Powered By Blogger

tisdag 22 augusti 2017

Verklighetsflykt.

Jaha, nu är det slut på ledigheten ända tills fredag eftermiddag. Har inte haft någon uttalad "blues" för det, men det är så mycket annat som snurrar i huvudet, därför har den antagligen kommit på undantag, för en gångs skull. Jag har sällan läst så mycket böcker som nu, det är ett tecken på att jag måste koppla bort alla hur, vad, när, varför och om, för att inte bli helt snurrig.

Böcker är ett sätt, och ett bra sådant, att fly från alla problem, farhågor, rädslor och ängslor. Visserligen kan de även hindra en från att göra sådant som bör göras, som att piffa till trädgården och inomhus. Men när man bara väntar på ett (start)tecken och ett mål, och man inte riktigt vet i vilket hörn man ska börja är det lättare att sjunka ner i en fantasivärld.

Inte för att tankarna helt försvinner, men de håller sig lite i bakgrunden och det kan vara nog så nyttigt. Ofta kommer idéer och lösningar upp till ytan, när man inte så förtvivlat försöker hitta svaren.
Just när man minst anar det kommer de bara, visst är det fantastiskt hur hjärnan fungerar, eller inte?

I söndags skulle vi ha goda vänner på middag och jag fick fullständigt hjärnstillestånd. Råvaran skulle vara (majs)kyckling, men hur skulle den tillredas och vad skulle vi ha till? Jag bläddrade på nätet, i sju kokböcker och förkastade allt. Min första idé var asiatiskt stuk, men eftersom dottern till gästerna är Japan-nörd tänkte jag om, för hon lagar nog mycket sådant till familjen.

Det blev nordafrikanskt för jag kom att tänka på hur mycket mynta vi har på altanen. Mynta är inget jag använt mig så värst mycket av i matlagning, men det är ju friskt och gott, så jag vet inte riktigt varför. Hur som helst, ihop med stekta citronskivor, mycket spiskummin, krossade tomater, chili och kikärter blev det riktigt mumsigt!

Marockansk? Marockanish!

Lite senare i tillagningen tillsattes edamamebönor och färska tomater från egen odling. Det är trevligt att hämta egna grönsaker och frukter när det passar. Det har jag alltid tyckt, men avskyr verkligen att sköta om grödorna. Fast nu överdrev jag lite. Jag kan rensa lite, en eller två gånger, men sen är det tråååkigt! Mannen vattnar, jag tar bort torra kvistar och döda grenar både inom- och utomhus.

Idag slog jag därför mig själv med häpnad (förmodligen mannen också), då jag rensade bort rädisorna som myrorna, sniglarna och andra otäcka djur bestämt att vi inte skulle få någon glädje av i år. Det var faktiskt jag som sådde dem, morötterna och purjolöken, så jag känner mig lite kränkt av hur fräckt varje tillstymmelse till växtlighet kvävdes i sin linda.

Jag rensade mellan jordgubbsplantorna, vilkas frukter vi däremot fått njuta av och såg till att flera utstickare fick plats längre bort i kragen. Dessutom planterade jag om de vita jordgubbarna från en ampel till kragen, minsann! Jag tänkte att den familj som bor här nästa år kan få lite olika sorter att plocka av, själva får vi kanske skaffa nya kragar och plantor.

Ja, det är helt otroligt vad duktig jag känner mig efter dessa stordåd. Så småningom kanske till och med jag tycker det är trevligt med jord under naglarna, att bli svettig och allmänt skitig. Om jag ska vara ärlig tror inte jag tänkte på en enda sak under tiden, så det ligger nog en del i att det har en viss terapeutisk funktion också. Fast det har ju böcker med och man blir inte smutsig...

Igår åt vi en enkel men god blomkål- och kasslergratäng. Inte mindre än tre sorters ost fick åka ner i såsen. Det fanns både manchego, taleggio och hemlagrad hushållsost i kylen, nämligen. Vilket påminner mig om att vi måste skaffa hem en ny hushållsost genast, som blir klar lagom till jul.



Idag hade jag tänkt göra en laddning köttfärssås och spaghetti, men hade missat att köttfärsen i frysen var slut. Så igår kväll, när jag stod där med lång näsa, fick jag ta ett snabbt beslut och fiskade fram en påse med grytbitar av lamm istället, allt för att slippa åka till affären igen.



Det blev gott det med. Mycket rotfrukter, dock inte egenodlade som du förstår, en rejäl slatt vin som blev över en annan dag, mynta (igen!), lök och många, dock hela, vitlöksklyftor. Vitlök är inte något jag klarar av i större mängder längre, men hela klyftor får en helt annan smak, nästan söt, än pressade som blir alldeles för skarp och genomträngande. Annat var det förr...

Nu ska jag ta en dusch och läsa lite mer i min bok av Hobbin Rob, förlåt, jag menar Robin Hobb. Fantasy igen alltså. Mannen slukade alla tre i serien (om ca 800 sidor vardera) om de levande skeppen på knappt en vecka, tror jag. Det kommer ta längre tid för mig, jag kan inte läsa böcker mellan mina kunder och han läser för övrigt snabbare på engelska än jag gör.

Japp, så får det bli! Om jag inte kan övertala mannen att titta på soffor i Mio-katalogen...

Ha det gott och var rädd om dig!




8 kommentarer:

  1. Jag håller verkligen med dig både om böcker, läsning och lagom mycket trädgårdsskötsel :-) Ha en fin vecka och var rädd om dig. Härdsmälta i hjärnan är INTE bra.
    Kram vännen <3

    SvaraRadera
  2. Böcker är livsviktigt, främjar helt klart mental hälsa. Rensa ogräs kan vara meditativt när man väl kommer till skott, tycker jag, men det är ju inget jag längtar efter direkt 😬

    SvaraRadera
  3. Som en klok vän sa en gång: det fantastiska med böcker är alla platser och människor man får uppleva vilket man aldrig skulle hinna i verkligheten.
    Just nu är jag förälskad i kommissarie Gamache...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eftersom jag är lat och mätt undrar jag vem författaren är? :)
      Orkar med andra ord inte googla ;)

      Radera
    2. Louise Penny. Inget häftigt och blodigt, härliga karaktärer och fina beskrivningar, mysterier på flera nivåer. Utspelar sig i Kanada.

      Radera