måndag 16 oktober 2017

Rätt eller fel?

Jo, men visst! Det är måndag, jag är ledig och jag tvättar. För övrigt är jag ganska seg, det blev sent igår. Jag håller nämligen på att förkovra mig i ämnet Beatles. Med få undantag har jag aldrig varit särskilt förtjust i deras låtar, men fick en utmaning av en god vän att börja lyssna på dem på riktigt. Jag började med den skiva som anses minst bra av både vännen och mannen.

Jag lyssnar i bilen, vilket varken den ene eller andre tidigare nämnda älskade människor tycker är särskilt klokt. Man ska tydligen lyssna koncentrerat för att höra nyanser, stämmor och andra finesser. Själv tycker jag att jag lyssnar fördomsfritt och mer tillåtande i bilen, eftersom jag har största koncentrationen på det som händer i trafiken.

Om jag inte vet vad låten handlar om lyssnar jag på melodin och är den tilltalande kommer jag till slut att höra texten och eventuellt ta till mig den. (Stäm)sången och kompositionen är de viktigaste faktorerna anser jag. Jag har ofta bestämt mig lite för snabbt att jag ogillar vissa låtar, det ska jag villigt erkänna, men i bilen är jag inte lika benägen att byta låt, av någon anledning. 

Därför kan en en låt som från början inte tilltalade mig särskilt mycket bli lyssningsbar och till och med favorit, när den får tid att mogna i mig. Hemma blir jag otålig och undrar varför jag ska slösa bort min tid med något jag inte uppskattar på bekostnad av det jag verkligen gillar. Dessutom lyssnar jag inte ofta på musik hemma, för jag behöver tystnaden efter allt skval, brus och röster på jobbet.

Vi har med andra ord inte samma åsikter om hur man bäst lär sig njuta av "ny" musik. Jag började med Sgt Pepper's Lonely Hearts Club Band och fick nästan krupp av flera låtar. Några av dem har jag dock lärt mig att uppskatta, tack vare min hjärntvättsmetod. Vissa är så hopplösa att jag blir arg när jag lyssnar på dem och då bör jag nog undvika dem, speciellt i bilen...

Det är väldigt intressant att lyssna in sig på en grupp som slutade spela ihop redan -70 och verkligen höra vilken influens de haft på andra grupper och artister både då och senare. Tom Petty, till exempel. Många av ELO's tidiga låtar har ju typiska "Beatles-konstigheter" i sig och nej, jag gillade inte dem heller förrän mycket senare.

White Album är en mycket bättre skiva. Den innehåller bara 3-4 låtar som gör mig irriterad, vilket är en klar förbättring eftersom det är ett album med 17 låtar till skillnad från Sgt Pepper som bara innehåller 13, varav titelspåret kommer som en repris och då är den en av de låtar som skaver lite för mycket i mina öron. För tillfället har jag Rubber Soul, Revolver och Abbey Road som favoriter, men det kan komma att ändras under resans (!) gång, det finns ju mycket kvar att lyssna på...

Jag har ju jobbat hela helgen och därför har mannen stått för matlagningen.



Jag fick förvisso undervisa honom i paneringskonsten, ty den bör göras i god tid så att panaden torkar in ordentligt innan man steker spättan (i detta fallet) i rikligt med smör på relativt hög värme. Mannen som efter en traumatisk händelse i bamba, inte varit särskilt glad i remouladsås rörde ihop en mycket smaklig sådan, det var en glad överraskning för mig som älskar remouladsås.



På lördagen fick jag kryddig kyckling med en annan gucka till. Mycket gott det med!



Igår blev det köttgryta, vilken tillagades av R2D2 efter förarbete av mannen. Perfekt mat och metod, när man måste åka till ÅV med hela bilen full av skräp eller gör annat.

Idag blir det torsk som jag fiskade upp ur frysen ihop med ett fång räkor. Hur det slutar vet ingen, men det är två av mina favoritråvaror och det är roligt att laga till och då vill det gärna bli bra.

Ha en fin måndag och vecka!

torsdag 12 oktober 2017

Rosenrasande.

Inget blir någonsin som man trott. Ibland är det bra, understundom inte fullt lika bra. Jag skulle ha varit ledig tre dagar i rad, det blev åtminstone två. Således var jag ledig igår och även idag. Sedan jobbar jag tre dagar, är ledig en och därefter fem dagars jobb. Visserligen är fyra dagar inte mer än 5 timmar långa, men jag lyckas ändå få ett snitt på 40 timmar per vecka...

En annan förtretlig sak dök upp när min ene son hörde av sig om ett brev han fått från ett mobilföretag. I brevet låg nämligen också en följesedel på något som han inte har gått med på att köpa. Jag blir så trött på försäljare som inte respekterar Nix-listade personer. Jag blir vansinnig på försäljare som inte vill fatta att den som ringts upp säger nej och/eller inte har förstått vad somt sagts.

Eftersom min son har autism har han svårt att sortera information i samma takt som försäljaren sprutar ur sig den. (Vem har inte det, förresten?) De ställer alltid ledande frågor som måste besvaras med ett ja och plötsligt har man tackat ja till hela paketet, fast man inte menade det, för man är nöjd med det man har och har sagt att man inte är intresserad.

Sonen är myndig, men har svårt att prata med folk han inte känner väl i telefonen, så sådana ärenden brukar jag få göra för honom. I detta fallet krävs en fullmakt för att jag ska få sköta saken och 3-mannen som tog emot mitt samtal skickade genast en sådan till min mobil. (Har jag blivit deras kund nu?) Jag skrev ut den, skickade idag till sonen för påskrift och hoppas att PostMord sköter sig.

Om så är fallet bör jag kunna ringa till 3 nästa vecka och lösa problemet. Jag hoppas innerligt att det ska gå smidigt, för jag är trött på att behöva skälla på företag som använder sig av oseriösa säljare och som inte uppdaterar sina listor fortlöpande. Ett elbolag lurade på sonen ett byte för några år sedan, och spärrade hans nummer för all framtid.

Vad hände? Jo, två år senare ringer samma företag, eller outsourcad säljare för det, upp honom igen!
Jag blev rosenrasande när sonen ringde mig, och sa "nu trakasserar de mig igen". Jag ringde upp dem och ifrågasatte deras rutiner, och menade att deras löfte att aldrig mer kontakta sonen inte var värt ett vitten, hur förklarar ni det? "Eh, de måste gå efter gamla listor..." Är det inte ert ansvar att uppdatera dem, frågade jag. Det har gått två år! "Eh, jo. Jag ska ta upp det med ansvarig chef, genast." Tack för det, inte en dag för tidigt!

Nu till avdelningen trevlig det blir inte alltid som man tänkt sig. När man inser att man haft lite otur när man tänkte, och när man tänker rätt så blir resultat mycket glädjande. Vi har väl haft lite för mycket om oss på sistone, helt enkelt, så vi räknade fel. Låt oss konstatera att vi kan åka till Rom mer än en gång för pengarna som blir över efter alla transaktioner. Det känns väldigt fint!

Visserligen firade vi med lite bubbel i måndags (också), men i övrigt har vi inte varit extravaganta på något vis. Till middag serverade mannen slökokt fläsklägg med potatismos och surkål. Det är billig och framför allt god mat.

Efterrätten

Och huvudrätten:



 I tisdags åt vi korrrv, med ris och broccoli, det var också gott och billigt. Igår lagade jag till stekt strömming med en fyllning av vitlöksost och koriander, för att prova på något nytt. Det funkade bra!

Pressad potatis och ananas kändes nyttigt att ha till...


Idag ska vi äta korrrv igen, tre olika sorter faktiskt, med pasta och grönsaker i en härlig röra. Det blir vår lunch i morgon också. Mannen får själv välja om han ska laga till rödspätta, torsk eller lax till middagen i morgon kväll, det är ju ändå fredag. Jag jobbar ju som sagt hela helgen, men det är nog inte omöjligt att vi hjälps åt med maten de dagar jag kommer hem halv sju.

För övrigt rensar och packar vi. Vet du hur mycket en katalog med bildelar till Pontiac årsmodell -76- -81 väger? Inte jag heller exakt, men cirka 7-8 kilo, skulle jag tippa på. Olds, Ford, Chrysler och de andra är inte ett gram lättare, det lovar jag. Och det finns ju många årsmodeller. Jag vet inte hur de ska packas, de stackars flyttjobbarna måste ju kunna jordlyfta kartongerna sedan...

Än så länge får de stå kvar på hyllorna, men det finns så mycket mer som är tungt också. Jag tar lite i taget för att kunna arbeta mig fram till alla hörnen i rummet och packa ner alla modellbilar och -tåg som finns. Jag undrar om det inte vore bäst att ställa en container nedanför fönstret, så skulle man slippa åka till tippen så många gånger. Många lyft blir det!

Nu ska jag ta en risplätt (pannkaka) som blev över från vår frunch igår, innan jag gör något som helst krafttag, det duger inte att ramla nerför trappan med en sopsäck motortidningar från 70-talet över mig. I skrivande stund får jag frågan om jag kan börja 10 på söndag, det blir 42 (!) timmar denna vecka alltså, häpp! Mat var det, ja...

Ha en trevlig helg så ses vi kanske på måndag!







söndag 8 oktober 2017

Lookilooki.

Och där tog den ledigheten slut, nästan innan den hann börja, känns det som. Det har varit full rulle på jobbet och jag hade endast en ledig dag av sju. I fredags jobbade jag bara fyra timmar (!) och det var nog tur det, för jag var helt slut. Handlade lite på hemvägen, sedan åkte mannen och jag och hämtade mer förnödenheter i ett par affärer till.



Vi köpte krabbor, bland annat, och smaskade i oss två var på kvällen. Det var skönt att bara vara hemma och prata om veckans händelser. I onsdags träffade vi köparna av Eklanda Hage för en samtidig säljar- och köparbesiktning av huset. En trasig takpanna var det enda besiktningsmannen hade att anmärka på. Allt annat fick mannen beröm för.

