Dumstrut 2.

Jag överlevde helgen, det var ju bara åtta timmars arbete per dag och idag är det min favoritmåndag. Det vill säga, den lediga. Hurusom man kan kalla den ledig, när det brukar vara tvätt-, handlar- och städdag. Idag är det inte så mycket tvätt i korgen att det stör, mat finns det för ett par dagar till och vore det inte för att det knastrar under tofflorna, så hade jag gjort ingentingen hela dagen.

Annan typisk syssla på lediga måndagar är att skicka kassakort till a-kassan. Det har jag gjort. Jag tog även tag i ett bankärende, vilket jag skjutit på framtiden ett tag, ty det innebar att ringa till min bank. Det är ju oerhört praktiskt med mobilt bank-id, men uppenbarligen måste sådana också uppdateras och nedräkningen började för långt över en vecka sedan.

För att uppdatera skulle man helt enkelt plocka fram sitt lilla digi-pass och följa instruktionerna. Det var bara så att jag totalt glömt min kod för att komma in i den. Blankt, tomt och noll. Sådana saker brukar ju sitta någonstans i bakhuvudet, men icke! Så, jag provade med en trolig kod. Nehej. Då måste det vara si. Hoppsan, inte det? Då är det så, istället.

Alls icke så, vilket innebär att man uttömt sina chanser och måste bita i det sura äpplet och ringa sin bank. Jag tycker inte om att prata i telefon, därför har jag skyllt på tidsbrist, sjukdom och allt möjligt för att slippa ringa. Med arton dagar kvar kan jag tycka att det börjar brinna i knutarna, ifall det skulle bli något krångel på vägen.

Varje gång jag äntligen gör det jag drar mig för, blir jag lika arg på mig själv. Den eller de som sitter i andra änden av telefonlinjen är inte elaka, missunnsamma eller illvilliga. De vill mig väl (tro sjutton det, jag är ju kund och betalar för deras tjänster) och är hur hjälpsamma som helst. Så även idag. Problemet löst senast i slutet på denna vecka, således i god tid innan en smärre katastrof kunnat ske.

Ovanstående är ett sällsynt exempel på mannens och mina olikheter. Han ringer hellre och pratar direkt med folk och påstår sig vara den mest analoga människan i världen, vilket jag tycker är ganska lustigt, eftersom största delen av hans arbete är digitalt baserat. Visserligen ringer hans kunder och ber om råd och hjälp, men tanken är ändå att de ska lägga ordern själv, på nätet.

Den stackars mannen har varit riktigt sjuk under helgen, men har ändå lyckats skämma bort mig med god mat när jag kommit hem. Att han sovit 10-12 timmar efteråt är ett tecken på hur det tagit på krafterna. Igår fick jag köttbullar i tomatsås tillagat i slökokar'n. Han var inte alls nöjd med resultatet, men jag hade verkligen inget att klaga på. Jo, kanske lite mer salt i smeten, men man kan salta efter.

I lördags åt vi Buffalo chicken wings och en sallad. Det var också alldeles utmärkt!

I fredags var det fiskdag, som vanligt. Min mobil krånglade så det finns ingen bild på den stekta långan med vitvinsås och amandinepotatis. Däremot kan jag visa bilden av pajen jag gjorde i torsdags.

Det var den bästa paj jag någonsin gjort! Förutom min idiotsäkra champinjonpaj, då. Jag är, som du vet vid detta laget, inte bra (alls) på att hålla mig till recept, därför var det en liten chanstagning. Hur mycket äggstanning ska man ha till en paj med kalkon, svamp, selleri, paprika, chili, purjo och tre sorters ost? 3 eller 4 ägg? Jag valde 4 till knappt 2 dl mjölk. Det blev perfekt!

En liten fadäs inträffade dock och hade sånär gjort mig en fingertopp fattigare. Mitt i purjolökshackandet får jag en hostattack och slutar inte hacka, utan skär av mig en bit av pekfingernageln och lite till. Tur att kniven var ruskigt skarp, för jag hann hämta första hjälpen i form av LTX (googla!) och snurra runt toppen innan det började blöda rejält.

Jag kände mig lika dum då som idag. Klantigt att inte vänta ut hostattacken, men den kom hastigt och ja, vad ska jag säga, hjärnan var inte på min sida i torsdags. Idag känner jag mig dum för att ha skjutit upp något som jag inbillar mig ska bli obehagligt och tröttsamt. Jag ger mig själv en dumstrut och ställer mig i skamvrån...

Ha en fin måndag och var rädd om dig!