Trasig.

Jag har vilat upp mig i två hela dagar. Känns som en ovanlig lyx, fast jag hade behövt minst två till för att bli människa. Det är hårt att jobba sju av åtta dagar, 10 timmar om dagen. Särskilt när det varit långhelger och man inte hinner bli klar med tisdagens varor förrän på torsdag eftermiddag. Vi har också haft ovanligt mycket kunder, vilket i och för sig är positivt och roligt.

Imorgon jobbar jag 8-20, men sedan är jag ledig i tre dagar som jag brukar. Anledningen till att det blivit fler timmar för min del är att vi provar att bemanna upp under de dagar som har toppar, det vill säga tisdag och fredag och att några kollegor har haft semester och föräldraledighet. Lönen för heltid vill jag ju ha, men inte jobba till 20 varenda fredag.

Så det har ändrats på kommande schema. Varannan vecka slutar jag halv fem, det känns rimligare. Mannen har fått slita i köket nästan dagligen på sistone. Det har han gjort föredömligt, men jag kan väl tycka att det är lite orättvist. Å andra sidan hör jag att några av mina kollegor inte har förmånen att ha speciellt duktiga kockar till män, så jag är lyckligt lottad.

Fläskfilé med egenodlad svamp i såsen på tisdagen

Jag har fått så god mat varenda dag och jag är otroligt tacksam över att slippa laga den själv efter jobbet. Då orkar jag verkligen inte stå vid spisen, när klockan är halv nio och fötterna protesterar.

Kalventrecôte i fredags

Igår var vi lata och köpte fiskspett, men å andra sidan var vi duktiga och planterade tomater och jordgubbar.

Idag blir det revben av lamm på något vis. Det är inte så mysigt grillväder, därför jag tror det får bli en ugnsgrillning. Vad vi ska äta till revbenen har jag inte ägnat någon tanke än, jag är för såsig i hjärnan fortfarande. Jag har suttit med näsan i en bok och mellan varven tagit hand om den eviga tvätten. De tre arbetströjorna är så slitna nu att mannen kallar mig white trash-lady...

En vecka in i maj har vi kommit och det är ju trots allt tre veckor kvar av denna månad, då våra nya arbetskläder ska delas ut. Tyglagret brann ner i början av året, då var kollektionen redan försenad på grund av dålig kvalitet. Jag vet inte vad jag ska tänka om denna fars längre. När jag skrev på kontrakt för Apoteket AB för snart tre år sedan fick jag veta att nya kläder var på tapeten...

Därför fick jag bara en kjol, vars foder nu är i trasor. Byxor fick jag inga alls, för modellen passar bara extremt smala och smärta personer som trivs med låg midja. Två begagnade t-shirtar fick jag, och en "hittade" jag på en av alla de arbetsplatser jag tjänstgjort på sedan dess. Inga chefer har velat beställa nytt, eftersom kollektionen snart utgår. Kalla mig Tras-Ann, bara.

Det påstås att vi inte ska ha våra vita rockar längre. Lite märkligt tycker jag, eftersom i princip alla andra apotekskedjor kommit att införa dem för att efterlikna Apotekets professionella utseende. Dessutom är det väldigt praktiskt att ha rocken med rejäla fickor för pennor, anteckningsboken och andra arbetsverktyg. Jag hoppas rocken blir kvar, jag behöver och gillar den.

Nå vi får se hur det blir, nu ska jag se vad det blir av vårt lammkött.
Ha en fin söndag och en härlig måndag!