Takpannan är utbytt nu, för givetvis fanns det några sparade pannor på vinden och det var fint väder idag. Mannen hade ett rep runt magen med mig som motvikt i andra änden, ifall han hade tappat fotfästet. Men allt gick bra och vi har gjort säljarna en tjänst. Nu väntar vi bara på handpenningen...

Vi diskuterar vilka möbler som ska inhandlas och sparas. Det vill säga, jag diskuterar och mannen hummar mest, eftersom vi ännu inte har pengarna att skaffa nytt för. Egentligen tycker jag att vi borde ge oss ut och provsitta soffor och provligga sängar, men samtidigt har jag ingen ork eller tid för det. Jag trodde jag skulle vara ledig tre dagar kommande vecka, men det blev bara två.

Ingen utav dagarna är särskilt lämpliga för ändamålet, då mannen repar ena dagen och den andra dagen är hans kunders sista beställningsdag för veckan och då brukar det ringas en hel del. Vi ska ju inte köpa hem något ännu, men vi kan rekognosera och eventuellt beställa i god tid, för leverans till Eklidsgatan i januari, tänker jag.

Vi diskuterar installation av bergvärme och kaminer. Eller som vi kallar dem, "lookilooki". I alla hus vi tittat på under vårt husletande har jag blivit alldeles till mig och ropat lookilooki, när jag upptäckt att det finns kamin. När mannen använt uttrycket har det dock en annan innebörd, nämligen bastu.
I huset vi köpt finns det två lookilooki, men vi funderar på fler. Kaminer, alltså.

Det räcker utmärkt med en bastu, även om den är liten. Både mannen och jag är i själva verket små smygpyromaner som älskar att elda. Eftersom vi är kloka och ansvarsfulla håller vi oss till att elda säkert i kaminer och öppna spisar. Mysfaktorn är hög när man kan lyssna till knastret av veden och titta på lågorna och glöden en trist och råkall kväll.

Dessutom är det fint att ha värmekällor och möjlighet att laga mat om strömmen går. I köket står det redan en sådan kamin, men vi vill även ha en i gillestugan och i vardagsrummet. Om du har idéer, tips och kunskap i ämnet, dela gärna med dig till oss. Vi har tittat på Conturas lösningar än så länge, men det finns ju fler fabrikat.

Nu börjar jag längta bort och hem på riktigt. Det ska bli så roligt att sätta igång med våra projekt, ty att jobba ihop är vi bra på, det vet vi redan efter köksbygget för fyra år sedan. Denna gången tror jag inte att mannen har en solklar plan i huvudet, och jag behöver därför inte vara tankeläsare. Jag blev arg på honom vid ett tillfälle då, för han förmedlade inte planen så att jag förstod den helt.

Vi löste det och arbetet fortskred utan problem. Kommunikation är viktigt, i alla lägen och situationer, det har vi lärt oss och vi har fortfarande inte haft ett regelrätt gräl, tack vare det och att vi trots allt nästan alltid tänker på samma sätt.

Igår var vi ute på lokal med goda vänner och bekanta. Vi möttes upp på Pustervik där bandet Queen Bee and Zydeco Amigos, i vilket en god vän är medlem, skulle spela. Och det gjorde de! Väldigt trevlig spelning och stämningen var hög, det kan jag lova. En återförening efter 25 år, det är inte illa, så ta chansen att se och höra dem om det blir fler tillfällen!

Mannen längst till höger i bild är Bernt Andersson, känd från Tottas Bluesband, Nynningen med flera välrenommerade band. Henrik Ohlin, Anna-Lena Winter, gästande blåssektionen har jag inte namnet på, men gubben närmast kameran är vår vän Göran Sevenson Svenningsson. 

Maten står i ugnen, det är denna lilla raring som ska mätta oss idag:




Jag hackade ihop en kryddig (förhoppningsvis) blandning av koriander, chili, citronmeliss, limecest, salt och peppar och petade in den under skinnet på lämpliga ställen och saltade och pepprade generöst utanpå. Limen, varifrån cesten kom, åkte in i magen på den lilla pullan ihop med en bit Hot Lemon-chili. Till detta ska vi ha en asiatiskt inspirerad nudelsallad och kanske lite dip-såser.

Sedan ska jag inte göra något annat än att titta på Ebbots Ark och fortsätta på min bok och dricka lite vin, innan jag lägger mig tidigt idag för att orka upp i morgon. Min i hjärnan inprogrammerade "vakna-tid" gäller inte, så det är nödvändigt att ställa väckarklockan innan jag glömmer bort det...

Ha en skön söndagskväll och en god måndag!

måndag 2 oktober 2017

Vad gör man?

Gissa vad jag gör idag? Precis, jag tvättar! Det är ju måndag igen. Mannen och jag ska upp och röja plats för besiktningsmänniskorna på vinden också. Jag ska laga mat, fast det står helt still i huvudet, vet inte vad jag ska göra med kalkonfärsen jag tog fram ur frysen. Jag har verkligen ingen lust att åka och handla idag, så jag gör mitt bästa för att slippa.

Förra veckan var slitsam, ändå känns det som om jag inte hunnit något. Vissa kundmöten tar mer kraft än andra och är känslomässigt utmattande. Som det i lördags. En ung flicka kom in när det var ganska mycket folk i butiken och satte sig helt sonika på golvet framför intimavdelningen och väntade tills jag kunde hjälpa henne. En tjejkompis höll henne sällskap.

Flickan hade uppenbarligen råkat ut för ett övergrepp och behövde dagen efter-piller och frågade om vi hade fler, eftersom hon inte hade pengar till den de hade hittat i hyllan. Efter en liten stund kröp det fram att hon läst på nätet att man ska vända sig till När-akuten vid misstanke om sexuella övergrepp, vilket hon också gjorde, men där hade de inte resurser för sådana fall.

Hon blev hänvisad till Varberg, men hon hade givetvis inga pengar till resan dit heller. Jag ville att hon skulle prata med sin mamma genast, men mamman jobbade och skulle inte komma hem förrän sent på natten. Jag fick uppfattningen att hon inte alls ville att mamman skulle veta vad som hänt. Jag vände mig till den andra flickan och frågade om hennes föräldrar kanske skulle kunna bistå?

Nekande svar. Vad är det för fel, när barn inte vågar eller vill berätta att de råkat illa ut? Är det någon familjemedlem som står för övergreppet? Ja, då är det såklart mycket svårare. Är de rädda för att få skäll för att de försatt sig i en farlig situation? Förvisso, men har de så lite tilltro till att föräldrarna vill göra allt för sina barn, speciellt när de råkat ut för ett brott?

Skäms gör de ju givetvis, men det måste ändå fram, för att de ska kunna bearbeta händelsen och känslorna på ett så bra sätt som möjligt. Det kan ju bli ett livslångt trauma om man inte får adekvat hjälp och vem vet vilka följder det får? Man behöver stöd från föräldrar och vänner, detta är inget som försvinner för att man låtsas att det aldrig har hänt.

Jag var på väg att slita av mig rocken och hämta bilnyckeln för att själv köra dem till Varbergs sjukhus. Jag bad henne att meddela mamman så fort hon kunde för att inte fördröja processen ytterligare och att gå till polisen och anmäla övergreppet, så att de kunde se till att hon kom under vård och att en utredning kan påbörjas.

Förr eller senare måste mamman ändå få veta vad som hänt och jag försökte få dem att inse att hon skulle bli mer ledsen över bristen på förtroende ju längre tiden går. Alla föräldrar vill hjälpa sina barn i en sådan situation, och ingen kommer att bli arg för det är ju inte barnets fel att det finns rötägg och avskum som drar nytta av personer som hamnat i ett hjälplöst tillstånd!

Jag vet inte hur det gick, av uppenbara skäl. Men jag hoppas att jag nådde fram med att det är viktigt att söka hjälp och stöd av både pålitliga vuxna och polisen. Det är svårt att tänka sig att det inte finns några som de kan vända sig till. Näst intill outhärdligt, faktiskt. Måtte de ha tänkt om, måtte det ha funnits en mormor eller annan vuxen som kunde ta tag i detta och måtte hon fått hjälp vid detta laget.  Måtte den eller de som utsatt henne för övergreppet åka fast och straffas hårt!

Jag skäms för att jag inte kunde göra mer för henne, borde jag betalt pillret åt henne? Borde jag ha tagit ut pengar så att hon kunde ta tåget till Varberg? Fast när jag tänker efter, sannolikheten att ingen alls, inte ens mamman eller polisen, hade fått vetskap om övergreppet hade ökat, om jag hade gjort något av det. Det är inte lätt att vara ung, inte heller att vara förälder, men vi måste lita på varandra!

Nu ska jag försöka tänka på annat och hjälpa mannen med vindsröjningen, hänga lite tvätt och tvätta lite till. Jag trodde att jag skulle ha en halv arbetsdag i morgon, men planerna ändrades och därför blir det ett 10-20-pass. Jag ser fram emot fredag, då jobbar jag 10-14! Då blir det en långhelg på riktigt för mannen och mig, det känns fint, nästan lyxigt...

Då kan vi hjälpas åt att laga mat, det är trevligt. Som i lördags, då hade vi ankbröst med potatisgratäng och en portvinssås som mannen förberedde länge och mycket väl. Den var ljuvlig!



Igår fick jag karré och en annan god sås. Jag tror det får bli någon sorts frikadeller av kalkonfärsen och en krämig ostsås med vitlökssmak, samt pasta. Det funkar alltid i lunchlådan. 

Var rädd om dig och din omgivning, på återseende!


onsdag 27 september 2017

Omstart!

En ledig onsdag kan man tillbringa i garderoben och komma ut därifrån helt genomsvettig, hostig, med väsande andning och heshet. Fyra flyttlådor har jag fyllt med täcken, kuddar, lakan, gardiner och kläder. Tre stora säckar fyllde jag med alla kläder som sett sitt bäst-före-datum, krympt eller helt enkelt bara är fula, antika och oanvändbara.

