Sanitära olägenheter.

Jag har visst gått över tiden, det vill säga att det är mer än en vecka sedan jag gjorde ett inlägg. Inget annat, om nu någon trodde det. Jobb, jobb och jobb har det varit och när det inte varit jobb har jag passat på att sitta ute i solen. Och byta däck på min Pärla som mannen fick åka till besiktningen med igår. Jag fick nämligen mer jobb, fast jag var så orolig för motsatsen.

Chefen ringde mig efter ett avslutat pass på avdelning fyra förra veckan och ville boka mig fyra dagar denna vecka. Detta innebär att jag efter kvällens arbetspass jobbat sex dagar i rad och på fredag blir det åtta av nio dagar. Jag är nämligen helt ledig i morgon. Då ska jag passa på att bli av med en förkylning som slagit klorna i mig.

Jag har klarat mig från alla konstiga förkylningar och influensor som grasserat i vinter, och just när man tror att risken för att smittas är över, då drabbas man. Är det inte märkligt? Jag brukar visserligen inte bli sjuk alls. De dagar jag varit tvungen att stanna hemma från jobbet de senaste fem åren kan jag faktiskt räkna på ena handens fingrar...

Lite ont i halsen har jag och snuvig är jag, men jag har ingen feber och om jag spritar mig duktigt går det bra att jobba. Många av mina arbetskamrater har varit sjuka och det är ju på grund av det som jag har fått så många arbetspass sedan starten i februari. Jag har alltså jobbat i drygt två månader och känner mig ganska varm i kläderna vid detta laget.

För det allra mesta känns det som att jag gör nytta och när vårdtagarna säger att de hoppas jag kommer tillbaka snart eller oftare blir jag ju väldigt glad. Det finns egentligen bara ett ställe jag inte vill gå till och det gäller för alla i hemtjänsten, såvitt jag vet. Igår ringde en arbetskamrat och bad om hjälp för att hon skulle städa där själv, i två timmar. Det var ingen i lunchrummet som ställde upp.

Jag skulle verkligen inte vilja göra det heller, så vi stuvade om i våra scheman så att vi kunde hjälpas åt och slippa tillbringa mer än en timme i det huset. Det känns inte som att man gör någon större nytta där och det är knappt att försöket ens uppskattas, men vad gör man?  Man andas genom munnen under febrilt tuggummituggande och städar på medan näsan och ögonen rinner.

Sedan ställer man sig ute och vädrar ur kläderna, samt andas djupt innan man åker tillbaka till kontoret och avslutar dagen med rapportering och inlämning av nycklar och mobiltelefon. Man skyndar sig hem och slänger in arbetskläderna i tvättmaskinen och duschar länge. Ja, du läste rätt. Till och med jag duschar länge efter den arbetsuppgiften...

Nu ska jag inte prata mer om det stället, för bara tanken på det får min näsa att börja klia, precis som vissa andra riktigt otrevliga saker gör. Som att rensa avlopp. Fast jag kan göra det numera, utan att börja kräkas okontrollerat, jag bara ulkar oavbrutet, men avslöja inte det för mannen. Vi har delat upp arbetsuppgifterna i hemmet så bra redan, tycker jag.

Och bilen går bra? Nej, Pärlan fick två 2:or i besiktningen! Förbaskat också. En spindelled och vänster yttre styrled måste bytas. Där rök pengarna till nya tapeter till gästrummet och gardinerna i vardagsrummet, liksom. Det får vänta tills Pärlan är fixad och såld, antar jag. När jag fått lönen på fredag ska jag i vilket fall som helst beställa tid för klippning, det behövs verkligen nu!

Svärmor har sålt sitt hus fick vi veta igår. Hon hade två visningar förra veckan, så det gick lika fort som med vårt hus. Vi lär således inte ha några fritidsproblem fram till augusti. Eller det kanske är just det vi får? Ingen fritid alls väl är ett problem? Men ju snabbare vi kan flytta hit henne, desto lugnare får vi det senare, vilket alla kommer att må bra av, så det är bara att bita ihop och sätta fart.

Idag ska jag laga till en asiatisk gryta av den andra halvan av den fläskfilé vi tinade upp igår och helstekte en halva av. Termometern måste ha hamnat fel eller fått krupp, för köttet var överstekt och tråkigt. Såsen var dock god, liksom mannens råstekta potatis. 

I söndags blev det enkel, men god lunch innan jag åkte till jobbet; kycklingben på spenatbädd och mozzarellasallad:

Eftersom jag jobbade kväll även i lördags kunde vi tillsammans åka till Kustcharken och hämta fläskkotletter till middagen. Tjocka skivor med svålen kvar, som sig bör.

Svålen skulle jag aldrig äta, men köttet blir så mycket saftigare och trevligare om den finns kvar under tillagningen. De fåniga ben- och svålfria tunna skivorna som numera ofta dyker upp i köttdiskarna kommer aldrig att bäras hem till oss, det kan du lita på!

När jag slutade jobbet i fredags åkte jag raka vägen till vår fina fiskaffär och kom hem med en krabba som vi delade på till förrätt och några fina skivor laxöring som mannen fick grilla.

Vädret var perfekt för att njuta av allt det goda i uterummet. Jag hoppas att det fina vädret kommer tillbaka till helgen åtminstone. Jag ska inte jobba, nämligen. Mannen och jag behöver umgås med varann och ha lite roligt tillsammans. Det har blivit lite för lite av det på sistone. Jag känner att jag hela tiden upprepar samma frågor, som: "vad ska vi äta?", "när ska du repa?", "Har C fått medicin?".

När jag är ledig tvättar jag kläder, städar och bidar min tid medan mannen jobbar. I ärlighetens namn städar han ibland när jag jobbar. Men tvätten tar jag hand om, du vet det där med arbetsfördelningen vi kommit överens om? Tvättar gör man förvisso oftare än man rensar avlopp, men ändå. Jag är nöjd med avtalet och mannen har inte klagat, än...

Han pysslar lite mellan sina telefonsamtal och det senaste pysslet resulterade i att vi kommer åt våra toalettartiklar och andra saker i skåpet i badrummet. Vi har ingen annan självklar plats för kattlådan som givetvis varit i vägen för skåpdörren. Nu har dock mannen sågat itu dörren och satt dit ett gångjärn till, så att den kan öppnas helt och hållet ovanför kattlådan.

Tänk att man kan bli så lycklig över en sådan liten detalj! Nu når vi handdukar, hårmousse och fön utan att behöva orma sig in genom en smal öppning och riskera att trampa i kattoaletten om man mister balansen eller att få sendrag. Nästa lilla detalj är att borra hål för sladdar till ner till eluttaget, så att tandborstarna kan laddas med dörrarna stängda också.

Ha en fin dag nu och var rädd om dig!

PS. Jag är kanske en stolla, men jag tackade nyss ja till att jobba i morgon också. Det är inte lika hårt jobb på hemmet som i hemtjänsten, så det ska nog gå fint och jag är "svartad" över helgen och ingen kommer att ringa mig då.