur som hette duga idag. Hujedamej, så mycket pengar jag gjort av med! Alla var inte mina, vilket gör att det känns lite bättre... Nej, jag har inte förskingrat något, bara skaffat presenter till en god vän som fyller år. Dessutom har vi fyllt frysen inför nästa vecka. En kokbok åkte visst med i kundkorgen också. Med tillhörande cd. Klura på den en stund!

Det blir fisk idag, det är ju ändå fredag. Jag vet inte vad jag ska göra med långan än, men klockan är inte så mycket än och som sagt, fisk är snabbmat. Tror jag ska fundera på det i duschen jag ska ta innan mysklänningen åker på. Den börjar bli rätt sliten efter 15 år eller något åt det hållet, jag minns inte. Med andra ord shoppar jag inte gärna kläder, det är maten och (kok)böckerna jag vill åt...

Ha en fin fredag och helg, det ska jag!








torsdag 16 februari 2017

Obegripligt.

Igår var det en riktigt usel dag. Jag var inte i form för någonting alls. Från det jag vaknade var det totalt stillestånd. Jag hade tänkt komma iväg till affären på förmiddagen, jag åkte klockan ett. En tvätt blev ren och torr. Det blev middag till slut, hamburgare närmare bestämt. Sedan skrev jag ut mallar till årsredovisningen på mannens dator...

Min har inte Office och Word, ty jag är för snål för att betala för "extrautrustning" som inte redan finns när jag köper. Fast det gjorde i och för sig den älskade mannen, emedan jag var synnerligen utfattig vid den tiden min gamla dator gick hädan. Jag saknar inte dessa funktioner i vanliga fall, men när Bolagsverket envisas med att lägga upp alla dokument i det formatet, då blir det tröttsamt.

Sedan tittade vi på Sveriges Mästerkock, det vill jag inte missa, vilket jag förvisso gör varannan vecka. Tur det finns "Äpple-tv" och sådana nymodigheter, så jag får mitt lystmäte av mat(lagning). Läste bok och sneglade på ett annat program tills jag insåg att jag skulle upp tidigt och närvara vid det sedvanliga morgonmötet vi har på torsdagar, oavsett om vi är lediga resten av dagen, eller inte.

Glädjande nog kommer en kollega tillbaka, i fast tjänst dessutom, fick vi veta. Jag vet att många kunder kommer att bli glada också. Lite "bu och bä" fick vi oss till livs, förutom frukostfrallan. Jag kommer aldrig begripa hur vi kan förväntas öka försäljningen i butik, när bolaget samtidigt gör allt i sin makt att få kunderna att handla på nätet, det är ju orimligt.

Efter mötet åkte jag hem för att städa bort de värsta dammråttorna, vilket jag hade tänkt göra igår egentligen. Min kära vän Kerstin lovade att hjälpa mig med bokföringen och underlaget till årsredovisningen eftersom hon är en mycket snäll människa. Jag är rädd för att hon blev helt bestört över mina minst sagt undermåliga kunskaper, det såg faktiskt ut som om hon fick huvudvärk...

Själv inser jag att jag borde ha tagit lektionerna i företagsekonomi på allvar den gången det begav sig. Men jag hade inte fattat matematikens logik på den tiden, så det kändes lönlöst att ens försöka begripa vad den utomordentligt tråkige gymnasieläraren malde på om. Inte förrän jag fick en fantastiskt bra lärare på Komvux, trillade polletten ner och heureka! Jag begrep, äntligen.

Innan jag fullt ut begriper mig på bokföring, konteringar och nollställning kommer antagligen både jag, mannen och Kerstin ha fått ännu fler gråa hår. Mindre hår, i värsta fall. Kort sagt, jag har gjort rätt till hälften, men inte förstått hur man balanserar in- och utkontona. Jag måste alltså lagra ännu fler sifferkombinationer i huvudet och förstå var, när och hur de ska stå på ena eller andra sidan.

Nå, man lär så länge man lever och jag ska leva länge till. Tänk så klok jag kommer att bli! Att inte överdriva är uppenbarligen inget jag har lärt mig, hittills. Dagens middag var dock inte överdriven, vare sig i svårhetsgrad eller mängd, åtminstone. Dels för att det inte finns en enda ledig matlåda att lägga resterna i, dels för att allt som behövdes var kycklinglever, hackad lök, en buljongtärning, peppar, lite sherry, cf och en skvätt grädde.

Mycket godare än det ser ut på bilden!
Från och med imorgon är det mannen som står för maten, eftersom jag går på mitt "skift" då. Det finns redan en del hemma som kan användas. Tjocka revben, kyckling och skinksnuttar i kylen, samt räkor, lamm, strömming och lutfisk i frysen. Det blir alldeles säkert mycket gott och det är som vanligt spännande att se vad han väljer att göra.

Nu blir det Antikrundan för hela slanten, så god natt, ha en skön helg och ta väl hand om dig!