Mannen har inte skrikigt högt (än) och har fått använda sin vetorätt i några fall. Jag är ganska nöjd, men det är mycket kvar att packa. Dock har jag givit mig själv rätt att vila resten av dagen, för resten av veckan blir nog så arbetssam och jag behöver lite rekreation för att orka upp i morgon för att inventera klockan sju.

Vi har morgonmöte klockan nio, sedan åker jag hem och fortsätter packa. Inte för mycket, förstås. Jag tänker att jag ska fylla pansarkryssar'n med allsköns bråte som ska slängas på tippen för att få plats att packa fler flyttlådor. Vi måste också röja på vinden så besiktningsmänniskorna kan komma åt takluckan och annat.

Nästa onsdag är det nämligen husbesiktning, med köparna på plats! Det gick nämligen rätt snabbt det här med husförsäljningen. Det ska bli roligt att träffa dem, hoppas bebisen får följa med...

Mannen skyndade till Bolaget och skaffade bubbel :)

Det är en oerhörd lättnad att vi slipper visningar och till och med flyttstädningen! De ska renovera badrummen direkt, så det är ogjort arbete att städa överhuvudtaget. De köper huset precis som det är och såvitt vi vet är alla inblandade mer än glada över att vi kom överens i måndags. Mannen har skrivit på kontraktet som är skickat till Norrköping för påskrift där.

Därför är de på plats för besiktningen och för att vi ska få möjlighet att diskutera smådetaljer. Jag känner mig lugn, det blir inga obehagliga överraskningar, men mannen kan inte riktigt slappna av förrän allt är helt klart. Ibland är det tur att vi inte är helt lika, det hade blivit påfrestande om båda oroade sig lika mycket...

Jag lagar ingen mat idag, det blir rester. Det känns som om vi får lägga band på oss när vi planerar maten de närmaste månaderna. Kyl- och frystömning på allvar liksom, för det är tungt och knöligt att frakta fryst mat. Jag vet, jag har gjort det förr. Åh, det ska bli så roligt att packa upp i vårt nya hem. Vårt första, på riktigt allvar, gemensamma hem.

Jag har förvisso skaffat nya gardiner, filtar, kuddar och annat småplock under tiden här i Eklanda, men ingen kan förneka att det är mannens hus. Det har varken funnits plats eller resurser att byta ut eller tillföra möbler och större saker, vilket inte har stört mig speciellt mycket, eller alls. Men icke desto mindre roligt att välja nytt till vårt 50-åriga nya och gemensamma hus.

Omstart de luxe, kan vi väl kalla det utan att överdriva. Jag tror att vår redan stabila och kärleksfulla relation kommer att bli ännu bättre när vi får en klar och ostörd stjärnhimmel att förundras av, nya projekt att gemensamt planera och jobba med, samt har (nästan) alla nära och kära på nära håll. Vi känner oss lyckliga och tursamma över att vi fått och tagit denna möjlighet.

Jag sticker inte under stol med att jag tyckte mannen var helt knäpp som började prata om att flytta till Bovall redan för två år sedan. Mina skäl till det ska jag inte gå in på, det fanns bara inte på kartan. Men när det blir alltför sällan vi lyckas träffa våra barnbarn till exempel och det faktiskt inte är så himla ofta vi utnyttjar närheten till storstadens nöjes- och kulturutbud, då mjuknar även jag...

Jag litar på att våra vänner kan tänka sig att härbärgera oss en natt eller två, då vi verkligen känner att vi vill gå på teater, lyssna på musik, eller bara umgås. Precis lika väl som att de alltid har varit och fortfarande kommer att vara välkomna till oss. Vi ska ha ett gästrum klart från början, sedan kommer gillestugan att ha övernattningsfunktion också.

Det kommer att bli en fantastisk resa, känner jag. Gillestugan blir också fantastisk, med flipperspel och allt möjligt och i vissa fall "omöjligt". Men om detta kommer jag med all säkerhet att berätta om i en blogg nära dig, vad det lider. Nu ska jag koka ris, skära till lite grönsaker och värma upp mannens goda levergryta från förra veckan, sedan ta en välbehövlig dusch...

Mums!

Ha en fin onsdag och var rädd om dig!


















lördag 23 september 2017

Förnuft och känsla.

Lördag igen och jag är ledig. Det är skönt, för mannen och jag har mycket att diskutera och ventilera. Efter 10-12 timmar på jobbet är inte min hjärna speciellt bra på att tänka, planera eller bolla idéer, då vill den vila och gå in i stand by-läge. Jag smet hem en halvtimme tidigare igår, bemanningen var hög och kunderna få, så jag tog det beslutet.

Fiskade kolja på Kronans innan jag åkte hem och förmodligen slapp jag värsta rusningen i trafiken på det viset. Att sluta halv fem eller fem innebär att man hamnar i kö med alla andra som ska mot Mölndal och Göteborg, vilket är enda nackdelen med att få en "kort" fredag. Mannen hade tagit upp räkor ur frysen, så jag kunde sätta igång med såsen till fisken med en gång.

Hade jag suttit för länge hade jag förmodligen somnat, ty det har varit en intensiv vecka och sömnen har inte varit optimal. Det är mycket som snurrar i huvudet på oss båda, så det kändes ganska skönt att hälla upp ett glas vin, skala räkor och göra fond medan mannen vek tvätt och duschade. Såsen fick stå och puttra medan jag duschade och bäddade rent i sängarna, det gäller att vara effektiv!



Efter maten tittade vi på en film och blev ännu tröttare. Tanken var att lägga sig tidigt och vi lyckades ganska bra, det var i alla fall före midnatt. Mannen hade somnat redan när jag kröp ner, han tänker ännu mer än jag och det tar ut sin rätt. Idag hade vi tänkt att göra lite nytta, men vi har funderat, vridit och vänt på för- och nackdelar med att acceptera ett bud på huset.

Ja, vi har alltså ett bud, trots att huset inte kommit ut på öppna marknaden än. Frågan eller frågorna snarare, är huruvida andra budare kan höja slutpriset ännu mer, utan att vi behöver anstränga oss med ommålning och annat piff. Är det värt en hundring mindre för att slippa det? Är vi gnidna och näriga, eller är vi realistiska och förnuftiga, eller kanske rentav lata och bekväma, innerst inne?

Vi ska fundera på dessa spörsmål om våra karaktärer tills på måndag, då ska vi nämligen lämna besked till Beata. Inga lätta frågor minsann, därför är risken stor att vi blir jättetrötta och somnar efter att vi sölat i oss krabborna vi bärgade idag. I morgon får vi börja rensa ur förrådet under trappan, så att man hittar luckan till krypgrunden inför besiktningen av huset.

Det är också en sak som orsakar en viss oro, för tänk om besiktningsmänniskorna hittar allvarliga fel och brister som vi varit lyckligt ovetande om hittills? Hur ska vi ta ställning till eventuella fuktskador och vad innebär det för potentiella köpare och slutpriset? Du förstår ju själv hur mycket det är att tänka på och som gnager i bakhuvudet hela tiden.

Jag tror i och för sig att det inte är några problem, jag tror att allt kommer gå fint, men mannen är lite svår att övertyga. Han är något mer benägen att se "katastrofer" än jag är och även om jag är rätt krass och pragmatisk av mig, så tycker jag att det är lite onödigt att alltid förvänta sig elände. Visst, det är bra att vara förberedd på det värsta, men ta inte ut något i förskott. Varken bra eller dåligt...



Det har blivit mycket skaldjur denna vecka, i måndags skrev jag ju att jag skulle göra skaldjurspasta och jag ljuger aldrig, här är beviset. Musslor och räkor är gott, nyttigt och relativt billigt. Vi brukar alltid ha en påse räkor i frysen så man inte står där med lång näsa när lusten faller på. Ve den som inte hämtar nya räkor när de gamla tagit slut!

I matlagning duger det alldeles utmärkt med frysta räkor, de färska är alldeles för dyra för att röras ner i en varm sås med mycket smak. Och för den som inte redan vet det, koka aldrig redan kokta räkor, de blir så sega och trista då. I med dem när kastrullen tagits av spisplattan, rör om och servera genast.



Mannen har stått för all annan matlagning och det har varit lika gott varje dag. Leverstuvning, ärtsoppa och tjocka revben har jag fått serverat. Utom ärtsoppan, den fick jag sleva upp själv eftersom mannen repade i onsdags. Jag lever ett hårt liv...

Nu har mannen serverat ett glas vitt vin till mig, nu känns det sådär fint och ohårt igen! Vi ska nog snart ta fram krabborna ur kylen och mumsa på dem tillsammans med gott bröd, Hellman's majonnäs och lite citron. Sedan blir det ost och kex, troligen i soffan med en film som förströelse. Man behöver koppla av och ladda om för att orka ta tag i vardagens alla små och stora uppgifter.

Ha därför en riktigt god och skön lördag och ta hand om dig!






måndag 18 september 2017

Tufft jobb.

Jaha, då var det visst måndag igen och jag är ledig. Tar itu med tvätten, vilket jag uppenbarligen alltid gör varannan vecka. Vi gör ju inte av med så himla mycket kläder och jag gillar inte att tvätta halvfulla maskiner, oavsett hur vattensnåla och miljövänliga moderna tvättmaskiner är. Jag ska åka till affären och handla lite, annars ska jag bara vila och ladda upp för en tuff vecka.

Nästan 37 timmar på fyra dagar. Därefter är jag ledig två dagar innan slutklämmen på denna schemaperiod och en vecka med 42 timmar. Och då visste inte chefen ens om mina planer på att säga upp mig. Det är inte utan att jag bävar för mitt nya schema, som borde ha varit klart i söndags, men troligen ligger på plats när jag kommer till jobbet i morgon.

Nu vet hon om det och blev inte särdeles glad, men lovade göra sitt bästa för att rätt personer får vetskap om min situation och förhoppningsvis hittar en plats för mig någonstans i organisationen. Jag är i alla fall ute i god tid, eftersom jag inte vill ställa till det i onödan och för att jag inte vet om jag en, två eller tre månaders uppsägningstid.

