Powered By Blogger

tisdag 27 mars 2018

Tröstpris.

Numera verkar jag inte ha vare sig tid eller ork till mer än ett inlägg per vecka. Nog för att jag har många uppslag, ty det händer en hel del i både arbets- och privatliv för både mig och mannen. Förra veckan jobbade jag nästan heltid och rapporterade 35,5 arbetade timmar till a-kassan. Jag har med andra ord fortfarande 200,5 dagar kvar att få ut ersättning för, förutsatt att jag inte jobbar alls.

Dessa regler är så förbryllande och jag ska inte tjata om hur dumt det är, jag får bara gilla läget och hoppas på att hemtjänst och sjukhemmet har samma behov av mina tjänster fram till midsommar som de haft hittills. Från midsommar kommer jag att jobba 10 veckor på Apoteket i Hunnebostrand, där jag en gång började min apotekskarriär.

Därefter är jag erbjuden 10 timmar i veckan och möjligheter att bli inringd även till Munkedal och Lysekil vid behov. I kombination med hemtjänst och sjukhem kan det nog bli möjligt att överleva. Under förutsättning att mannen får ett bättre avtal med MAG eller får ett halvtidsjobb. Alternativet är att lägga firman på is och jobba heltid, fast det vore synd på många sätt och vis...

Vi har fått blommor i inflyttningspresent av en granne som också är min gamla klasskamrat. Mannen öppnade förvånat dörren förra veckan och tog lite rörd emot välkomstbuketten. Vi hade tänkt bjuda in flera av grannarna på fika, men det har liksom inte passat sig. Dels på grund av att jag jobbat som jag gör och dels för att vi inte har sittplatser till fler än sju (med lite god vilja) än.

I söndags ringde det på dörren igen, och vi fick blommor och morotskaka av våra vänner från Munkedal. Det var riktigt trevligt att de tog en tur till oss för att hälsa på! Annars är det inte precis så att det springer folk här hela tiden, eller överhuvudtaget, därför blir vi väldigt förvånade när vi hör dörrklockan och undrar vad som händer...

Vi hade precis kommit hem efter en promenad då vi passade på att överlämna en bit hemlagrad ost till min kusin som fyllde år och där blev vi bjudna på kaffe och nygräddade våfflor, till mannens stora förtjusning. På tillbakavägen stannande vi till i lägenheten och mannen kom på att mina vita bokhyllor skulle kunna få plats och tjäna som nattduksbord i sovrummet.

Efter lite mätande både här och där packade vi in hyllorna i min lilla Pärla, för den var lättast åtkomlig och det blev såhär när de kom på plats tillsammans med lamporna från lägenheten:



Sovrummet är det enda rum som är full möblerat och vi känner oss mycket nöjda med resultatet. I köket ska vi bara ha upp en hylla för mina kokböcker och någon sorts belysning på den väggen, så är vi färdiga där också. En hissgardin ska vi nog skaffa, eller åtminstone en annan gardinkappa som matchar soffkuddarna, för det ser inte jättebra ut med min 25 år gamla köksgardin där.

Jag tror att jag har hittat en soffa i vår smak. Numera tittar jag först och främst efter djupet på sofforna i reklamblad och kataloger. Sedan kollar jag benen och först därefter på klädseln. Sådana går ju oftast att byta ut, men det är svårare än man tror att hitta soffor som man inte blir halvliggande i och/eller inte går att dammsuga under.

Sonen är också ute efter en soffa, eller snarare en dagbädd, då hans bäddsoffa har gått sönder och inte går att fälla ihop längre. Därför ska vi göra gemensam sak och åka tillsammans för att titta närmare på det vi behöver i de möbelvaruhus som finns i den relativa närheten, det vill säga i Uddevalla. Förhoppningsvis hittar vi något vi gillar och trivs med, men jag börjar nästan ge upp hoppet...

Torsdagens mat, påminner lite om någon figur ur Sesame Street, eller hur?
Ätit har vi gjort, men mest återvunnen mat ur frysen. Mina barns gammelmormor Ingrid brukade alltid servera kokt ägg till pyttipannan, och jag gillar idén. Mannen ville dock hellre ha stekta ägg, vilket han förstås fick. På fredagen värmde vi en gryta innan jag åkte till jobbet och på lördagen var jag själv här hemma och använde detta till att göra en mycket god pastarätt:



Man tager vad man haver i kylen, fast räkorna hämtade jag frysta på Ica Skeppet i Kungshamn, där jag också fyndade godis till påsk och lite annat efter jobbet. Mannen lagade maten i söndags och fyllde kycklinglårfiléer med fetaost och gjorde en bönsallad till det. Det var jättegott och det blev kvar till lunch för oss båda igår.

Då var det meningen att jag skulle göra en soppa på jordärtskockor på kvällen, men jag blev så sen från jobbet på grund av att en vårdtagare fick skickas till VC och sedermera vidare till sjukhus, att jag inte var i form för det och mannen tog över matlagningen. Vi har nästan alltid en burk med färdig köttfärssås i frysen och den piffade han upp med champinjoner och serverade med spaghetti.

Idag står det stekt fläsk på vår matsedel, men jag vet inte. Jag är mer sugen på fisk av något slag. Oavsett vad vi bestämmer oss för måste jag eller vi ge oss ut, vilket inte borde kännas så jobbigt eftersom vädret är det bästa på länge, men jag är fortfarande trött och har ont i hela kroppen efter gårdagens och förra veckans slit.

Som om dagen inte varit jobbig nog igår, berättade mannen att Jerry Williams gått bort. Jag har alltid gillat honom väldigt mycket och har sett honom ett antal gånger i Hunnebo-parken. Nu ångrar jag verkligen att vi, eller åtminstone jag, inte såg hans show förra året. När ska jag någonsin lära mig att inte skjuta upp saker och ting?

Kanske den dag jag har ekonomiska förutsättningar, det vill säga torsdagfjortonfredag, eller när helvetet fryser till is eller något liknande? Apropå pengar är det väl lika bra att deklarera, så är det gjort. Lite pengar får jag tillbaka i år med, men de räcker inte långt. Kanske ett soffbord eller en ny lampa i och för sig, det får jag väl vara glad för...

Fick en "tröstvinst" från Postkodlotteriet eller i sanningens namn, jag fick välja själv. Så det blev roliga whiskyglas och fyra kökshanddukar. Inte för att det står Ernst (som i Kirchsteiger) på dem, utan för att de faktiskt är snygga och passar i vårt kök. Jag hade hellre vunnit i grannyran, men man får vara glad för det lilla, eller hur?






Ha en fin tisdag och ta hand om dig!




4 kommentarer:

  1. Vad fint ni fått det i sovrummet och ert liv verkar ju inte precis händelselöst :-)
    Ja det var tragiskt med Jerry. Vi gillar honom skarpt och har sett honom ett antal gånger. Han skulle ju ha turnerat i sommar så det gick fort :-(
    Kram fina du <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Jo det är full rulle :D
      Läste på nån löpsedel att det var cancer och det gick snabbt, men...
      Kram på dig! <3

      Radera