Powered By Blogger

torsdag 8 mars 2018

Drar vidare.

Det var en intressant erfarenhet att introduceras på Hunnebo-hemmet. Den första människan jag träffade var inte min handledare, eftersom hon var upptagen med en vårdtagare, utan en annan undersköterska som gav mig kläder jag förväntades att ha på mig. Konstaterade genast att tunikan inte skulle passa, varför vi gick för att be om en ny, större storlek, ty jag kan inte jobba i tvångströja!

Klädansvarig människa tyckte dock att alla "kan ha medium, de är så vida". Inte jag i alla fall, jag är vidare än så, tyckte jag. En annan människa ombads att öppna till förrådet, då klädansvarig människa uppenbarligen ville gå hem istället för att hjälpa mig att känna mig bekväm i kläderna. Nåja, det är ju tur att alla andra är så fantastiskt välkomnande och trevliga.

Jag har inte upplevt att "alla" redan vet vem jag är på en ny arbetsplats sedan jag började på Abba knappt 20 år gammal och mamma pratade in mig på storköksavdelningen på Väjern. Men i tisdags verkade nästan varenda kotte veta att jag är min lillasysters storasyster. Någon konstaterade att vi inte är ett dugg lika, jag är snarare lik min mormor, medan ytterligare någon såg likheter...

En och annan påstod sig känna igen mig tack vare bilder på FB, fast egentligen tror jag att det var djungeltrummans förtjänst. De visste vem de skulle spana efter, liksom. Det har nog sina fördelar att ha en omtyckt syster till undersköterska som föregångare och referens. Det känns bara ovant att redan vara "känd", om du förstår hur jag menar?

Sedan jag slutade som dagmamma och tjatade in mig själv på Abba igen -95, fast i produktionsstädet då, har jag inte haft några uppenbara och nära kopplingar till någon person på ett nytt jobb. Det har både för- och nackdelar, förstås. Ibland är det riktigt skönt att vara anonym och okänd från början, för det är ju inte mitt privatliv som är avgörande för hur duktig jag är på att utföra ett jobb.

Å andra sidan är det skönt att vara accepterad från start och inte behöva redovisa för vem jag är, var jag bor och vad jag gjort tidigare. Som sagt, det finns alltid både fördelar och nackdelar med nya arbetsplatser och -kamrater. Förutfattade meningar och åsikter kan folk ha, oavsett om man är kändis eller inte, för den delen. Det är bara att göra sitt bästa, så brukar allt lösa sig.

Idag är uppdraget Hemtjänstens. Bara fem timmar, så det går i ett nafs trots att det är ett kvällspass 17-22. Jag är numera inte alls förtjust i att jobba kvällar, speciellt om nästa pass börjar klockan 7. För då går det inte att somna och sova gott, vilket jag kommer att bli varse inatt. Introduktionsdag nummer två på Hemmet är nämligen inbokad i morgon med en ny handledare.

Lördag och söndag jobbar jag också, i hemtjänstens kläder och bil. Utan att dra alltför stora växlar på den uppenbara skillnaden att jag i ena tjänsten använder mig av ett fordon, så kan jag redan nu efter första dagen på Hemmet konstatera att tempot är mycket långsammare där och det är väldigt mycket mat på schemat.

Apropå mat så ska vi äta rotmos och fläsklägg innan jag åker till jobbet idag. Igår blev det korrrv och mos, för vi behövde något snabbt efter att vi kom hem från sonen där vi konstaterade att hans bäddsoffa har gjort sitt och behöver bytas ut. Lite datorsupport blev det också, samt byte av lampor.



Potatismos med sparade småbitar av blomkålsstock och broccoli plus lite strimlad purjolök. Godare och trevligare för ögat med lite färg på moset. Kabanossy med 95% kött betalar jag gärna lite extra för, istället för en massa utfyllnad till ingen nytta, i en billigare så kallad korv. Då är det ingen riktigt korrrv!

I morgon är det fredag och då blir det fisk, såklart. Vilken och hur står ännu skrivet i stjärnorna, men det är blir nog bra det med. Det är förresten mycket troligt att vi hämtar den hos en av tjejerna som tills alldeles nyligen var min nya arbetskamrat i hemtjänsten. Det är minsann inte bara jag som sadlar om och kastar mig in i ny bransch!

Nu ska jag faktiskt ta mig i morgonrockskragen och släpa mig till duschen och sedan ta itu med sysslorna här hemma, medan middagen puttrar klart i slökokar'n och jag kanske inte direkt puttrar iväg, men du fattar, drar vidare till kvällens sysslor.

Ha det gott och var rädd om dig!

4 kommentarer:

  1. Kul att få följa med dig inom vården där det uppenbarligen går lite utför men mest uppåt :-) Hoppas du kan sova gott på nätterna och att du är rädd om dig. Kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hahaha! Det är spännande och omväxlande i den branschen!
      Kommande natt blir jobbig, men det jämnar ut sig ;) Kram <3

      Radera
  2. När jag jobbade i vården så var det just kvällarna jag tyckte sämst om. Det gick inte att göra så mycket som t ex gå en kurs, träffa folk. Helgerna var inte roliga, men de gick an. SÅ skönt när jag fick "kontorstider". Det verkar som om tiden går fort för dig när du jobbar och det är ju så gott! Finns inget värre än när tiden sniglar sig fram....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eftersom tiden är noga uträknad och det ofta händer oförutsedda saker som både hjälper och stjälper känner jag mig mer tillfreds med hemtjänsten än inne på Hemmet, i alla fall det lilla jag provat på där ;) Men det finns andra avdelningar! :D

      Radera