Jag har ju inte varit fast anställd så länge och det är oklart om mitt årsvikariat räknas, men det visar sig nog snart. Min chef brukar vara väldig effektiv med att få fram relevant information och verkar synnerligen angelägen om att behålla mig inom bolaget och det känns fint, givetvis. Sannolikt gjorde jag ett gott intryck på vår nya RC när jag för cirka tre år sedan sökte en tjänst på hennes Apotek.

När jag kontaktade henne förra veckan kom hon ihåg mig och jag minns att vi hade ett bra samtal då, men tjänsten gick ändå till en annan sökande, vilket hon noga påpekade inte berodde på några brister eller fel på mig. Det handlade nog mer om att jag hade lång pendlingsväg då och det blir mycket svårare att kalla in med kort varsel. Nu blir situationen en annan.

Som min kollega H påpekade lär det inte vara några problem att få jobb till sommaren, men jag vill förstås ha det snabbare än så och helst en fast tjänst. Initialt kan jag vara personal-pool, men det tar mycket på krafterna att ha olika arbetsplatser varenda dag. Been there, done that!

Mannen har jobbat hårt i helgen med att städa och röja inför en inofficiell visning av vårt hus för en spekulant som har mycket bråttom med att hitta ett bra boende till sin lilla familj. Det ska också bli spännande att se hur det går när annonsen för "kommande objekt" läggs ut på Mäklarhusets hemsida. Vi väntar oss en viss ökning av trafiken på vår gata, men det är omöjligt att veta hur mycket.

Förutom att städa och härja runt i största allmänhet har mannen lagat mat, vilket han alltid gör när jag jobbar.


I fredags blev det stekt lax med citronsås. Lika gott varje gång och såsen är mycket enkel att göra.
1½ dl vispgrädde, 2 dl cf, 1 fiskbuljongtärning, 1-2 tsk citronsaft och rivet citronskal. Et voilà!

I lördags fick vi ugnsstekt kyckling med ris, gucka, broccoli och inlagda tomater. Guckan och tomaterna stod faktiskt jag för, då mannen blev uppringd av en vän och jag vet att det drar ut på tiden. Så jag gjorde lite nytta medan jag väntade på att vår gode vän Tommy skulle komma och äta med oss och stanna över natten. Lika trevligt varje gång!

Igår var det som sagt visning och mannen fick fly fältet ett tag, men laddade R2D2 och serverade mig en god köttgryta när jag kom hem på kvällen. Jag var totalt utsvulten, för jag hade ingen riktig mat med mig till jobbet, utan hällde i mig en ganska vidrig blandning av något bantningspulver och tuggade i mig ett päron på min rast. Borde ha tagit ett knäckebröd också, men...



Riktig mat är mycket godare och håller en mätt mycket längre, men finns det inget lämpligt att ta med hemifrån så är det okej med en sådan påse. På helgerna har vi bara en halvtimmes rast och den är så dyrbar att i alla fall inte jag vill riskera att hamna i en långsam kö på Ica för att sedan inte hinna äta upp maten innan rasten är slut. Ett sudoku vill jag helst hinna med också, för att rensa hjärnan.

Idag blir det skaldjurspasta. Först en vända till affären bara och sedan ska jag fortsätta läsa min bok...

Ha en fin dag och var rädd om dig och andra!





torsdag 14 september 2017

Nissar och troll.

Mannen och jag är trötta bortom förklarande ord. Det är en nervpress utan dess like att inte få tag på sin bankkontakt för att säkert kunna skriva på ett kontrakt. Det handlar om ett mindre och kortfristigt lån till handpenningen, men icke desto mindre viktigt. När man väl fått lönelöftet vill man ju veta att pengarna finns till hands för att överföras till mäklaren inom en viss tid också.

Vad gör de på Handelsbanken efter tre? Eller före, för den delen! Min bloggarkollega Ia skrev ett väldigt intressant inlägg igår angående inställningen i vissa företag och bland olika människor. Klicka på denna länk, så får du själv läsa. Goddag yxskaft, det är vad man tyvärr får höra från "serviceföretagens" personal nu för tiden, för alla är så självupptagna och/eller curlade numera...

Eller vad beror det på? I samma takt som det nias alltmer i butikerna, allt sämre blir den faktiska servicen. Niar de för att vi ska tro att vi behandlas med respekt och luras att tro att det är service? Jag begriper faktiskt ingenting. Respektera att du-reformen kom för att stanna och att titlarna är bortlagda för länge sedan.

Säger bank-nissen att han ska återkomma efter vissa kontroller redan samma eftermiddag (måndag) så förväntar man sig att han gör det. Eller åtminstone tidigt morgonen efter, med en ursäkt. Men det var mannen som fick ringa upp och skynda på nissen. Det plingade till i våra mobiler med besked från UC att vi blev granskade på eftermiddagen. Sedan tog det åtta minuter tills han ringde tillbaka.

Mannen har förmodligen begynnande magsår vid detta laget och har knappt sovit de sista nätterna av oro. Därför har inte jag heller sovit så bra. Fast inatt sov jag, men inte så länge. Jag skulle vara på jobbet klockan sju och inventera och dessutom informera eller förvarna chefen om min förestående uppsägning. Hon blev inte jätteglad, men ska hjälpa mig få kontakt med "rätt" folk i bolaget.

Det känns ju fint att vara så uppskattad och som hon uttryckte det, "svårersatt". Tänk om fler arbetsgivare kunde förstå nyttan av lojala, serviceinriktade, mogna människor i personalen, istället för de curlade, barnalstrande brats som de envisas med att anställa för att framstå som en ung, attraktiv arbetsplats med framtid...

Som om vi något äldre inte har en framtid, är oattraktiva och har stagnerat i utvecklingen. Unga är vi förvisso inte, men löjligt (nästan dödligt) lojala, vi har rynkor ja, men vi vet banne mig hur man beter sig respektfullt, hövligt och artigt utan att lisma. Vi har en massa livserfarenhet och immunförsvaret är välutvecklat. Kort sagt, vi är bäst!

Men tillbaka till nissen, banken och allt som stört nattsömnen. Igår skrev vi på kontraktet för vårt nya hus i Bovallstrand och det firades med pyttipanna på Torps Coop-restaurang på hemvägen. Flådigt värre! I bilen pratade vi inte så mycket, vi satt i egna tankar och tittade bara på varann då och då, med ett ganska fånigt leende på läpparna, misstänker jag.



Champagnen var torr, kall och gratis, vilket smakar allra bäst. Mannen fick jobba lite för att kompensera utflykten, medan jag tittade på soffgrupper. Vi tittade tillsammans på nya husets planlösning igen, diskuterade möblemang och framtidens renoveringar, förbättringar och drömmar. Sedan var det läggdags för mig och ställde klockan på 05.50. Hujedamej!

Efter inventering och morgonmötet åkte jag hem för att styla trädgården. Mannen hjälpte till så gott han kunde, men hade ovanligt mycket samtal, mail och annat arbetsrelaterat arbete, så jag sprang som ett skållat troll med filtar, böcker, sopar, räfsor, glas, tallrikar och brickor. Jag var genomsvettig när mäklaren kom med fotografen, för vi hade verkligen tur med vädret.

Solen sken över trädgård, altan och hela huset på allra bästa sätt och precis när fotografen Malin önskade lycka till med försäljningen mulnade det på igen. Jag trollade in all rekvisita och sjönk ner vid köksbordet och tidningen jag inte hann eller orkade läsa i morse. Löste två sudoku och tog itu med middagen.

Jag vet inte när vi åt så tidig middag sist, men mannen hade inte ätit alls och det var länge sedan jag åt frukostmackan på jobbet. Det blev ett hopkok på det som fanns i kylen och trädgården.



Köttfärssoppan innehöll rotselleri, palsternacka, morot, selleri, tomater, lök, vitlök, blomkål, rödbeta och chili. Glömde dock koriandern som sjunger på sista versen och sesamoljan stod orörd. Det smakade alldeles utmärkt ändå. Efter denna sista kraftansträngning var jag i stort behov av en dusch och min mysklänning och att skriva av mig.

Slut i rutan!  

PS. Bank-nissen har fortfarande inte hört av sig...

   






tisdag 12 september 2017

Ohållbar.

Jag vet inte var jag ska börja, eller om jag ens borde skriva något alls idag, men i morgon kommer jag inte hinna. Vaknade högst motvilligt idag, eftersom jag hade en viss sömnskuld att ta igen, men eftersom mannen var uppe redan, så kunde ju inte jag vara sämre. Dessutom lockade han med kaffe och tidning och det är svårt att somna om då.

Fick äntligen ringt Tele2 och sagt upp två abonnemang jag inte längre har någon nytta av, det kändes bra. Sedan vet jag inte vad jag gjorde. Mer än att jag kokade ägg och bredde mackor till mannen och mig själv, samt läste bok och studerade slutpriser på diverse hus både här och där. Åkte till svärmor för att träffa vår gemensamma mäklare för en första värdering av hennes hus.

Det känns fint att svärmor också gillar Beata. Papper är påskrivna och tid finns för att rensa och röja. Själva har vi efter en del mankemang med bortkommen låneansökan via bankens mail (!) äntligen fått lånelöfte och ska skriva kontrakt i morgon eftermiddag. Det blir förvisso ingen jul hos oss i Bovall i år, men nästa år då ska hela tjocka släkten samlas hos oss, banne mig!

Innan vi åker till Kungshamn ska jag lägga in den flaska champagne jag fick av goda vänner, med anledning av min 50-årsdag förra året ,och sparat för ett "speciellt tillfälle". Att mannen blir Buvallit och jag återvänder till "brottsplatsen" måste ju klassas som ett sådant. Inte sjutton trodde jag det, när jag flyttade in i Hagen för fem år sedan. Det gjorde inte mannen heller...

