Tippen är toppen.

Det gick bra att jobba en hel vecka. Efter en koll av hur många timmar mina inbokade dagar denna vecka ger, tackade jag nej till ett pass igår. 38 timmar är ganska lagom, tycker jag. Därför är jag ledig idag också. Vi ska bara byta däck på min bil, förutsatt att mannen hittar fälgkorset. Det gick lite fort i garaget där i slutet av flytten, så det finns inga anteckningar om vilka lådor som innehåller vad...

Annars skrev jag ner allt innehåll, låda för låda och rum för rum, så att de skulle hamna på rätt plats och snabbt kunna hitta det som ännu inte packats upp, när behovet uppstod. På det viset behöver man inte krafsa i varenda flyttkartong varje gång, bli svettig och upprörd, eller anklaga någon för att ha förskingrat viktiga saker om man är lagd åt det hållet. Fast det är ju inte vi.

Nu gäller det bara att få svärmor med på samma smarta idé. Ja, nästa vecka är det en förhandsvisning av hennes hus, sedan kan det gå fort! Eller inte. Hon är inte så rask, snarare lite omständlig och envis. Vi åkte ner till henne i lördags för att köra till tippen, och enligt önskemål tog vi mannens pick-up. Här skulle det tömmas källare! Eller inte...

Det kan stå till nästa gång, en rulle heltäckningsmatta skulle då rakt inte slängas nu, tomma kartonger kunde stå kvar så länge. Flaket var knappt halvfullt när vi fick order om att åka iväg med skräpet. Suck, alltså. Ska vi åka 30 mil och inte få gjort mer än så, då kommer det att ta lång tid att tömma huset. Det är inte gratis att åka pick-up heller, så det vore tacksamt att det blev mer effektiv röjning hädanefter och att hon börjar packa ner det som ska med, enligt ovan.

Nå, det är inte lätt att flytta om man betänker allt man hinner samla på sig under 45 år och aldrig slänger något i "onödan". Själv är jag mer och mer tacksam över alla flyttar jag gjort och att jag till slut gav upp nästan varenda pryl, för att börja om från noll på egen hand. Jag hade i princip en säng, resten skaffade jag nytt och bara det nödvändigaste.

Sedan flyttade jag in hos mannen, som redan hade allt och nu skaffar vi gemensamt nya möbler, eftersom vi kastade ut soffan och fåtöljen som gjort sitt efter 30 år. Bokhyllorna står i mannens kontor, de har några år kvar till pensionen. Till vårt vardagsrum har vi beställt soffor och ett soffbord, äntligen! Det var minsann inte lätt att hitta rätt, men skam den som ger sig, eller har för bråttom.

Matsalsmöbel kommer vi att få av svärmor, så småningom. Dessutom vill vi ha ett vitrinskåp och en skänk eller sidobord. Utmaningarna står som spön i backen, ty vi har specifika krav på mått och så vidare. Och då har vi ännu inte talat om lampor och mattor! Jag har en idé om hur jag vill ha det och är inte ett dugg orolig för att mannen ska tycka väldigt annorlunda.

Under tiden som vi funderar på hur vi ska lyckas hitta möbler och annat, försöker jag få till en matsedel för att underlätta vardagen. I fredags åt vi fisk, såklart! Vår lokala fiskaffär hade fina rödtungefiléer, vilka jag fyllde med sparris och hällde sås runtom och skickade in i ugnen.

Gott som bara den med pressad potatis till! När vi kom hem från svärmor hade klockan blivit såpass mycket att solen hade försvunnit bakom berget och det var kallt i uterummet, så vi körde spareribs i ugnen och bakade potatis i mikron. Vi var hungriga och frusna, så det var bäst att göra på det viset.

Osso buco hade vi på söndagen, det var riktigt gott, det med. Multi Cookern gjorde det mesta jobbet, jag bara hackade grönsaker och annat, sedan fanns det massor av tid att fika med finaste Lotta och spela flipper i källaren.

Glöm aldrig gremolatan till kalvläggen, den lyfter nämligen hela anrättningen på ett underbart sätt! Den tar inte lång tid att göra, du river bara citronskal, finhackar vitlök och persilja och blandar ihop det, så att var och en kan ta så mycket eller lite man vill.

Igår gjorde jag frikadeller av kycklingfärs och koriandern som vi hade väldigt mycket av, på grund av ett synfel. Men jag lovade att inte gnugga in det, så jag gör inte det. Jag hade lite otur när jag använde vår chiliblandning och spillde i lite för mycket, fast det var inte oätligt på något sätt. Det var värre för mannen, som lyckades sätta i halsen och då blev det lite jobbigt.

Idag blir det kalvlever på Grodans vis. Jag har gjort den förr, utan att ens ha ätit själv, till skillnad från mannen som ofta ätit på den lunchrestaurang han frekventerade förr. Jag vet inte vem av oss som lagar till maten idag, eller om vi hjälps åt. Det svåra blir att komma ihåg hur man gör och hur det smakade. Jag är ju så dålig på att skriva upp recept, som du vet...

Ha en härlig tisdag nu, så ses vi snart igen i en blogg nära dig!

PS. Jag slänger ut latmasken och skriver recept eller anvisningar om så önskas.