Powered By Blogger

tisdag 20 februari 2018

Fiat lux.

Min debut i Kommunens tjänst blev tidigarelagd i söndags, sålunda gjorde jag min första dag alldeles själv igår. Givetvis fick jag hjälp av de rara kollegorna när så behövdes. Exempelvis fick jag inte min läkemedelsdelegering förrän vid lunch, därför räddade Elin mig hos min första vårdtagare på morgonen. Sedan gick det bra att klara resten själv.

Sköterskan som skulle ge mig delegeringen visade sig vara en gammal skolkamrat och hon utbrast "Är det du?" när jag kom in till henne för påskriften. Har man bytt namn några gånger hjälper det inte hur mycket andra försöker förklara vem jag är trots att min syster redan jobbar i huset. Att jag dessutom varit borta ett antal år gör ju inte saken lättare. Folk glömmer fortare än man vill (?) tro.

Ibland måste man helt enkelt ha ett ansikte för att förstå vem det handlar om och så är det för de flesta av oss tror jag. Det är många år sedan jag jobbade i min hemkommun och även om jag har många gamla klass- och arbetskamrater som fb-vänner är det många fler jag tappat kontakten med helt och hållet under alla dessa år. Helt naturligt, eftersom vi har olika intressen och aldrig ses numera...

Mannen och jag börjar komma i ordning i huset nu. Förra vecka var det lite stiltje eftersom mannen jobbade utanför hemmets fyra väggar. Om vi nu ska skapa oss ett gemensamt hem, bör båda vara med i och på idéerna som flyger som projektiler genom huvudet. En kväll när jag inte kunde somna kom jag på en jättebra idé om hur vi ska lösa en del av belysningsproblemen i köket.

Jag fick dock vänta tills mannen kommit hem dagen efter för att lägga fram den för godkännande. Därmed återvinner vi två "gamla" armaturer och slipper skaffa nytt, det gillar jag! Och plånboken, förstås. Vi var ändå tvungna att skaffa två lampor till TV-/gästrummet och två fönsterlampor till vardagsrummet i lördags, men då har vi i alla fall bara kommit halvvägs med belysningen.

Att det ska vara så himla svårt att hitta en soffgrupp som vi gillar hade jag aldrig anat. Det är inte på något sätt så att vi inte kan komma överens, det är bara det att vi har vissa kriterier som måste uppfyllas. Man ska kunna sitta upprätt i en soffa eller fåtölj så att man slipper ha hjälp att ta sig ur dem. De ska också ha ben och bra höjd på desamma, för att det ska bli lättstädat.

Sittgruppen ska vara "nätt", men inbjudande, helst i en lagom grå nyans och ha plats för färgglada kuddar. Divandelar och djupa sitsar går alltså helt bort. Vill man ligga och slappa har vi sängar och så småningom också en mysavdelning med min gamla bäddsoffa i gillestugan eller eventuellt i gästrummet. Vardagsrummet ska vara helt TV-befriad och sällskapsvänlig för alla åldrar och fasoner.

Där ska vi också ha plats för de stora middagarna och kalasen när vi har kommit så långt. Jag vill förstås ha upp gardiner i fönstren, men det är vanskligt att skaffa dem före möblerna är på plats. Och återigen, vilken lampa ska vi ha över matsalsbordet respektive soffgruppen? Skynda långsamt är nog bra, men det är frustrerande att inte bli klar någon gång. Otålig, jag? Nähädå!



Enda gången jag har nästan hur mycket tålamod som helst är när jag lagar mat. Då får det ta tid och jag kan hålla på i timmar med att koka fond och gotta till såsen tills jag är nöjd. Ibland är förstås hungern för stor eller så finns det inte tid tillräckligt av andra anledningar och då gör det inget om det går snabbt heller. Tjocka revben tar inte så lång tid tillaga om man inte vill ha dem torra...

Under tiden de står i ugnen och släpper ifrån sig god steksky till såsen skalar man och skivar potatis och lök till portionsgratänger, vilka verkligen inte tar lång tid att få klara bredvid revbenen. När jag vänt på revbenen och hällt av skyn i en kastrull brukar jag ösa på en skvätt vatten till och låta dem gå klart, vilket tar sammanlagt ca 45 minuter och spjällen är saftiga och goda.

Apropå kastruller, så har jag nu fått ta bort fyra som inte passar på induktionshäll. Två var självklara, eftersom de var av aluminium, men mannens två tjockbottnade 2-liters kastruller hade lite oväntat otillräckligt magnetiska egenskaper. Men med de IKEA-kastruller jag själv skaffade för flera år sedan behövde vi bara komplettera med en ny, också från IKEA, för att täcka alla behov.

Och så har vi ju slökokar'n och Multin för härliga långkok! De är så bekväma och bra att ha när man vill ha ärtsoppa, köttgryta, oxkind, rotmos och fläsklägg eller som igår, rimmad oxbringa.



Mannen laddade och sedan mosade jag ihop rotsakerna med liten smörklick och lite mjölk. Jag vet, det är inte rätt enligt vissa, men jag tycker rotmoset blir godare på mitt vis. Jag behövde inte tillsätta några kryddor alls till moset, ty mannen hade feeling och spadet blev gudomligt gott, så det sparades förstås! Det får nog bli soppa någon dag.

Dock inte idag, jag har nämligen tinat upp torsk och lite räkor som jag tänkte lägga både tid och kärlek på. Inte för att fisk ska tillagas speciellt länge, men den mår fint av att få gå på låg temperatur under lite längre tid än man gjorde förr. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska tillreda och servera den, men det har jag tid att tänka på en stund till, eftersom mannen inte är hemma på ett tag.

Lämpligast är nog ändå att använda ugnen och på det viset få upp temperaturen i köket, där det för närvarande endast är 17 grader. Tillräckligt kallt för att jag ska ta en kopp te till min spartanska lunch bestående av bröd och revben. Ja, jag vet att vi har en kamin i köket. Jag vet inte hur den fungerar bara, har inte haft tid att läsa på och har inte lust att utsätta mig för att det inte blir drag i skorstenen.

Kanske testar jag ändå, det beror sig på en massa saker; till exempel hur många värmeljus vi har kvar, om det blir ännu kallare och hur modig jag är idag. Det vore hemskt tröttsamt att behöva vädra ur hela huset om det blir fel, för dels är risken stor att katterna rymmer, dels blir det iskallt och jag börjar precis få upp värmen i fingrarna, tack vare teintaget.

För övrigt hoppas jag att du har en fin tisdag och är rädd om dig i snön!

PS. Fiat lux är latin och betyder varde ljus och har alltså inget med bilmärket att göra, gud bevars!




6 kommentarer:

  1. Vilken trevlig läsning vännen ... som vanligt :-) Hoppas du får upp värmen. Jag fryser bara jag läser ...
    Skickar en värmande kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket och kram tillbaka <3

      Radera
  2. 17 grader? Sicken lyx... :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehehe, idag invigde jag/vi kaminen och vips var temperaturen uppe i 25 grader, vilket kändes sååå mycket bättre. Nästan lite för varmt, faktiskt ;)

      Radera
    2. Rub it in, rub it in...

      Radera