Men nu kommer han att få njuta av en riktig stjärnhimmel oftare, vi kommer ha mycket korta avstånd till (nästan) alla våra nära och kära, och vi kommer med största sannolikhet få lite mer ro i själen och förhoppningsvis en bättre ekonomi. Uterummet passar utmärkt för kräftskivor också. Visserligen kommer mannen att få uppleva riktiga stormar också, men då tänder vi brasor och myser.

Förutsatt att jag hittar ett jobb relativt snart. Jag sökte ett på ett Apotek i Trollhättan idag och jag har pratat med RC i regionen. Jag ska ta kontakt med ansvariga för Hemtjänst och äldrevård i kommunen och det kanske finns någon som har tips om påhugg, vad och var det än vara månde inom en radie av sju mil. Jag kan tänka mig flera olika sysselsättningar, ombyte förnöjer!

Jag blev förstås sittande kvar hos svärmor efter att mäklaren gått och vi pratade om än det ena, än det andra, varför jag fick fundera ut en riktigt snabblagad middag när jag handlade efteråt. Pasta är gott, ost är gott, bacon likaså...



Ha en fin kväll och god natt!

PS. Ett förtydligande av rubriken. Jag syftar såklart på truten...




söndag 10 september 2017

Oliver och kryp.

Det är visst redan en vecka sedan jag konstaterade att tiden går snabbt! Hur gick det till? Jag har jobbat förstås och då rinner dagarna iväg med blixtens hastighet. Mannen har tagit hand om all matlagning eftersom jag slutar så sent och är hungrig som en varg när jag kommer hem halv nio. I fredags var jag dock hemma klockan sex och hade hunnit handla dessutom.

Mannen hade förberett lax enligt snabbgravningsmetoden, vilken jag varmt rekommenderar alla att prova. Här har du länken till recepten. Vi valde ingefärsvarianten igen, för vi hade både ginger beer och ingefära hemma. Resultatet är inte alls som den klassiskt gravade laxen, utan mycket mjällare och saftigare. Till denna anrättning fungerar Hubert Becks Pinot Gris bra.



Igår var vi på 10-årskalas och fick korv med bröd och två goda tårtor. Jag som vanligtvis inte äter tårta var tvungen att överbevisa tårtmontören att den hemgjorda borde vara ätbar. Goda vännen Elinor brukar nämligen ha väldigt mycket otur när hon bakar, men denna gången lyckades hon i alla fall, till hennes och alla andras stora förvåning. Det ju tur att man kan köpa tårtbottnar...

Bob fick så många fina presenter och av oss fick han Jamie Olivers "Middag på 30 minuter" eftersom han är road av att laga mat och M. G. Leonards "Kryp", som jag tyckte verkade lagom spännande och läskig. Modern började med högläsning och sedan fortsatte han själv, vilket känns som ett bra betyg. Det finns en fortsättning på den, så det kan ju bli en bra julklapp till vårt extrabarn och ringbärare.

Hans och föräldrarnas flytt till Helsingborg kändes i hjärtat, och nu ställer vi till det med att flytta härifrån när de är på väg tillbaka. Men nu är det som det är och fördelarna är fler än nackdelarna. Visserligen kommer jag förmodligen att stå utan jobb ett tag, men vi har en hel källare att göra i ordning, så sysslolös kommer jag inte vara.

Jag har fått kontakt med regionchefen för Bohuslän och har förklarat min situation. Hon kom ihåg mig från en tidigare arbetsintervju när hon var AC i Trollhättan, det var ju positivt! Jag ska maila alla AC jag kan spåra upp och berätta att jag finns och kan hugga i och rycka in när som helst. Det tristaste är att jag får återuppta kontakten med a-kassan och AF igen...

Nu har vi ju inte skrivit på något kontrakt än, men det ska förhoppningsvis göras i veckan som kommer. Då ska vi också komma överens om när övertagandet ska ske. Det verkar som om vi kan få fira jul med hela familjen i Bovall i år, men man ska förstås inte ropa hej förrän man är över bäckenet. Förlåt, bäcken ska det visst vara.

Svärmor flyttar lite senare, när hon fått tid på sig att rensa och packa ihop sina saker. Hon ska träffa mäklaren på tisdag för en första värdering. Det blir bra det här! Mannen har pratat med en vän som är i flyttbranschen och det finns bra lösningar som vi ska diskutera vidare när vi vet lite mer om när visning och flytt sker för oss alla.

Jag har rensat i bokhyllorna och fyllt två stora flyttkartonger och ändå är det ingen luft alls, tvärtemot stylistens råd alltså. Inte ska vi ha någon vit matta på golvet heller. Däremot spanar jag efter ett överkast, för det kan nog vara bra att ha i fortsättningen också. Det ska inte heller vara vitt. För vår del hoppar vi gärna över allt vad visning heter, men vi bör nog inte räkna med att slippa det...

Vi ska ha karré till middag idag, det bestämde vi igår efter maten som då bestod av en helstekt rostas, kantarellsås och potatisgratäng.



Lite ville vi ju fira att vi vann budgivningen med oss själva som enda deltagare! Så kan det gå...

Ha en fin söndag och ta väl hand om dig!










måndag 4 september 2017

Andas in, andas ut.

En vecka går så fort, så fort. Idag är jag ledig efter en jobbhelg och jag försöker göra både nytta och nöje, för sedan är det jobb tisdag-fredag. Nöjet består i att läsa boken jag påbörjat och nyttan är väl att jag har hämtat mat för nästan hela veckan och varit hos Syster Åke på Jungfruplatsens VC. Jag ska förstås laga mat också, men det blir lite senare.

Syster Åke och jag kom överens om att utföra ett litet experiment, vilket innebär att jag slutar med min astmamedicin och ser vad som händer, eller inte händer. Spirometri-mätningen var utmärkt väl utförd och resultatet alldeles lysande, både före och efter luftrörsvidgande buventol. Det var med andra ord ingen signifikant förbättring efter den inhalationen.

Det ska bli spännande att se om jag "bara" är överkänslig mot vissa dofter, kemiska substanser och kyla (SHR) samt allergisk i största allmänhet, eller om om jag har "riktig" astma. Gionan åkte ner i necessären tills vidare och jag behåller akutmedicinen i handväskan, samt blir återkallad till VC om några månader för utvärdering. Om allt går bra, vill säga...

Mannen har sågat ner en stor buske utanför vardagsrumsfönstret och målat fönstren medan jag har jobbat i helgen. Lite mer pyssel har han lagt ner på uteplatsen på framsidan av huset också. Så det går lite framåt med i arbetet med stylingen både inne och ute. Jag tänkte försöka hitta ett överkast i lämplig färg och prisklass och inte åtta vita gardinlängder, men kanske två eller fyra.

Vit matta kommer aldrig in i vårt hus, så om stylist-människan, mäklaren eller fotografen propsar på det, får de skaka fram en sådan inför eventuella visningar. Väggarna i sovrummet ska icke målas i Eklkanda-vitt, sade stylisten, då blir plastmattan för gul, nämligen. Vilket hon har helt rätt i och därför ska de bli målade i en ljus varmgrå färg.

Jag tänker att väggen i hallen också kan få samma nyans, för den finns i golvet och tapeten och på det viset slipper vi skaffa flera färgburkar. Hoppas att mannen tycker som jag, fast det brukar han ju göra, tack och lov. Vi måste skaffa nya blommor, för de gamla har tagit slut. I alla fall de på utsidan, på insidan är det ganska många kvar, men av "fel" sort...

Det kommer bli så bra och fint, om än inte så minimalistiskt, när det är klart. Minimalism är inte kompatibelt med våra överbelamrade bokhyllor och både böcker och saker måste ju förvaras någonstans. Mitt förslag är att "måste-böckerna" packas ner och forslas iväg tillsammans med en hel del kläder till sommarstugan, snarast.

Vi ska bara hinna med den lilla detaljen också. Om jag skulle ta ut lite semester igen? Jag har ganska många dagar kvar, men det kanske är bättre att ta ut dem senare, trots allt. Kommande veckor jobbar jag dock mer, eller till och med mycket mer än mina 30 timmar i veckan jag är anställd för. Förvisso för att jag sagt att jag gärna jobbar mer och jag har inte berättat om dessa planer för chefen ännu...

Jo, en sak i taget. Just nu ska jag ta hand om vårt dagliga bröd, eller det gamla som torkat i kanterna. Det ska bestrykas med vitlökssmör och grillas när revbenen är klara. Några majskolvar som riskerar att bli gamla annars ska vi koka och ha till. Och lite sallad, tomater och så, förstås. När det känns så kallt och höstlikt som idag får man plocka fram sommarmaten och stänga altandörren.

Mannen har verkligen gjort sitt bästa för att behålla sommarkänslan när han serverat mat under helgen, eller vad sägs?

Fredagsmaten var stark och god!

Räkorna hade egen kuppe. 

Spaghetti och köttfärssås blev det igår kväll, det är väl inte det somrigaste man kan tänka sig, men det var gott och välbehövligt, för jag klunkade bara i mig en påse Allévo på lunchen. Den mättnaden varar inte så länge som man skulle vilja och behöva. Sanningen att säga fanns det ingen bra lunchlåda i frysen, och på en halvtimme hinner jag inte både hämta mat på Ica och äta den.

Ha det så gott i livet, på tallriken och i glaset, tills nästa gång!


   

tisdag 29 augusti 2017

Antagonist, javisst!

Jamendåså, jag är ledig igen! Egentligen skulle jag ha åkt till min VC och utlämnat mig till diverse stick, blodtrycksmätning samt mått- och viktkoll, men det hade jag verkligen ingen lust med. Jag är inte på världens bästa humör och jag undrar när min högra äggstock ska ge upp dödskampen, eller vad det nu är fråga om. Nå, lite naproxen till frukost så blir det uthärdligt i alla fall...

Jag har istället ägnat största delen av dagen åt tvätthögarna och matfunderingar. Eftersom jag inte heller ville åka någon som helst stans idag och framförallt inte till en affär med folk, fick jag vittja förråden och hittade glädjande nog lite fisk i frysen. Kylen var redan välfylld med diverse grönsaker, cf och grädde, så det blev inte övermäktigt svårt att hitta på något.

Man får googla lite, bläddra i alla 42 kokböckerna och sedan spåna ihop något eget bara:



Torsken rimmades en knapp timme, under tiden hackade jag morot, schalottenlök och skivade vitlöksklyftor till musselsåsen. Fräste detta i smör utan att något tog färg, i med två matskedar tomatpuré och hällde på en skvätt sherry, musselspadet, lite vitt vin och lät det koka ihop en stund. Silade av till ny kastrull och tillsatte en skopa cf och en liten skvätt grädde. Musslorna rensades.

Blomkålen delades, liksom den skalade potatisen och lite broccoli och koktes i en kastrull. Jag hackade purjolök, ruccola och lite broccoliblad för att smak- och färgsätta det blivande moset. Med tio minuter kvar av koket, smälte jag smör i stekpannan och lät det brynas lite lätt innan torsken fick simma runt i detta ljuvliga, nötaktiga och nyttiga matfett tills "fingerprovet" sade att det var klart.

Visst blev det lite disk idag, men det var det värt! Leth Grüner Veltliner Klassik i glasen var en succé till, enligt min mening. Lite pyssel, men mest meditation idag alltså. Nu ska jag läsa bok, duscha, läsa bok eller se en film, om mannen hittar någon som verkar intressant, sedan är det läggdags för att orka upp och städa innan stylisten kommer med sin slavpiska (befarar jag) och visar var skåpet ska stå.

Ha en skön kväll och var rädd om dig och alla andra!

söndag 27 augusti 2017

Ute och cyklar?

Då var det plötsligt söndag igen och jag ska jobba i morgon. Men jag ska verkligen inte klaga, jag har haft en toppenhelg och jag är ledig tisdag till torsdag. Jag slutade tidigt på fredagen och styrde kosan till Kronans Fisk i Kungsmässan. Funderade länge på vad som skulle få följa med hem och förgylla kvällen för mannen och mig. Det blev en krabba till förrätt:

Krabba rätt upp och ner, ackompanjerad endast av Leth Duett i glasen. 

Varmrätten stod en fjällröding för och rödbetor tänkte jag skulle passa fint till, tillsammans med en röra med schalottenlök, citron och dill.



Det gifte sig fint, förstås. Rödbetor är ju lite söta och goda som bara den med bara citronsmör, men det får bli en annan dag, vi har kvar i kylen. Passade på att köpa mycket när det är så bra pris såhär mitt i säsongen. Man kan även göra en gratäng med fetaost, vilket är också är riktigt gott.



Igår deltog mannen och jag i Giro d'Italia. Nu höjer du säkert på ögonbrynen och undrar om vi överhuvudtaget kan cykla och ännu mer på om vi förlorat förståndet. Men lugn, jag ska förklara.
Vi har en god vän som brukar ha några vinprovningar om året och väljer då ett land, fyra vinregioner, och döper provningen till exempelvis Tour de France, etapp 1 och 2, för röda och vita viner.

Igår gick således etapp 1 av Giro d'Italia av stapeln och jag ser redan fram emot etapp 2. Om värdparet vill och orkar, givetvis. Cirka 20 deltagare och fyra glas per person, förutom glaset med välkomstbubbel och dessertvinglaset. Mycket disk blir det! Som du förstår blir vi efter själva "lektionen" och provningen dessutom undfägnade med god mat och efterrätt.

Bättre kan man knappast ha det en lördag i sällskap med gamla goda vänner och nya bekantskaper. Det var sena natten när vi kom hem och vi somnade så mätta, belåtna och glada så. Idag får vi åka tillbaka och hämta pansarkryssar'n, vi plockade upp tre av våra bästa vänner på vägen dit och sparade in taxiutgiften åtminstone en väg, på det viset.

Vi har valt mäklare nu och på onsdag kommer stylisten och ger oss goda råd inför fotografering och visningar. Om det blir sådana. Vilket vi ju helst skulle vilja slippa. Helst skulle man vilja låta någon annan sköta hela nedpackningen och rensandet också. Det enda som är roligt med att flytta är att packa upp ur lådorna på nya stället...

Vi ska ju inte ta ut något i förskott givetvis, men drömma lite får man väl göra? Vi vill kunna samla hela släkten i vårt nya hem på julafton och fira både jul, flytt och nya möjligheter. Det vore väldigt trevligt och praktiskt för alla, faktiskt. Och eftersom vi alltid har knytkalas behöver det inte bli övermäktigt att hinna med att ordna julmaten. Som sagt, drömma får man!

Lustigt nog ska vi ha kyckling till middag även denna söndag. Mannen kom hem med en hel kyckling i fredags och jag är jättesugen på curry, därför ska det kokas en smarrig sås med sting till den idag.
I morgon blir det frysfynd i form av frikadeller, så slipper mannen göra annat än att koka pasta när jag är på väg hem.

Ha en fin dag och ta hand om dig och din omgivning!




tisdag 22 augusti 2017

Verklighetsflykt.

Jaha, nu är det slut på ledigheten ända tills fredag eftermiddag. Har inte haft någon uttalad "blues" för det, men det är så mycket annat som snurrar i huvudet, därför har den antagligen kommit på undantag, för en gångs skull. Jag har sällan läst så mycket böcker som nu, det är ett tecken på att jag måste koppla bort alla hur, vad, när, varför och om, för att inte bli helt snurrig.

Böcker är ett sätt, och ett bra sådant, att fly från alla problem, farhågor, rädslor och ängslor. Visserligen kan de även hindra en från att göra sådant som bör göras, som att piffa till trädgården och inomhus. Men när man bara väntar på ett (start)tecken och ett mål, och man inte riktigt vet i vilket hörn man ska börja är det lättare att sjunka ner i en fantasivärld.

Inte för att tankarna helt försvinner, men de håller sig lite i bakgrunden och det kan vara nog så nyttigt. Ofta kommer idéer och lösningar upp till ytan, när man inte så förtvivlat försöker hitta svaren.
Just när man minst anar det kommer de bara, visst är det fantastiskt hur hjärnan fungerar, eller inte?

I söndags skulle vi ha goda vänner på middag och jag fick fullständigt hjärnstillestånd. Råvaran skulle vara (majs)kyckling, men hur skulle den tillredas och vad skulle vi ha till? Jag bläddrade på nätet, i sju kokböcker och förkastade allt. Min första idé var asiatiskt stuk, men eftersom dottern till gästerna är Japan-nörd tänkte jag om, för hon lagar nog mycket sådant till familjen.

Det blev nordafrikanskt för jag kom att tänka på hur mycket mynta vi har på altanen. Mynta är inget jag använt mig så värst mycket av i matlagning, men det är ju friskt och gott, så jag vet inte riktigt varför. Hur som helst, ihop med stekta citronskivor, mycket spiskummin, krossade tomater, chili och kikärter blev det riktigt mumsigt!

Marockansk? Marockanish!

Lite senare i tillagningen tillsattes edamamebönor och färska tomater från egen odling. Det är trevligt att hämta egna grönsaker och frukter när det passar. Det har jag alltid tyckt, men avskyr verkligen att sköta om grödorna. Fast nu överdrev jag lite. Jag kan rensa lite, en eller två gånger, men sen är det tråååkigt! Mannen vattnar, jag tar bort torra kvistar och döda grenar både inom- och utomhus.

Idag slog jag därför mig själv med häpnad (förmodligen mannen också), då jag rensade bort rädisorna som myrorna, sniglarna och andra otäcka djur bestämt att vi inte skulle få någon glädje av i år. Det var faktiskt jag som sådde dem, morötterna och purjolöken, så jag känner mig lite kränkt av hur fräckt varje tillstymmelse till växtlighet kvävdes i sin linda.

Jag rensade mellan jordgubbsplantorna, vilkas frukter vi däremot fått njuta av och såg till att flera utstickare fick plats längre bort i kragen. Dessutom planterade jag om de vita jordgubbarna från en ampel till kragen, minsann! Jag tänkte att den familj som bor här nästa år kan få lite olika sorter att plocka av, själva får vi kanske skaffa nya kragar och plantor.

Ja, det är helt otroligt vad duktig jag känner mig efter dessa stordåd. Så småningom kanske till och med jag tycker det är trevligt med jord under naglarna, att bli svettig och allmänt skitig. Om jag ska vara ärlig tror inte jag tänkte på en enda sak under tiden, så det ligger nog en del i att det har en viss terapeutisk funktion också. Fast det har ju böcker med och man blir inte smutsig...

Igår åt vi en enkel men god blomkål- och kasslergratäng. Inte mindre än tre sorters ost fick åka ner i såsen. Det fanns både manchego, taleggio och hemlagrad hushållsost i kylen, nämligen. Vilket påminner mig om att vi måste skaffa hem en ny hushållsost genast, som blir klar lagom till jul.



Idag hade jag tänkt göra en laddning köttfärssås och spaghetti, men hade missat att köttfärsen i frysen var slut. Så igår kväll, när jag stod där med lång näsa, fick jag ta ett snabbt beslut och fiskade fram en påse med grytbitar av lamm istället, allt för att slippa åka till affären igen.



Det blev gott det med. Mycket rotfrukter, dock inte egenodlade som du förstår, en rejäl slatt vin som blev över en annan dag, mynta (igen!), lök och många, dock hela, vitlöksklyftor. Vitlök är inte något jag klarar av i större mängder längre, men hela klyftor får en helt annan smak, nästan söt, än pressade som blir alldeles för skarp och genomträngande. Annat var det förr...

Nu ska jag ta en dusch och läsa lite mer i min bok av Hobbin Rob, förlåt, jag menar Robin Hobb. Fantasy igen alltså. Mannen slukade alla tre i serien (om ca 800 sidor vardera) om de levande skeppen på knappt en vecka, tror jag. Det kommer ta längre tid för mig, jag kan inte läsa böcker mellan mina kunder och han läser för övrigt snabbare på engelska än jag gör.

Japp, så får det bli! Om jag inte kan övertala mannen att titta på soffor i Mio-katalogen...

Ha det gott och var rädd om dig!




lördag 19 augusti 2017

Ozon, tack!

Vad har hänt sedan sist? Inte en aning, faktiskt! Jo, vi åkte ju med svärmor hem till mina trakter och visade upp dem från sin allra bästa sida. Det blev en heldag och vi hade så mycket att fundera på, att alla mest satt i egna tankar på hemvägen. Mannen och jag har fått mandat att välja mäklare även för svärmors del, men det är inte helt lätt. Vi står som åsnan mellan två hötappar nu.

Jag har tvättat en massa tvätt och bytt lakan i sängarna, skördat tomater och chili, lagat mat och läst ut Conn Igguldens trilogi om Genghis Khan. Rekommenderar varmt denne författare som förvisso skriver fiktion, men faktabaserad sådan. Det bästa är nästan efterorden, där han förklarar varför han förlagt vissa händelser på "fel" plats eller tidsförskjutit dem. Som om jag hade en aning om vad som var rätt och riktigt, liksom? Men det tyder på grundlig research och det gillar jag!

Mannen har börjat tvätta huset utvändigt, det ser ut som nytt och kommer göra sig fint på bilderna när det är dags att lägga ut annonsen. Tanken var att rensa i trädgården också idag, men sen kom regnet. Dock ännu ingen åska, vilket jag hade välkomnat. Det rensar upp luften så skönt och hade kanske rensat ur hjärnorna på oss så att vi blir lite mer fokuserade...

Jag har några lediga dagar kvar innan jag börjar jobba igen på onsdag, det känns skönt! Jag ska hinna gå till VC och lämna prover, vilket jag lovade för tre veckor sedan. Gör jag inte det skriver inte doktor Safari ut några itererade recept till mig. Ska bli intressant att se om jag fått någon tid till astma-/kolsköterskan i år. Det fick jag inte förra året, fast det också var ett måste, från deras sida.

Jag vet exakt hur jag håller min astma på mattan, varför jag tycker det är slöseri med min och deras tid, det finns de som sannerligen behöver bättre teknik, stöd och råd än jag. Jag kanske är lättbehandlad, vad vet jag? Tyvärr möter jag ofta kunder som flåsar som blåsbälgar för att de blivit förkylda och ingen har talat om för dem att dubbla dosen så fort det börjar killa i halsen...

Den lille är inte pandalus borealis, i alla fall!


Igår gjorde jag en fisk- och skaldjursoppa och när jag skalade räkorna hittade jag ett annorlunda exemplar. Jag vill inte diskriminera någon, så den åkte ner i fondkoket den också. Vi hade några småbitar av havskatt, torsk och rödtunga i frysen, det passade ju alldeles utmärkt att ha i soppan.
Såhär såg resultatet ut:

Frystömning... 

I torsdags åt vi riktig fläskkotlett från Kustcharken. Vi kunde ju inte åka förbi den utan att visa mamma Siv och går man in där, går det inte att lämna butiken tomhänt.




Rensade rejält i potatislådan i kylen och fick ihop tillräckligt för att kunna servera pressad potatis till, eftersom den suger upp såsen så väldigt bra.

Idag blir det grillade rester. Vädret är väldigt växlande, därför litar jag inte på att det inte ösregnar när det blir dags att laga och äta mat. Dessutom är det är aldrig fel att tömma frysen då och då. Till kambenen kommer det serveras färsk majs, bulgur- eller quinoaröra med edamamebönor och en kall cf-sås med egen chili, schalottenlök och vad jag kan nu kan hitta på mer.

I morgon kommer min kära vän och namne på middag med sin sambo. Det ska bli riktigt roligt, då det var länge sedan vi sågs. Vad det blir att äta då vill jag inte avslöja, ifall hon läser detta inlägg. Jag ska fundera lite till innan jag bestämmer mig slutgiltigt i vilket fall som helst...

Ha en härlig lördag och en strålande söndag!




tisdag 15 augusti 2017

Nu är det kokta fläsket stekt!

"Du söde gröd", som farmor brukade säga. Det är mycket nu, trots att det är semester. Visserligen har vi latat oss ganska bra några dagar, men också skaffat oss en massa huvudbry, så att vi knappt sover om nätterna. Jag märker att det tar lite längre tid för mannen att somna, därför tar det ännu längre tid för mig.

Hur ska det gå när han får sin snarkmaskin om jag inte kan somna förrän han börjar dra sina timmerstockar, vars ljud jag dämpar medelst öronproppar och ommöblering av hans kropp och kuddar. Jag får nog se till att ha semester när han blir knäpptyst, så jag kan sova på dagtid. Fast man vänjer sig snabbt, vid både det ena och det andra...

Nu har vi tittat på ytterligare ett hus och är ganska (mycket) intresserade. Det finns en del att göra runt huset, men det känns inte lika betungande som att lägga om ett tak som i det första fallet. För övrigt är det lite småpyssel, men inget som måste åtgärdas i brådrasket. Frågan är hur mycket vi ens orkar, när vi tömt två hela hus och en lägenhet.

Svärmor är het på gröten och i morgon åker vi allihop och visar upp Sotenäs i all sin prakt för henne. Vi har träffat tre mäklare och funderar på vilken som är bäst för oss. Vi tog hjälp av hittamaklare.se
för att få det bästa urvalet av mäklare i området och slippa åtminstone det besväret. Det är nog så svårt att räkna ut vilken av dem som är mest fördelaktig.

Alla låter "bäst" när de sitter vid ens köksbord, men hur var det nu med dolda fel-försäkringen? Ingår den eller ska man ta en separat? Ska man "styla" eller inte? Förhandsvisning, VIP-visning, två mäklare eller räcker det med en assistent? Ska man pruta på arvodet om det får två fastigheter i ett och samma andetag?

En sak är säker att det som ska målas, det ska målas i "Eklanda-vitt", däremot lägger vi inte ek-tarkett. Även om vi inte kan begripa hur alla i hela Eklanda vill ha det så opersonligt och så likt alla andras hem invändigt, så är det alla mäklares råd. Nog för att det är originaltapet överallt här utom i köket, men en liten fondvägg hade väl inte varit fel i sovrummet?

Det är inte vårt problem när huset väl är sålt, vad eller hur andra gör med det, men det verkade som om alla behåller det vita, så slipper de göra om inför en försäljning. Jag blir helt stum, flyttar de verkligen hit för så kort tid? Mäklarna säger enhälligt att det är väldigt få hus som säljs i vår del, det vill säga den äldsta delen, för här trivs man och vill stanna, uppenbarligen.

Det är bara vi gamla stollar, i det andra huset på tre år som varit/blir till försäljning, som flyttar från området. Å andra sidan har mannen bott här i 24 år, så det känns nästan som att det är dags. Själv har jag flyttat många gånger, som du kanske vet, men jag flyttar hem denna gång och i så fall för gott. Fast osvuret är bäst, vi kanske flyttar till Kroatien eller något annat trevligt land innan vi är klara...

Idag blev det sen middag, för vi åkte till mamma Siv för att visa bilder och diskutera alltihop som händer och det tog ju sin lilla tid. Stekt fläsk med löksås, det är gott det!



Vi har ätit gott hela helgen, utom i söndags, då åt jag knäckebröd framåt kvällen. Vet inte vad som flög i mig, men frukosten flög ur mig och jag mådde tjyvtjockt hela dagen. Mannen stekte korrrv till sig själv när vi kom hem från Bovall. Det luktade jättegott, men jag kunde inte tänka mig att äta den. Det var ju tur att jag snabbt blev av med den bakterien eller vad det var.

Att både vara sömnlös och utan mat är ingen bra kombination när det är så mycket att göra och tänka på. Jag var helt slut innan första mäklaren kom igår. Okej, att det inte var en visning, men vi städade inte innan vi åkte hemifrån i torsdags. Vi åkte så snabbt vi kunde efter att mannens deadline passerades, vilket bara tog en och en halv timme denna gången...

Vi fick ge oss av direkt för det fanns ingen kattmat och givetvis inget till oss själva heller.



Det blev karré och en färdig potatisgratäng, vi var för hungriga för att laga mat i mer än 20 minuter. Dagen efter åt vi kokt torsk med äggsås, så gott och alldeles för länge sedan!



Lördagen bjöd på entrecôte vilken vi sparat i frysen sedan tidigare.



Så den där fastedagen kunde jag ju klara av, om man säger så...

Fortsättning följer i en blogg nära dig, ha det gott och ta hand om dig så länge!









onsdag 9 augusti 2017

Salve, salvia!

Det är farligt med semester. Eller farligt och farligt, det är väl snarare så att man slarvar lite och kör igenom hela säsong 3 av Skam på en gång och inte kommer i säng. Sedan råkar det bli ytterligare en sen kväll och och sedan får man nattgäst och därför hänger med till Pustervik och får ta del av en konsert med Daniel Lanois, som var alldeles utmärkt.

Att ordningsvakterna som var i tjänst under kvällen betedde sig osmidigt, oproffsigt och rentav dumt är en sak som jag eventuellt tar upp i ett annat inlägg, men detta ledde till att det blev sent igen. Vi var tvungna att älta två separata incidenter under tiden som nivån i Bourbon-flaskan sjönk snabbt och jag lagade nattamat. Tur att jag hade skaffat mer korrrv och att det fanns en påse surkål kvar i kylen...

När mannen väckte mig i morse hade vi fått en gäst till, sedan kom ännu en, men jag hann bara krama om henne då jag hade en tid för klippning att passa. Jag fick tipset om Hårstudio i Sisjön av en annan god vän och jag är jättenöjd med resultatet. Priset, jämfört med salongerna på Frölunda Torg, var en glad överraskning.

Klippning, färg på ögonbryn och -fransar, samt noppring och trådning av brynen gick på 500 kronor. Samma behandlingar brukar gå på minst 300 till på "Torget" så jag tänker sponsra tjejerna i Sisjön så länge jag har möjlighet. De har uppenbarligen många stamkunder, det märktes under tiden jag var där, vilket är ett bra betyg och nu fick de en till.  

Undrar du om vi ätit mat på sistone så kan jag lugna dig med att vi givetvis har gjort det.

Möglig ost under skinnet, det blev en ljuvlig sky... 

Jag var våldsamt sugen på både pasta och räkor denna dag...

Spareribs är aldrig fel!

Idag måste jag göra något av kycklingfärsen i kylskåpet, så det blir frikadeller i tomatsås. Av någon outgrundlig anledning är jag egentligen mest sugen på pizza, men det duger lika bra med pasta, så det får det bli! Salvia och mynta, är det en bra kombination? Myntan växer i en kruka på altanen, mest för mojitons skull, men det vore kanske trevligt att använda den i maten också?

Salvian kommer från affären, den är ingen vanligt förekommande krydda hos oss. Jag har tidigare inte varit så förtjust i "blommiga" kryddor, men man blir ju klokare med åren. Och eftersom jag tycker att kycklingfärs känns lite fet så borde salvian passa bra idag. Citron är ju gott också, men passar myntan in här då?

Om jag inte får extremt snabba svar på denna fråga, får det bli ett experiment eller så fegar jag och låter myntan stå kvar till nästa mojito. Nu känner jag hur magen skriker efter mat, så jag går väl ut i köket tar itu med det hela. Resultatet kommer att redovisas vilken dag som helst, jag har ju semester!

Ha det gott på alla sätt och vis så länge!



lördag 5 augusti 2017

Synvillan.

Jag hinner numera inte alls att skriva någorlunda regelbundet. Vi har alldeles för mycket att prata om på kvällarna efter jobbet. Vi har varit på husvisning och det var något av ett antiklimax att se villan i verkligheten. Det är en synvilla kan man faktiskt säga, ty sovrummen, som är relativt normalstora, känns pyttesmå och trånga. Som att befinna sig i en lekstuga...

I alla sovrum är det ett snedtak och övre delen av fönstren är i ögonhöjd. Jag vet inte om jag kan förmedla hur det ser ut på ett vettigt sätt, men jag som inte har en tillstymmelse av klaustrofobi i vanliga fall kände mig instängd. Mannen håller med mig. Om man slog ut väggen till den stora klädkammaren finge vi ett sovrum som känns rymligt, men ändå ombonat.

Nu låter det som om vi ska köpa huset, men det finns några fler och allvarligare minus med det. En fuktskada i taket, som var känd redan för fyra år sedan, har inte åtgärdats och försämrats. Givetvis.
Inte kunde vi i vår vildaste fantasi tro att en så självklar detalj som tjärpapp eller åtminstone behandlad spånskiva under teglet inte längre är legio...

Speciellt inte när man bygger ett hus i sjumiljonersklassen och på västkusten, där det är ovanligt med nederbörd från ovan, den kommer snarare horisontellt. Dessutom finner vi det synnerligen märkligt att det inte isolerades bättre mellan lägenheten och övriga huset, då allt redan från början byggdes som ett generationsboende eller med syfte att hyra ut den delen, vilket vi inte fattade alls.

Vi har satt bollen i rullning och kontaktat mäklare för försäljning av vårt och svärmors hus i alla fall, hur det än blir med "synvillan" eller det andra som också är av intresse i nuläget. Jag har påbörjat min andra semesterperiod och hoppas såklart på en visning av det under dessa två veckor. Vi har saker att åtgärda här hemma också, innan det blir tal om visningar, så det blir måhända inte så mycket vila.

Om köksrenoveringen var vårt första elddop, så blir flytten det andra och förmodligen ett ännu större prov på kommunikationsförmåga, samarbete och förmåga att kompromissa. Jag funderar på hur stora containrar man kan hyra för privat bruk? Eller ska vi ha två? Och så är det ju lilla mammas hus också. Definitivt två dit med!

Hon har redan klart och tydligt sagt att hon bara ska ha med det hon behöver och inte en sak till. Med andra ord kommer vi att "dödsstäda" två hus fulla med bra-att-ha-saker, grejer som kanske hade kunnat komma till användning, prylar som haft och kanske fortfarande har visst känslomässigt värde, samt helt obegripliga saker...

Det har sina fördelar med att flytta då och då, även om det är urjobbigt både fysiskt och psykiskt. Man får omvärdera varför man egentligen har behållit saker som ändå inte används, det är svårt. Jag har få ägodelar idag, men mina snälla föräldrar och systrar som hjälpt mig flytta ett par gånger vet vilken liten hamster jag varit.

Nå, nog om detta! Jag ska berätta vad som hände på vår bröllopsdag alldeles nyligen, istället. Jag funderade på hemvägen om jag kunde hitta på en liten present till mannen på vägen hem. Han hade fångat fisk och skrev ett i meddelande att "det stänker och småregnar, men grillar ute ändå", vilket fick mig att tänka på hans trasiga tofflor. Alltså köpte jag ett par nya till honom.

När jag kommer hem ser jag att han lagt ut en bild på FB, på sin fot i toffeln, vilken helt tappat hela sulan. Sällan har väl ett par tofflor gjort så stor succé som då! Själv fick jag en ypperlig middag och det räcker så bra så. Vem blir inte glad av denna förrätt?



Sedan fick jag grillad havskatt och mannen serverade den helt torrskodd. Jag glömde visst ta en bild på fisken, men här ser du hur den gamla toffeln såg ut...


Jag borde såklart ha skaffat nya tidigare, men du vet hur det är, man glömmer bort förtreten ganska fort, när man väl bytt sockar efter att ha lånat mannens tofflor för att hämta tidningen i regn, snö och slask. Han är inte gnällig av sig heller, så...

Idag blir det kycklingklubbor med möglig ost, två sorters melon och vad jag eventuellt mer hittar på, imorgon ska vi ut och leta bänkskiva till badrummet igen och förhoppningsvis även hitta något gott att äta. Frysens innehåll är under all kritik nu, men med tanka på att vi kanske snart flyttar så känns det onödigt att fylla upp den, så som vi brukar.

Ha en skön lördag och en härlig söndag!


lördag 29 juli 2017

Kalasmat.

En vecka går så fort! Jag fick fixa och trixa med mina arbetstider på måndagen för att kunna se på bio med tre herrar som sällskap. Filmen heter Dunkirk och jag rekommenderar den varmt, den var omväxlande spännande, småspännande och onödigt spännande precis hela tiden. En ruskig skildring av evakueringen av de allierade i början av andra världskriget.

Man kan lätt förstå vilken panik soldaterna kände när stranden bombades av tyskarna medan de väntade i rader på att bli upphämtade till fartygen som skulle föra dem hem. Känslan att se dessa skepp bombas sönder och samman, med kamrater ombord, när man själv står kvar...
Krig är inte vackert och det lockar fram ens sämsta sidor i många fall.

Dock även goda sidor, som att mer eller mindre självklart riskera livet som civilist och ta sig över med sin egen båt för att få hem soldaterna. Skamkänslan hos soldaterna är svår att fatta, det var ju inte deras fel att slaget om Frankrike inte blev någon succé. Det gick som bekant bättre senare när flygunderstödet blev mer effektivt när de hunnit bygga fler plan, bland annat.

Alla fyra var efteråt rörande överens om att det var en bra film, snyggt gjord, om något så hemskt kan skildras snyggt, och den kändes "äkta", utan överdrivna effekter eller hjältemod, om du förstår vad jag menar. En god vän bestämde sig för att se filmen, men måhända hade han för högt uppskruvade förväntningar eller så såg han inte alls på samma sätt som vi, för han var jättebesviken...

Vad har hänt mer? Inte så värst mycket, jag har ju jobbat hela veckan. Mannen har lagat mat och på min födelsedag i torsdags fick jag moules marinières och bubbel när jag kom hem efter den längsta arbetsdagen på länge.

Mannen vet vad jag uppskattar, blommorna var en oväntad bonus

Är inte det typiskt? Chefen hade förstås inte en tanke på det när hon gjorde schemat, men hon tyckte det var lite besvärande när hon insåg det. Det kanske var därför jag så lätt fick ledigt på måndag då vi ska på husvisning, trots ganska kort varsel?

Min mormor ringde och gratulerade mig som vanligt på födelsedagen och frågade om vi skulle komma och hälsa på snart. Vilket vi försökt flera gånger i sommar, men hon är ju så himla upptagen jämt. Nu har vi i alla fall en middag att se fram emot hos henne när hon har spelat boule. "Ja, det blir nåt ur frysen, jag är inte en sån där matmamma som du", sa hon när vi bestämde dag och tid igår...

Lite lustigt att min mormor ser mig på det viset tycker jag. Hon är förvisso inte alls lika road av att laga mat som jag och min mamma, men det hon bjuder på är alltid jättegott. Därför ska det bli hur trevligt och roligt som helst att träffa henne och se vad hon har på lut.

Idag regnar och blåser det så det var tur att vi grillade ute igår. Eller, mannen gjorde det. Jag har gett honom oinskränkt makt över grillen, för att han har bevisat att han är värdig. Annars är jag rätt bra på att grilla jag med. Det blev entrecôte från charken på Ica i Kungsmässan. Dyrt som tusan, men mycket fint kött, så det fick det vara värt, det var ju ändå fredag.



Dagens middag blir en gryta med kalkonbröst som inhandlades för halva priset, så det blir billigt idag å andra sidan. Gungor och karuseller, liksom. Jag funderar på om jag ska ha jordnötssmör i grytan, eller om den ska gå åt det sötsura hållet. Vi har en stor burk jordnötssmör i kylen, men jag kommer inte på varför vi skaffade den. Jag vet inte hur länge en sån håller heller, bäst att kolla upp det.

Ha en skön lördag och mys i regnet! Det gör jag!